Absolut för privat sparande. Så gör vi också.
För tjänstepensioner är det såklart annorlunda. Där måste man jobba med sammansättningen över tid före och efter pension om man vill skapa bond-tent.
1 gillning
Tidigt uttag av förmånsbestämd ITP2 borde ha liknande effekt.
1 gillning
Ja, det kan ge liknande effekt. Tyvärr styr man inte över insättningarna så man kan inte påverka ITP2 tältets storlek (mitt är lite litet för att få effekt). Dessutom måste man gå i pension i motsvarande grad som man tar ut ITP2 så viss effekt på ens flexibilitet.
Förutom cash/räntor i egen regi så kan ett alternativ kanske vara att bygga upp en Trad försäkring. Tex från 50-60 om man planerar pensionering vid 60 och sedan ta ut Traden 60-70. Det blir ju också ett skydd mot större event under perioden där man helt bestämmer själv. Tyvärr är väl Trad lösningar rätt dyra, inte tittat på det.
1 gillning
Jag körde några olika Sequence of Return fall och det är VÄLDIGT intressant, och störande 
Mitt basfall är portfolio success 99,6% och 1st percentile utfall klarar 45 år (precis). Det är med en totalportfölj med ca 55% aktier.
Dock med
- Med 3 worst years first blir det 97% och 34 år. Mmm, ok.
- Med 5 worst years first blir det 93% och 27 år. Aj aj, men ok då.
- Med 10 worst years first blir det 63% och 18 år.
Utifrån sista fallet så testade jag vad som krävs för att komma tillbaka till något som känns ok
- Lägre årskostnad i 5 år med -30% (ok liv, lider inte) men det höjer bara till 75% och 20 år.
- Om jag ovanpå det lägg in en multistage med 10 år med en mycket mer konservativ portfölj i nuläget (25% aktier, 50% cash, 25% annat) och den aktuella portföljen först om 10 år (köper in sig i fallet) => 94% och 29 år. Först då börjar det likna något bra igen.
Roterar jag sen tillbaka till ursprungliga basfallet (inte värsta 10 åren först) och lägger in den konservativa portföljen (25% aktier, 50% cash eftersom jag är ränte-misstänksam, 25% övrigt) så klarar den 45 år och portfolio success 99.9%. Alltså bättre än basfallet med nuvarande portföljen. Hmm 
Funderingar
- Ett “lost decade” med de 10 värsta åren först är riktigt ruggigt scenario
- Att jag får tag mig en funderare om min nuvarande portfölj är rätt, kanske ska vara mer konservativ eftersom den klarar väldigt bra. Såklart måste den simuleras med olika inflationsfall, eftersom risken nog ligger i inflation istället, pga hög cash del. EDIT: Japp med så mycket cash slår den i backen efter 19 år med historisk inflation. Så var det med det
PS: Kanonbra verktyg att försöka hitta sin “Sweet Spot” 
3 gillningar
Vad satte du då in som “historik inflation” på de 2 inflationsparametrarna?
För historisk inflation behövs ingen input.
Däremot för parametiriserad inflation så körde jag på samma som @axr hade i exemplet. 2% inflation och 3% inflations volatilitet (antar att det betyder att inflation kan variera mellan -1% till 5%).
Testade också med 4% och 6% (dvs dubbla på båda) men det blev inte så mycket värre för ett relativt extremt fall. 90% portfolio success efter 40 år. 1% percentilen så räckte portföljen i 28 år. Men man kanske ska testa för fler fall.
1 gillning
Verktyget tydliggjorde hur tidigt uttag av ITP2 skyddade mot “10 worst years first” i mitt fall.
Det stärker mig i min strategi med att inte vänta till 66 års ålder vad gäller ITP2.
2 gillningar
Tips: Min sambo blev rekommenderad att göra om sin förmånsbestämda ITP2 till en sk tiotaggarlösning. Hon angav att hon vill gå vid 55. Jag har läst lite åt båda hållen om det men jag bedömde att det blev bättre för oss.
Det har jag med, men min ITP2 är mindre, så hjälper mig inte fullt ut. Funderar på alternativ som kan härma “bond tent” 
Man kan ta ut både ITP2 och 10 taggare från 55 år, med kravet på ITP2 att man “måste” gå i pension i motsvarande grad som man tar ut pension (20% arbete vid full pension. 50% arbete vid 50% pension osv).
