Därav att kusingifte är vanligt i vissa kulturer, för att behålla förmögenheten inom släkten. Rekommenderas dock ej!
Jag är osäker på hur det löser problemet? Förmögenheten ökar ju inte nödvändigtvis för den befinner sig i en stiftelse, så den kan ändå ”späs ut” över generationer.
Dessutom är ju frågan hur det är tänkt att reglerna för stiftelsen ska se ut? Om det inte är möjligt att komma åt stiftelsens tillgångar, så kan ju släktingarna (som styr stiftelsen?) bli fattiga ändå.
En fundering: Låt säga att dina barn anstränger sig så gott det går i livet, men av något skäl exempelvis hamnar i lågkvalificerade arbeten med låg lön, får bo i en risig hyresetta i någon otrevlig och farlig förort, osv. Alla lyckas helt enkelt inte i livet ekonomiskt, även om de anstränger sig så gott det går.
Vad gör du då?
Alternativ 1: Du går in och hjälper dem ekonomiskt så de kommer ur den situationen. För att göra någon väsentlig skillnad kommer det troligtvis innebära så mycket kapital att de får sin huvudsakliga försörjning via bidrag från dig. Då riskerar du att de slutar anstränga sig och förlitar sig på att bli försörja av dig. Du kan förvisso villkora bidraget med att de ska fortsätta jobba osv. Men vad gör du då om de exempelvis blir av med jobbet? Slutar att ge dem ekonomiskt stöd, så de faller tillbaka i misär?
Alternativ 2: Du ger dem inget ekonomiskt stöd. Men är du beredd att leva med vetskapen att dina barn kunde fått leva betydligt bättre liv än de nu kommer att få göra? Speciellt med tanken på att du sitter på en stor förmögenhet som kunnat hjälpa dem ur situationen? Du har så mycket pengar att det ändå inte i praktiken skulle göra någon skillnad för din egen del om du gav dem en (ganska) stor andel av din förmögenhet.
Jag ser ingen självklar lösning på problemet, men det skulle vara intressant att veta hur andra tänker kring den här situationen, och de alternativ man ställs inför.
Min spontana känsla är att det är lite teoretiskt exempel eftersom jag inte tror det händer. Men antingen får man ju bestämma sig för att hjälpa sina barn alt 1) eller inte alt 2). På samma sätt behöver man ju också som förälder vara fri med barnens val när de blir äldre - dvs. att de kan välja att ta emot / inte ta emot pengarna.
Jag själv hade gett pengarna och låtit dem ta ansvaret för konsekvenserna. Sedan tror jag att man också kan lösa saker strukturellt - som i avsnittet kring livförsäkringar - där man t.ex. till sin partner väljer en engångsutbetalning men till barn kanske prioriterar en månadsutbetalning över tid.
Jag tror att det som händer när de blir äldre är en konsekvens av det som man som förälder gjorde / inte gjorde när de var yngre. 
Beror ju på hur man sätter upp stiftelsen. 
Som Wallenbergarna gjorde vill jag minnas att de har de kontrollerande aktierna i stiftelsen. På det sättet ökar ju förmögenheten i stiftelsen, kontrollen behålls i släkten och sedan har man säkert löst finansiering av släktens vardag på något smart sätt. T.ex. stipendier borde väl inte vara någon oframkomlig väg. Men som sagt jag vet inte, det är ett vagt minne.
Hur vet man att det inte kommer hända att just ens egna barn hamnar i en sådan situation?
Eller menade du att du inte tror att det kommer hända just för dina barn, eftersom du känner dem och deras situation väl? I så fall må det vara hänt, men andra kan ju ha barn som riskerar att hamna i den situationen som jag beskrev.
Jag tror inte det händer med barnen till dem som skapade förmögenheten. Jag tror problemen uppstår i nästa generation.
Osäker på vad som avses med att de ”kontrollerade aktierna i stiftelsen”. Antar att du menar att de styr över rösträtten, men inte har rätt att sälja aktierna?
Men grundproblemet kvarstår ju fortfarande att aktiernas värde måste öka i snabbare takt än att förmögenheten hinner spridas ut över generationerna. Hur löser en stiftelse det problemet? Hade aktierna ägts direkt av personerna i släkten, så hade de ju ökat lika mycket i värde som om aktierna är i en stiftelse.
Så kan det kanske bli i vissa fall, även om jag inte riktigt förstår varför du menar att barn till de som skapade förmögenheten skulle vara garanterade att också lyckas ekonomiskt själva på egen hand.
Men det skjuter oavsett vilket i så fall bara upp problemet en generation, så jag tycker frågeställningen som jag beskrev är relevant ändå.
En vän till mig har växt upp i en familj med gott om pengar men han är inte alls säker på att han får ärva för generationen innan hans föräldrar skänkte bort förmögenheten när de dog och hans föräldrar har förklarat att de kan göra samma sak.
Nu har han skapat egen förmögenhet och behöver inget arv.
Tror Warren Buffet har sagt något i stil med.
Jag vill ge mina barn så mycket att de kan göra vad som helst men inte så mycket att de inte behöver göra något.
Det är bra att kunna hjälpa sina barn och att ge dem en uppväxt där pengar inte är en stor begränsning. Men vill de ha en Porsche så får de fixa den själv.
Detta är också en del av varför vi kommer skänka bort nästan alla pengar vi har. Du kan göra det bra för dina barn. Men deras barn har du ingen aning om och historien säger att det spelar ingen roll för pengarna kommer försvinna i vilket fall som. Vilket ger att man likaväl nu kan låta de göra gott istället för att hoppas på framtida generationer.
