Jag har också hört flera liknande. Har även hört där ena partnern stannar kvar i ett destruktivt förhållande för att kunna minimera skadorna mot ens barn som skulle bli om ena föräldern fick ha barnet varannan vecka själv. Hört vuxna barn säga “jag vet att hen stannade för att skydda oss, men det gjorde ju bara att jag oroade mig för hen istället”.
1 gillning
Ett tips, håll dessa diskussioner i sär, dvs ta inte upp hur din sambo ska investera SINA PENGAR i samma veva som ni diskuterar er privatekonomi och hens lån till dig. Vi är alla vuxna och får investera hur vi vill och vad som är optimalt för dig är inte optimalt för mig osv.
Målet är att det ska bli bättre i er familj och att du ska få tillbaka dina pengar. Du kanske har gjort allt rätt och din sambo kanske överreagerar men ni måste lösa det. Kanske fråga din sambo hur hen vill att ni löser det. Kanske inte börja med att säga att det är x kr utan räkna fram det tillsammans? summan/lånet är ju IMHO väldigt stort och jag kan förstå om hen tycker att hen tycker att hen hamnar i försvarsposition. Människor är irrationella och har svårt att erkänna sina fel…
Som sagt, vi kör Danske banks gemensamma kort och det funkar jättebra för oss.
1 gillning
Men hur ska ts ta upp med sin sambo att hon vill att de delar på gemensamma räkningar? Att föreslå att ts ska fråga din sambo “hur tycker du vi ska lösa det?” kommer inte få bukt med någon som inte vill göra rätt för sig.
Det schablonbeloppet de gemensamt kommit fram till, det vet de båda två att det ENBART inkluderar konsumtion som mat och restaurangbesök och inredning osv. De kostnaderna delar de på, och ts sambo vet att pengarna hen betalar enbart går till konsumtion men ingen av de andra räkningarna. Men ts skrivet samtidigt att alla gemensamma kostnader såsom boendekostnad, netflix mm har hen ensam betalat i 6 års tid. I 6 år. Tror du verkligen att ts sambo vill lösa det? Enligt mig tycker jag det låter som denna sambo har det för jäkla bra, och inte alls VILL lösa det. Då kvittar det hur mycket, eller hur inlindat, eller med vilken vaniljsilkeslena röst som ts tar upp det på- sambon vill ju inte göra rätt för sig. För man kan ju inte leva i ett boende i 6 år och tro att någon ljuvlig utomstående fe tagit hand om alla boendekostnader för en, och att det sen kommer som en överraskning att ts varit den som betalat i alla år. Sambon vill inte betala, utan drar ut på det, eller startar bråk när det förs på tal. Hade sambon velat göra rätt för sig så ska det inte ta 6 år. Man kan inte leva 6 år ovetandes att “förresten, vem betalar boendet?”. Då är det värre än när Janne Långben på den klassiska husvagnsklippet i “kalles jul” frågar “förresten, vem är det som kör bilen?”. Hen vet, och hen gör vad hen kan för att komma undan. Hen har hittat en kassako i ts.
9 gillningar
Inget gullande. När lönen kommer den här månaden. Räknar TS ut vad räkningarna kostar och ber omedelbart sin sambo att swisha/föra över beloppet. Tjata, bråka och våga vara besvärlig. Ser inte vad sambon skulle kunna ha för invändningar.
1 gillning
Vad säger er omgivning. Kan det vara en idé att prata med t.ex. din sambos föräldrar? Någon i bekantskapskretsen kanske.
1 gillning
Nä, jag ser inte heller vad sambon skulle skulle ha för invändningar. Och vad jag förstår så har ts skapat tråden för att hen har försökt ta upp det vid flertalet tillfällen, och det blir bråk. Så oavsett tjat, bråk eller våga vara besvärlig funkar det inte. Förnuftet funkar inte här. Den här sambon spelar ett spel, och hen måste försöka hitta hur hen spelar tillbaka- eftersom det inte är ett rent spel. Antingen så kommer det sluta med att sambon inser att spelet är över. Vad det i sig resulterar i vet ingen. Men en sak vet jag, och det är att man utnyttjar inte den man älskar, den man älskar är man rädd om. Det går inte kombinera utnyttja och älska.
