Historisk spaning: Var de sista 100 åren bara en anomali?

Jag vet egentligen inte helt vad jag vill få ut av den här posten. Det är mer en spaning eller en observation som jag har gått och klurat på ett tag, och jag är nyfiken på om fler här inne har tänkt typ samma.

Jag gick igenom min släkt på faderssidan. Det är nog faktiskt bara jag, min far och till viss del min farfar som har levt i den här världen där man jobbar typ 40 timmar i veckan och har en nan slags syn på att samhället och staten tar hand om oss om något skiter sig. Tittar man på alla generationer dessförinnan var verkligheten en helt annan. De såg till att odla sin egen mat, de spred sina risker och de fick sina inkomster fran flera helt olika ben för att överleva. De litade helt enkelt bara på sig själva och det egna arbetet.

Det finns flera signaler på att vår nuvarande situation i själva verket snart är öve. Den demografiska ekvationen med en åldrande befolkning går inte ihop, och inte blir det bättre av att invandringen visat sig inte vara den enkla lösningen på välfärden som många hoppades på. Lägg till automation, AI och gig-ekonomin på det, så är vi kanske snart tillbaks som det länge var.

Vi kanske landar i nån slags basinkomst i framtiden (vilket typ blir den moderna motsvarigheten till odlingen på allmänningen förr), och folk får ta tillfälliga gig – precis som dåtidens hantverkare eller daglönare som sålde sin arbetskraft dag för dag. Och vill man ha nån slags guldkant eller verklig trygghet i en sådan värld? Ja, då måste man ha tillgångar. Förr var det mark och egendom, idag handlar det om etf, aktier etc.

Så på ett sätt har väl alla vi frälsta här inne på forumet egentligen redan insett detta och börjat bygga vår egen krockkudde. Men…: Hur i hela friden ska det gå för alla som faktiskt inte gör detta? Alla de som lever i total tillit till att det moderna systemet ska bära dem hela vägen, när matematiken så tydligt visar att staten förr eller senare kommer tvingas backa från sina löften?

Vad tror ni, är de senaste 100 åren bara en lyxig tillfällighet? Är vi på väg tillbaka dit där mina förfäder en gång befann sig – där det egna ansvaret och de egna tillgångarna avgör allt?

3 gillningar

går kanske ihop ändå pga :backhand_index_pointing_down:

Smarta robotar som kan göra jobben där det uppstår luckor och i jobb som kanske egentligen människor inte ska behöva göra

Jag känner inte riktigt till den matematiken så du får nog förklara. Själv tänker jag att vi kontinuerligt bara ökat vårt välstånd - även de senaste 20 åren - trots att allehanda domedagsprofetior florerat. Precis som de 20 åren före dess och de 20 åren före dess.

Fast om det du befarar inträffar så lär ju inte börsen vara en tillflyktsort för att behålla sitt välstånd. Sämre ekonomi → lägre företagsvinster → lägre börskurser tänker jag.

Personligen tror jag att du lite övertänker eller överdramatiserar det. Samhället kommer inte att se likadant ut om 50 år precis som det skett stora förändringar från 50 år sedan till nu. Men det innebär ju inte att samhällsordningen kollapsar utan bara att vi förändras.

Mänskligheten är så uppfinningsrik och anpassningsbar att vi löser problem på vägen. Det är åtminstone min utsiktspunkt :sweat_smile:

3 gillningar

Varannan dag är den stora oron “Det kommer finnas för få som kan jobba, vi kommer ha en katastrofal arbetskraftsbrist om vi inte börjar föda massa barn snart” och varannan dag är oron “Det kommer finnas för få jobb, vi kommer ha en katastrofal arbetslöshet om vi inte stoppar AI snart”

Eller så blir det helt enkelt så att AI leder till så pass stora produktivitetsökningar att vi både klarar en arbetskraft som inte ökar varje år och att både reallöner och ledig tid kan öka samtidigt som arbetslöshet och ohälsa faller och kvaliteten på välfärden ökar stadigt.

En konstant genom hela historien är att varje generation varit fylld av personer som tror på “efter oss domedagen”, som hittar tecken på att just nu vänder allt till det sämre.

2 gillningar

Upplever att @slow och @JFB fångar det bra.

Jag gillar amerikanernas uttryck “Muddle through”. Det vill säga att det blir aldrig så bra som man tror och aldrig så dåligt som man tror.

2 gillningar