Har flera år stått för gemensamma räkningar, partner är nu "skyldig" mig mycket pengar, tips?

Vardagsekonomi Juridik: familje-, arvs- och förmögenhetsrätt
71

Oj, det antagandet skulle jag nog inte våga göra. Man vet faktiskt ingenting om hur det är i folks relationer. Tvåsamhet är ju ingen naturlag, och det finns par som efter första förälskelsen tar fram det värsta hos varandra. Där 1+1=0,5.

Jag har sett många par på nära håll som håller fast vid varandra av alla andra skäl än kärlek. Livet är för kort för att man ska ”stå ut” i decennier i en dysfunktionell relation där båda förstör för varandra.

Olika kulturer har olika syn på tvåsamhet och familjebildning. Förr i tiden höll många par ihop för att det inte var lika socialt acceptabelt att skiljas och för att kvinnan inte kunde försörja sig själv.

8 gillningar
72

I det här fallet spelar det ju ingen roll. Det är en som betalar allt ändå… då kan man lika gärna slippa allt tjafs för den summan.

Och bara för att man separerar så innebär inte det att man behöver leva ensam resten av livet, finns rätt många andra - garanterat bättre - partners därute.

2 gillningar
73

Eller ger sig alldeles förhastat in i förhållanden baserat på felaktiga antaganden.

3 gillningar
74

Om du bara visste hur många småbarns familjer som skiljer sig innan barnet ens är 5 år…

Jag pratar inte om folk som krigar på i 30 år och är missnöjda utan folk som ger upp för lätt och de finns de gott om!

Det påverkar barnet givetvis.

6 gillningar
75

Nja, är nog en grov förenkling i statistiken.

Förr stannade många kvar på grund av skam eller av ekonomiska skäl - idag är varken skam eller ekonomi lika fixerat - och det ör väl bra - måste vara fruktansvärt att leva ihop med någon enbart för att man inte har råd eller skäms för att skiljas.

En annan anledning kan vara enkelheten - och spänningen - att träffa nya mönniskor. Förr var utbudet mer begränsat - idag kan du ”utvärdera” hundratals eller rentav tusentals digital utifrån olika kriterier innan du ens överväger att visa intresse.

Inte riktigt så det funkade i lilla småstaden för 40-50 år sedan - då fick man nöja sig i större utsträckning med det ”lokala” utbudet.

2 gillningar
76

Jag har inget förslag för hur ni reglerar bakåt i tiden men mitt tips för framtiden är appen Payd.

Den fungerar ungefär som ett bokföringsprogram, man lägger in alla utgifter per person och sedan kan man plocka ut en balans vid önskat tillfälle. Det syns vilken av parterna som bokfört och ändrat.

Vi är inte ett dugg osams om utgifterna i vårt förhållande men det hamnade på min lott att hålla ordning på dem och det är nog så svårt. Med Payd kan vi/jag lägga upp och titta på utgifterna båda två.

Lycka till med framtiden!

3 gillningar
77

I vissa fall är det fråga om ifall man ska dela 50/50 eller i proportion till inkomsten. Eller i proportion till utgifterna? Vissa verkar t.o.m. mena att dina pengar är bådas pengar i en relation. Man får “ge och ta”. Är det en sådan person är det nog rätt kört att få tillbaka de där 60.000. Särskilt om skillnaden är ackumulerad över flera år.

Jag antar att det står “skyldig” inom citationstecken eftersom det inte handlar om en äkta skuld. Bara att partnern bidragit med typ obetalt hemarbete och vill låta lika vara jämnt?

Det är ju en intressant idé. Som jag tolkar det är ts man. Därför tycker jag det är lite snålt att inte bjuda på lite ojämlikhet i utgifterna. Har de där sextiotusen ackumulerats över flera år tycker jag nog det är lite Ove-varning faktiskt. Hade de uppstått plötsligt skulle jag kanske korrigerat ekonomin framgent, men inte jagat gamla “skulder” som en indrivare.

Är ts å andra sidan kvinna och vill leva i ett jämställt förhållande som korrigerar historiska oförätter så är det ju ett utmärkt tillfälle att axla lejonparten av ekonomin enligt omvända traditionella normer.

