Hade du kunnat sätta barnen i Lundsberg?

Visst men det säger ju troligen mer om selektion bias än om Lundsberg. Dvs om frågan nu var ngt i stil med är det klokt att sätta mina barn på Lundsberg. Då undrar du ju om effekt på utfall.

1 gillning

Alltid så svårt att veta om det är en korrelation eller ett orsakssamband. Wallenbergs barn på Lundsberg hade ju fått sitt nätverk ändå.

Lite samma sak med ungdomar som pluggar på tex Harvard. De blir ofta framgångsrika akademiskt men hade kanske blivit lika framgångsrika om de läst sin grundutbildning på ett mindre prestigefullt universitet, är de framgångsrika tack vare Harvard eller har Harvard väldigt intelligenta studenter som hade klarat sig bra på andra universitet med?

1 gillning

Ja. Korrelation är inte kausalitet. Jag skulle påstå att onus är på den som kommer med påstående om skillnad på utfall.

“Du kan inte bevisa att det inte” är inte särdeles trovärdigt :slight_smile:

1 gillning

Det gör det ju självklart men det blir ju självklart också svårt att mäta exakt vad som beror på den miljö de har under tonåren på skolan och de sannolikt genrellt bättre förutsättningar de föds in i! Men att platsen man spenderar mest tid på och de vuxna man har runt sig under högstadie och gymnasietiden inte har tydlig påverkan på livet stämmer naturligtvis inte!
Om nu frånvaron från sina föräldrar som du tror faktiskt har stor negativ påverkan och eleverna generellt lyckas bättre i livet tyder det ju på att skolans positiva inflytande är tydligt och stort.

1 gillning

Förhoppningsvis så gör man avvägandet att ens barn inte är som de flesta då, innan man skickar iväg det på internat. Ett av våra barn pluggade gymnasiet på internat, på egen önskan, hade vi inte varit säkra på att det skulle varit till större delen positivt för honom, skulle vi aldrig gått med på det.

3 gillningar

Jag tror också att föräldrar överskattar sitt inflytande och värde när barnen börjar komma en bit in i tonåren!
Det är självklart att en välfungerande och vettig miljö är viktigt!
Men tänk att vi skulle ha system där fostra barn och ungdomar hade varit ett traditionellt arbete väldigt liten del av föräldrar besitter egentligen någon form av kompetens för det överhuvudtaget och en skrämmande stor del är nog olämpliga. Vår kärlek till våra barn och vårt biologiska behov att skydda dom väger upp för mycketav det! Men att tro att man som föräldrar är ensamstående om att kunna ta väl hand om sina barn under hela uppväxten eller t.o.m. är bäst lämpade under hela uppväxten är ju knappast sant.
Har man skött fostran bra så tror jag inte att det är negativt för barn en bit in i tonåren att vara i en annan miljö stor del av tiden så länge det är bra miljö för utveckling.
Tron på att man är ensamt eller bäst lämpad att fostra sina barn för att man älskar dom mest är tramsigt.

3 gillningar

Varierar nog mkt från barn till barn. Jag tänker mer på trygghet, mindre på inflytande.

Ansvaret är ditt oavsett.

2 gillningar

Trygghet är inte bara skapandet av en trygg miljö, det är också att skapa trygga individer. Har man lyckats med den andra biten och har koll på miljöerna barnen befinner sig i och känner sina barn väl borde det inte vara något problem. Lite kontrollerad otrygghet i lämplig tilltagande skala under uppväxten är ju också högst lämplig och skapar ju en trygghet när en person klarar av och till slut vet att den klarar av det! En miljö hemifrån där man inte har sina föräldrar att gömma sig bakom och som kan ta över och med andra vettiga vuxna är en utmärkt sådan ”otrygghet” för ett barn en bit in mellersta och övre tonåren!
Mitt jobb som förälder är ju ytterst att göra mig överflödig för hur individen klarar av och mår i världen! Förhoppningsvis är det på plats när barnet blir vuxen!

Många föräldrar agerar nog tyvärr i linje med sina egna känslomässiga behov i föräldraskapet istället för en lite djupare analys om vad som långsiktigt är bäst barnet. Jag vill dock tro att det är omedvetet.

1 gillning

Jag har inga barn men även om jag hade det är jag inte så rik att knappt 400k/år är en summa jag skulle vilja lägga även om jag kan.

I så fall skulle jag mycket hellre säkra ungarnas pension genom att placera de x antal MSEK per barn jag sparar på årsavgifter för alla år de ska gå där.

