Äg inte olika andelar är mitt tips, riskerar att bli problem om ni renoverar framöver, då ska det delas. Antingen 500+500 eller att du lånar ut 250 och så kör ni 750 var. Låt lånet vara räntefritt, och i framtiden kan du ju efterskänka lånet om det känns bra ,
Mitt förslag (som proffesionell familjejuridisk rådgivare) är att upprätta ett skuldebrev. Beroende på hur äktenskapsförordet ser ut kan ni behöva upprätta ett nytt.
Kortfattat så kan en skuld avräknas och skulden minskar det bodelningsbara beloppet med beloppet på skulden. Har ni gjort ett äktenskapsförord där all egendom är enskild (nuvarande och framtida) har ni ett bra skydd.
Det vanliga är att dessa skuldebrev aldrig regleras så länge ni är gifta. När ni skiljer er eller dör regleras skulden med köpeskillingen/resterande arv.
4 gillningar
Det enklaste måste ju vara att ni går in med lika mycket. Räcker det eller kräver långivaren att ni går in med 1,5 mkr totalt?
Fast det här är ju inga problem, är man två så kan man absolut klara av marginellt sämre villkor och att faktiskt amortera, så hemskt är det inte att behöva betala av sina lån.
Varför ska mannen förlora sina 500k? För bättre villkor? Aldrig i livet att jag hade gjort så.
Hade vi inte haft över 50% skilsmässor i Sverige så kanske jag hade kunnat göra det, men nu ser verkligheten inte ut så, väldigt stor andel skiljer sig och då har han ju gett bort stora delar av sin förmögenhet utan någon motprestation, kul…
Bara en bortskämd person skulle ta emot 250k utan motprestation, blir nästan lite barnsligt tycker jag.
1 gillning
Genuint nyfiken - vad tycker du är en rimlig motprestation i ett äktenskap för att slippa vara skyldig sin partner 250k?
3 gillningar
Jag missade att svara inlägget, hoppas det funkar nu med taggen! 
Barnafödandet blev en sån dealbreaker för oss. Då gick vi från helt separerad ekonomi (var och en försörjer sig själv) till att ha helt gemensam ekonomi, vilket inkluderade tidigare sparande på betydligt större belopp än 250 000 kr.
Livet blev oerhört mycket enklare med gemensam ekonomi är min erfarenhet. Att fokusera på “vårt” istället för “mitt”. Men det gör man ju precis som man vill. Olika relationer har olika förutsättningar. Jag kan verkligen förstå att man vill skydda sina pengar om man inte har varit tillsammans så länge och kanske heller inte planerar bilda familj i närtid.
Att äga bostaden med lika delar och teckna ett skuldebrev tycker jag lät som en bra lösning.
Ingen alls, i början av en relation ska man inte ge bort 250k någonsin, eller riskera att förlora det.
Har man barn eller varit gifta 5-10 år är det mer rimligt. Men i början av en relation när man ska flytta ihop är det rimligare att båda betalar lika mycket och att man då får lite sämre villkor och amorterar.
Hade ju varit kul att vara den som gynnas av någon annans sparande men i mitt fall verkar jag alltid vara den i den negativa situationen som ska glömma all logik på grund av kärlek, intressant det där…
2 gillningar
Håller med om att man inte ska ge bort pengar hux flux i nya relationer. Men det är ju väldigt få som flyttar ihop först när de gifter sig. Inte ovanligt att ha varit sambo i just 5-10 år, det är knappast en främling det handlar om då…
Nej där håller jag med, har man känt varandra och varit tillsammans i 5-10 år kan man ha allt gemensamt.
Jag menar mer om du träffar någon ute eller på Tinder och flyttar ihop efter 6-12 månader så kan det vara smart att skydda sina tillgångar om det är stor obalans i ekonomin.
Rickard Olsson hade ju inte träffat denna damen länge innan hon skulle ha halva hans hus:
Rickard Olsson vägrar lämna attefallshuset – "ilskan är det jobbigaste" | Hemnytt.
Jag tror att många skulle slippa diskutioner om pengar om de hade separata ekonomier även som gifta.
2 gillningar
Jag tror att många skulle slippa skilja sig om de stämde av så att de hade samsyn på ekonomin innan giftermål…
Jo därför har vi separata ekonomier. Även om vi samarbetar om gemensamma utgifter.
Då slipper vi fråga om vissa saker är ok, eller bli griniga om den andre köpt något “onödigt”. Vi båda har stönat över den andres prioriteringar och konstaterat att vi är lyckliga att vi inte behövt bidra till vad det nu är.
2 gillningar
Precis som jag ser det.
1 gillning
Ska min fru som nu är föräldraledig på heltid och får ut ca 18 000 netto leva på 2 000 kr i månaden för att hon råkar vara kvinna? Boende, mat m.m. kostar 16 000 kr var. Hur fungerar modellen när en av parterna måste göra uppoffringar för att gynna familjen/ge den andra personen utrymme? Håller med om principen att separerad ekonomi men undrar hur ni resonerar när man vuxit från par till familj? Känner till principen där man bidrar proportionerligt utifrån nettoinkomst men då blir ju ekonomin mer gemensam än separerad.
2 gillningar
Jag och min fru slår ihop våra nettoinkomster och delar i två lika delar, sen betalar vi gemensamt in till ett bostadskonto för att täcka alla fasta kostnader. Det som blir över får man själv disponera hur man vill. Jag tjänar ungefär 20k mer netto än min fru, men ser ingen nytta i att jag ska sitta på massa pengar medan min fru ska snåla och spara för att ha råd att göra tex gemensamma resor; om min fru har ont om pengar har jag det också eftersom vi delar livet och upplevelser tillsammans.
3 gillningar
Men hon har ju inte mindre pengar för att hon är kvinna. Hon har mindre pengar för att ni har bestämt att hon ska vara föräldraledig istället för att du ska vara det.
3 gillningar
Det finns inget som säger att man inte kan betala för resor bara för att man har separerad ekonomi. Jag bjuder gärna min hustru på en resa och det uppskattar hon också.
Att man har separat ekonomi betyder inte att man inte kan ha den mer gemensam periodvis.
1 gillning
Vi samarbetar med de utgifter vi är överens om. De är lån på hus, räkningar till hus (el, försäkring osv), drift av bilar, det vi köper i matbutik, den mat vi äter ute när vi äter tillsammans och saker vi gör tillsammans. För tillfället får min sambo ut 5000 mer/månad och bidrar då med ca 2500 mer till det gemensamma. En gräns som vi diskuterade innan, att den som tjänade mest skulle bidra med halva den summan. Den summan har varierat genom åren efter inkomst.
Som ett exempel så samarbetar vi kring räkningar till hus, i det så ingår ett kanalpaket, det är vi överens om. Men jag tycker att vi behöver ca 10 kanaler och såg ett paket hos våran leverantör för några hundra. Min sambo vill av någon anledning ha ca 200 kanaler och andra streamingtjänster, för över 1000 kr mer än det paket jag tyckte. Överskottet får han betala. Så är vi båda nöjda.
Nu blev det ett exempel som var negativt (i mina ögon) gällande honom, men han har nog lika många gällande mig.
Nu har vi inga barn, men om vi hade valt att skaffa så skulle jag (som är lite dominerande i förhållandet och ekonomitänk) se till att vi delade lika på föräldrarledigheten och justerade vad varje person bidrog med efter inkomst för tillfället.
1 gillning