När man inte får den lön man vill röstar man med fötterna är min devis 
. Vet att jag retade gallfeber på vissa facksympatisörer när jag skrev i ett annat forum att:
”Om man inte får betalt så man blir nöjd så ska man ut och hitta andra vägar. Om man inte hittar någon ny väg kanske man ska nöja sig med det man har”
Haha, jag var med om exakt samma sak!! 
Delvis på grund av detta (och att jag varit på samma plats ett antal år) söker jag mig nu i lugn och ro vidare mot nya utmaningar med högre lön 
Precis så!
Bra jobbat! Tror på att du når målet! 
Kämpa på men ta hand om välmåendet under vägens gång 
Tänkte göra några uppdateringar löpande under min resa.
Först och främst, tack för alla fina kommentarer ovan 
Det har nu gått 2 månader sedan jag startade tråden. Har en liten lekhink som gått fantastiskt samtidigt som jag fortsatt göra insättningar.
Är nu uppe i precis över 2,5 miljoner och 43% av mitt mål 
Har även jobbat med att det är jag som ska kontrollera mitt liv.
Har därför lagt ut en del krokar både gällande jobb och andra projekt, detta har lett till en inbjudan att starta ett företag inom ett av de områden som jag har varit intresserad av under en längre tid.
Fortfarande i ett tidigt skede, men det är kul att det är någonting som händer och jag känner att jag lär mig en hel del av denna processen.
Det som är största utmaningen nu är hur vi ska fördela ägandet av företaget mellan grundarna. Vid intresse så uppdaterar jag om detta framöver 
Önskar alla en fortsatt trevlig helg!
Ny uppdatering eftersom det nu är 6 månader sedan jag startade tråden. Under dessa 6 månaderna har det hänt mycket i mitt liv, men också en hel del i omvärlden.
Jag bestämde mig i vintras/våras för att byta jobb. Detta har inlett en limbo där jag fortfarande är anställd men har släppt många av mina vanliga ansvarsområden. Man kan säga att jag sakta men säkert har arbetat/delegerat bort mina arbetsuppgifter.
Till en början gav detta mig panik och ångest. Vid flera tillfällen höll jag på att bryta ihop och jag kunde helt plötsligt sitta tårögd utan anledning. Jag ser nu denna period som någon form av avgiftning. Nu när några månader har passerat så känner jag snarare att jag skulle vilja släppa även mina sista uppgifter (vädret har också påverkat positivt).
De återstående uppgifterna gör mig idag något stressad då jag hela tiden måste vara tillgänglig/jourhavande. Jag kan ibland behöva sitta vid datorn/i närheten av datorn och bara vänta ut tiden… Sen har jag vissa uppgifter vilka jag vet när de behöver göras, dessa är så mycket enklare att hantera då jag har fasta tider och kan göra dem effektivt under den tiden.
Känslan jag har är att jag själv skulle kunna styra min tid så mycket bättre. Exempelvis, när jag vill sitta med en bok och koppla av så skulle jag kunna göra det. När jag vill/behöver jobba eller fixa med någon uppgift så skulle jag kunna göra det när det passar mig. Det har också varit fantastiskt att kunna laga min egen lunch och middag utan att känna mig stressad, samt att ta hand om barn som inte kan vara på förskolan utan att behöva sätta igång en skärm.
Förstår att ovan inte fungerar lätt ihop med anställning/uppdrag. Men jag kommer ha som långsiktigt mål att komma dit, på ett eller annat sätt. 
Oavsett så är känslan av att styra min egen tid obetalbar. Detta vill jag ta med mig från de senaste månaderna. Tänk att periodvis kunna leva på detta sättet under resten av livet, snacka om morot för att fortsätta min resa!
