Det är fel. Jag vill inte vinna en segeltävling för att det är ett sätt att få mycket bekräftelse. Det törstande du beskriver är yttre motivation, vilket ibland kan komma som ett kvitto på framgång. Men du reducerar all arbetsglädje till en jakt på bekräftelse, medan den drivkraft vi pratar om är starkare skulle jag säga: inre motivation.
Det är känslan av att fatta beslut och lösa problem och som en följd se de omedelbara konsekvenserna av detta. Inte att konsekvensen är bekräftelse (typ applåder) utan att konsekvensen är att jag gör en rad perfekta xyz (jag kan inte seglingslingo) och vinner tävlingen. Känslan av att vara riktigt jävla bra på något.
Att lyckas med en rad svåra ensamseglingar faller helt platt, jämfört med att använda mina hårt förvärvade skills för att vinna en hård, objektiv och rättvis tävling. Den har höga insatser och bara en vinnare.
Sedan finns det absolut någon social aspekt (exempelvis att vilken tävling spelar roll) men den är inte drivande.