Global-fondens bredd vs dess stora enskilda aktier

Tack Hewie och Jan för intressanta svar/länk.

Det som gav mig lite lugn i magen var tabellerna över de 10 största bolagen i S&P500 var 5e år sedan 1980.
Det sköna var att se att variationen i storlek på de 10 största inte varierade så mycket eller driftade uppåt för mycket.

Jag förstår tänket att köper man många olika aktier i ett index så missar man inte de som framtiden gör till vinnare. Det stämmer!

Vad jag saknar är möjligen ett resonemang om hur många fler aktier som bör ingå i indexet än de få stora.

Om jag inte minns fel, länge sen jag kollade, men jag tror AMF Globalfond innehåller ca 300 aktier.
Jag uppfattar den inte som aktivt förvaltad (fast de säger så) utan snarare en indexfond där de “aktivt” dragit ned på antalet aktier.
Den avkastar ungefär som Länsförsäkringar Global eller DNB Global Indeks, trots att den har mycket färre aktier i fonden.
Då väljer man ju såklart den billigaste, men frågorna kvarstår. Hur många aktier behövs i en indexfond och hur stora får enskilda aktier bli?

Varför ska man ha 1400 fonder i en globalfond om det räcker med 300 för samma avkastning?
Avkastningen och den största risken kommer ju ändå från de största
innehaven.

Eller om jag missat en poäng med att ha väldigt många aktier i ett index, varför har ingen vanlig globalfond fler aktier än Storebrands Global All Countries som har ca 2000 aktier?
Vad är poängen med att ha så många aktier?

Vad är bäst trade off mellan antal aktier i indexet i förhållande till storleken på de största aktierna i indexet?

Om de 10 största aktierna idag väger 17,4 % av världsindex och de flesta globala indexfonder då har 1400 aktier i sina fonder,
hur många aktier behövs i indexfonderna om de 10 största bolagen stiger till att utgöra 25% av världsindex?

Magkänsla: Någonstans finns en gräns där folk känner att de största aktierna får inte bli hur stora som helst.
De flesta känner att det inte är sunt när Nordnet Teknologi Index har 54% av indexfondens pengar i de tre största bolagen.
Magkänsla säger det är fel, men finns teori kring detta så vore det bättre.

Ingen verkar kunna ange regeln för när de stora aktierna utgör för stor del i index eller regeln för hur många aktier ett bra index ska ha.

En indexfond borde ha lika många aktier som finns i sitt jämförelseindex.
Dessa aktier ska vara marknadsviktade som i sitt jämföreslesindex.
Din fråga handlar egentligen om hur stort ett företag får vara på marknaden och där finns ingen gräns annat än tyckande för det är inte relevant i en marknadsviktad portfölj som följer ett visst index.

2 gillningar

Är inte tanken att äga små företag för att man inte vet vilka som kommer bli nästa Apple eller Nvidia? Har du 5000 istället för 2000 så har du 2,5x högre chans att träffa nästa börsraket. Så tänker jag. Rådet var att köpa hela höstacken. Inte halva.

1 gillning

Kanske för att frågeställningen inte är relevant?

Hur långt är ett bra snöre?
Hur ska man kunna avgöra vad som är ett bra index om man inte vet vad syftet/målet är?
Är syftet att vara exponerad svenska marknaden kan det vara en fördel att följa tex SIX Portfolio Return Index

1 gillning

Variansen (dvs kvadrerade standardavvikelsen) av en portfölj ges av det viktade medelvärdet av dom ingående aktiernas varianser. Att man skulle vikta om den marknadsviktade portföljen från dom där storbolagen (som typiskt sett har låg risk) till mindre bolag för att minska koncentrationen, skulle bara öka risken i portföljen mätt som standardavvikelse.

Hög koncentration ökar däremot koncentrationsrisken. Standardavikelsen säger bara något om avkastningens spridning och är egentligen främst användbart om man antar att avkastningen är normalfördelad (vilket den i praktiken inte är). En låg standardavvikelse betyder inte att en aktie kan förlora mycket i värde, det är bara mindre sannolikt. Vid en svanshändelse utsätter man portföljen för hög koncentrationsrisk om man placerar stor vikt i ett fåtal aktier. Koncentrationsrisken har definitivt ökat i marknadsviktade indexet, precis som den tiden då Ericsson utgjorde över 50% av OMXS30-indexet och sedermera kraschade.

Vissa portföljer (t.ex Avanza Auto 6 har jag för mig) begränsar max-storleken för ett innehav (i sitt optimeringsproblem som bestämmer portföljvikterna med Black-Litterman modellen). Detta för att minska koncentrationsrisken, men man frångår då marknadsvikt som i teorin ska ge bättre riskjusterad avkastning med avseende på standardavikelse.

