Hej alla och tack för en grym sajt som har hjälpt mig att lägga upp en plan för min ekonomiska frihet. Som mitt första inlägg tänkte jag dela med mig av min strategi och jag hör gärna hur ni andra tänker.
Jag började investera redan för sju år sedan men hade aldrig någon konkret plan för vad pengarna skulle användas till mer än att ”de är bra att ha”. Det var egentligen först för två år sedan när Corona-börsraset inträffade som jag av en slump kom på vad jag skulle göra med besparingarna. När börsen gick ner fick jag nämligen panik och sålde av allt och det var först efteråt som jag insåg att jag inte var bekväm med att ha så mycket pengar på börsen. Så småningom gick börsen upp igen men då investerade jag inte alla pengar utan använde en tredjedel till att betala av hela studielånet och en liten del av bolånet.
Med facit i hand känner jag att det var det bästa jag kunde ha gjort. Genom att betala av studielånet fick jag en otrolig kick av att ha betalat tillbaka staten och att jag nu var ”vuxen” (som någon skrev i en annan tråd). Känslan gav mig också en blodad tand att på sikt även kunna beta av bolånet. Samtidigt ville jag inte sluta investera eftersom jag hade sett de positiva effekterna från de gångna åren.
I samband med Corona-kraschen insåg jag att jag hade en smärtgräns på 500 000. Allt över det beloppet kändes olustigt att ha på börsen så jag började istället ta ut ”vinsten” med jämna mellanrum för att betala av bolånet:
Säg att kapitalet går upp till 580 000. Då säljer jag av 80 000 när det känns rätt som jag sedan betalar av bolånet med
Om kapitalet istället går ner till t.ex. 440 000 låter jag pengarna vara tills de återigen passerar smärtgränsen
Jag investerar endast nya pengar när jag tror att det är en dipp och i annat fall låter jag pengarna ligga på sparkontot. Alla besparingar som överstiger bufferten betalar jag av bolånet med
Så höll jag på och håller fortfarande på. För två år sedan hade jag över miljonen i bolån och i skrivandets stund har jag kvar 140 000. Mina investeringar ligger för tillfället på 480 000 så jag väntar tills de går upp innan jag rör dem.
Hittills har jag varit ganska aktiv i mina investeringar (och amorteringar) men när jag så småningom blir skuldfri börjar nästa fas av min plan. Då kommer jag att vara betydligt mer passiv och automatiskt månadsspara i indexfonder. Min ambition är att spara ihop tillräckligt mycket för att kunna sluta jobba vid 55 år, leva på besparingarna fram till pension och därefter klara mig på pensionen resten av livet. Under hela resan vill jag leva som idag och inte någonstans sänka min livskvalitet.
Jag är fullt medveten om att min strategi inte är ekonomiskt optimal eftersom jag vid det här laget hade kunnat ha betydligt mer på ISK-kontot men jag har alltid drivits av att kunna gå genom livet utan ryggsäck. Jag brukar likna det vid en vettig bergsklättrare som har med sina redskap i ryggsäcken. Alla vet att det är det smartaste sättet att bestiga berg men jag vill vara mer som Tom Cruise i Mission Impossible 2 som klättrar utan vare sig ryggsäck eller utrustning. När jag väl tagit mig till toppen vet jag att det fanns en betydligt lättare väg dit men att jag kommer att känna mig så mycket stoltare över att ha tagit den tuffa vägen.
Hur ser era frihetsplaner ut? Har ni också ambitionen av att så småningom bli skuldfria eller satsar ni hellre på att få optimal utdelning på investeringarna genom hela resan?
Vi är skuldfria och planerar FIRE/pension innan 60.
Anledningen till att vi betalade av lånen är emotionell och bottnar i att vi upplevde 90-talet med lån och med dagens mått extremräntor.
Det är viktigt att vara medveten om sin risktolerans men den kan också förändras över tid och med ny erfarenhet.
Riskspridning är ett sätt att hantera börsens svängningar.
Jag gjorde en liknande resa som du är på. Jag betade av bostadslånet först (och hade skippat CSN). Jag var skuldfri vid 39 och efter flitigt investerande skissar jag nu på FIRE, men vill stresstesta ekonomin och hinna avsluta/preppa etc. Jag räknar med några år till. Min 50-årsdag (om 1,5 år) är en mental milsten för min del.
Tack för era svar och kul att höra att flera tänker likadant.
För mig var det nog lite skuldkänsla i början när jag började bygga upp ett kapital men samtidigt satt på stora lån. Med tiden gick det mer mot att jag faktiskt kunde både betala av skulderna och spara för framtiden.
Förr hade jag aldrig en tanke på att sluta jobba tidigare än pensionsåldern men genom att våga investera i flera år och genom att frigöra pengar från de månatliga amorteringarna känner jag mig idag väldigt trygg med att låta pengarna växa över tid. Målet blev betydligt klarare när jag delade upp det i två etapper: 1. skuldfri 2. ekonomiskt fri
I min värld är de helt rätt resa me att först bli skuldfri å senare bygga upp ett kapital så man kan leva ett bekymmersfritt liv…
Boende ser jag inte som en investering då, mer möjlighet att bo så billigt de är möjligt…
Många håller säkert inte me att boendet inte är en investering… Vinsten får man inte förän man säljer, å var ska man bo då??
