Här är en artikel som gjorde mig lite deprimerad. Jag har ändå gått och tänkt att någonslags “Universell basinkomst” är en bra lösning, särskilt nu i en värld där vi är på väg mot AI. Men denna sammanfattning av forskningen pekar helt åt andra hållet:
Introduktionen pekar vartåt det är på väg:
Just give people money. It’s the simple, brute-force solution to so many problems. In low-income countries, charities are sometimes measured against whether their interventions are better than simplygiving people cash. Even in high-income countries like the U.S., when disaster strikes, often the best thing you can do is get money into the hands of affected people immediately. They know whether they should use it to buy gas, rent an Airbnb or fly to their cousin’s house one state over.
So it wasn’t that crazy to assume — particularly once promising pilots were released — that the same should be true for addressing chronic poverty in high-income countries. If you give a new mom a few hundred dollars a month or a homeless man one thousand dollars a month, that’s gotta show up in the data, right?
samt
On so many important metrics, these people are statistically indistinguishable from those who did not receive this aid.
I cannot stress how shocking I find this and I want to be clear that this is not “we got some weak counterevidence.” These are careful, well-conducted studies. They are large enough to rule out even small positive effects and they are all very similar. This is an amount of evidence that in almost any other context we’d consider definitive. And yet, you’d be hard-pressed to hear about it in the media
eller
The OpenResearch unconditional income study tried $1,000 per month for three years, while the control group got $50 per month. They found that participants worked less — but nothing else improved. Not their health, not their sleep, not their jobs, not their education, and not even time spent with their children. They did experience a reduction in stress at the start of the study, but it quickly went away.
Basic income kan inte fungera. För enda sättet att få in pengarna som ska betalas ut är att höja priserna på det folk köper, så att inkomsten ändå äts upp.
Ekonomin utgörs helt av vilka tjänster vi gör varan. Basic income är bara en rundgång av tomma pengar.
Ai precis som all annan utveckling kan bara göra saker billigare så att vi behöver jobba mindre för att ha råd med dem.
Nja, bara om det finansieras med högre moms. Egentligen är det mer av en omfördelning. Några kommer få betala in mer skatt (lön, moms, fastighetsskatt, osv, beroende på hur de finansieras) än vad de får tillbaka i basinkomst. En omfördelning av köpkraft i samhället helt enkelt.
Ja, väldigt oklart. Funderar på om det i många fall egentligen inte är pengar som saknas, men det leder till rätt många deppiga slutsatser.
Om tanken är att några få rika ska betala alla andras uppehälle slutar det troligen inte bra för alla dem som är beroende av deras utbetalningar. För de tenderar så småningom att kräva någon form av lojalitet av dem de föder. Kriga mot dem om du vill få mat.
Jämfört med att vi nästan alla försörjer oss själva och skickar in en del till stat och kommun är det en väldigt dålig maktförkjutning att både staten och folket ska försörjas av ett fåtal rika.
Och om det är målet för de rikaste kan de säkert få det att se ut som att det fungerar matematiskt också.
Tanken är väl att basic income ska vara såpass låg att det ändå finns en morot att jobba för de flesta.
Man får väl ställa det mot kostnaden för administration och kontroll av alla bidrag vi har. Barnbidraget resoneras ju ofta om att det är bättre att ge till alla för administrationen gör att det blir dyrare om det ska behovsprövas. Borde ju gälla andra bidrag med.
Egentligen ligger det väl i linje med annan forskning som visar att personer som bryter ett ben eller vinner på lotto är tillbaka på sin tidigare lyckonivå efter ett år. Dock kan det ju vara svårt att acceptera att så skulle vara fallet (och jag tror kanske inte det stämmer för alla).
Dock säger man ju att pengar ökar lyckan upp till en viss nivå, och har du inga pengar så borde du ju bli lyckligare. En aspekt av det kan ju dock vara att 1000$ gör att den värsta “krisen” är över, men du är fortfarande fattig och kommer uppleva att du har betydligt mindre än majoriteten.
Om alla skulle få motsvarande 25k netto och priserna var oförändrade tror jag många låginkomsttagare etc skulle få ett bättre mående. Men det skulle vara i praktiken omöjligt att finansiera så som världen ser ut idag iaf.
Jag tänker att om jag hade fått en liten basinkomst som jag vet bara gäller i typ tre år, som i dessa studier, hade inte jag heller gjort något speciellt annorlunda.
Jag inbillar mig att mottagaren behöver lita på att det är ett långsiktigt stöd för att det ska kunna bli någon väsentlig skillnad i ens beteenden.
Dessutom har inte jag tänkt att basinkomst handlar om att livet ska bli bättre eller väsentligt annorlunda än med ett vanligt jobb.
Snarare att man ska överleva överhuvudtaget om man inte lyckas få tag på ett arbete i en värld där många arbetare kan bli överflödiga.
