Den starkaste bilden är en familj med barn i mellanstadie och över. Lite mer komplicerad ålder att flytta med. Trots detta har de vantrivs så illa att familjen valt att flytta tillbaka utomlands igen. De tyckte skolan var alldeles för dålig och det förekom en del våld och trakasserier osv. Lärare och stöd har gjort exakt ingenting. De hade förväntat sig en ok skola och kanske mer som något de själva växte upp i. Det är svårt att acceptera att ens egna barn ska ha det sämre än man själv upplevt som barn.
Skola är ett genomgående problem hos de som är kvar och flyttar bort.
Däremot att ha småbarn innan skolåldern är nog bättre tack vare det helt unika stödet för föräldrar. Det måste vara det bästa i världen. Det går ju att flytta bort innan skolan och skolplikt börjar om man vill utnyttja det.
Har man inte barn alls är det nog lättare att köpa det våldsamma samhället som blivit.
Kan du “konsulta” som rådgivande eller någon sorts arkitekt, så startar du igång eller överser arbete så slipper do gå från A-Ö.
Kan du skapa utbildningar och vägleda andra, online eller seminarier etc?
Då kan du ju kapitalisera på dina kunskaper men får mycket mindre arbetsbörda (såklart dock mindre inkomst totalt).
Du har fått bra svar ovan, jag kommer med ett svar från sidan och det är att det här är inte ett problem som du kommer att lösa rationellt, det är du stark i och hade det gått lösa på det sättet, då hade du redan gjort det. Detta är INTE ett pengaproblem, sorry.
Det här är ett emotionellt problem och ett klassiskt “one-more-year”-problem. Det här handlar mer om att omforma det här till frågor såsom:
Hur vill du känna? / Hur kan du låta livet kännas lika bra som det faktiskt är? / Hur kan du istället njuta dig till framgång?
Åt vilket håll pekar din livskompass? Vad är viktigt på riktigt för dig? Vilka värderingar motionerar jobbet åt dig? Vilka värderingar är det som du just nu inte får uttryck för? (t.ex. känsla av frihet upplever jag utifrån din text) etc.
Hur ser en ideal period i livet ut idag och i framtiden?
etc.
Förmodligen, om jag ska generalisera när jag haft coachsamtal med andra i liknande situation som din så handlar det om att man ändå gillar det man har gjort, men det har liksom sprungit ifrån en. Företaget startade för att man ville “föda fram något”, man fick uttryck för sin kreativitet och andra värderingar, men någonstans längs vägen gick det från att vara roligt till att bli ett måste. Det är inte längre man själv som håller i kopplet och styr, utan det är någon annan.
Den initiala tanken är ofta “nu skiter jag i det” och gör något annat och då hamnar man i vad? Ofta de som har skitit i det har sedan saknat det. Så vad det handlar om är att ändra förhållningssättet till det. Dvs. det här är ett:
Det handlar inte om hur man har det utan hur man tar det.
Jag kan tyvärr inte coacha dig genom det via forumet i skrift, men om du vill ta ett samtal skicka ett DM eller mejl. Det här är dock frågor som vi också jobbar med i RikaTillsammans-programmet, det skulle kunna vara ett alternativ.
Eller så har man en skola där det inte är ett problem. Jag förstår att det känns rätt att extrapolera utifrån anektoder, men att avfärda ett helt land (oavsett om det är Sverige eller ej) är lite väl förhastat.
Jag tror att helhetsintrycket vägde ganska tungt. Ovan på det kom diverse allvarliga problem i samband med skola. Då blir det väldigt tråkigt när man inte känner att man gjort ett bra val för sina barn.
Många känner att det inte finns möjlighet att “ha en skola där det inte är ett problem”. Det finns inte heller möjlighet att betala för en privat skola för en problemfri skolgång. Även privata skolor har kösystem i Sverige. Så är det inte utomlands.
Ger systemet inte medborgarna val eller möjlighet att lösa problemen själva så försvinner de till bättre länder tyvärr. Jag tycker absolut inte ett sånt beslut är förhastat i någon mening. Barnen är ofta det viktigaste vi har och finns ingen lösning efter ett par års kämpande så är det nog ett genomtänkt och bra beslut att betala för en bättre privat skola där det finns.
Detta är ju en bild från en familj som jag sa. Men även andra familjer med barn ger liknande bild eller problem med skola om de valt att vara kvar i Sverige. Jag tycker också det finns en bild av en dålig och ofta katastrofal skola bland de som bor stadigvarande i Sverige. De enda fallen jag känner till med hemvändare som inte fått problem med svikande förväntningar är de utan barn eller som sagt småbarn innan skolåldern (som jag tror är en bra ide, använd föräldraledighet och VAB , grymt bra system).
Intressant fråga. Det är säkert fler med mig som finner detaljen med 12 mille rätt avundsvärd. Jag tillhör lägret som tycker att du har en plan B.
Bra jobbat! NJUT!!!
12 är inget dåligt FUcapital.
Hälsan och lyckan i livet är viktigare än några extra miljoner på banken om du redan nått dina mål. Inte bara finansiellt utan i exv den här karriären.
Och om det känns svårt är det kanske läge att vända på frågan?
Så här skriver Wanderer på Millenial revolution med referens till Charlie Munger
" The dreaded “One More Year” Syndrome is something very familiar to many on the FIRE path, but the funny thing is that you can flip it and make it work for retirement rather than against it. What if you decide to retire, just for a year instead of forever? Take a year off, maybe negotiate a sabbatical, travel the world for a bit with the family, see how you like it. If you hate it, then just slide back into your old life, no harm no foul.
But if you do like it? Well then, what’s the harm of retiring for just one more year? Your portfolio can support it, so why not? Take another year off! It’s just one more year.
Think forwards and backwards — invert, always invert. Many hard problems are best solved when they are addressed backward.
– Charlie Munger
The same psychological snag that might keep one man chained to his desk forever out of fear can be used to keep the same man enjoying life in retirement indefinitely because he’s just having too much fun. Think about it."
Det är inte säkert att du drabbas av några stora insikter för att du tar 3 mån paus. Men som jag ser det kan du ta en betydligt längre paus i trygg förvissning att framtiden är säkrad. Alternativen sträcker sig från att leva ett lugnt liv med de resurser du redan samlat ihop till att hitta en (eller flera) alternativ(a) karriär(er) förr eller senare. Om du redan vid 34 varit så pass framgångsrik verkar det minst sagt osannolikt att du inte skulle tjäna några pengar senare i livet.
Men om du inte blivit förförd av en hög månadsinkomst kanske inte mer investeringar/pengar på banken kommer att göra dig lyckligare?
Wanderer firar 10 år som fire och firar även längre period som fire än som arbetare(!!).
Det och möjligheten till extra inkomster trots fire tar han också upp i artikeln som jag finner läsvärd.
Lycka till med beslutet!
Jag ser fram emot en uppdatering!
Du har ju fått så många kloka svar på ditt inlägg redan att fler inlägg knappast lär leda till ytterligare klokhet, men jag skulle rekommendera boken Smart Choices av Ralph Keeney som har hjälpt mig mycket i mina beslut. Redan första kapitlet, där man ska formulera sin frågeställning, kan vara väldigt svår att ta sig igenom. Är din fråga så enkel som rubriken i tråden eller går den djupare än så?
, grymt bra system).