Om gåvan har getts uppenbarligen för att kringå skuld etc. så kan den gå tillbaka, googla återvinning. Banken lär nog däremot inte stoppa någon överföring om den inte är allt för suspekt.
Du kan ju såklart köpa guld eller kryptovaluta för pengarna och ge bort till släktingar. Även om det också egentligen ska återvinnas blir det ju rent praktiskt mycket svårare att försöka kräva tillbaka något man inte ens vet var eller vem som har det.
Hade jag vetat att jag snart skulle dö och inte haft några tillgångar (dvs. inget dödsbo som någon kommer ärva) hade jag nog inte haft några större moraliska problem med att maxa kreditkort och leva flott på slutet. Det finns ju dock en risk att man överlever sin obotliga sjukdom och blir fast med skulder istället, tycker man läser om sådana då och då.
Det finns rimligen massor av ”smarta” sätt att lura omgivningen på pengar. Det är utan tvekan möjligt att hitta ”kryphål” av olika slag. Om det sedan är detsamma som att det är ”en bra grej att göra” är främst en fråga om privat moral.
Det bästa borde ju vara att låna upp så mycket pengar man kam för att sedan köpa fysisk guld eller bitcoin o ge till sina barn eller liknande isåfall nägot som man kan få att “försvinna”
Visst är det en skillnad och det är den skillnaden som gör att du avstår från att ens tänka tanken att råna banken, men i slutändan handlar det om att du för egen vinning överför kapital från ett företag till dig eller närstående utan att ha för avsikt att lämna tillbaka.
Det är lite som en pundare som inte rånar pensionärer utan istället bara sysslar med bankidbedrägerier. Viss skillnad i förfarande men samma slutresultat.
Nja. BankID-bedrägerier/bankrån lämnar traumatiserade offer efter sig medan detta upplägg på sin höjd hamnar i någon cost-of-doing-business-kalkyl hos en långivare. Ganska väsensskilt ändå.
Ja, men jämförelsen är inte inte att rån och bedrägeri är samma sak eller att bankbedrägeri och pensionärsbedrägeri är likställt, utan att bedrägeri och rån är två varianter av kriminell aktivitet där den ena känns bättre eftersom det är ett mer anonymt brott.
Jag lånar ut pengar via t.ex Savelend och är helt ok med att det finns en riskkomponent i att folk kan hamna i ekonomiska bekymmer och inte kan betala tillbaka. Jag blir dock jävligt sur om någon lånar pengar i rent bedrägligt syfte. Pengar som försvinner i bedrägerier mot en långivare är ju inget som någon anonym bankirkrösus med hatt och spatserkäpp förlorar, utan det betyder bara att nästa kund får högre ränta.
Om man måste välja så är det bättre med bedrägeri av denna sort jämfört med rån. Att båda är kriminella aktiviteter, precis som snatteri och våldtäkt, är ju helt irrelevant i sammanhanget.
Nja, jag skulle säga att det är kreditgivaren med spatserkäpp som får stå för den individuella förlusten i form av förlorad vinst. Alla aktörer räknar med olika typer av kreditförluster (inkl. denna sort) när de sätter sina räntor, sedan blir dessa förluster av slumpen ojämnt fördelade.
Hur kul skulle det kännas att få ett “arv” som tillkommit via någon sorts bedrägeri? Jag får inte ihop logiken bakom den här idén riktigt. Att ens efterlevande har kvar positiva minnen är ändå något man kan hoppas på. Att det då ska solkas ner av något sorts “fulande” på dödsbädden känns inte som något särskilt attraktivt alternativ.
Ja måste man välja så väljer jag hellre att snatta på ICA Maxi än hos lanthandlarn, och båda har ju extra marginaler på sina priser just för att kompensera för snatteri så det påverkar dom ju inte utan det jämnar ut sig i längden för båda två.
Frånsett att det är moraliskt förkastligt är frågeställningen intressant. Konsekvensen borde bli att dödsboet står i skuld till långivaren. Finns inga tillgångar i dödsboet går det i konkurs. Man ärver inte skulder.
om vi släpper det etiska och bara svarar på frågan?
Om vi gör ännu ett scenario. Om man står som borgenär på massor av saker när man får reda på att man ska dö och får massor av skulder och den andra plockar alla pengar och sen dör?