Tänker jag istället kommer låta mina barn ta över en välgörenhetsstiftelse där de kan ta ut ett styrelsearvode så de har en bas än att direkt ge dem stora mängder pengar en dag i hopp om att de inte bränner allt på en stor båt, börjar bråka om pengarna “mina pengar är slut kan du inte dela med dig?”, eller tar upp andra mindre bra hobbies i jakt på att hitta ett rus där de känner någon mening med livet.
Tänker att om de får tillräckligt för en bra FIRE så har de det bra och kan även se till så att deras egna barn får det bra utan allt för stor ansträngning.
jag tänker dock om inte det är så att det “hårda arbetet/lönearbetet” innebär att föräldern struntat i att vara en närvarande förälder på morgnar, kvällar, helger, föräldramöten, kvartssamtal osv osv.
Då tänker jag att det kan finnas risk att barnet istället gör uppror och verkligen inte vill vara som sin förälder/föräldrar…?
Anekdot (undantaget som bekräftar regeln?): Jag har en bekant som är framgångsrik företagare. Inte i flera hundramiljonersklassen men ändå extremt gott ställt. Halvvuxna barn. Två går det “fint” för (jurister) men den tredje är fast i drogberoende.
Jag tror inte att det riktigt funkar att vara stenrik och låta ens barn lajva medelklass.
Kommer osökt att tänka på en gammal favorit.
Pretend you never went to school
But still you’ll never get it right
'Cause when you’re laid in bed at night
Watching roaches climb the wall
If you called your dad he could stop it all
Bonuspoäng till den som först kläcker vilken låt texten är hämtad från.
Pulp?
Tror du inte man gör barnen en tjänst genom att inte vara helt öppen med hur stor förmögenheten är? Om min pappa sagt att ”vi har bra med pengar” så hade jag blivit nyfiken, men inte så mycket mer. Speciellt om vi lever vanligt.
Jo jag tror att man måste hitta en balans mellan ”vi är som alla andra” och ”pappa har åtta Ferraris så du behöver aldrig jobba”.
En gradvis upplärning i hushållsekonomi parat med lite gammal hederligt grupptryck att skaffa en utbildning.
Jarvis ligger även bakom följande i sammanhanget intressanta rader:
Well did you hear? There’s a natural order
Those most deserving will end up with the most
That the cream cannot help but always rise up to the top
Well I say, “Shit floats”
Förstår inte riktigt. Poängen med stiftelse är att du håller förmögenheten samlad och skyddar den från användning och låter folk bara använda avkastningen. Typ som Nobelstiftelsen. Skulle de gett ut basbeloppet skulle det inte finnas någon prissumma, men eftersom de bara ger bort en del av avkastningen så växer ju beloppet över tid. Samma princip tänker jag.
Om det ägs av privatpersoner så börjar ju arvsregler och sådant gälla och då kommer den att späs ut.
Ja, men jag tror du syftar på något annat nu. Lägre socioekonomisk status hänger ihop med en massa elände oavsett land. Ska sänkt socioekonomi ge något positivt så får man nog definiera exakt vad och hålla ett öga på att nettoeffekten faktiskt blir positiv.
Vad är det med arvsreglerna som gör att förmögenheten späs ut?
Är det inte släktens tillväxt i förhållande till kapitalets tillväxt som är avgörande, oavsett hur tillgångarna ägs? För 2 barn vid 30 års ålder så krävs bara 2,3% real tillväxt för att upprätthålla samma rikedom generation efter generation. Eller?
Edit: Läste inlägget av @Jackalope igen så nu fattar jag 
Givet att alla barnen skulle agera rationellt - t.ex. behålla värdepapprena så har du helt rätt, då spelar det ingen roll om pengarna är utspridda eller i en klump.
Min tes är att det i ett sådant fall är bättra att “skydda” pengarna i en klump och sedan hålla folk i från dem annat än de pengar som de får tilldelat.
Den som knäcker denna nöt förtjänar Nobelpris, så har inga jätteförhoppningar om att vi kommer göra det i denna tråd.
Jag tänker att man som förälder får göra så gott man kan och dra lärdomar från andras misslyckanden. Vi har säkert själva stött på barn under vår uppväxt som uppvisade diverse färdighetsbrister pga det som diskuteras, framförallt gällande förmågan att kompromissa, dela med sig, tålamod/uthållighet etc. Behöver inte vara något jätteavancerat, utan enkla saker som att bara köpa en dator/padda/whatever till barnen och låta dem vänta på sin tur eller i största möjliga mån inte ge dem extra pengar för att vara ”snäll” när de bränt veckopengen och vill gå på bio med Lisa.
Sedan får man inte glömma att även helsyskon kan ha väldigt olika inställning till detta trots i princip identisk uppfostran. Går inte att styra över allt.
Problemet är bara att den där ”ynka” resursen kan skydda en från mycket av det du radade upp.
Tyvärr en lång reklamfilm för förmögenhetsförvaltare, kryddad med historier om extremt otacksamma barn. Sämsta RR-avsnittet på länge.
Kan man inte se karaktär (t.ex tacksamhet, ödmjukhet och flit) som en separat fråga?
Jag tänker att:
Svensk låg- och medelklass har producerat många rekorderliga personer. Trots att gemene man här är många gånger rikare än folk på andra platser och historiska perioder.
Svensk medelklass har också producerat en hel del bortskämda och lata rötägg - som inte har ärvt 100 millar.
Det har inte med vartannat att göra. Att fostra barn genom att göra dem fattiga är som astrologi eller koppningsterapi: BS. Man lär varken få visdom eller “karaktär” i högre utsträckning än vilken annan skitunge som helst. Varför skulle man?