Jag håller med Taleb och många andra på den punkten. Några saker jag tror är bidragande - observera att jag inte avser svensk kultur eller Sveriges befolkning (eller Sveriges unga befolkning heller) i dess helhet här, men jag menar att det finns inslag av nedanstående på en nivå som ställer till problem
-Relativism - I svensk kultur och diskurs finns ofta inställningen att alla har sitt perspektiv och att enskilda perspektiv inte kan sägas vara mer sant eller mer värt än något annat. Om du hävdar något annat är du i bästa fall arrogant och i värsta en förtryckare. Nära förknippat med konstruktivism och postmodernism.
-Hyperindividualism. Individens behov står över allt annat, även på bekostnad av gruppen. Missförstå mig inte, jag är en stor vän av individualism, men det behöver inte betyda att den trumfar allt eller att jag måste respektera en idé jag anser vara fel.
-Synen på barn/barnuppfostran. Vi lär barnen i både ord och handling att de är unika och okränkbara. Jag arbetade länge i grundskolan och detta genomsyrar hela verksamheten - vi byggde bort så mycket konfliktyta och stoppade all form av kränkning, även på mikronivå. Skolgården var översållad av vuxna i gula västar vars uppgifter var att hindra alla former av kränkningar och stoppa varje risk till fysisk skada (vilket är osannolikt nog på EU-gummiasfalt). I mitt arbete i skolans antimobbningsteam sa styrdokumenten att du äger rätten till din egen kränkthet (observera att ordet “kränkt” inte är ett raljerande skällsord i skolans värld). Om någon känner sig kränk har de facto ett brott mot skolans värdegrund skett, oavsett vad som faktiskt inträffat. Då skrivs en incidentrapport, i “grövre” fall startas en utredning, vh ska underrättas och ev. kallas till skolan, och allt ska rapporteras i huvudmannens datasystem. Barnens chans att tränas socialt i grupp, lära sig hantera konflikter, försvara sig och ta livets törnar på mikronivå är helt enkelt kraftigt begränsade.
-Rättighetsinflation. Det har under senare delen av 1900-talets skett en inflation i s.k. positiva rättigheter,att du ska bli tillhandahållen saker, allt ifrån bostad till mobiltelefon eller en socialsekreterare. Detta kan ställas i relation till negativa rättigheter som handlar om att du inte ska hindras i något du faktiskt tar dig för. Det har skapat en kultur där du ska bli tillhandahållen saker utan som helst motprestation.
-Lika utfall (tillagd i efterhand). Idén om lika utfall har stor spridning i svenska institutioner och finns både på individ- och gruppnivå. På gruppnivå skapar den en tacksam jordmån för protester om att just den egna intressegruppen på något sätt är förfördelad i jämförelse med andra grupper och leder till en aldrig minskande konfliktyta i kampen om resurserna, rättigheterna och det moraliska övertaget. På individnivå ställer den till enorma problem t.ex. i skolan då målet är att alla ska till samma nivå oavsett förmåga och det är samhällets skyldighet att tillhandahålla ev. kompensationer, oavsett kostnad i personal eller pengar.
Det här är exempel på företeelser som har skapat en befolkning (särskilt den unga, tror jag) som till delar är lärd att de har många rättigheter men ganska lite av skyldigheter, att de inte behöver ta hänsyn till övriga i gruppen och att de ska bli lyssnade på oavsett värdet på deras åsikter.
Såklart det inte finns något fakta på ämnet, det är ju inte så att SCB för statistik över barn som ränner hem till föräldrarna när de fått en tillsägelse från läraren. Men man måste även kunna diskutera dessa ”mjuka” frågor eftersom de kan vara lika problematiska för det, speciellt personerna som är drabbade av det.
Din slutkläm med ”dagens ungdom” ekar dock tillbaka till urminnes tider, och för mig är det ett tecken på att man kanske ska fundera igenom argumentationen några varv extra och se till så man inte faller i samma tankefällor som ens förfäder när de klagade på kidsen.
Jag upplever att en del av sakerna du säger är närmare ”svensk konsensus” och andra kanske inte så mycket som du upplever det. Min känsla är att en hel del av de där sakerna pågår det debatt om och är ok att diskutera.
Jaha, då förstår jag varför du slutade svara i Hur kan privatleasing vara så förmånligt?. Upplever man att man inte har något mer att komma med i ämnet så är det absolut vist att avsluta debatten, jag är likadan själv. Kudos till dig. Hoppas du återkommer till tråden i framtiden.
