Jag går och funderar på om jag är lite för försiktig med mina pengar och skulle gärna höra hur ni hade resonerat. Känns som många har så jäkla mycket pengar och jag känner mig lite efter.
Min situation:
30 år
Stabil heltidsanställning.
Lön: 65 000 kr/mån före skatt.
Sparar cirka 25 000 kr per månad. i globalfonder.
Lägenhet värd cirka 5,8–5,9 miljoner kronor.
Bolån på ungefär 3,0 miljoner kronor (ca 51–52 % belåningsgrad).
0 % bolåneränta fram till årsskiftet via en kampanj hos Stabelo. Därefter uppskattar jag att räntan blir omkring 2,5 %.
Cirka 520 000 kr investerat i en global indexfond.
70 000 kr i buffert på ett sparkonto.
Utöver bufferten har jag också öronmärkta sparkonton:
Kläder: ca 10 000 kr
Resor: ca 20 000 kr
Hobby: ca 20 000 kr
Om något oförutsett skulle hända hade jag alltså kunnat använda de pengarna innan jag behövt sälja av fonder.
Det jag funderar på är:
Att investera hela bufferten på 70 000 kr i globalfonden.
Att eventuellt utöka bolånet med cirka 150 000 kr och investera även de pengarna.
Jag har en placeringshorisont på minst 10–20 år och månadssparar kontinuerligt.
Hur hade ni resonerat?
Hade ni behållit bufferten?
Investerat bufferten?
Belånat upp bostaden för att investera?
Eller valt någon mellanväg?
Jag är framför allt intresserad av hur ni tänker kring risk kontra förväntad avkastning. Jag vet att ingen kan förutse börsen – jag är mest nyfiken på hur ni själva hade resonerat i min situation.
Längre svar: Du behöver ju inte precis amortera, men med den lönen och det månadssparandet finns det inte heller anledning att gå helt bananas. Du sparar och investerar redan massor. Jag tycker mig läsa in en massa FOMO i det du skriver och skulle istället säga att du ska ta det lite lugnt och fortsätta på inslaget spår. Det går ju ingen nöd på dig.
Vi är i samma ålder men har lite högre lön och vi är 2. Vi kör på 120% globalfonder och 90% belåning framåt tänkte vi. Kanske sänker risken lite med mer i insats om månadskostnaden blir för obekväm.
Hade jag varit du hade jag investerat mycket mer på börsen förutsatt att du inte kommer röra dem. Du kommer behöva jobba flera år i onödan med din strategi. Sover du bättre är det väl värt det.
Jag hade investerat hälften av dina fyra buffertkonton i ISK. Du har bra lön och kan spara mycket varje månad så i mina ögon behöver du inte en jättestor buffert.
Sedan hade jag sett till att komma ner till amorteringsfrihet på bolånet och låtit det du annars hade amorterat investeras istället.
Jag hade däremot INTE lånat upp ytterligare på lgh för att investera på börsen. Det framförs ofta här som en framgångsrik strategi, men jag personligen hade inte valt den varianten oavsett.
Well played! Tycker att du tänkt rätt precis hela vägen.
Hade inte krånglat till det utan bara Just keep buying och njutit!
Din största risk just nu är att du i övermod trasslar till det för dig själv. Du behöver inte jaga max, max, max utan det räcker med att inte göra bort dig!
Ha kvar bufferten, låna inte upp mer men amortera inte heller.
Jag blir lockad ge notsatt reflektion för att göra det svårare.
Det finns inget som säger att du behöver en kontantbuffert Med ditt höga sparande kan du lätt ersätta olika större kostnader vartefter de ev dyker upp. Att ha 120k utanför aktiemarknaden kommer ”kosta” massor. Du kan testa i en räntekalkylator
Om du skaffar fler obligations framöver kan du tänka om.
Det är bara i ditt huvud, med alla rimliga mått ligger du före de allra flesta ekonomiskt.
Med det sagt - om du vill få fart på investeringarna så har du gott om utrymme att bära mer risk. Efter att ha räknat på det hela fram och tillbaka när jag var i din ålder, lånade jag upp ca 600k och satte på börsen, vilket ungefär dubblade mitt investerade kapital och tog mig över miljonen med lite marginal. Så det är väl svaret på hur jag hade resonerat och gjort (med 25k över varje månad hade jag kanske till och med lånat ännu mer, men det är också lite beroende på sannolikheten för olika scenarion som arbetslöshet etc.).
30 år och ett “net worth” på 3.4-3.5 Mkr är inte att ligga efter. Jag kan inte statistiken utantill, men jag känner mig rätt säker på att du är top 5% i din årskull.
Jag förstår inte hur alla kan rekomendera att “inte amortera”, och samtidigt säga att man inte ska belåna huset. Om man tror på det första så måste man väll även tro på att belåna huset till max? För mig låter det logiskt inkonsekvent att vara emot både amortering och samtidigt belåning av huset. Med det sagt så vet jag inte vad som är rätt för dig och din situation, men det låter som att du ligger väldigt bra till.
Varför just 50%? Det låter lika magiskt som inflations målet på 2%.
Jag förstår att man slipper amorteringskravet, men vad spelar det för roll, rent matematiskt, om man amorterar eller ej? Dessutom får du skattereduktion och lånet minskar i takt med amorteringen, samtidigt som de lånade pengarna historiskt gett mer avkastning på börsen än räntan som tas ut. Går bolåneräntan upp så innebär det 9 av 10 gånger att inflationen har gått upp, och då minskar lånets reella värde förmodligen mer än månaderna med högre ränta.
