I min portfölj ligger ca 10% i skog. Fysisk, kådadoftande, mossbeklädd, härlig skog.
Orsaken har varit känslomässig (och lite skattemässigt), men nu försöker jag rationalisera beslutet. 
Kan man betrakta skog som ett alternativ till guld? Argument för/mot?
:format(webp):no_upscale()/cdn.vox-cdn.com/uploads/chorus_asset/file/19308811/ca_wildfires.png)
Skogsbrand är absolut en risk (i synnerhet i monokultiverade granplantage på lite torrare mark), men det finns försäkringar som täcker det hyffsat. Men det är kanske en klok tanke ändå; allt guld är lika, skogar varierar. 
Det är å ena sidan en reell tillgång. Å andra sidan är den avkastade, vilket inte guld är samt att den är utsatt för en risk att minska i värde. Skogsbrand, stormar, skadedjur och sjukdomar har potentialen att utradera många års avkastning.
Tror man bör se skog som en egen entitet, jag skulle inte likställa det med guld. Endast guld är guld, det är därför det är just… guld 
Svaret är alltså guld OCH gröna skogar?
2 gillningar
Haha iaf ifall du frågar Hasse Andersson 
Skog har ju en mycket större personlig risk än många andra investeringar. Ifall investeringen är positiv eller inte hänger ofta på investeraren själv. Att driva ett skogsbruk är ju som att driva vilket företag som helst kan jag tänka.
Diversifiering är enligt mig i grunden positivt!
Det beror på hur man driver sin skog. Du behöver inte ens ha företag för att äga en skogsfastighet, även om det finns klara fördelar med att ha det.
Skillnaden mellan skog och annat företagande är att skogen i mångt och mycket sköter sig själv. Du kan egentligen ignorera din skog under ganska långa tidsrymder utan att utfallet blir särskilt negativt. Och visst, du kan råka ut för “svarta svanar” som skogsbrand eller liknande, men risken för 100% nedsida är ganska liten. Men okej, PRECIS som guld är det inte.
1 gillning
Har själv haft skog (arv) sedan tidigt 70-tal.
Växer ju fysiskt 1-2%/år lite beroende på var i landet. Har dålig koll på hur det eventuellt samvarierar med börsen osv. Men du har alltså en fysisk tillväxt automatiskt.
Historiskt sett tror jag skog värderades högst i mitten av 70-talet om jag minns rätt.
Ganska små risker/sannolikheter för just brand. Lägger man ihop storm/älg/brandskador/skadedjur så blir det dock lite högre sannolikhet för skador. Så visst svinn får man alltid räkna med som skogsägare.
Fördelen är ju att du kan avverka och få ut ett värde av innehavet utan att behöva sälja själva marken. Normalt sett gör man sen ett skogskonton (typ 10-årig periodiseringsfond) för att kunna portionera ut en lagom summa varje år. En viss del/år kan man också ta ut via räntefördelning (=lågbeskattat ungefär som aktieutdelning).
En bra och kul beståndsdel i en ”värdeportfölj”. Känns både tryggt och ger även andra värden. På samma sätt som en bostad i värdeportföljen också tillför olika mervärden.
Sköter min skog på ”distans” med hjälp av kontakter på Holmen skog. Så behöver inte lyfta ett finger för skötseln.
Intressant att höra!
För min del är räntefördelningen och det faktum att både min konsultverksamhet och skogen ryms i samma företag de största ekonomiska anledningarna (dock inte större än de känslomässiga).
Hej,
En viktig poäng som inte bör missas är att det ofta kommer jakträtt med skogsinnehav. Jag har dock aldrig försökt sälja jakt eller arrendera ut jakt. Någon som har koll på hur mkt pengar man kan dra in på jakträtten för en rimligt välarronderad skog i Mellansverige utan att aktivt arbeta med att organisera och sälja jakter? 0.5% (dvs skog för 10miljoner genererar jaktarrende på 50kkr/år)? Mer eller mindre?
Med vänlig hälsning,
Fredrik
Med vänlig hälsning,
F
Jag har skog kusten/västerbotten. Arrenderar ut 90ha ger 3000kr/år. Söderut kan det ge avsevärt mer. Särskilt i Mälardalen. På vissa andra ställen får man vara glad om någon vill jaga gratis på ens mark.
Det är också väldigt stor skillnad på skogspriser i olika delar av landet.
Där det även iblands krävs visst många ha för att arrendera ut. Där vi har mark får man själv jaga oavsett storlek på marken men vid arrende krävs just 90ha.
Ska jag göra en kalkyl jämfört med markvärdet så hamnar det i mina trakter kanske på 0,2-0,3%.
Ja, i vissa fall skulle jag säg att det är omotiverat stora skillnader. Priset mellan uppköparna skiljer sig ju inte ENORMT mycket i landet och priset för en fastighet brukar ju baseras på virkesförrådet i första hand, tillväxtprognos i andra. Visst spelar tillgänglighet och transportavstånd in, men vi har ju skogsindustri över nästan hela landet.
Lyssnade på Skogspodden när dom besökte en mäklare (minns inte vem) i Västerås. Hans bästa tips var att köpa mark med hyffsad bonitet, G1-skog i mellersta Sverige (västmanland, värmland, dalarna, jämtland).