Jag tänkte lite på det här att med RT rekommenderar att investera i index, vilket ju har sin rot i antagandet att EMH är korrekt – alltså att marknaden är effektiv och inte möjlig att slå (bortom tur eller möjligen insider-info).
Men ganska ofta ser jag också personer på detta forum säga att de är glada när börsen har gått ned eftersom de då kan “handla på rea”.
Men detta måste ju bli en motsägelse. Enligt EMH så är väl börsen alltid korrekt prissatt, baserat på marknadens förväntningar om framtida vinster relativt till risk. I EMH finns det alltså inga “bubblor”, hur mycket börsen än går upp, eftersom stigande värderingar helt enkelt bara reflekterar stigande förväntningar om framtida vinster relativt till risk.
Och det går heller aldrig handla på “rea”, eftersom fallande värderingar helt enkelt bara reflekterar fallande förväntningar om framtida vinster relativt till risk.
Så är det då korrekt enligt RT-filosofin att prata om att “handla på rea” när börsen har gått ned?
Strikt talat bör väl svaret vara “nej”?
Att tro att man kan handla på rea bör väl enligt EMH vara lika absurt som att tro att man kan handla på momentum?
Jag kan dock se varför någon som @janbolmeson skulle vilja prata om att “handla på rea”, även om han själv kanske inte tror att det är möjligt i en effektiv marknad (?).
Det är för att det fungerar som en slags vit lögn, som motiverar folk (speciellt nybörjare) att fortsätta månadsspara även i nedgångar, eftersom många annars skulle tappa modet.
Det kanske inte är möjligt att handla på rea (enligt EMH), men att fortsätta månadsspara i både vått och torrt kommer leda till väldigt stor skillnad i avkastning över tid, jämfört med om man ger upp vid första nedgång.
P.S: Jag personligen tror dock att marknaden inte är helt effektiv, utan överreagerar i extremerna både uppåt och nedåt, vilket gör att jag tror att det är möjligt att handla både på rea och på momentum.
Jag menade egentligen framtida vinster relativt till risk. Förväntade riskjusterade avkastningen bör väl bli samma i alla lägen, eller?
Men det är sant att förväntade absolutavkastningen bör stiga vid stigande riskpremier,
men då till priset att man måste acceptera högre risk och förlänga sin sparhorisont.
Att handla på rea betyder väl för de flesta att det är billigare nu än det var tidigare. Som med rea på alla andra varor. Det måste ju inte betyda att priset är lägre än produktionskostnaden eller substansvärdet.
Jag säger som Warren Buffet eller om det var Benjamin Graham, de lärde tvistar
“In the short run, the market is a voting machine, but in the long run, it is a weighing machine”
Alltså på kort sikt inte alltid effektiv speciellt när det är stor osäkerhet och marknaden försöker prisa in det nya läget. På sikt prissätts den på fundamenta.
Om jag månadssparar i ett index och har ganska bra koll på hur indexet utvecklats under tiden jag investerat. Och min sparhorisont är 10+ år. Om indexet sen droppar 50% och att jag har pengar över. Så hade jag köpt extra, som en rea på indexet.
Jag ser inget fel i det. Om jag har råd att köpa mer så varför inte vid en ”krasch”?
Jag hade dock inte sålt av till kontanter om börsen gick upp 50%. Ombalansering är dock alltid OK vid större börshändelser och en gång om året.
Jag uppfattar inte RT filosofin eller det @janbolmeson säger som dogmatiskt, marknaden är effektiv 100% av tiden. Tvärt om, att marknaden ibland prisar fel.
Rea för mig är det när börsen är nere en 20% under långsiktiga P/E talet dvs någonstans runt P/E 12-13 och viktigt att notera på uppdaterade E/Earnings som brukar vara vikande i nergången.
Alltså kan jag behöva vänta ett tag tills åtminstone vinst estimaten är uppdaterade för innevarande år. Är det då värderat på den nivån, ja då är det rea för mig. Samma princip för enskilda aktier.