Men det finns säkert något jag har missat. Upplys mig gärna!
Jag hade ökat risken och belånat mig mer men det innebär såklart mer risk och den ska du orka leva med inte jag.
Du är ung, välbetald och om jag får gissa kommer du troligtvis göra karriär och med det öka lönen vilket gör att du kan växa in i belåningen (skuld vs lön). Att du är ung gör också att du kanske har 30 år på dig innan pengarna används, därmed minskar ju också risken för dåliga utfall avsevärt.
Om jag får fortsätta gissa kanske du också kommer från en familj med stark ekonomi vilket kanske också möjliggör högre risktagande även om man kan diskutera lämpligheten i det resonemanget.
Jag hade nog successivt jobbat upp mig till en belåningsgrad på 85-90 % på lägenheten samt även funderat på portföljbelåning utöver det. Men eftersom det innebär att ta ut nära 3 mSEK på lägenheten, och gå från 0,5 till 3,5 mSEK i investerat kapital, hade jag gjort det successivt under något/några år.
Just nu begränsar dock lönen/skuldkvoten låneutrymmet till ca 4,5 mSEK i total belåning eller 1,5 mSEK i extra låneutrymme att investera men det förändras förhoppningsvis över tid med högre lön.
Stabelo tillåter ju heller inte dessa belåningsgrader så det hade också inneburit ett bankbyte över tid.
Men initialt hade jag absolut varit aggressivare med stabelobelåningen, det gör också att du kan testa hur det känns utan att dra på för mycket direkt.
Kassaflödesmässigt kommer heller ekonomin inte påverkas du betalar bara lån och amortering istället för att spara, märks inte ens.
Var noga med när du värderar om lägenheten bara, du kan bara värdera om den var 5 år om jag minns rätt.
Till skillnad från flera andra tycker jag det snarare är självklart att det kan vara en bra ide att låna upp till 70% om du vet att du emotionellt klarar det. Det är otroligt mycket pengar du förlorar på att inte göra det, och din risk är fortfarande lägre än de flesta i din ålder och situation. Alla jag vet som är runt 30 är maxbelånade vilket är normalt som ung.
Om du lånar upp en miljon och behåller investerat till pension är det nästan 14mkr i dagens penningvärde vid riktåldern med genomsnittsavkastning…. Visst du betalar ränta, men detta kommer inflationen äta upp med tiden (lån har inte ränta på ränta medan dina investeringar har det).
Om du däremot tror att du paniksäljer vid en nedgång om 50% är det en ytterst dålig idé att belåna upp sig. Dessutom måste du kunna betala räntan även vid arbetslöshet/sjukdom. Har du inkomstförsäkring via facket? Detta är annars ur ett internationellt perspektiv billigt och rätt bra. Tycker däremot inte du ska lyssna på de som säger att det går emot någon princip eller något att låna för att investera. Hela den moderna ekonomin har sitt fundament i hävstång genom att belåna mindre produktiva delar till mer produktiva delar av samhället.
I slutändan måste du göra en kalkylering av för- och nackdelarna och ta ett informerat beslut.
Tycker du verkar ha en genomtänkt och väldigt bra situation. Möjligen hade jag lånat upp en miljon om börsen kraschar 30-50%. Under förutsättning att din anställning fortfarande är stabil och bostadsmarknaden inte gått åt samma håll.
Du har ett bra kassaflöde, så din duffert verjar vara lite i överkant (totalt 120000 kr). Jag tycker du skall in större delen av detta i fonderna.
När det är dax för att boka dn resa, öka buffeeten lite i två steg över två månader innan resebokningen. Se resor som en planerad utgift, och inte som en del i bufferten. Hobby är ju också en rullande utgift eller någon form av planerad utgift (såvida du inte har någon pryl kopplat till hobby som då och då går sönder och kostar 20 000 kr).
Om du vill ha hävstång kan du alltid ta fond/aktiebelåning. Men som ett första steg för att kompensera för en mindre buffert är att ansöka om kredit och använd den om bufferten inte täcker en oväntad utgift. Du behöver i grundläget inte belåna, men ser krediten som ett kreditkort med mycket låg ränta som är där om utifall att… Ansök om rn större kredit än vad som bara täcker duffertbehovet, för de kostar inte dig något. (Jag har själv haft några miljoner i krediter jag inte använder, men det kan vara praktiskt när man byter boende och äger två boenden en till två månader, eller om man vill ha låg ränta på ett billån och inte vill sälja av fonder utan vill ta det i steg.)
Håll dock aktie/fond belåningen till en låg fix procentandel av värdet på investeringen och låt belåningen i absoluta tal stiga med värdeökningen.
Låter kanske klokt men påverkar detta verkligen helheten? Om man har 50 eller 150 tSEK i buffert spelar liten roll när man jämför det mot beslutet om att låna flera miljoner på lägenheten för att investera dessa. Jag hade funderat och räknat på den senare frågan som påverkar 10-20 ggr mer.
Ja, håller med om att öka på bolånet ger mer. Ser dock att man kan kombinera både aktiekradit och bolån. Belåna lägenheten till 75% och vill man ta högre risk ta lite värdepapperslån. Värdepapperbelåning är så mycket mer flexibelt och ligger man på låg belåning inte alls stor skillnad på räntan jämfört med bostadslån.
Men först, minska bufferten, får har man lägenhet och inte hus så är de oväntade utgifterna mindre. Och förväntade utgifter som renovering kan man spara ihop till när man har en plan.