Jag har själv 10 taggare men det från den tiden då lösningen var dyr och inte flyttbar. Så 10 taggare blev inget jättebra alternativ för mig. Idag är det nog bättre så beror på ens ålder skulle jag säga. Man får via 10 taggaren över mer i fonder så investerar man det bra med låga avgifter så kan det bli bra.
ITP2 är i min mening bäst om man kan uppfylla följande vilkor
- jobbar till minst 62 år och 1 månad (med kollektiv slutbetalning)
- håller sig kvar hos arbetsgivare som tillåter ITP2 tills det är dax att gå i pension
- har kvar sin högre lön fram till pension (finns dock regler så ev. lönesänkning före pension skyddar en delvis)
- har 30 år under den lägre brytpunkten (511 kkr just nu) som ger 10% av slutlönen i pension
- har 30 år över den lägre brytpunkten (511 kkr) som ger 65% av slutlönen i pension
(sen finns det en övre brytpunkt på 1364 kkr men den gäller nog inte många)
Om man uppfyller det så får man 75% av slutlönen i pension så gott som riskfritt och livslångt. Pengarna betalas ut pga förmånen inte hur man investerat dem. Det betraktades som dyrt och riskfyllt för arbetsgivarna så då kom ITP1 och 10 taggare till.
Såklart är det många “om” som man ska uppfylla för att ITP2 ska blir riktigt bra.
Hamnar man som jag i ITP2 fribrev så är det rätt kass. Pensionen räknas bara upp med KPI vilket inte känns som det hänger med i riktiga inflationen. Min lösning på det var att planera tidigt uttag från 55 år. Sen har jag förstått att det är bra ur ett “bond tent” perspektiv också. Tyvärr är min ITP2 del inte så stor så hjälper mig inte så mycket mht “Sequence of return” men alltid något
3 gillningar
Tack för bra feedback! det är dessa saker vi också funderat kring. Min sambo är redan FI och vill inte jobba till 62, så där faller en stor fördel. De andra nackdelarna med det förmånsbestämda var just tvång att gå ner i arbetstid (iaf i Sverige) bara för att man börjar ta ut en viss %, samt problem runt att jobba deltid (lönekapning). Hon vill gärna ha kvar möjligheten att tjäna lite via egen näringsverksamhet även om det inte är planen.
Tråkigt att höra att det inte blivit optimalt med din tiotaggare dock. Vi har sett till att skalavgiften är låg och kör billiga fonder, det blir ju väldigt stora belopp som sätts in på lönedelen mellan 1-2MSEK så det känns viktigast.
Jag har även undrat och frågat lite ang. ITP2 fribrev så den feedbacken får jag också tacka för! Det är risk att hon kan hamna några år i det innan 55! Jag undrar varför man inte tillåts ha tillgångarna investerade om man byter arbetsgivare eller byter land (men behåller arbetsgivare)
Jag har en Schweizisk tjänstepension som är investerad i fonder i Schweizisk bank, den har redan rullat på i över 10 år och behövde inte föras över till nått slags “fribrev” med KPI. Detta trots att jag lämnat landet och bytt arbetsgivare ett par gånger.
2 gillningar
Skyddet vid sänkt slutlön går under beteckningen LSFB (lönesänkningsfribrev).
Det heliga datumet vid 62 år och 1 månad är en stor bonus, men jag pallar nog inte med att vara löneslav så länge till.
Tack för alla tips och bollning av alternativ i denna djungel!
3 gillningar
Ja, Fnorrbart och @SNS jag kan bara hålla med att det är en djungel och att ni och andra på RT verkligen har hjälpt mig/oss framåt väldigt mycket. Så tack för bra utbyte!!
Det som stör mig är att i bekantskapskretsen, när pensioner förs på tal, så får de i det närmaste en glasartad blick och byter samtalsämne med ett “ja, jo, så är det ju. Oj, titta vad Kalle hoppar högt!”
Vet inte om det har att göra med att man inte ska prata pengar i Sverige eller bara grovt dåligt samvete eller bara oförstående för frågan. Därav det stora värdet av RT 
7 gillningar
Ja, stor stat, extremt invecklade system för allt, specialregel på specielregel. Håller även med om att det känns ofint att diskutera sånt här detta forumet är en skattkista.
Det finns en pensions “expert” i radioprogrammet plånboken på P1, han säger att det är omöjligt även för en expert att förstå det svenska pensionssystemet.
3 gillningar
Sedan syns också värdet av att ta ut viss tjänstepension livslångt för att minska risken att kapitalet inte räcker till på slutet.