Det finns alltså en risk att köpa på bara billigt P/E men för E som fortfarande ligger på för-kris nivå. Typ där vi är nu.
Det är väl i rea perioder som jag försökte ösa in det extra som går för att ta tillvara på tillfället. Köpen i djupaste kris är by far de mest lönsamma jag gjort. Men det är aldrig o-svettigt
Ja precis, det är där risken kommer in i bilden. Jag vet ju aldrig vad som är REA, mer än att jämföra med historiken.
Jag tänker såhär. Jag ser aldrig något fel att köpa mer, om jag har råd med det (tid i marknaden slår timing av marknaden). Men om det vid ett tillfälle är billigt relativt vad jag köpt tidigare, så har jag inte ökat risken mycket mer än med mitt nuvarande kapital på börsen.
Ombalansering gör jag vid ändringar på börsen större än 20%, utöver min årliga ombalansering.
Den stora frågan är ju varför du inte investerar pengarna som du har över direkt. Det kan ju ta 10 år till nästa krasch och då har pengarna bara legat där och samlat damm.
Precis så resonerar jag också! Jag är alltid fullinvesterad dessutom så jag har inga likvider (förutom buffert och kortsiktigt målspar) som bara väntar på att investeras vid börsras.
Det jag menar är bara att faktumet att något är billigare idag än igår säger inget om huruvida något är mer prisvärt idag än igår.
Det är klart jag hellre handlar på 25% rabatt om kvalitén på varan är oförändrad.
Men om varan har satts ner 25% för att den är helt oanvändbar så är det ju knappast ett kap.
Marknaden har ju (enligt EMH) dragit ner priset på aktier för att priset förtjänar att vara lägre, på grund av förväntningar om lägre vinster och/eller högre risker.
Så att prata om att “handla på rea” är väl helt enkelt meningslöst enligt EMH?
Liksom varför ens nämna att man handlade på rea om inte för att man tyckte att det ökade varans prisvärdhet?
I första fallet är det nog givet att man ska vara fullinvesterad hela tiden. Man köper ju mycket mer varje månad som % av portföljen. Sannolikt långt kvar till pengarna ska användas. Bara att köra!
I andra fallet inför/i FIRE/Pension så är det i min mening inte alls lika säkert att man ska ligga fullinvesterad precis hela tiden. Risk management blir essentiellt
Jag kan å ena sidan förstå att man tycket det är REA om det går att köpa samma sak idag, men till 25% lägre pris än igår.
Men samtidigt också förstå hur det slår fel, för det är inte samma sak du köper idag som igår. Du köper något som kan anses vara (enligt EMH) 25% sämre idag än igår, till ett 25% lägre pris, och då kan man ju hävda att du får lika mycket värde för pengarna. Således är det inte REA om man tänker så.
Jag som (för det mesta) investerar i index blir dock ändå glad. För det belopp jag kommer köpa för denna månad är konstant och redan spikat. Och kan jag då köpa efter att det gått ned mycket (i förhållande till mina kontanter jag kommer köpa för) så får jag fler aktier för samma mängd pengar idag än om jag hade gjort månadens investering för en vecka sedan. Även om dessa fler aktier är värda mindre, så känns det ändå bättre att köpa precis efter att det visade sig ha gått ner än att köpa precis innan det visade sig gå ned.
Är det inte mest matematiskt korrekt att gå in med med så mycket pengar som möjligt så tidigt som möjligt? Givet att man inte kan förutspå marknaden och att börsen i snitt har en positiv avkastning borde time-in-market slå market-timing. Att då ha något som motiverar (särskilt nybörjare) att inte ge upp när det går ner är väl således en bra grej? Ger de upp så ligger de utanför marknaden i X år till. Vilket statistiskt skulle vara dåligt.
Jag är alltid fullinvesterad dessutom så jag har inga likvider (förutom buffert och kortsiktigt målspar) som bara väntar på att investeras vid börsras.