Om det är ett könlöst par som bara råkar bo under samma tak så borde man ju upprättat ett hyreskontrakt inför inflyttningen. Jag tror inte jag skulle låta en kompis bo hos mig i flera månader/år utan handpenning och ett rejält kontrakt. Sheldon-style.

78

Två saker:

  1. Varför inte bara behandla varandra lika och kärleksfullt i relationen och inte spela Superman eller Wonder Woman?

  2. Oavsett vad TS har för kön så kan ju partnern ha samma kön och då faller ändå ditt ganska, enligt mig, mossiga könsrollsresonemang.

Meeen… nu var det inte jag som spann vidare på det här ett varv till. :joy:

Könsrollerna i relationen kan ju finnas där utan att det ska synas på lönebesked, utgiftsfördelning, vem som hämtar på dagis, vem som byter däcken eller vem som laddar den förbannade tvättmaskinen samtidigt som middagen puttrar på spisen.

:exploding_head:

4 gillningar
79

Oavsett; flera år? Jag tolkar det som minst tre. Annars hade man väl sagt ett eller ett par. 60000 delat på tre år, delat på 12 månader; det är knappt 1700 i månaden.

Är det värt att kräva in dem? Låt säga att relationen brister pga detta, det låter inte helt osannolikt om man verkligen ska få tillbaka pengarna på kontot, då är man ju singel och får stå för hela hyran och alla kringutgifter själv istället. Det lär väl bli mer än 1700, tänker jag.

Jag skulle möjligtvis höja vad den andra ska betala i ett par etapper. En femhundring i taget kanske. Det framstår nog mindre hotfullt än att kräva in 60.000 på ett bräde.

Det är väl ingen som sagt att man inte ska behandla varandra kärleksfullt? Att bortse från könsroller är perfekt som teoretiskt utgångsläge, men jag tror en man har mer att vinna på att vara chivelerisk än en kvinna i den här situationen. Ja, även 2025. Är ts kvinna kan hon nog gnälla och gå på hårdare och ändå komma undan med sympatier :slightly_smiling_face:

Är ts man så finns nog en mer överhängande risk att partnern hittar en mindre snål livskamrat. Är ts “något annat” än man eller kvinna eller ihop med något/någon annat än motsatt kön så lämnar man lite mitt field of reality, men jag antar att jag skulle preciserat förväntningarna noga, Sheldon-style, om det inte finns färdiga normer att utgå ifrån.

3 gillningar
80

TS skriver: “Jag har rätt ok koll på hur mycket sambon är skyldig mig de senaste 2 åren och det är väl närmre 60 000 om året som det diffar. Före dessa 2 år har jag också stått för lejonparten i andra konstellationer, men jag låter dessa vara preskriberade.”

Så alltså 60000kr per år eller 5000kr i månaden.
De hade kommit överens om 50/50. Man får inte bara låta det här rulla på månad efter månad. TS verkar ju dessutom ha gjort det i tidigare relationer med. Viktigt och sätta gränser så man inte blir utnyttjad “sol och vårad”. Ta tjuren vid hornen direkt vid varje månadsskifte. Låta partnern bli arg och syna korten istället för att vänta.

Sen kan man absolut ha ett annat upplägg än att dela 50/50. Om den ena t.ex. tjänar mer och den andre vabbar mer eller är föräldraledig osv.

2 gillningar
81

Även om du upplever situationen som orättvis är jag inte övertygad att varken du, din partner eller er relation kommer utvecklas positivt om du fokuserar på skuld :roll_eyes:

Skulle du klara av att dra ett streck över det som varit, och komma överens om att införa en ny modell för hur ni delar på gemensamma kostnader, sparande etc.?

SR Ekonomiakuten -avsnitten Hjälp, min sambo är en slösare och Slipp bråk om pengar med din partner kanske kan ge inspiration.

3 gillningar
82

Sluta betala.

2 gillningar
83

Då åker räkningarna till inkasso och sedan kronkalle. Inge bra råd, osvsett vems namn räkningen står på.

1 gillning
84

Det låter som att ni har rejäla utmaningar med kommunikationen, men kan det vara så att han tycker att det görs för många onödiga köp?

Hur stor är schablon-summan han skickar till dig varje månad? Täcker det era basbehov? Har ni mycket onödiga utgifter (villhöver-prylar, restaurangmat, tobak, streaming-abonnemang och liknande)? Hur skulle era liv påverkas om du gjorde en budget anpassad efter schablonen?

