Fyller snart 26 år,
Utbildad, statistiker, har jobb, men dålig lön.
Inga pengar med mig hemifrån då mina föräldrar inte hade möjligheterna.
Sparat, sparat och sparat, precis så mkt jag kan av CSN, sommarjobb etc.
Men för att ta nästa steg känns det som jag kört fast.
Investerar drygt 650000 i fonder och har 400000 i buffert.
Problemet jag ser nu framöver är att jag inte kommer kunna accelerera min ekonomiska situation, utan att förbättra min lön.
Frågan är,
Ska jag helt enkelt ställa chefen mot väggen och be om högre lön?
Byta jobb (vilket känns svårt att hitta i nuläget).
Eller ska jag bara gilla läget och spara fortsättningsvisvis ca 5000-7000 i mån. Jag tycker inte att det är ”good enough” men kanske behöver omvärdera…
Kräver inga konkreta svar. Ville bara lyfta mina tankar…
Skulle säga du har det bättre ställt än majoriteten av sveriges befolkning även om du har låg lön. Speciellt när du bara är 26. Så måste du accelerera din situation?
Varför har du 400k i buffert? Känns jävligt overkill. Är det inte bättre att 300 av dom får jobba? Så accelererar det mer av sig självt?
Jag håller med. Det är inte många 26 åringar som har 1 miljon kr och som dessutom inte fått hjälp av sina föräldrar.
Du har en väldigt bra ekonomisk situation. Min fråga till dig är, vad är ditt mål? Visst du kanske inte är nöjd med din lön. Men uppenbarligen räcker den för att du ska leva bättre än väldigt många Förstå mig rätt. Klart du ska ha en lön du förtjänar. Men vad saknar du i ditt liv?
Stort tack för din input…
har också funderat på det här med min buffert. Om det hade varit bättre att låter lite mer av den jobba…
absolut värt att tänka på…
Oj vad bra fråga… mitt mål är nog att kunna leva utan oro för pengar. Att känna att jag har utrymme att köpa det jag vill i förhållande till min idrottssatsning. Ha bra material, tränare etc…
svårt att säga en specifik summa såklart men ändå… ren ”Fire” lockar mig inte idag, däremot FI runt 40-45 års ålder hade varit något jag eftersträvar…
Att söka nytt jobb borde vara absolut prio. Det borde också kopplas till möjligheten/behovet av att flytta till annan ort i Sverige.
Jag har inte full orientering om arbetsmarknaden för statistiker i Småland men i mer generell mening skulle jag säga att statistiker främst anställs av större arbetsgivare och att det är ett ”huvudkontorsyrke”. Vissa yrken är sådana att man kan bo på vilken ort som helst i Sverige. Arbeten som lärare eller sjuksköterska finns att hitta i princip överallt. En mängd andra yrken och roller finns främst i större städer.
Jag uppfattar frågan om att söka nytt jobb och inom rätt område som långt mycket viktigare än frågan om sparkvot. Om målet är att jobba med statistik så är varje dag i en annan typ av arbete bortkastad (i princip). Om det inte är så att det finns tydliga attraktiva jobb som statistiker i Kalmar. Jag menar nu möjligheter som du känner till och håller löpande koll på, så är modellen att bo just där inget vettigt framtidsscenario.
På det här forumet finns det vissa som verkar se sparkvot och olika ekonomiska principer som någon sorts mål i sig. Jag tror inte på den modellen alls. Målet bör vara att bygga ett bra liv och då är rätt jobb och karriär det viktigaste. När man sedan hittar rätt och ”får till det” så kommer sparkvot och alla sådana bitar falla på plats naturligt.
Jag tror inte att det behöver vara självklart svårt att få nytt jobb. Det handlar mest om att vara fokuserad. Kortsiktigt lär du knappast kunna öka sparkvoten markant genom att byta jobb. Att flytta till ny ort och allt som hör till det kommer att ge högre kostnader. Dock kommer det på sikt att möjliggöra en högre sparkvot.
Det här med att “ställa chefen mot väggen” och hålla på och tjafsa om lönen i befintligt arbete har jag gett upp helt. Det tar bara en massa energi och skapar dålig stämning. Bättre att hitta annat jobb och byta med flaggan i topp. Som många säger håller jag med om att det borde räcka med 100 000 i buffert. Jag har barn, villa, bil, lån osv och har bara 50 000 i buffert. När jag var 26 var jag arbetslös och hade 20 000 i madrassen och 300 000 i skuld till CSN.