Det känns på något sätt som att vi nu diskuterar rätten att få känna sig kränkt (problematisera) när folk säger att de känner sig kränkta och få diskutera det, och det blir liksom väldigt cirkulärt. Varför inte bara sälla sig till skaran av de kränkta?
Och då kan vi fråga ”varför känner du dig kränkt av det?” och så kan vi kanske ta ett steg framåt?
Så att kraftigt begränsa barnens “chans att tränas socialt i grupp, lära sig hantera konflikter, försvara sig och ta livets törnar på mikronivå” skulle bygga mer välfungerande vuxna än om de utsätts för detta menar du?
Hela det antagandet vilar ju dock på anekdotiska bevis, jag menade inte att just den slutsatsen skulle vara fel. Att få tränas socialt låter så klart bra. Det är premisserna jag ifrågasätter. Skulle gjort det tydligare och utvecklat lite, ber om ursäkt för det.
Detta är en poäng som jag tycker går förlorad alltför mycket i vårt samhälle idag, speciellt bland yngre generationer (min egen inräknad). Författaren Ian Leslie kommer till samma slutsats och utvecklar den mycket fint i en i övrigt mycket läsvärd bok på ämnet konflikt. “Conflicted” av Ian Leslie alltså, finns både som ljudbok och vanlig. Kan varmt rekommenderas! En bok som jag personligen tycker borde göras till del av läroplanen för varje gymnasist
Problemet är att det där är inte etablerat som fakta i vår diskussion, så du kan inte bygga vidare argumentation på den premissen förrän den är etablerad.
Så först “får” man inte diskutera ämnen som någon ev. kan känna sig träffad av på ett negativt sätt, sedan “kan” man inte bygga argumentation på något du menar inte är “etablerat som fakta”? Tänk om jag skulle känna mig kränkt över detta, vad händer då, syntax error?
Ja, det är ev de där jobbiga reglerna i deduktion som vise män innan vår tid hittade på. Faller en av premisserna så faller slutsatsen.
Jag blir inte kränkt av det, så det är OK. Kan förstå frustrationen i att behöva hålla igen lite och känslan av att bli missuppfattad Jag upplever det mer när jag pratar än när jag skriver, dock. Lättare att gå igång och säga saker snedformulerat när jag pratar. Allt går så mycket snabbare.
Med text har man ju möjlighet att läsa ett par gånger till och ev fånga några av ens tankemissar
Mitt enkla svar på frågeställningen från Jan är ett absolut nej.
Däremot har väldigt många missförstått yttrandefrihet och censur. Bara för att man kan uttrycka sig, betyder det inte att det är något man skall. När någon sedan säger ifrån eller det modereras bort är inte att censurera. Det är att hålla sig till på förhand givna besked om hur diskussion kan och skall föras.
I samma ögonblick man byter fokus från ämne till person har man korsat gränsen för vad som är acceptabelt. Att slänga sig med termer som används inom subkulturer mot en person istället för att diskutera ämnet är frekvent på dessa forum. Snowflake är ett sådant ord. Att gå till attack mot en person då den skapat mer än man och kvinna som svarsalternativ på könstillhörighet är samma sak.
Positiva konflikter är bra. Det driver samtal och förståelse. Att byta fokus till personen som uttrycker det är en negativ konflikt och är dåligt i alla lägen.
Vilken tur då att jag inte bryr mig om dessa gubbar Finns inte fakta gällande allt, ordet är fritt och man kan resonera sig fram samt använda anekdoter hur mycket man vill. Om någon är intresserad av att lyssna är en annan historia.
Aha, det är så det funkar Jag, jag, jag. Då faller pusselbitarna på plats.
Vilken tur då att jag inte bryr mig om dessa gubbar Finns inte fakta gällande allt, ordet är fritt och man kan resonera sig fram samt använda anekdoter hur mycket man vill. Om någon är intresserad av att lyssna är en annan historia.
Det är klart ordet är fritt, men logik är en viktig del av resonemang. Att anekdoter leder till bristfälliga induktiva resonemang är väl inte helt lätt att ifrågasätta heller. Det betyder givetvis inte att man inte får försöka.
Absolut är logik viktigt, men går att föra logiska resonemang även utan alla fakta, annars hade vi ju aldrig försökt utveckla något nytt. Sedan är anekdoter en viktig del av retorik, eftersom det tilltalar de personer som då känner igen sig i retorikerns verklighetsbeskrivning.
Kan förstå frustrationen i att behöva hålla igen lite och känslan av att bli missuppfattad 
Jag, jag, jag. Då faller pusselbitarna på plats.