Att öka antal bolag, ökar inte den riskjusterade avkastningen hela tiden.
Det finns en brytpunkt. Se gärna denna studien:
Där en brytpunkt sker vid 70% globalt och 30% Home bias.
Så uppenbarligen är inte antal bolag bara att öka. Så fall hade ett globalt index alltid haft högre riskjusterad avkastning. Vilket den inte har i jämförelse med en mix med Home bias.
Nordnet Teknologi Index är en indexfond, men den har 54% av sitt kapital i de tre största aktierna.
Koncentrations-risken är alltså stor, men det kanske inte finns regler eller kriterier för hur man skapar index?
Finns det inga regler kan man inte så kan ett index se ut nästan hur som helst.
Ok, jag visste inte att det var en indexfond.
Det finns ju lika många index som det finns saker. Så att följa ett index säger inte hela sanningen.
Om man vill följa indexet för aktier, så vill man replikera det indexet så mycket som möjligt. Om du då väljer en del av det indexet, säg teknik. Så gör du ett bet att den delen av indexet ska gå bättre än övriga. Vilket bör minska den riskjusterade avkastningen eftersom du avviker från indexet för aktier. Samma gäller Home bias (till en viss nivå).
Så om du vill följa indexet för priset av bilar, så ska du inte bara följa priset för sportbilar. Du ska följa det marknadsviktade priset för alla bilar 
Om du förstår min poäng 
Nej inte i ett marknadsviktat index.
I likaviktade index stämmer nog ditt påstående, för där blir alla aktier väldigt små andelar om du har 1400-5000 aktier i ditt index.
Men i ett marknadsviktat index gör det stor skilnad när ett företag ökar sitt värde.
En aktie som väger 5% i index kan stiga 20% och då stiger hela ditt index med 1 %
(För 5 % av 20 % är 1%)
De stora bolagens kursrörelser bidrar med mer +/- avkastning och risk än de små aktierna som knappt påverkar index med sina små vikter.
Jag ser index som ett jämförelsetal.
Vill du skapa en fond som jämför sig med 9 aktier så måste rimligtvis dessa 9 aktier ingå marknadsviktat i fonden om du ska benämna fonden som en indexfond över just dessa 9 aktier.
Njae, de citerar det så här:
Yet some level of home bias makes sense for Canadians since there will always be a local preference for Canadian companies and securities that are familiar and in closer proximity. Vanguard maintains that 30% Canadian equities and 70% international equities is the optimal asset allocation for Canadian investors based on historical evidence on minimizing volatility, declining trend of domestic equity preferences for both individual and pension investors and after considering other factors such as benefits of diversification, portfolio implementation costs, favourable tax considerations, and currency effects.
Jo, men min poäng är att ökat antal bolag inte ökar den riskjusterade avkastningen alltid.
Det kan alltså finnas en brytpunkt och denna studien är ett exempel på en sådan brytpunkt där en Home bias (representant för färre bolag) har en positiv effekt på den riskjusterade avkastningen. Så att fördelen med ökat antal bolag avtar och t.o.m. ger lägre förväntad avkastning vid en viss nivå.
Den riskjusterade avkastningen ökar alltså inte alltid av ökat antal bolag. Det finns en brytpunkt som @OBWN frågade efter.
Det var min poäng.
Eller blandar jag äpplen med falukorv? 
En ökning av antalet bolag minskar risken mätt i standardavikelse. Det ökar inte nödvändigtvis den riskjusterade avkastningen.
Tag en portfölj med en aktie som har förväntad avkastning 10% och 20% standardavikelse. Addera lika mycket av en annan aktie som har förväntad avkastning 5% och med 20% standardavikelse samt 0 korrelation med den första aktien. Då är risken för den sammanlagda portföljen fortfarande 20%, men förväntad avkastning har sjunkit till 7.5%, alltså sämre riskjusterad avkastning.
Du kan pröva att googla efter: MSCI Global Investable Market Indexes Methodology
“Index Construction Objectives, Guiding Principles and Methodology for the MSCI Global Investable Market Indexes” Så kommer du finna en diger pdf ifrån deras hemsida som du får läsa om du vill 
Jag tror du har rätt här, och du illustrerade med ett enkelt räkneexempel. Det är god argumentation!
Påståendet att avkastningen ökar ju fler innehav man har finns i tråden, men ingen har lämnat nägot argument.
Det är nog bara ett rykte.
Men volatiliteten kan minska, i bästa fall.
Och man missar inga framtida kursraketer.
Ingen har heller kunnat länka till någon globalfond med 1000-tals fler aktier än vanliga globalfonder och visa att de avkastar bättre.
Ingen har bemött mitt påstående att de stora bolagen rimligen p g a sina marknadsvikter påverkar både avkastning och risk mest!
I andra sammanhang (än detta forum) talas ibland om di-worse-ification.
Diversifierar man bort de stora marknadsvikterna på de högavkastande aktierna är rimligt att tro att man diversifierar bort sin avkastning.
Flera har missuppfattat min frågeställning och trott att jag tänkt att man ska vikta ner de stora hög-avkastande bolagen för att minska risk.
Nej, klämmer jag in 3000 extra bolag i fondens sista 10 % med mindre bolag, så påverkar det fondens (“marknads”-)vikter mindre än 10 %.
Globalfonder skiljer sig i storleken på de största 3-7 aktierna och det gör att vissa avkastar bättre i uppgång men ofta har större negativ volatilitet i nedgång.
Att välja en globalfond som avkastar bäst när marknaden trendar upp kan vara extra jobbigt när marknaden går ner.
Min slutsatser:
Tack länkar/förlag till vidare läsning!
Tack för hjälpen att tänka kring detta.
Man kan särskilja två typer av risker i en portfölj. Dessa brukar kallas systematisk och specifik risk. Den specifika risken är den som härrör från specifika bolagshändelser (rapporter, vd byte, böter, nedgraderingar etc) medans den systematiska risken härrör från makrohändelser som bolaget ej kan påverka (ränta, valutarörelser, politik etc).
Den specifika risken går mer eller mindre att eliminera om man adderar tillräckligt många bolag i portföljen. Man brukar tala om en diversifierad portfölj med 20-30 bolag räcker för att göra den specifika bolagsrisken irrelevant (dvs grovt räknat ska ingen aktie utgöra mer än 5% av portföljen). Att lägga till fler bolag än så gör inte så mycket mer för diversifieringen ur denna synvinkel.
Den systematiska risken går inte att få bort.
Hela diskussionen med att lägga till dom där extra 1000 bolagen är att man kan mer noggrant replikera det index man följer. Ska fonden följa ett globalt marknadsviktat index men inte köpa alla ingående aktier i indexet, måste förvaltaren göra ett urval som ska replikera indexet så bra som möjligt. Detta kan leda till ”tracking error” dvs att fondens avkastning skiljer sig från indexets (bortsett från avgifter).
Man kan tro att en fondförvaltare som följer index inte behöver göra så mycket mer än att rulla tummarna, men det finns massvis med aspekter kring en indexfond som relaterar till själva implementeringen. Å ena sidan vill man minimera tracking error, men å andra sidan är det oftast ej kostnadseffektivt att köpa många av dom mindre aktierna pga högre transaktionskostnader och sämre likviditet. Att göra denna avvägning blir ett ganska komplicerat optimeringsproblem. Man kan dessutom göra en del på marginalen kring utlåning av aktier och effektiv handelsexekvering för att öka portföljens avkastning.