Jag vet egentligen inte helt vad jag vill få ut av den här posten. Det är mer en spaning eller en observation som jag har gått och klurat på ett tag, och jag är nyfiken på om fler här inne har tänkt typ samma.
Jag gick igenom min släkt på faderssidan. Det är nog faktiskt bara jag, min far och till viss del min farfar som har levt i den här världen där man jobbar typ 40 timmar i veckan och har en nan slags syn på att samhället och staten tar hand om oss om något skiter sig. Tittar man på alla generationer dessförinnan var verkligheten en helt annan. De såg till att odla sin egen mat, de spred sina risker och de fick sina inkomster fran flera helt olika ben för att överleva. De litade helt enkelt bara på sig själva och det egna arbetet.
Det finns flera signaler på att vår nuvarande situation i själva verket snart är öve. Den demografiska ekvationen med en åldrande befolkning går inte ihop, och inte blir det bättre av att invandringen visat sig inte vara den enkla lösningen på välfärden som många hoppades på. Lägg till automation, AI och gig-ekonomin på det, så är vi kanske snart tillbaks som det länge var.
Vi kanske landar i nån slags basinkomst i framtiden (vilket typ blir den moderna motsvarigheten till odlingen på allmänningen förr), och folk får ta tillfälliga gig – precis som dåtidens hantverkare eller daglönare som sålde sin arbetskraft dag för dag. Och vill man ha nån slags guldkant eller verklig trygghet i en sådan värld? Ja, då måste man ha tillgångar. Förr var det mark och egendom, idag handlar det om etf, aktier etc.
Så på ett sätt har väl alla vi frälsta här inne på forumet egentligen redan insett detta och börjat bygga vår egen krockkudde. Men…: Hur i hela friden ska det gå för alla som faktiskt inte gör detta? Alla de som lever i total tillit till att det moderna systemet ska bära dem hela vägen, när matematiken så tydligt visar att staten förr eller senare kommer tvingas backa från sina löften?
Vad tror ni, är de senaste 100 åren bara en lyxig tillfällighet? Är vi på väg tillbaka dit där mina förfäder en gång befann sig – där det egna ansvaret och de egna tillgångarna avgör allt?
Smarta robotar som kan göra jobben där det uppstår luckor och i jobb som kanske egentligen människor inte ska behöva göra
Jag känner inte riktigt till den matematiken så du får nog förklara. Själv tänker jag att vi kontinuerligt bara ökat vårt välstånd - även de senaste 20 åren - trots att allehanda domedagsprofetior florerat. Precis som de 20 åren före dess och de 20 åren före dess.
Fast om det du befarar inträffar så lär ju inte börsen vara en tillflyktsort för att behålla sitt välstånd. Sämre ekonomi → lägre företagsvinster → lägre börskurser tänker jag.
Personligen tror jag att du lite övertänker eller överdramatiserar det. Samhället kommer inte att se likadant ut om 50 år precis som det skett stora förändringar från 50 år sedan till nu. Men det innebär ju inte att samhällsordningen kollapsar utan bara att vi förändras.
Mänskligheten är så uppfinningsrik och anpassningsbar att vi löser problem på vägen. Det är åtminstone min utsiktspunkt
Varannan dag är den stora oron “Det kommer finnas för få som kan jobba, vi kommer ha en katastrofal arbetskraftsbrist om vi inte börjar föda massa barn snart” och varannan dag är oron “Det kommer finnas för få jobb, vi kommer ha en katastrofal arbetslöshet om vi inte stoppar AI snart”
Eller så blir det helt enkelt så att AI leder till så pass stora produktivitetsökningar att vi både klarar en arbetskraft som inte ökar varje år och att både reallöner och ledig tid kan öka samtidigt som arbetslöshet och ohälsa faller och kvaliteten på välfärden ökar stadigt.
En konstant genom hela historien är att varje generation varit fylld av personer som tror på “efter oss domedagen”, som hittar tecken på att just nu vänder allt till det sämre.
Jag tänker lite på samma sätt fast gällande krig, ekonomiska depressioner och andra typer av jobbiga händelser. Vi har haft det ganska bra en ganska kort period ändå.
Tja, det är svårt att spå, speciellt om framtiden.
Skitsnackaren numero uno Elon Musk pratar ju tvärt om om “Amazing abundance” och “Universal High Income” inom några år pga AI. Han tycker ju därför att pensionssparande är helt onödigt för alla kan ju få allt de vill. Tror jag absolut inte på.
Men jag tror heller inte på dina lite mer domedagsfärgade tankar.