Då är de väl åtminstone dollarmiljonärer lagom till pension.

Det finns bra skolor de skulle kunna komma in på ändå som inte är internat och förutsätter att man betalar massa extra för det.

1 gillning

Ja jag skulle nog gå steget längre och säga att det handlar om att skapa trygga individer punkt.

Apropå att ha koll på miljöerna barnet vistas i så skulle jag väl säga att det är just det du lämnar ifrån dig när du skickar iväg en 13-åring på internat.

2 gillningar

Man kan ju ha koll på miljöerna lika bra där som i en vanlig skola där man inte heller är fysiskt närvarande! Man kan åka och hälsa på ofta , ha en mer omfattande kontakt med både lärare och andra föräldrar! Vilken kontroll har du över skolan dina barn går i eller som de befinner sig i utanför hemmet som du inte skulle kunna ha på ett internat? Det kortare avståndet är enbart falsk känsla av kontroll och trygghet!

Absolut men ditt barn lever inte med skolkompisarna dygnet runt? De har andra hobbies med andra vänner etc etc. Ett nödvändigt andningshål för den mobbade som saknas på Lundsberg.

Barn kommer ofta mörka dessa saker. Jag tror många föräldrar tyvärr blir förvånade.

4 gillningar

Absolut blir barnet mobbat finns det ju definitivt andra risker och hanterandet behöver kanske se annorlunda ut, men det är förhoppningsvis något man skapligt snabbt får en känsla av framförallt om man skapat en stark relation med förtroende!
Alla val har ju sina egna risker och möjligheter. Men att ta beslut om vilken skolgång, fritidsaktivitet , arbete eller andra miljöer man nu kommer vistas i under livet baserat på risken att man potentiellt inte kommer överens med människorna omkring istället för möjligheterna och att låta det vara ett problem man löser om det uppstår känns väldigt konstigt. Genrellt tror jag inte på att vara rädslodriven i sina beslut.
Det är helt enkelt något som kan bli en verklighet i alla skolor, lösningen kanske blir annorlunda men det är väl inte relevant?

Gärna källa på det

2 gillningar

Det är inte kontroversiellt, även om det inte är 100% såklart. Jag länkade exempelvis författaren Robert Plomin bakom boken Blueprint: How DNA Makes us who we are som jag starkt kan rekommendera på ämnet. Den har exakta källhänvisningar om du är intresserad.

Men mer SaihtamGPT än så orkar jag inte vara :sweat_smile:

1 gillning

Exakt samma ämne avhandlades igår under tråden om ekonomiskt värdelösa.

2 gillningar

Ett råd; den centrala frågan är ofta inte om det finns en signifikant effekt utan hur stor denna är.

I det här fallet är genetik vad jag förstår ytterst signifikant och har ungefär lika stor effekt som miljö.

Ovanpå det behöver vi förstå att vi pratar om medeltal, som kan ha stor variation mellan individer och grupper. Och man behöver vara nyanserad med de slutsattser man drar.

Det vanligaste feltänket jag ser relaterat till forskning är när, ofta folk som inte själva forskar i området eller alls, övertolkar forskningsresultat och extrapolerar långt bortom vad som är klokt.

I det här fallet är det dock vad jag förstår som du säger väl forskat på.

Utsätta dem för mobbning av bortskämda ungar och personal som tror sig vara överlägset art? Nej tack.

1 gillning

Genetik står generellt för majoriteten av förklaringen (60%+) och vad beträffar mijlö så måste den parametern i sig justeras för vilka miljöer någon med en viss genetik tenderar att välja.

Det blir lätt lite snurrigt men förklaras bra i bland annat boken Blueprint. Om man ska försöka förklara det enkelt så är det väl t.e.x att någon med högre begåvning och läshuvud i högre utsträckning kommer att välja miljöer som Lundsberg. Det blir självuppfyllande.

3 gillningar

Ja, 60/40 är möjligt, och arv och miljö påverkar båda varandra.

Tveklöst är att båda har en stark effekt. Det känns mindre meningsfullt att försöka rangordna dem givet detta men det är en rolig övning. Personligen ogillar jag egentligen diskussionen eftersom jag mest sett negativa konsekvenser när människor gör sig själva mindre till aktiva agenter i sina liv och mer till passiva mottagare av vare sig genetik eller miljö. Men vi har inte alla samma förutsättningar i endera.

1 gillning