Jag tänker att man först bygger upp ett kapital med hjälp av belåning, sedan sänker den när man inte längre ”behöver” den. Blir ju lite fel ordning att först gneta bort alla lån för att sedan maximera investeringarna, särskilt vid låga räntor.
För snart sex år sedan fick jag börja om från noll igen, utan belåning hade jag inte varit i närheten av portföljen jag har idag. När man får
en snöboll i rullning vill man gärna att den ska bestå av mer än några enstaka flingor. Jag har dock blivit fegare med tiden ju mer man haft att förlora, nästan till en irrationell grad tyvärr.
Grattis till så lite lån kvar på huset! Jag förstår dig absolut, minns såväl frihetskänslan när jag betalade av en sista mindre klumpsumma på CSN-lånet.
Dock på våra huslån betalar vi så lite som möjligt i dagsläget, visst skulle jag lyckas på börsen de närmaste åren är det inte omöjligt att kanske betalar av en fjärdedel av huslånet…
Fast är inte renoveringar och att hålla huset i bra och uppdaterat skick en mycket bättre investering än att att betala av lånen?
Jag håller med, självklart är det bra för framtiden när man någon gång flyttar men det förutsätter ju att man flyttar till något billigare.
Tack! Det är en bostadsrätt men den är fräsch och färdigrenoverad (kök, badrum, nya golv, nya dörrar, nya skåp etc) så känner inte att jag behöver lägga mer pengar på den.
Det håller jag med om, jag hade nog också satsat på det om jag hade behövt.
Låter kanon. Jag tänker lite som du men jag har ingen gräns för vad jag har i mina indexfonder.
Har du kommit fram till en summa du behöver ha den dagen du fyller 55?
Räknar du att bara ta av ditt privata sparande eller inkluderar du tjänstepension i det beloppet?
Jättebra frågor! Idag klarar jag mig väldigt bra på 15 000 i månaden så har satt ett mål på 20 000 i månaden mellan 55 och 65 och vid pension så ska jag enligt prognosen få ut 19 700 efter skatt. För att lyckas med det har jag räknat med att ha sparat ihop till 2 000 000 men med min besparingsplan tror jag att jag hamnar på närmare 2 400 000. Detta borde räcka gott och väl till 65 eller 66 eller till och med 67 års ålder.
Jag tänkte inte ta ut någon tjänstepension alls innan 65/66/67 års ålder för har för mig att man skattar mer då. Är det rätt resonerat?
Vad som rätt eller fel ska man nog själv känna efter Din plan låter absolut bra. Det finns många varianter man kan köra på, din idé, eller börja ta tjänstepension och sen ha sin kf/ISK att dryga ut ”pensionen” till den summan man behöver. Att spara är det lätta, att planera uttaget är det svåra.
Tack! Ja, det ligger nog något i det du säger. Antingen plockar man hela eller delar av tjänstepensionen och därmed inte måste plocka ut lika mycket av besparingarna (som då kan växa mer) eller så kör man mot en ”tryggare” pension på en något högre summa efter 65 men som man vet att man alltid kommer att få.
Som tur är behöver man inte bestämma det nu. Och vem vet, kanske hamnar man i 50-årskris och köper en dyr elbil istället. Det kan bara tiden utvisa.
Jag siktar på att bli skulfri vid 35 års ålder. Jag har inget mål att sluta arbeta före pensionen (67år?) men boendekostnaderna hade blivit så extremt låga utan huslån så jag har valt att beta av lånet så snabbt det går nu, för att det skulle kännas bra.
Sen i framtiden om man bygger nytt hus så blir det antagligen en ny skuldsättning igen men det får man ta itu med den dagen.
Edit. Dessutom har jag alltid haft känslan att jag inte kommer leva särskilt länge. Även fast jag inte har någon diagnos eller lever farligt på något sätt. Alla är vi olika, jag tänker att jag vill leva i nuet
Låter som en bra plan @Andreas000. När jag siktade på skuldfrihet hade jag inte heller en plan på att sluta jobba innan pensionsåldern men nu har jag börjat inse att det faktiskt är möjlig.
Kan förresten varmt rekommendera Avanzas sparmålsfunktion i mobilappen. Detta är mitt sparmål för ekonomisk frihet vid 55 års ålder:
Det är en bostadsrätt men den är fräsch och färdigrenoverad (kök, badrum, nya golv, nya dörrar, nya skåp etc) så känner inte att jag behöver lägga mer pengar på den.
Din plan låter absolut bra. Det finns många varianter man kan köra på, din idé, eller börja ta tjänstepension och sen ha sin kf/ISK att dryga ut ”pensionen” till den summan man behöver. Att spara är det lätta, att planera uttaget är det svåra. 
Det kan bara tiden utvisa.
