Jag och min sambo (båda runt 30 år) har idag delad ekonomi, men vi har båda uttryckt att det vore skönt att gå över till gemensam ekonomi. Vi är generellt väldigt överens om vad vi tycker är rimligt att lägga pengar på, så just den biten tror jag inte skulle bli något större problem.
Vi har båda sparat pengar sedan vi började jobba, men det har aldrig handlat om några stora summor och ingen av oss har varit särskilt intresserad av investeringar. Pengarna har därför hamnat lite här och där, bland annat på vanliga fondkonton och i en del dyrare fonder med onödigt höga avgifter.
För något år sedan bestämde jag mig för att försöka lära mig lite mer om privatekonomi och hittade då till RikaTillsammans. Där insåg jag ganska snabbt att man faktiskt inte behöver kunna särskilt mycket för att få till ett vettigt långsiktigt sparande (sweet). Numera har jag förenklat mitt eget sparande och kör allt i en billig global indexfond på ISK.
Min sambo har nyligen varit i kontakt med en rådgivare på vår bank, som har rekommenderat bankens egna fonder med avgifter på närmare 1 %. Jag har förklarat hur jag själv resonerar kring långsiktigt sparande, indexfonder och avgifternas betydelse, utifrån den relativt begränsade kunskap jag ändå har hunnit skaffa mig.
Jag har även tidigare skickat lite olika videor och inlägg från bland annat RikaTillsammans som jag själv tyckt varit lärorika, men hon har inte visat något större intresse, vilket jag förstår. Samtidigt känns det lite tråkigt att hon riskerar att betala betydligt högre avgifter än nödvändigt, när det egentligen inte behöver vara särskilt komplicerat.
Det är dock väldigt viktigt för mig att hon själv får bestämma hur hon vill investera sina pengar. Det är trots allt hennes pengar och kommer att förbli det, oavsett om vi väljer att ha gemensam ekonomi eller inte. Jag vill gärna dela med mig av det jag har lärt mig, men samtidigt vill jag att hon själv tar beslutet om var pengarna ska placeras.
Så till min fundering: Hur resonerar ni andra som har varit i en liknande situation, oavsett om ni har gemensam eller delad ekonomi?
Och hur gör ni om den ena parten är betydligt mer intresserad än den andra? Försöker ni få den andra att sätta sig in i ämnet, eller låter ni helt enkelt var och en sköta sitt?
Jag är framför allt nyfiken på hur ni har hittat en bra balans mellan att fatta gemensamma ekonomiska beslut och samtidigt behålla friheten att bestämma över sitt eget sparande.