85

Tack för alla svar.

Det är mycket att gå genom här, men kan klargöra litet för diskussionen.

Har bott ihop 6-7 år i en 4 olika boenden.

Senaste säkert 6 åren har jag betalat alla räkningar. Hyra, Spotify, Netflix, bredband, el, vatten osv. VI har även ett gemensamt kreditkort för gemensamma inköp t.ex. mat, restaurangbesök, gemensam inredning osv, kreditgränsen är satt till 20kkr och det taket når vi ibland - då är det jag som tar det på mitt debit eller kreditkort - för det är ju jag som skall sköta det där (vilket jag bevisligen inte gör så värst bra). Sambon har velat utöka kreditgränsen, men det där vägrar jag. Skall inte behövas.

De 60 000 jag lade upp, är för 2024. 2023 var det närmre 70 000 och 2022 runt 60 000. Övriga år har jag inte så bra koll på i nuläget, men det är väl där i krokarna kan jag tänka mig. Det är därför jag bryr mig att hitta en lösning vi båda är ok med, det är inte direkt småpengar. Det har blivit sådan här skillnad senaste åren då vi köpte bostadsrätt precis på toppen innan inflationshelvetet startade på riktigt och tror vårt lån ökade sakta upp till en 6kkr i månaden. Jag vågade inte låsa räntan, big brain moment.

Jag är “ok” med att skulden aldrig återbetalas, även om jag skulle vara ännu mer ledsen och besviken på mig själv iom situationen jag satt mig i. Men, det är inget jag inte överlever. Jag har sparpengar på runt 250 kkr, och ett bra jobb.

Angående könsdiskussionen är det totalt irrelevant för frågan.

Vi har sagt att vi delar 50/50, dels för att jag/vi tycker det är rimligt när man är två men det fungerar även bra då vi tjänar ungefär lika mycket. I annat fall är jag helt av ståndpunkten att man är ett “lag” och alla drar sitt strå till stacken - därefter delar vi lika. Gäller samma om jag hade stått för 80% av våra totala inkomster eller 20%.

Jag är i kast med att öppna konto hos Nordea, men fick dålig smak i munnen då de tar 40:- i månaden för sina tjänster. Tyvärr verkar skandia inte ha gemensamt konto, så får väl ta en bank till som kostar. Är redan kund hos SEB, som är något dyrare. Får väl göra en flytt, men jag har något inneboende hat mot Nordea så det tar emot. Får se det som att det kan vara värt pengarna att lösa den ekonomiska konflikten på.

Aja, tack igen!

1 gillning
86

Detta är småpotatis med de utmaningar du lever med. Det är 20kr per person och månad för er två.

Försök att komma ur tanken att detta är ditt fel, ni är ett par, ni har båda ansvar för att reda ut detta.

Så ta hjälp utifrån om din partner inte är med på korrigeringen, så fort som möjligt. Du och dina barn förtjänar en bra familjesituation. Som det verkar så har du ingen vuxen partner att luta dig mot idag.

Så ska det inte vara, tycker jag i alla fall.

7 gillningar
87

Jag orkar inte läsa hela wall-of-texten men jag kör simpelt med min sambo. Vi har 50/50 på alla utgifter som är gemensamma och that’s it. Jag går igenom alla utgifter i slutet av varje månad och hon överför hälften till mig. Utöver detta så har vi ett gemensamt konto på SEB där vi betalar för utgifter som barn/mat.

Nu kommer hon att vara mammaledig och få en mindre inkomst, vilket gör att jag kommer hoppa in under ett år för att bidra. När hon kommer tillbaka till arbetet så är det som vanligt igen. Man får hoppa in när sin partner har det tufft, absolut. Man är ett team och det gäller att bidra när det behövs. Detta betyder dock inte att man ska betala allt när både har en stabil lön på minst 30k i månaden.

Du får nog fråga dig själv gällande hur mycket du kommer att orka med detta långsiktigt. Jag blir seriöst mörkrädd när jag läser dina inlägg gällande att allt är ditt fel och att “du har satt din partner i denna situation”

Ursäkta men lol, din partner är en individ som ska ta hand om sig själv och sin ekonomi, bara för att du vill att allt ska vara jämställt och rättvist så är du absolut ingen dålig person utan jag skulle snarare säga att din partner verkar väldigt barnslig och oansvarig. Jag personligen hade satt ett ultimatum gällande detta och gått vidare annars.

