Hur har ni med separerad ekonomi i praktiken?

Jag tycker alltid att diskussioner om gemensam eller delad/separerad ekonomi är intressanta så nu när det finns en ny tråd om gemensam ekonomi, där jag alltså inte ska kommentera då jag inte tillhör trådens målgrupp, startar jag en tvärtomttråd!

Hur fungerar ekonomin i praktiken för er med separerad ekonomi? (Jag tycker att delad ekonomi känns bättre men många tänker att delad och gemensam betyder samma sak så jag väljer att kalla det separerad ekonomi istället.)

Jag förstår att gemensam ekonomi har fördelar också men i mitt äktenskap är separerad ekonomi att föredra.

Vi har varit ett par i över 25 år och vi har aldrig haft någon diskussion kring om vi borde ha gemensam ekonomi.

För oss kan jag inte se någon nackdel med separerad ekonomi.

Jag tjänar ungefär 50% mer än min hustru och har erbjudit henne en mera gemensam ekonomi men hon har avböjt det.

Jag sparar betydligt mer än henne men behöver också ha mer sparade pengar om vi ska sluta jobba samtidigt då hon är åtta år äldre än mig. Jag har ingen lust att jobba tills hon är 73 år, eller kanske ännu äldre.

Hon betalar hyran och jag ger henne pengar som motsvarar ungefär halva hyran. Egna räkningar, t.ex. mobiltelefoni, betalar vi själva.

Mat turas vi om att betala men jag betalar oftare eftersom jag ibland handlar på väg hem från jobbet.

Jag betalar alla kostnader för bilen, helt rimligt då jag kör den till jobbet varje dag och hon inte har något körkort.

Ibland delar vi på betalning av dyrare saker, t.ex. en ny soffa, men om vi vill köpa något billigt kan vi göra det helt utan diskussioner eftersom vi har våra egna pengar.

Många bråkar om pengar men med separerad ekonomi har man ingen anledning att göra det.

Vi har ganska lika inställning till pengar/konsumtion, det underlättar förstås.

7 gillningar

Funkar fint tycker jag. Ett gemensamt konto med varsitt kort för gemensamma utgifter såsom driftkostnader hus, inköp av möbler, mat, aktiviteter med familjen osv. Dit för vi över lika stort belopp vardera varje månad. Tar det slut pengar fyller vi på med varsitt lika stort belopp. Känns helt naturligt för oss. Ser inte alls vitsen med att ha gemensam ekonomi

6 gillningar

Vi har alltid haft separerad ekonomi, vilket fungerat bra.

Men nu tjänar min fru mer än mig så nu vill jag ha delad ekonomi.

14 gillningar

Jag har försökt räkna så att vi ungefär har lika mycket disponibel inkomst efter att alla oundvikliga utgifter är betalda. I praktiken innebär det att frun för över ungefär halva bolånet och jag står för de andra utgifterna, men det är mindre noga nu när vi är gifta. Vi är också transparenta med våra tillgångar.

Det är skönt att inte behöva rättfärdiga inköp eller känna att man borde kompromissa när man köper saker, samt att man inte behöver ifrågasätta varför hon köper ett till läppstift för 500 vars nyans är fysiskt omöjligt att särskilja från andra läppstift hon redan har, och hon tänker förmodligen samma sak när jag lägger 20 lax på ett grafikkort.

Överlag ser jag inga egentliga fördelar med gemensam ekonomi (förutom lite lättare administration kanske), men många källor till friktion i förhållandet.

3 gillningar

Morsan och farsan har alltid haft separerad ekonomi, det funkar skitbra för dom tycker morsan. Farsan har alltid fått betala det mesta och hon lägger sina pengar på hög…

Ingen av dom har varit högavlönade och är nu pensionärer sen rätt många år. Jag har alltid tyckt dom har haft ett extremt märkligt upplägg och ville inte hamna där själv.

1 gillning

Jag har mina konton, hon har sina.

Varje månad ser vi över gemensam spend och balanserar, d v s den som ligger på minus för över ungefär den summan till den andre.

Vi tycker det känns mest rättvist att man betalar för faktiska kostnader samtidigt som man har full frihet att spendera sina pengar på vad man vill utan att den andre har synpunkter på det.

Jag har heller aldrig riktigt köpt argumentet att om någon tjänar mer på grund av t ex att man byggt upp och sålt ett företag så har den andre automatiskt rätt till hälften av det med t ex motiveringen att man tagit mer hand om hus och barn.

3 gillningar

Nyfiken fråga till er som är gifta men har separat ekonomi; har ni äktenskapsförord som håller det separata separat även vid en eventuell skilsmässa? Eller blir det ändå 50/50 i så fall?

2 gillningar

För oss blir det 50/50, men det kommer inte att bli aktuellt.

Finns ingen anledning för oss att inte dela lika på det vi har om vi mot förmodan skulle skilja oss.

1 gillning

Vi har ett gemensamt konto där alla boendekostnader, biogas, försäkringar etc dras. Vi har även ett buffertkonto som fylls på samma väg. Vi för över varsin summa varje månad dit. Summan har vi räknat ut genom att lägga ihop våra nettoinkomster, subtrahera gemensamma kostnader och dela på två. Det är summan som ska bli över för oss båda.

Jag som tjänar mer betalar därför in en större summa per månad än sambon.

Sen har vi båda lite varierande inkomster iom bonusar, traktamente och jourkomp, men det får bli en bonus för den som får högre lön någon månad.

Han betalar för sina barn och jag för min hund. Hobbies och resor (som inte är gemensamma) betalar vi också ur egen ficka. Matinköp gör vi också separat men delar givetvis på det i hushållet.

