Om det är ett råd du är ute efter så tycker jag att ni bara ska leva vidare som vanligt. Diskussioner med barn/tonåringar/unga vuxna kring potentiella stora framtida arv tycker jag iallafall inte känns som en prio-fråga. Beroende på hur er efterkomma utvecklas kanske man kan ta upp det lite senare i livet. Men åtminstone inte före deras frontallob är helt utvecklad.
Säkert någon som redan gett ovan råd innan…det var en lång (men underhållande) tråd detta 
Jag tycker som sagt du ska vara stolt över vad du åstadkommit och det finns självklart mycket slit och risk involverat som bör belönas. Jag kan såklart inte till fullo tänka mig in i din situation lika lite som jag misstänker att du kan tänka dig in i hur det är ett tungt jourpass som läkare eller annat valfritt ansvarstungt yrke. I slutändan är det dock inte så att det som avgör ens finanser enkom är hur mycket stress och slit man genomlidit, vilket jag hoppas framgått av mina tidigare inlägg. Omständigheter är det som dominerar utfallet av ens mödor, jag tycker personligen att det bringar mycket tacksamhet och förståelse för andras situation att inse det. Du har uppenbarligen tillskansat dig din makt på ett meritokratiskt sätt enligt de spelregler vi kommit överens om, jag vill inte påstå att du har agerat ondskefullt på något sätt. Att ärva så mycket makt tror jag dock ingen kan påstå är meritokratiskt, men det finns såklart mycket värre sätt att använda sina pengar på än att skapa en trygg framtid för sina barn, vilket är en fullt naturlig drivkraft. Alla handlingar av den magnituden ska dock såklart tålas att tänkas igenom ur olika perspektiv.
Oavsett tycker jag det är lovvärt att du överhuvudtaget skapat denna tråd, bara att du tänker i dessa banor bådar gott för dina barn. Jag hoppas du tagit med dig något från vår diskussion och önskar dig lycka till i framtiden 
Nu går vi off-topic här igen så kanske skulle ta detta i PM eller ny tråd om du vill diskutera mer.
Så kan det absolut vara. T ex, jag säljer en cykel till dig. Du får ett transportmedel, jag får pengar. Leder detta till att du väljer bort bilen tjänar tredje part/samhället på detta i form av mindre lokala föroreningar, mindre klimatutsläpp, lägre sjukvårdskostnader osv. Negativa externaliteter kan vara att produktionen av cykeln genererat utsläpp, man behöver bygga fler cykelbanor osv.
Såg denna fladdra förbi:
Newspaper mogul William Randolph Hearst died in 1951 at the age of 88. The will made clear his feelings about his relatives. None of his five children (all sons) was competent to run the business. Control was to be in the hands of professional managers answering to a self-perpetuating board of trustees on which Hearst family members would have only 5 of 13 votes. The trusts would last until all the then-living grandchildren had died—an event likely to occur sometime around 2035. Any heir who challenged the will would be disinherited.
That the Hearst Corp. survives at all today—and remains privately held, as W.R. Hearst wanted—says something about the wisdom of his estate plan. He left behind some ranch land, 15 dailies, most of them evening newspapers destined to be run out of business by television, and a handful of magazines (including Good Housekeeping and Town & Country). Had the people running the business sat on their hands, there might be nothing left today. But they used profits from old media to buy into new media. By doing so they assembled a collection of assets that includes 26 television and radio licenses, 17 magazines and an assortment of cable operations. Forbes estimates the 1999 revenues of Hearst Corp. at $4.4 billion.
Det här avsnittet nuddar ämnet med barn flera gånger, och varför det inte är bra att dölja förmögenheten för barnen. Författaren/psykologen som de intervjuar tar upp några scenarion som han själv har stött på när han har rådgivit förmögna familjer.
Jag tycker också hans liknelse att när en familj får en förmögenhet så är det lite som att migrera till ett annat land är bra. Hur farföräldrarna ser på barnen och tänker ”de vet inte hur det var, hur vi hade det då, hur vi fick slita” för så som vi har det nu är det enda de har varit med om.