2 gillningar
Jag kan omöjligt veta såklart. Men jag läser in viss konflikträddsla hos TS. När det har gått så här långt. Så tycker jag man ska prova att eskalera. Enkla metoder är ofta underskadade.
Se vart det leder.
4 gillningar
Låter lite gran som att du är som en hund som lägger sig på rygg så fort det eskalerar till bråk ( bara en jämförelse nu, ingen förolämpning).
Jag tror att du faktiskt måste ta dig igenom att det kan bli ett bråk. Om hen blir sur så måste du bli sur tillbaka.
Typ.
Ja bli du sur, MEN VI KOM ÖVERENS ATT DELA PÅ DET. OCH JAG ÄR 60 TUSEN BACK NU PGA DIG OCH DET BÖRJAR BLI JOBBIGT FÖR MIG EKONOMISKT.
Sedan får ni kanske gå igenom siffrorna om hen ifrågasätter summan.
Vill hen ändå vägra göra rätt för sig efter detta. Är det tyvärr värre saker än pengar du behöver utreda.
4 gillningar
Stryk allt gammalt groll, se det som en “sämre” investering i Fermenta eller något. Gör upp för framtiden istället och se till att ni har ett gemensamt konto som ni betalar till. Sätt upp en peng som ni båda behåller från era respektive löner som är lika stor för båda vilken ni gör vad sjutton ni vill utan den andres åsikter plus sätt av till en gemensam buffert. Enkel budget för vad varje månad kostar har du ju historik nog till att bygga verkar det som.
5 gillningar
Kan det vara en kompromiss från din sida att efterskänka dessa pengar och liksom börja på noll? Kanske kan vara en väg in i samtalet på ett ickekonfrontativt sätt:
“Vi behöver sitta ner och prata om vår gemensamma ekonomi, då jag har svårt att få pengarna att räcka till. Eftersom jag är delvis skyldig till att det blivit som det blivit kan jag tänka mig att efterskänka skulden till dig, men vi behöver fördela lika framöver för att jag ska kunna går runt och det ska bli rättvist.” Typ
All styrka till dig!
2 gillningar
Fast det är ju det här jag tycker inte stämmer. Jag tycker det är viktigt att ts förstår att det inte är hens fel. Och därför ska inte hen säga något sådant heller för att blidka någon som medvetet utnyttjar hen, och får hen att känna det som att det är hens fel. Det är manipulation som sambon sysslar med. Då ska man inte medge bara för att lugna ner sambon. Vet inte om du läst lite längre upp i tråden. Eftersom den är så lång nu är risken att du inte sett all info. Men ts har berättat att det de hittills delat på är ren konsumtion, de har tagit ett genomsnitt på användningen av ett kreditkort ett år bakåt och kommit överens om att sambon alls föra över halva det beloppet varje månad. Övriga kostnader (hyra, el, vatten, netflix mm) har de kommit överens om att hen ska meddela beloppet, så ska sambon föra över även de pengarna. Men när ts har fört det på tal, så har sambon vägrat betala (det har blivit bråk när ts fört på tal att nu har hen betalt hyra, vatten, el osv, och ts vill att sambon betalar sin del). Vilket gjort att ts börjat dra sig för att ta upp det. Det borde inte bli bråk, det handlar om gemensamma basala kostnader för att ha tak över huvudet. Förstår inte hur någon kan sätta sig på tvären om en sån sak, ens om ts hade varit otrevlig och “hörrödudu din jävel, se till att lyfta på arslet och gå och hämta din jävla bankdosa och gör din jävla plikt och betala mig”. Då betalar man oavsett det man är skyldig-SEN tar man ett snack om att så beter man sig inte mot varandra. Men sambon har istället bråkat. Alternativet är att sambon ALDRIG konstigt nog under 6 års tid insett att det förekommer gemensamma räkningar som ger de tak överhuvudtaget och därför bråkar hen och vill inte betala. Sambon anser uppenbarligen att ts ljuger om att man måste betala räkningar för att få tak över huvudet. Och eftersom sambon tror att alla i hela Sverige bor gratis i alla sina bostäder har det aldrig föresvävat hen, och därför har hen heller aldrig frågat “hej älskling, vad blev räkningar denna månaden?” (Var fan är egenansvaret?). Räkningar finns ju helt enkelt inte. Och om ts påstår något sådant löjligt så är det viktigt att stå på sig och börja bråka för att slippa betala. Vilket fått ts att till slut vika sig för att slippa bråk, blivit konflikträdd. Sambon har fått ts dit hen vill. Ts har nu betalat alla gemensamma räkningar i 6 års tid, utan att sambon tagit sitt ansvar. Styrka är verkligen något ts behöver, för jag kan sniffa mig till på långa vägar att hen blir nedbruten och manipulerad. Och det sista ts ska göra då är att korsa ytterligare en gräns och delvis ta på sig att det är hens fel, när det inte är hens fel “bara som en start för att kunna mäkla fred och börja på ny kula”. Sambon vill ju inte göra rätt för sig.