Jag gissar att det mest sannolika är att det inte blir så vansinnigt stora ändringar säg inom de närmsta 50 åren, det rullar på och det mesta blir lite bättre efterhand men emellanåt så skiter sig saker och det krisar med krig o ekonomiska depressioner.
Jag tycker mig se att utvecklingen redan har saktat ned. Min farmor föddes 1899 och dog 1997, så mycket hände under hennes livstid vad gäller människans livsvillkor. Tex bodde hon första gången i en bostad med el indragen först när hon var 37 år gammal.
Jag föddes 1959, sedan dess har det väl egentligen inte hänt så väldigt mycket för utom att alla datorer och elektronikprylar blivit bättre o billigare och att vi generellt ökat levnadsstandarden. Men annars så lever jag väl ett liv som är ganska likt det min far o mor gjorde men helt olikt min farmors liv.
Så jag gissar att det blir mindre radikala ändringar än man kan tro.
Kanske på ett sätt. Men kunskap, tillverkningsmetoder och teknik är så vitt spridda över världen att det vore svårt att radera allt och återgå till en så skör överlevnad. Vi står kunskapsmässigt på axlarna av forna jättar.
Samtidigt går det rasera social infrastruktur, men det kräver nog rätt omfattande katastrof eller helt förändrad inställning hos miljontals människor samtidigt i någon slags radikal konservatism. Klimatkonservatism är väl en käll till oro, men också religiös fundamentalism, raserat förtroende för medmänniskor, överenskommelser och handel eller extrem nationalism och autarki.
Det var väl det sista som gjorde att Sverige länge var ganska slutet och fattigt?
Politiken kommer att omfördela från kapital, tror jag.
Rent krasst tror jag att kapitalbeskattning kommer öka globalt resten av århundradet för att finansiera mer och mer generösa basinkomster med mera. Samt fler och fler offentliga anställningar som skapas något artificiellt för att ersätta stabila anställningar inom det privata näringslivet.
Det kommer knappast bli så att majoriteten någonsin “vaknar” och börjar spara och investera för att lösa det självständigt, utan det blir kollektiva lösningar.
Jag var 20 första gången jag surfade internets berömda vågor. AltaVista sågs som sci-fi och jag var 25 när jag fick min första jobbmobil. Jag kan hälsa från stenåldern och meddela att den var riktigt trevlig att uppleva faktiskt.
Ja jag tänker att det blir lite knepigt när ekonomiskt värde ska tillskrivas så fundamentala sociala/existentiella skiften som mobiltelefoner och internet.
Jag skulle mycket hellre leva på existensminimum idag med tekniken vi har tillgång till, än att vara relativt stenrik på säg 60-talet. Då det bara fanns svartvit TV och kottar att tillgå
Delvis kanske, eftersom en barndom i fotogenlampans sken säkert också hade många lyckliga stunder. Jag kan f ö tycka det är ganska rogivande med ett strömavbrott då och då för att påminnas om allt vi tar för givet.
Men med det sagt så är väl min poäng att vi båda trivs med internet (men den jävla luren kan ju diskuteras) men att det inte var Hedenhös tidigare heller. Är det en uppfinning/upptäckt som verkligen förändrat livet för oss människor så skulle jag säga att antibiotikan gjort mer än både el och it.
Mjae…
Vi har klättrat väldigt långt upp på stegen levnadsnivåmässigt jämfört med när jag var barn,
Sedan 1960 till 2025 dvs på 65 år har reallönerna enl KPI stigit med 60%. Dessutom på den tiden arbetade ofta den ene i familjerna högst halvtid. Det är nog ingen överdrift att säga att levnadsstandarden för en normal barnfamilj med 1-2 barn som rimligen hade det ganska knapert då har fått en de facto dubblering av sin nettoinkomst köpkraftmässigt.
Jag och mina jämnåriga har levt hela denna period och tyckte inte vi hade det speciellt dåligt över tid .
En längre period fick man bo modest och dyra fritidsaktiviteter eller skjutsande hit och dit eller utlandsresor var inte rimliga men det gällde de flesta och kändes ok.
Visst vore det rejält trist att nu tappa levnadsnivå över tid men något objektivt elände behöver inte uppstå om det hela sker gradvis över längre tid och hanteras av staten rimligt väl och lugnar sig på bättre än 1960 års nivå.
Fast har vi det eller är det bara att vårt kollektiva minne är ganska kort och glömmer bort alla strapatser som vi gått igenom?