Mvh

1 gillning
88

Ett välskrivet svar, tackar. Jag hinner inte svara ordentligt på allt, men vill addressera din sista paragraf litet.

Ja, vi har lite olika kommunikationsproblem det är etablerat här, men det du tar upp som lösning på mitt planerandeproblem är inte direkt fel men inte rätt. Jag tror jag har fler kalendrar, system och planer än de flesta här inne, det är ett genomgående tema hos många med ADHD. Man är beroende av att planera och skaffar sig många olika system, men glömmer bort att man har system och planerat - även med larm. Det är en funktionsnedsättning. Att säga åt en att planera, eller göra en todo-lista är lite som att be en deprimerad vara glad eller en rullstolsburen ställa sig upp och gå litet - det är ju inte så svårt.

Med det sagt så kör jag nu för tiden med ett bullet journal-system (Rhodia Goalbook och Lamy Al-Star, Diamines wild strawberry) kombinerat med att försöka lyckas sitta morgon och kväll med bokjäveln, som fungerar för mig ibland, kombinerat med Todoist för att fånga upp alla “Just det, det där också”, en gemensam kalender hemma på väggen för det viktigaste, och en digital kalender med maximalt möjligta antal påminnelser (de är ändå för få).

Jag hoppas och tror att medicineringen jag förhoppningsvis börjar på inom en månad eller två kommer underlätta min och sambons vardag, och då mycket med detta samt annat som inte fungerar längre på grund utav min bristande exekutiva funktion.

Dessutom cyklar jag 2 mil på vardagar, rastar hunden 3-4 gånger om dagen och löptränar en del - som sagt, det lindrar mycket av min ADHD.

Tack igen!

6 gillningar
90

Ja, då är det ju mycket. Detta kanske en dålig idé, men ändå en idé:

Ägs boendet tillsammans och partnern vägrar hosta upp kontanter för sina andra utgifter; går det inte reglera ägandet i bostadsrätten med ett samboavtal? Så att du äger mer av lägenheten eftersom det verkar vara du som betalar för den? Antingen i proportion till hur stor del av lånet du betalar, eller krona för krona vad partnern inte betalat de senaste åren.

Kanske en udda och konstig lösning. Bara en tanke :slightly_smiling_face:

1 gillning
91

I kombination med OBWN rekommendation med samboavtal så skulle man även kunna dra det ett steg längre. Din partner är inte dum, och förstår 100% att det finns andra kostnader i ett hushåll än ren konsumtion (det ni har era kreditkort till och baserar er schablonavgift på)- hen låter medvetet dig betala för alla räkningar för att kunna lägga undan mer pengar åt sig själv. Jag står fast vid att det är ekonomisk misshandel. Man skulle kunna dra det ett steg längre genom att säga upp ALLT som inte är absolut nödvändigt (men som man ändå har för “komforten” i livet. Typ netflix, spotify, bredband, gemensamma kreditkortet mm) och se hur hen reagerar. Köp bara mat till dig själv och barnet. Eftersom ni är sambos så har hen inte insyn i din ekonomi. Du kan säga att nu är dina sparpengar slut efter att ha försörjt hen med övriga räkningar i x antal år, och du har inte längre råd med det övriga. Din egen internet får du klara dig med det du har på mobilen. Skaffa en egen kredit så inte hen kan handla mat till sig själv på ert gemensamma (därför jag föreslår att säga upp ert gemensamma kreditkort). Det kommer bli tufft en period för dig, men hen kommer garanterat reagera på ett eller annat sätt när du slutar betala för en komfort som hen åtnjuter utan att behöva stå för ens sina egna basala behov såsom tak över huvudet. Se vad hen gör när det inte finns internet eller netflix, och hen får fixa sin egna mat. Se till att köpa bara sån mat som tar slut “i ett nafs” så inte hen kan äta av din mat (eller mat som du vet hen inte tycker om). Säg att dina pengar är slut efter alla dessa år och nu måste du dra åt svångremmen för att inte dra på dig skulder och kunna bygga upp ett kapital igen. Helt sjukt hur illa behandlad du blir.

4 gillningar