Jag har alltid velat göra rätt för mig oavsett hur arg jag varit på någon. Även om man bråkat. Man har väl ett samvete?
6 gillningar
Lugn och fin 
I sak håller jag givetvis med. Jag uppfattar ändå att hen vill hålla fast vid relationen. Läser man din text låter det mer som om hen skulle vilja lämna.
Men det kanske går att vara så kravfylld och ändå få det att funka. Utifrån vad som skrivits tidigare i tråden är jag dock tveksam. Därav min tanke, obs! Det var ingen uppmaning!
1 gillning
Det finns en bok som jag vill rekommendera dig, TS. Den har hjälpt mig.
3 gillningar
I all enkelhet, varför inte bara höja beloppet ni skjuter in till gemensamma utgifter så att det täcker och kanske till och med blir över lite?
Anledningen är väl solklar- ”jag har de senaste x åren återkommande behövt använda mina pengar för att betala våra gemensamma räkningar”.
I samband med att detta görs borde du i långsam takt kunna reglera det du har skjutit till extra? En tusenlapp mindre i månaden för dig så är det ordnat på 5 år.
Hoppas det löser sig för er.
2 gillningar
Det är väl inte alls säkert? Betala hälften och upplys sambon om att hälften är kvar att betala. Jag tror sambon har varit mycket bekväm med tanken att inte betala något. Jag tror inte alls det behöver gå så långt som till inkasso, värt att testa och se om det ens går till betalningspåminnelse.
1 gillning
Det är väl snarare 5000 kr per månad i 5 år som krävs?
1 gillning
Njaa, jag skulle nog inte våga göra så om mitt namn stod på fakturorna. Rent juridiskt är det ju fakturamottagaren som får eventuella betalningsanmärkningar.
2 gillningar
Samtidigt blir det ganska tydligt att då är problemet större än pengar om sambon låter en ta den smällen. Isf barn eller inte är det dags att ta sina förluster och dra. Men lättare sagt än gjort.
1 gillning
Chicken race?! Men jag fattar, det är ett sätt att syna korten. Om sambon låter en ta smällen blir det ett brutalt uppvaknande om inte annat. Man får skynda sig på att pröjsa efter första påminnelsen, jag skulle inte våga annat
En udda väg skulle kunna vara att kontakta alla fakturaägarna att räkningarna troligen kommer bli sena en period och sen låta partnern ta allt ansvar 2-3 månader som TS tagit. Som ett sätt att få hen att förstå vad du behöver stå för idag och se om hen verkligen vill ta någon typ av ansvar.
Men det känns som TS är fast i en relation med en viss typ av ekonomiskt våld. Som troligen inte går att lösa utan en tredje part.
Så mitt första råd om att kontakta kommunens Skuldrådgivning kvarstår, då de både har vana och nätverket att verkligen hjälpa till.
För alla som är utsatta för ekonomiskt våld, så har Kronofogden en guide.
https://kronofogden.se/rad-och-stod/for-dig-som-stodjer-andra/se-det-ekonomiska-valdet
8 gillningar