Vill igen tacka alla som skrivit i denna tråden och uppmuntrat. Det har gett mig ett större lugn att kunna tänka att jag redan är i en bra sits. Exempelvis så har min panik för att man måste sätta av X kr varje månad försvunnit. Jag sparade exempelvis undan majoriteten av min bonus till en buffert om den skulle behövas när jag står utan jobb, jag spenderade även väldigt mycket på en speciell händelse för att vi skulle få ett fint minne för livet. Utan forumets uppmuntran är jag tveksam till att jag skulle varit lika trygg i dessa besluten.
Avslutar med siffrorna.
Min portfölj hann studsa upp på 43% av FI-kapitalet precis innan börserna föll bakåt. Nu den sista Maj var jag tillbaka på ungefär exakt samma nivå som den sista november (39,87%), detta trots att jag har lyckats sätta av en del kapital. Med tanke på att jag har många år kvar innan planerat FI så påverkar detta mig inte nämnvärt och min FI-analys håller fortfarande. Har utöver detta en lite bättre buffert jämfört med innan, men ligger trots allt rätt hårt investerad.
Ha det gott 
Nja på punkt 1. Skiljer inte mycket i statlig pension om du jobbar eller inte tyvärr. Är 55 och har arbetat sen 18. Maxat inkomst varje år sedan dess. Skiljer 2000 i månaden från staten om jag jobbar till 65 eller slutar nu. VAD FAN FÅR JAG FÖR SKATTEN?
Det är främst i tjänstepensionen det gör skillnad.
Så sant. Dock påverkar det i så fall inte oss som jobbar via eget bolag i någon större utsträckning.
Jag har lönemässigt haft det bra som anställd de senaste åren, men det är just på min tjänstepension som det märks störst skillnad.
Det allra bästa är när det görs någon kompensation i efterhand så som en bonus, då blir pensionsavsättningen fantastisk.
Drygt 30% i avsättning över brytpunkten har varit en bidragande faktor till att jag inte är back från November.
Kort uppdatering.
Har nu passerat 50% av mitt FI-kapital, yeey 
Mycket tack vare att jag slutat en anställning och fått slutlön, pension mm. samtidigt som jag kunnat börja fakturera kunder. Bonus på detta är såklart att börsen gått bättre.
Firar nu med att ta det lite lugnare under en period. Målet är att umgås med familjen, läsa och färdigställa ett projekt hemma 
Hej RT 
Har precis suttit och gjort “helårsbokslut” för min ekonomi. Året började med de två sämsta månaderna ekonomiskt i mitt liv. Logiskt så valde jag då att säga upp mig för att köra eget, något som hittills har varit positivt då jag samtidigt gjort de bästa månaderna ekonomiskt i mitt liv (bortsett från en husförsäljning).
10 tkr från att slå 2024, men jag tar nya tag 2026 
Vad som slår mig är att jag mindre och mindre tänker på mina pengar och mina investeringar utan låter det gå på automatik. Jag har heller inte jagat den sista kronan. Det märks helt klart på mina utgifter, men på något sätt så har istället intäkterna skjutit upp. Känner nu ett större lugn både gällande ekonomi men också allmänt.
Det kanske inte ska tas som ett allmänt råd. Men att släppa småpengarna och istället låta de större besluten ta mer tankeutrymme verkar ha varit en nyckel för mitt 2025 och jag hoppas att andra kan ta lärdom av det.
För tillfället ligger jag på 55% av min målsumma, men det blir samtidigt mer och mer uppenbart för mig att jag tror mig ligga för lågt. Visst kan jag täcka mina kostnader så som boende, mat och nödvändigheter men jag lever en bra bit över målsumman idag. Behöver ta mig en funderare på om jag kan sänka mina kostnader eller om jag ska justera min målsumma.
Troligtvis ändrar jag inte målsumman då det är mitt mål, men jag kommer i alla fall mentalt ställa mig in på att nivån är något för låg för att den skulle räcka resten av livet (särskilt då barnåren verkar kosta på en del).