Mer fritid och mindre tid låst vid ett arbete kräver mer disciplin eftersom man har valet att inte göra ett skit, kolla på Netflix och äta ostbågar hela dagarna. Gör man så blir det såklart inte bra.
Räcker $1000 i månaden för att man ska kunna sluta fundera på hur man klarar månaden, så att man kan börja fokusera en nivå högre och kanske fundera på att utbilda sig, hitta ett bättre jobb, flytta någonstans där förutsättningarna är bättre, eller på annat sätt göra de förändringarna som behövs?
Eller är det bara på den nivån att man fortfarande får kämpa och fortfarande inte har möjlighet att vidga blicken?
Resultatet är förvånande om man antar att orsakssambandet ser ut fattigdom -> problem. Antar man i stället X -> fattigdom & X -> problem, där X är diverse negativa egenskaper, så slipper man bli förvånad av denna och otaliga andra studier.
Jag tror att @Lord_Json är något på spåren och att det är här man kan börja med en sådan idé. Om det sedan går att skala upp till något vettig är nog svårare i vår arbetskultur som spikats sedan 150-200 år tillbaka i tiden. Eller som @axr konstaterar; Man får kanske de resultaten för att det testade beloppet inte ändrar något stort i tillvaron.
Om vi skulle översatt detta till svenska förhållanden är det ju inte 10k, utan kanske inte ens hälften, baserat på levnadskostnader. Vilka skulle påverkas mest i vardagen av detta? Ensamstående med barn och låginkomstyrke? Unga i början av sitt yrkesliv? FIRE-ivrare som behöver de där sista slantarna för att nå hela vägen fram? Nyblivna medborgare med annan bakgrund som skickar pengar till hemlandet? (etc)
Men, vilka av dessa påverkas i sådan riktning att det positivt påverkar samhället i stort med bättre hälsa som följd för individen? Jag är rädd att undersökningen visar på problemet oavsett om summan är rätt eller fel. Den ensamstående kan sätta vettig mat på bordet, men inte förändra livet i grunden. Ungdomen kanske sparar mer till en dyrare lägenhet, men det påverkar inte mer än så. FIRE-ivraren kommer i mål, men var ju ändå redan på väg dit inom ett år eller två. Och den som skickar pengar hem till föräldrarna oroar sig ändå och krig och andra osäkerhetsfaktorer kan inte undvikas med några tusenlappar.
Tillbaka till ruta ett alltså? Det är lätt att man börjar snegla på ett behovsprövat barnbidrag. Eller, varför inte 30 timmars arbetsvecka istället!
Vi har i så fall ett annat exempel som MSM inte vill prata om av uppenbara skäl.
Under Coronakrisen betalade Demokraterna folk uppåt 60 000 dollar per år för att sitta hemma och kolla Netflix (de gav drygt tusen dollar per vecka, om jag minns rätt, utöver vanliga a-kassa till folk som hävdade att de var arbetslösa).
Arbetslösheten exploderade. Småföretagare jag kom i kontakt med var desperata och berättade att det var omöjligt att få folk att jobba. Folk slutade dyka upp på jobbet och satt istället hemma och rökte gräs osv.
Som en konsekvens av detta plus annat pengaregn steg McDonalds löner från 8 dollar i timmen till uppåt 16 dollar i timmen inom loppet av ett år. Liknande gäller så klart andra tidigare låglönejobb.
Sedan undrar folk varför ett Big Mac meal plöstligt kostar en hundring från 50 spänn innan Covid och varför inflationen exploderade.
Bra exempel med helikopterpengarna under Covid. Trist att du alltid vill dra partipiskan bara då den inte behövs för ditt exempel. Jag tror inte det automatiskt blivit bättre under republikanskt styre. Skulle de skippa helikopterpengarna och driva på opioidkris och kriminalitet istället. Som jag minns det var det ganska många röda som tyckte det var bra, men gjordes för sent, för dåligt, för tidigt, för ogenomtänkt etc.
Om detta är den värsta effekten som skedde så tror jag helikopterpengarna varit en gudagåvan skickad till det amerikanska folket!
Får be om ursäkt, håller med om att jag bör tona ner politiken lite.
Men grejen är att 16 dollar i timmen nu känns som att det motsvarar 8 dollar i timmen då. De med låga löner har det fortfarande kämpigt medans numera har även den lägre medelklassen det kämpigt eftersom deras löner inte steg lika mycket och nu kostar allt rejält mycket mer än förr.
Personligen tycker jag det vore bättre om man fortfarande kunde ha nanny för 10 dollar i timmen iställer för 20-25 dollar som nu. Om man kunde anlita en rörmokare som tar mindre än 200 dollar bara för att komma till ditt hus och så vidare. Priserna är helt bisarra numera. Dollarn har blivit låtsaspengar.
