Ekonomi är verkligen ingen sann vetenskap, något som inflationsmåttet är ett bra exempel på. Varför skulle värdet på tomater och skor vara det sanna måttet av inflation i ett samhället, och inte värdet på våra bostäder…? Inflationsmätningarna som görs är ett försök till att förstå inflationen, inte en absolut sanning.
6 gillningar
Som sagts tidigare så är det både känslor och ren matematik/ekonomi. En viktig faktor som jag inte ser nämnts är att amortera eller ej bottnar i att om man inte amorterar så ska det investeras. Många amorterar inte på sitt lån för att ha likvida medel att använda istället för att sätta det i t.ex. pensionen eller börsen på andra sätt. Pengar på bankkonto, troligen på storbank till ~1% ränta. Det är ju där de flesta står och trampar, i min erfarenhet: Att amortera eller använda pengarna till något nu eller snart™. Då är ju det ekonomiska framtidsvalet uppenbart åt andra hållet. Då bör man ju såklart istället amortera för snart™ blir ju ofta mycket längre än önskat.
Jag har själv ca 25% bolån. Mot original-köpesumman av huset så är det mer 45%. Det känns som att räntan, även nu på 4% är så pass överkomlig att jag inte har ett behov att amortera för att känna mig “säker”. Jag borde ju ekonomiskt sett ta massor av mer lån för att investera, men ju äldre jag blir ju mer känner jag behovet av trygghet och harmoni istället för maximerande av ekonomin. Så jag kör en “lagom är bäst”-approach. Fungerar för mig. Helt skuldfri vill jag helst vara, men jag vill inte betala för det 
3 gillningar
Tänkte på ordet låna å dess innebörd…
låna
Att erhålla (något) från någon med förväntningen att återbörda detta.
Senaste år tionderna när beloppen blivit större å större så är de mer vanligt att inte betala tillbaks, mer attse räntan som hyra för pengar man lånat…
2 gillningar
Alla står vi här i Sverige i indirekt statsskuld på cirka 100K per person om jag inte missminner mig. Betydligt mer i USA 
Sen har vi kommuner och regioner…
Man får försöka se skulder som instrument i en marknadsekonomi istället för bojor och kedjor. Är min filosofi iaf!
2 gillningar
Ja som det är uppbyggt nu så är det inte avtalat att lånen skall betalas av under ett visst antal år för att nollas helt utan det är mer uppbyggt på att bostadslånen finns kvar tills bostaden i framtiden säljs.
Sen om det är om några få år eller när jag långt in i framtiden säljer eller dör och de efterlevande då får tillgång till övervärdet i bostaden återstår att se.
Kick the bucket som det också heter.
Min magkänsla är att vi har sparkat den där j-a burken framför oss ett bra tag. Inte bara bostadspriser utan i stort sett allting i samhället. Och inte bara det svenska samhället, men vad burken innehåler kan variera mellan regioner, kulturer, ekonomier osv osv. Its a human thing…
Bostadsmarknaden
Infrastrukturproblem
Vårdbrister
Äldreomsorg.
Intregrationsutmaningar
Försvarsförmåga
Omvärldskonflikter
Miljön
Man kan säkert komma på fler saker.
Så frågan är , vill man exponera sig för risker som kan få stora konsekvenser? Jag är inte prepper, och brukar inte oroa mig för zombieapokalypsen (min äldsta dotter har sagt att de äter hjärnor och därför är jag inte i riskzonen) men man måste fundera på vad som kommer förändras och hur man hanterar det. Bufferthinken är en liten del i det. Humankapital. Öppet sinne. Leva hållbarare så svider inte omställningen lika mycket, FIRE , leva hälsosamt osv osv.
Men det handlar om en analys i linje med : Sannolikhet-konsekvens-mitigerande åtgärd.¨
Jag har svårt att kvantifiera alla parametrar, men min magkänsla säger mig att om jag har en bra balans mellan kapital och lån så blir jag mer resilient, dvs mitigerande åtgärder verkar och jag har därför lättare att stå upp i stormen.
6 gillningar
Så tänker jag 
1 gillning
Spännande hur olika alla tänker! Det verkar inte finnas något som är 100% rätt eller fel i allmänhet utan det är väldigt individuellt vad som är eller känns rätt eller fel.