Det är nu 5 år kvar till mitt måldatum, jobbar jag på i samma takt som de senaste 2 åren och börsen inte kollapsar ska det inte vara ett problem att nå FI 
Har satt upp nya mål för 2026 och framåt:
Önskar alla en god fortsättning och ett riktigt Gott nytt år 
Uppdaterar tråden igen, denna gången med lite andra insikter som jag fått de senaste månaderna.
Först och främst så har vissa nya insikter kommit tack vare många fina forummedlemmar på detta forum, men också genom vissa poddar. Bland annat Two sides of FI, ChooseFI, FIRE på svenska (lyssnar främst så räknar det som en podd) och, på ett hörn, även historiepodden (två personer som släppt sina vanliga jobb och jobbar med sitt passionsprojekt).
För att ta ett exempel så nämnde @angaudlinn i ett av sina senaste avsnitt att han var väldigt nöjd med tidpunkten för FIRE och att det var lämpligt att båda barnen var klara med grundskolan vid FIRE. Skulle gärna se en större utläggning om hur personer faktiskt planerar sin FIRE efter mjuka värden och inte direkt efter ekonomin. Missförstå mig rätt, klart att ekonomin ska vara på plats, men den viktigaste aspekten för att man ska må bra i FIRE är de mjuka värdena.
Det, som på grund av ovan avsnitt, snurrat mycket i mitt huvud den sista tiden är: varför dra pluggen från eventuellt arbete/uppdrag när jag nått FI om det inte passar resten av mitt liv?
Bättre att jag redan nu sätter mig i en position som jag gillar för att sedan invänta rätt tid i livet för ett dra pluggen och göra det som passar bäst i livet då. I dagsläget så har jag en bra position, portföljen har växt fint samt så gillar mitt uppdrag och tjänar bra med pengar på det, detta kommer sannolikt ändra sig inom ett år. Jag kommer göra mitt bästa för att försvara min roll och få jobba vidare på samma sätt. Om det inte fungerar så tänker jag att jag får ”genomlida” en period för att sedan hitta en roll som jag kan tänka mig ha en längre tid, även om det skulle innebära lägre ersättning (jag kan ju egentligen vänta in att portföljen växer till FI av sig självt). Sen tänker jag att jag ”njuter” lite mer av livet under en längre tid och gör min exit när det passar mig i livet.
Jag har ännu ingen klar bild över var jag ser mig själv i framtiden, det jag vet är att målet snarare är FI än RE. Med målet att kunna vara ledig när jag vill och göra som jag vill i en större utsträckning. Min exit ser jag snarare som att jag inte har fasta uppdrag, eller vissa fasta men i mindre utsträckning.
För att kunna leva ”som jag vill” behöver jag uppnå FI, det finns inget annat för mig. Kommer inte känna mig trygg att göra större förändringar innan dess. Men jag behöver faktiskt inte springa hela vägen in i målet.
Skulle gärna höra mer tankar från @angaudlinn om just de mjuka värdena av när man väljer att göra FIRE. Tänk då bort ekonomin, du har redan nått 25X dina årsutgifter och du vet att portföljen kommer växa. Vilka andra faktorer är viktiga för att kunna dra pluggen samt vad ska man göra för att ta dig dit?
Tankeställaren för min del var gällande barnen, jag har tänkt att man kanske ska sluta jobba nu när de är mindre och när de går i skolan. Men det har utmynnat i att jag ska sikta mot att vara hemma mer, ta mer tid till barnen när jag är hemma, plocka en del föräldradagar och vara behjälplig med skoluppgifter när den tiden kommer. Barnen behöver förskolan, jag ser verkligen hur den hjälper till i utvecklingen, så att fortsätta jobba 100%-isch under den tiden känns rimlig. Att sedan sluta jobba under skolåren känns lite meningslöst, smartare då att jobba mindre och vara mer närvarande. Detta kommer förlänga min “karriär” med i alla fall en 5-15 år till beroende på.