1 gillning

Ja, all egendom är enskild.

Vi har bara särkullsbarn så det var inte så mycket att välja på.

Jag tjänar runt 50% mer men i praktiken är det nog närmare dubbelt då jag oftast har lite bonusar och kan göra en del avdrag medans hon är sjukt rätt många gånger om året (förskolelärare). Jag kan jobba hemifrån om jag blir smittad.

Jag betalar det mesta och hon skickar ca 1/3 av vad vi beräknat våra löpande utgifter till. Tittar över ungefär en gång om året ifall det förändrats i någon större utsträckning, nu efter nyår blir det kraftigt höjd ränta t ex så då får vi höja lite.

Utgifter som inte är löpande turas vi om att betala, räknar inte så noga på det om det inte är någon större grej.

Jag äger huset sen tidigare så renoveringar står jag för om inte hon får för sig något mindre typ måla en innervägg, då kanske hon köper färgen t ex.

2 gillningar

Vi har några gemensamma konton där vi sätter in pengar och betalar gemensamma saker ifrån och därutöver är våra pengar våra egna. Vi har även äktenskapsförord. Dock har vi i omgångar satt in pengar procentuellt för att kompensera för f-ledighet m.m. och när jag under en period tjänade mer betalade jag lite extra för att vi skulle ha råd med en semester asså ville inte åka själv eller tumma på semestern och det finns ju inget mindre trevligt än nån som är inte unnar sin partner saker. Men vi trivs bägge väldigt bra med att ha egna pengar och känna en frihet i att den andra inte dömer om man köper en ny rock, handväska, fiskegrejer eller vad det nu är.

Vi har separat med en tvist: vi delar på gemensamma utgifter och sen jämnar vi ut så att vi har lika mycket kvar.

Jag ser ingen nackdel alls med det, förutom kanske att det är lite mer jobb att räkna på.

1 gillning

Vi är gifta utan äktenskapsförord men har separat ekonomi i det avseendet att vi har egna lönekonton och sparkonto/ISK, sen för vi över en summa till ett gemensamt konto för alla gemensamma utgifter. Vi har valt det här upplägget för vi ville behålla en del frihet i vad vi spenderar pengar på. Funkar kanon för oss.

5 gillningar

När vi hade separerad ekonomi satte vi in €X var varje månad på ett gemensamt konto som användes till alla gemensamma utgifter. Det funkade problemfritt, liksom den gemensamma ekonomi vi bytte till när vi gifte oss har gjort.

Vi har heltäckande äktenskapsförord. När jag träffade mitt livs kärlek hade han massa skulder och särkullsbarn. Jag har inga, ägde mitt boende och har sparat lite. Dock är maken förmånstagare på mitt KF och ISK. Vi har separat ekonomi och har varsitt lönekonto. Jag betalar alla löpande kostnader samt handlar alla hushållsvaror/ mat. Han swishar hälften av allt till mig.

Våra privata utgifter betalar vi separat. Vid köp av möbler, sängkläder, semesterresor eller reparationer på bilen delar vi oftast 50–50. Funkar fint förutom ibland när jag får betala allt. Han har idag ca 50.000 kr i skulder till mig. De pengarna lär jag nog aldrig få se igen om han inte får ett arv vilket inte är troligt

2 gillningar

Har ett kreditkort vi använder för gemensamma utgifter som en av oss betalar och den andra swishar till när räkningen kommer.

Med tanke på hur enkelt det är med Swish är det knappast några problem att ha separat ekonomi idag.

Tycker det finns en stor risk med gemensam ekonomi att någon blir slapp och räknar med att den andra ska förhandla abonnemang mm.

1 gillning

Vi är sambos med ett gemensamt barn, jag tjänar ca 50 % mer än min sambo.

Vi har ett gemensamt konto där vi för över en överenskommen summa varje månad (den var 50/50, men jag har haft en bra löneökning så har ökat min del något medan min sambo behållt samma nivå). Totala summan är tilltagen för vardagsutgifter så efter bostad, förskoleplats och mat så har vi runt 8k kvar varje månad vilket räcker för kortare resor och nöjen, gemensamma restaurangbesök, möbler etc. Tycker detta upplägg funkar mycket bra, enkelt, aldrig fråga om vem som ska betala eller swisha oss emellan.

Finns vissa saker som “jämkar ut” vår löneskillnad. När vi åkt på längre semestrar så brukar vårt gemensamma konto inte räcka fullt ut (vi kan ju välja billigare semestrar…), men här brukar jag lägga in vad som saknas för att vi ska kunna göra det vi vill (kanske landar på 20k / år). Jag äger en bil (som jag nyttjar för vardagspendling, så rimligt att den inte är gemensam), min sambo får dock fördelen av att ha en bil tillgänglig “gratis” för exv. nöjesresor.

1 gillning

Jag håller med om det. Men har inte de flesta ett mellanting mellan separat och gemensam ekonomi? Helt 100% separat ekonomi verkar lite opraktiskt och möjligen även osympatiskt även om jag kan tänka mig vissa scenarion där det är det bästa.

2 gillningar

Jag tänker att i en relation kan man mkt väl fördela ansvar mellan sig bara båda är med på det?

Finns få rätt/fel här men jag har svårt att förstå att man kan sätta ett gemensamt barn till värden och samtidigt känna att gemensam ekonomi är att gå för långt?

Det är intressant att flera här skriver att de har separat ekonomi när de jämnar ut så att båda har lika mycket kvar efter räkningar. Jag skulle kalla det gemensamt, det är bara en annan väg till hur man poolar pengarna.

5 gillningar