Jag själv tänker såhär: Vi har tagit beslutet att köpa och äga en bostad och var tyvärr tvungna att be banken om hjälp då vi inte hade tillräckligt med sparande. Från första sekunden hade jag dock avsikten att betala av huset innan jag går i pension för att hålla våra utgifter så låga som möjligt. Jag betalar ju räntan med skattade pengar, och även om jag får ränteavdrag är det ingen plusaffär. För mig är det mer logiskt att betala av ett lån som man har tagit än att se bolån som en hävstång för investeringar på börsen.
Ju snabbare jag betalar av lånet desto mindre pengar lägger jag med åren på ränteutgifter, oavsett ränteläge. Det fanns en del vänner som skrattade lite åt mig när jag tokamorterade i ett lågränteläge. Idag har jag relativt låga lån och kan luta mig tillbaks även när räntorna stiger samtidigt som vännerna ser börsen falla och kostnader skena samtidigt som de är maximalt belånade. Mitt hamsterhjul snurrar nu långsammare.
Jag investerar även på börsen, men har inga räntepapper. Jag jämför min amortering med en placering med en garanterad avkastning på aktuella räntenivån - livet ut!
11 gillningar
Men stor skillnad att ha skulder som en del av stat och kommun och att ha miljonskulder och tom plånbok privat… tycker jag iaf.
2 gillningar
De första bolag följer ju med inflationen, så om det blir inflation höjer man priserna med lika mycket då det behöver inte alls våra dåligt för börsen med inflation. Snarare bra att ha pengar på börsen som en hedge mot inflation. Däremot går nog räntefond inge vidare… Om man ju har sådana.
Men du kommer ha mindre kapital att leva loppan för om du lagt pengarna i huset.
Ja…en garanterad avkastning på… Två procent? Vi har legat runt en procent bolåneränta de senaste tio åren typ så du lär nog inte fått ena två procent sparande på dina pengar ens. Har du räknat på det? Själv har jag snittat på 12 procent de senaste tio åren och där ligger en stor andel pengar jag annars skulle kunnat lagt på huset.
Jag var skuldfri några år och vardagen kändes faktiskt inte alls annorlunda. Även den känslan blev normaliserad. Nu har jag lån igen.
6 gillningar
Vet om att det kanske inte är det allra mest fördeaktiga. Men jag har också betalat av mitt bolån.
Vi har inte gemensam ekonomi och min sambo har inte haft samma möjlighet så det kan ju kännas lite olustigt nu i dessa tider när räntan stiger markant. Min ekonomi påverkas inte alls medan han oroar sig för varje höjning…
1 gillning
+1 på denna, har amorterat historiskt men lånar alltid tillbaka det jag amorterat och på så sätt behöver man inte amortera (givet att du får låna upp pengar)
Dock gjorde jag avsteg nu och drog ned på min lågriskdel i portföljen och amorterade ned en klumpsumma, lånar nog tillbaka sen om/när ränta blir låg igen
Nu har ja hört av mig till banken och bett om inbetalning för hela lånet iaf
Sen att de nu ghostat mig i 3dar är väl en annan sak då.
7 gillningar
Betalt av ett av husen, lite kvar på sommarstugan. För mig ligger den stora behållningen i att minska mina löpande kostnader eftersom det gör behovet av stora inkomster mindre. Känslan av att kapa banden med storbanken känns också jäkligt bra och det har verkligen varit en ögonöppnare för mig hur mkt man faktiskt kan dra ner på sina löpande kostnader utan att göra stora avkall på sånt som är viktigt på riktigt.
Har hoppat av det där chefsjobbet, gjort mig av med tjänstebilen och håller på att starta igång mitt eget företag. Tjänar skitdåligt och mår asbra.
15 gillningar
Närmare Nirvana än så kommer man inte som människa 
. Det kan också stavas frihet.
10 gillningar
Grattis !
Grymt jobbat av dig att kunna göra dig fri på så sätt.
1 gillning
Jag är 49% belånad på huset och amorteringsfri med bunden låg ränta. De som obegränsat förespråkar att låna för att bli rika snabbare har nog missat den om Haren och Sköldpaddan. Ett vanligt misstag är också att endast räkna den raka besparingen istället för att omvandla det förbättrade kassaflödet till fonder. Det du får över blir ju likvida medel, vilket inte kan jämföras med börsinvesteringar som har ränta på ränta. En rättvisande kalkyl är att man månadssparar vad som annars vore ränte och amorteringskostnader. Där är också ett mervärde i att kunna investera obekymrat även när ekonomin är besvärlig för många.
2 gillningar