Finansiellt
Min belåning har gnagt i mitt huvud, jag vet att det är en bättre affär att investera än att amortera, men kommer det alltid att vara så? Eftersom jag redan har en okej portfölj, skulle det då inte vara rimligt att amortera? Jag har kommit fram till att jag vill sänka min skuldnivå avsevärt. Det skulle absolut göra mig lugnare och känna att jag äger huset snarare än tvärtom. Min tanke är att jag når FI och efter det börjar jobba på amorteringen, sakta men säkert.
Jag vill också bygga upp en så pass bra portfölj att den skulle kunna täcka hela familjens utgifter. Det innebär ingen dubbling av mitt mål då min bättre hälft redan har en okej portfölj och pension. Det ”roliga” är att detta delvis följer det jag skrivit ovan om att jag kanske kommer fortsätta jobba ett tag till, om än i annan utsträckning än vad jag gör idag. Men det lägger också på många år i min planering.
Räknar dock inte ovan som mer än eventuella framtida delmål. Mitt huvudmål är fortfarande FI med de premisserna jag nämnt innan.
För månaden så kommer min ersättning öka med drygt 10%. Jag fortsätter också att så frön för framtida intäktsströmmar även om jag inte nått i mål med detta ännu.
Vad har då en väldigt bra börs tillsammans med vettig ersättning gjort för portföljen? I dagsläget ligger jag på 65,3% av mitt FI-mål, det ser också vettigt ut för juni.
Ber om ursäkt för en textvägg till..
/FireSwede, skrivet från en däckstol i den sydsvenska sommarvärmen (absolut inte sugen på FIRE nu 
)
Vill bara säga att dessa inläggen haft ett stort avtryck på mig. Meningen bakom dessa har etsat sig fast i mig.
Jag är på en bra plats redan ekonomiskt, skulle det ta några år till så har det egentligen ingen större betydelse 
Tack!
Våra barn hade flyttat hemifrån när vi drog ur pluggen. Det kändes lättare att sluta när vi inte längre hade formellt ansvar för någon annan än oss själva. Sedan var det en ynnest att vara fria när vi fick barnbarn.
Tid för åldrande föräldrar är en annan mjuk aspekt av att vara ledig.
Detta är något som jag inte hade tänkt på innan jag hörde Jesper säga det. Kommer nog få ta ett tag för mig att smälta det. I ansvarskänslan, är det att visa att man jobbar eller handlar det om ekonomisk trygghet?
Detta är svårt för mig att relatera till, men jag tänker på min mamma som verkligen önskar att hon var ledig för att kunna spendera tid med sina barnbarn. Särskilt i fallet med ett barnbarn som bor långt borta. Med en bättre ekonomi och/eller mer ledighet hade det varit möjligt.
Mycket bra aspekt som jag tar med mig. Känns som jag spenderat mer tid med min mormor innan hon försvann än med mina föräldrar & svärföräldrar då alla jobbat. Tiden med dem är värdefull!
Detta har seglat upp som en stor grej för mig. Jag kommer att nå (Lean+)FIRE innan ens den äldsta gått ut gymnasiet. Ekonomisk trygghet tänker jag mindre på, om det mot förmodan skiter sig kan jag ta ett jobb igen. Men vad sätter jag för exempel och förväntningar? När är de vuxna nog att förstå att jag jobbat hårt och sparat för det, att det inte kommer utan vidare? Just nu känns det som om det här är den största faktorn i när jag väljer att dra pluggen.
Vi är lite i samma läge, tror vi har så det räcker nu för framtida utgiftsnivå men fortfarande ett barn på gymnasiet. Vi har satt som gräns att åtminstone köra på som vanligt tills ett år efter studenten för att sista barnet ska få samma som de äldre. Året efter gymnasiet och även nu när de äldre pluggar på universitetet får man en ny roll som trygghetspunkt och defaultlösning när det strular och den tryggheten vill vi ge dem ett tag.