Nästa steg borde vara att byta jobb, inte att höja sparkvoten. När man är 25-30 år gammal bör sparandet i normalfall göras för att kunna köpa ett bra boende och bygga ett stabilt liv. Det där med att bli som farbror Joakim och ta ett morgondopp i sin pengabinge är en grej som borde vänta till 40-45 kanske. Då är allt annat i livet förhoppningsvis ordnat, iallafall mer eller mindre.
Jag håller med övriga här om att bufferten absolut är onödigt stor det finns ingenting som plötsligt kan kosta så mycket pengar.
Med ett undantag. Om du spontanköper ett boende för några miljoner.
Vad gäller accelerera ekonomin så kommer det lättast med accelererade karriär. Och är man 26 och har sparat sig dit kanske rent av accelerera livet.
Mitt tips är att fundera på ett par saker.
Vad vill du hellst jobba med?
Hur vill du hellst bo?
Vilka steg kan du ta för att komma närmare 1 och 2.
För punkt 3.
Finns det kurser i ämnen eller språk som gör det lättare att hitta rätt jobb?
Ibland är stegen dit man vill att gå åt motsatt håll. Tex om man vill bo på landet och få bra betalt för att jobba hemifrån med statistik kanske vägen dit är att flytta till stan och skaffa sig merit som duktig statistiker på ett kontor.
Eller så vill du nåt helt annat. Det var bara ett exempel.
Och ibland vet man inte vad man vill. Då är min tanke att det bästa man kan göra är att ta så bra betalt jobb man kan, lära sig så mycket som möjligt och klättra på de karriärsteg som dyker upp. Bättre jobb tenderar att dyka upp när man gör mer än man behöver och gör det aldrig till den som inte gör mer än den måste.
Gör man detta ger det fler möjligheter att hitta och få jobbet man verkligen vill ha. Man ser bättre vart man vill ju högre man kommit på kullen, det ser alltid jobbigt och brant ut åt alla håll ifrån botten på dalen.
Dessutom är det lättare att va nöjd över accomplishments än pengar. Så sikta andra milestones.
Som tidigare skribenter har skrivit, du har en jättefin ekonomisk situation för din ålder. Du har inte vunnit det ekonomiska spelet än, men det beror bara på att du fortfarande är ung. Däremot har du ju varvat och springer rundor kring de flesta i din ålder - inklusive var jag själv var i din ålder. Så grattigs, grymt bra jobbat!
Med det sagt:
Det här är sällan en bra strategi. Vi pratar om det i ett avsnitt som kommer i januari med en läsare i din ålder som höjde sin lön från 26.000 till 38.000 som fysioterapeut - ett yrke som annars alltid typ har en dålig lön.
Tricket att göra det är precis så som han gjorde:
Det är extremt svårt att få mer betalt för samma arbetsuppgifter, att höja lönen innebär ofta att lägga till något - t.ex. mer ansvar, andra arbetsuppgifter, lösa ett problem som organisationen har etc.
Man kan typ höja lönen en gång på att be om högre lön för att inte gå till en konkurrent, men det är lite en utpressning och bör inte göras fler gånger.
Dvs. gå in till chefen, säga att du gärna önskar en högre lön, kom med ett förslag på en lösning på problem som företaget har och därefter göra en överenskommelse om att om jag gör x och y, kan jag då få Z som lön?
Sedan tycker jag att man alltid kan söka ett jobb parallellt. Det är en typisk, ingen nedsida och bara uppsida-princip. Finns sällan någon anledning att vara lojal mot sin arbetsgivare på den nivån som många är, lojaliteten är nämligen sällan besvarad är min upplevelse när jag tittar från utsidan. Bra kollegor verkar det dessutom finnas på de flesta arbetsplatser…
Precis, bara att köra. Sen kanske det inte är optimalt läge att leta just nu beroende på bransch, men bara att fortsätta slänga ut krokar tills man hittar bättre.
Så måste du accelerera din situation?
Är det inte bättre att 300 av dom får jobba? Så accelererar det mer av sig självt?
Ingen hjälp av föräldrar här med.
).