4 gillningar

Ponera att det största företaget splittas i två företag, och de då båda är börsnoterade. Minskar då risken i det marknadsviktade indexet för att det största företaget inte längre är lika stort, och det nu är ett företag extra?

Vad jag frågar är alltså om det spelar någon roll om inventarier, anställda (mm) är paketerade i en aktie eller två, när de fortfarande “är samma”?

3 gillningar

Kul sätt att räkna diversifiering.
"Antalet anställda som ingår i min fond. "

Jag håller med och det var detta jag menade tidigare. Om man säger att anställda, maskiner och kapital jobbar för att skapa värde. Då blir måttet på diversifiering att ha så många och olika anställda, maskiner och kapital som möjligt. Ta då igen Microsoft som exempel och titta på dem utifrån det perspektivet.

4 gillningar

Ja, eller så många olika kronor/pengar som möjligt, oavsett var de är.

3 gillningar

Jo Morgan Stanley Capital International gör just detta sedan 50 år tillbaks i tiden hära: Basportföljen: En finansiell överblick över den globala "höstacken & dess status" - Ifrån MSCI inc år 2024 🇺🇲

2 gillningar

Detta är endast en ögonblicksbild av marknadsvikten idag. Den ändras alltså hela tiden. Idag är dessa företag en stor del av indexet. Det är alltså inte en statisk siffra.

Att frångå denna vikt är att frångå indexet. Vilket går emot teorin som vi följer. Vad teorin säger är att följa index passivt ger högre riskjusterade avkastningen än tex aktiva fonder.

Så de aktiva teknikfonder som du nämner följer något annat. Vilket bör ge en lägre riskjusterad avkastning. Men den kan få en bättre absolut avkastning, men troligen då med en högre risk.

Sen finns det inga rätt eller fel. Det beror på vilket mål du har med dessa fonder. Det är egentligen bara olika metoder för att hantera risk vs förväntad avkastning. Ingen vet heller hur utvecklingen blir för framtiden.

1 gillning

Börsraketer har dock mindre betydelse ju fler aktier man har.

Att ett bolag går upp 1000x över 20 år har knappt noterbar påverkan om dess allokering till en början är 0.001%

1 gillning

Jaha. Jag trodde grejen var att köpa hela höstacken istället för att leta efter nålen i höstacken.

Ja, jag bara säger att ju större höstack man köper, ju mindre betydelse har individuella börsraketer.

1 gillning

Blir riskjusterad avkastning högre ju större ‘höstack’? Eller finns det ett jämviktsläge någonstans, dvs att efter en viss punkt så leder större ‘höstack’ till lägre riskjusterad avkastning?

Eller är det en evig, men avtagande förbättring ju större höstacken blir?

1 gillning

Om avgiften förblir den samma oavsett antalet bolag så kommer förväntade riskjusterade avkastningen alltid att öka med antalet bolag, men med avtagande hastighet.

Att gå från att hålla 1 till 10 bolag gör mycket mer skillnad än att gå från 1000 till 10000 bolag.

I praktiken kan dock riskjusterade avkastning falla med fler bolag OM avgiften för att hålla alla de där mikrobolagen stiger för snabbt.

6 gillningar

Hade vi inte det där med volatiliteten på de olika bolagen också? Eller var det bara totala vollan som påverkades, dvs är den riskjusterade avkastningen större för PLUS Allabolag kontra Avanza Zero, även om vollan är högre för PLUS?

2 gillningar

Förutsatt att marknaden är effektiv så bör Plus Allabolag ha högre förväntad riskjusterad avkastning än Avanza Zero (så länge inte avgiften blir för hög).

På grund av småbolagens påverkan så kan det bredare indexet ha högre volatilitet, trots fler bolag i indexet, men det bör då kompenseras av den högre förväntade avkastningen.

2 gillningar

Tack!
Black-Litterman modellen måste jag kolla upp!

Koncentrationsrisken är det jag funderat över, bra att du benämnde det för mig som inte är ekonom, det blir sommarläsning!!

Som du skrev så är det bästa med marknadsviktning att man hänger med stigande aktier hela vägen upp i värde och hoppar inte ur för tidigt.

En period hade en svensk högutdelande fond 21 aktier i sitt index.

Om jag konstruerar ett index med 9 aktier, ok?

Finns det verkligen ingen gräns i antal eller storleksvariation mellan aktierna när man sätter ihop index?

Jag köper argumentet ju bredare desto bättre, om oroportionerna ändå är marknadsviktade, för då missar jag inte nya stjärnskott.

Jag kollade länkarna i tråden du hänvisade till men hittade inte vilka kriterier/regler MSCI sätter upp när de konstruerar index för att inte få för hög koncentrations-risk i förhållande till indexets bredd.
Står de uttalat på någon websida?