Man kan dock ifrågasätta om utgiftsnivån är densamma när man fyller 95 som den var vid 65.
1 gillning
Kitces artikel om “Bond tent” är väldigt riktad mot amerikanska pensionärer.
Om man försöker applicera den på Sverige och FIRE (om FIRE är i närheten av 55) skulle en förenkling kunna vara något åt det här hållet:
- Ha ett räntetält 10 år innan “pension” och 10 år efter “pension”
- Plocka ut “pension” ur tältet och undvik att sälja aktier under dessa år efter pensionen.
- Ett svenskt räntetält kan förutom räntefonder innehålla inkomstpension, förmånsbestämd tjänstepension (t.ex. ITP2) och vanliga sparkonton.
Det intressanta är att uppskalningen av aktieandel senare i pensionsfasen går emot hur t.ex AP7 Såfa och generationsfonder fungerar.
1 gillning
Ja, traditionellt kör man ju med Equity glidepath där man sänker risken inför början av uttag, och sedan aldrig höjer den igen. Det är ”generations-fond”-grejen.
Jag gillar tanken att pengarna efter tag växt till sig så att portfölj-failure inte längre kan hända, och att man då drar upp risken igen. En del av det tänket är ”hög risk på pengar jag inte ska använda själv (går till arv)”, men också för att kunna ha högre förbrukningstakt.
2 gillningar
Goal #6 och #7, Periodiserade och Flexibla utgifter. Vad är det tänkt att motsvara i verkligheten?
Periodiserade är alla utgifter som inte kommer varje månad, t.ex. köpa ny kyl/frys var tionde år, x tusen för kläder per år, byta bil osv. Man brukar av ange dem som en genomsnittlig årskostnad (eller månadskostnad) eftersom man inte riktigt vet när de kommer, men man vet att de kommer. Kyl 8000/10år = 800/år, t ex.
Flexibla utgifter är utgifter man potentiellt kan strypa ner om man behöver spara.
1 gillning
Jag tittar på alla mina konton och tjänstepensionskonton tvärsöver som en enda portfölj. Det är inte så noga exakt vilket konto tillgångar ligger i, så länge du har ett overflow-konto någonstans där du har tillräckligt mycket av varje tillgångsslag så du kan balansera. Själv ombalanserar jag totalen bara genom att ändra allokeringen i min ISK. I ett antal tjänstepensionskonton har jag i några 100% globalfond, och i några andra 100% small cap/small cap value. I ISKn har jag då en mix av de tillgångsslagen, plus guld och räntor. Dvs allt guld+räntor är i ISKn, inget i tjänstepensionskontona. Jag väljer tillgångsslag i tjänstepensionerna beroende på de unika avgifter som är på fonderna där. Tex är AMF småbolag mycket billigare i tjänstepensionen jag har hos AMF.
Några gånger per år så ombalanserar jag sedan i ISKn så att att totalen över alla konton blir rätt. Jag räknar med 70% av värdet i tjänstepensionerna när jag summerar, precis som i MonteCarlo-simuleringen.
En fälla med detta är att om man lägger stabila tillgångar i konton man inte kan få ut ur nu, så kan det hända att man inte har tillräckligt mycket av den tillgången på sitt ombalanseringskonto när man behöver sälja av den för att balansera om. T ex om man lägger massa trögrörliga räntor i sina tjänsteportföljer och får slut på räntor i sin ombalanserings-ISK vid ett stort börsfall när man behöver sälja av dem. Om man lägger alla sina snabbt rörliga/stigande tillgångar i tjänstepensioner där man inte kan plocka ut avkastningen när det växt kan man också få cashflow issues om man vill köra FIRE innan man kan börja plocka ut pengar ur tjänstepensionerna.
Men i praktiken, portionera ut dina tillgångsslag i de olika mindre kontona, rör sedan aldrig dem. Ombalansera bara i ditt största/mest likvida konto. När du kan, ta ut ur dina låsta konton så snabbt som är skatteeffektivt, kläm in dem i din ISK.
Så för att svara på den ursprungliga tankegången – du behöver inte oroa dig att tjänstepensionsbolaget säljer ett tillgångslag om du direkt återköper samma proportion av tillgångsslaget i din ISK för pengarna du fick ut. Vill du köra en bondtent, ombalansera i din ISK där du har full tillgång till tillgångarna, inte i tjänstepensionerna.
4 gillningar