Samtidigt så känns det nästan outhärdligt att jobba på när man kanske inte måste så vi ser till att förbättra vardagen en hel del så att vi känner att vi får något för att vi jobbar.
Tack för era svar och tankar. Har som skrivet tidigare inte tänkt på detta. Men ni har rätt att det skapar en extra trygghet samt även förebildsskapande.
Hur har ni pratat med era barn om ekonomi? Vet de om er position och hur har ni pratat med barnen om det?
Detta känner jag ibland trots att jag inte är i mål. Vad gör ni för att förbättra vardagen?
Vi har pratat lite med barnen men det känns som att de inte riktigt accepterar att vi kliver av, de gillar nog inte att vi ska förändra livet nu när de är inne i en avgörande fas (utbildning, träffa någon, börja en karriär etc). Jättesvårt faktiskt.
För att förgylla livet har vi dragit ner lite på sparandet, ökat resandet och vi satsar mycket på att träffa vänner och att boka in trevliga saker. Vi planerar också för ett sabbatsår om ca 2 år med massa resande och detta verkar de tvärtom acceptera rakt av. Konstig psykologi detta.
Precis som du så funderar vi vidare och testar oss fram, jag tror det kan bli bra på många olika sätt. Det viktiga är att man inte låter tiden bara rinna iväg, det är ju alltid enklast att följa flocken men efter många års sparande så kan man ju faktiskt söka upp lite andra lösningar.
Medhåll, det verkar dumt. 
Toppenplan tycker jag.
Jag var hos Jan och Carro igår och spelade in två nya avsnitt och jag tyckte vi kom in på mycket av det känslomässiga där också. Det är väl fokus i min kanal också, för den matematik som ligger bakom FIRE är en så liten del av helheten. Resten är känslor.
Ja, varför inte? Då är det ju smartare att vara hård mot sig själv och säga nej till eventuell övertid och konstiga OB-tider under den perioden. Skulle sedan något av barnen t ex få problem i skolan, behöva mer stöttning eller liknande kan det kanske finnas chans att gå ner i tid en period för att finnas där mer. Det tror jag också är en bra tanke,
Barn växer ju och när tonårskaos kanske händer kan behovet av lite egentid växa, men det märker du ju i så fall. 
Ingen stoppar dig. Jag ser tillbaka på mitt beslut och ångrar mig inte, trots att jag förstår nackdelarna. Men som mitt liv såg ut under åren med amorteringar så inser jag att det ändå var rationellt där och då.
Hög igenkänning (även om en bor hemma fortfarande)!
Det ser jag fram emot också, men jag nöjer mig att vara hundpassare ibland så länge.
Återigen, samma upplevelse här.
Prata på deras nivå om det. Förskolebarn som följer med och handlar fattar snabbt skillnaden på Heinz ketchup och butikens eget märke. Ansvar för veckopeng och förståelse för varför föräldrar går till ett arbete kan man förmedla tidigt. Fortsätter man på det spåret är öppenhet kring både makroekonomi och hushållsekonomi något naturligt att prata om och finns där som en del av vardagssamtalet. Jag tror föräldrar som tänker att barn ska slippa tänka på pengar för dem en stor otjänst på vägen.
Intressant! Mina var positiva, men de kanske är rädda att ni inte ska trivas. Har ni pratat om varför?
Verkligen intressant. Här hemma så blev det lite dubbla reaktioner.
“Kul att du drar pluggen och gör det du vill och har planerat. Väl unnat.”
“Lite trist ändå att du väljer att hoppa av och slutar använda din erfarenhet och klokskap för att hjälpa andra.”
Bägge reaktionerna kopplar dessutom på något sätt till “samhällskontraktet”
Som flera sagt är det nog också bra att vänta till kidsen är ganska så vuxna och självgående.