Jag “roade” mig med att försöka lista kriser, terror och krig sedan 1900 som påverkat globalt eller åtminstone Sverige/Europa … knappast varit en honkey doorey period … men ändå med att folk i allmänhet fått det bättre och bättre trots allt
1914–1918 Första världskriget
1917 Ryska revolutionen/inbördeskriget
1917-21 Sovjets invasionen av Ukraina
1918–1920 Spanska sjukan
1919–1921 Polsk-ryska kriget
1927–1949 Kinesiska inbördeskriget
1929–1939 The Great Depression.
1936–1939 Spanska inbördeskriget
1939–1945 Andra världskriget
1948 Första Berlinblockaden
1948–1949 Första arabisk-israeliska kriget:
1950–1953 Koreakriget
1952 Catalinakrisen, Sovjet sköt ner svenskt spaningsflyg över Östersjön
1955–1975 Vietnamkriget
1956 Suez-krisen
1956 Sovjets invasion av Ungern
1957 Asiatiska influensan, global pandemi med 2 miljoner döda
1958–1961 Andra Berlinkrisen som skapade Berlinmuren
1962 Kubakrisen som sånär ledde till 3e världskriget
1967 Sexdagarskriget mellan Israel och Egypten, Jordanien och Syrien
1968: Sovjets invasion av Tjeckoslovakien
1968 Hongkonginfluensan, pandemi med 1 miljon döda
1971 Ustasjas ockupation av Jugoslaviens konsulat i GBG
1971 Mordet på Jugoslaviens ambassadör i Stockholm
1972 Flygkapningen på Bulltofta
1972 Münchenmassakern
1973 Yom Kippur-kriget där Egypten och Syrien anföll Israel
1973–1974 Oljekrisen som ledde till global inflation och ekonomisk stagflation
1975 Röda Armé Fraktionens ockupation av Västtyska ambassaden i Stockholm
1977-82 Missilkrisen efter Sovjets utplacering av SS20 missiler och Natos svar med motsvarande
1980–1981 Polska krav på frihet som ledde till militärdiktatur efter Sovjetiska påtryckningar
1980 Högerextremistiskt bombdåd i Bologna med 85 döda (min bror var nära att bli ett av dem)
1980–1988 Iran–Irak-kriget
1981 pågående HIV/AIDS epidemin med 40 miljoner döda hittills
1981 Sovjetisk atomubåt på grund i Karlskrona, politisk och militär kris
1982 Israels första Libanonkrig
1986 Tjernobylolyckan
1986 Mordet på Olof Palme
1987 Svarta Måndagen börskraschen
1988 Lockerbieattentatet av libyska terrorister
1990 Kuwaitkriget
1991–2001 Fd Jugoslavien kriget med folkmord, elände och efterföljande flyktingvåg
1997 Asienkrisen med ekonomier som föll ihop
2000 IT-bubblan med efterföljande ekonomisk kris
2001–2021 War On Terror inklusive de långa invasionerna av Afghanistan och Irak
2004 Al Quaida Tågbomberna i Madrid
2005 Islamistiska Terrorattentaten i London
2006 Andra Libanonkriget mellan Israel och Hezbollah
2007–2009 Finanskrisen som höll på att sänka hela ekonomiska systemet
2009 Svininfluensan
2010–2015 PIGS / Eurokrisen när flera länder höll på att gå bankrutt
2011 till nu Syriska inbördeskriget
2011 Breiviks Terrorattentat i Norge
2014 Rysslands annektering av Krim och Donbas kriget
2014–2016 Ebolautbrottet i Västafrika som kunde gått mycket värre än vad det gjorde
2014–2021 Kriget mot IS i Syrien
2015 Flyktingkrisen i Europa pga Syrien kriget
2015 Terrorattackerna i Paris
2016 Terrorattackerna i Bryssel
2017 Terrorattentatet på Drottninggatan
2020 Covid-19-pandemin
2022 pågående Rysslands invasion av Ukraina
2023 pågående Israels krig i Gaza
2026 pågående Iran/Israel/USA kriget
Vi glömmer så lätt att historien aldrig har varit så rosaskimrande som den lätt framställs
PS: Tog hjälp av AI för att få hyfsat rätt på årtalen
Jag inser att mitt första inlägg lät lite väl domedagsfärgat, så ville bara förtydliga: jag är egentligen inte alls negativ inför framtiden. Jag är inte negativ till AI (eller annan automation) heller, utan tror precis som flera andra här i traden att tekniken i slutändan kommer leda till produktivitetsökningar så människan får det bättre på lång sikt.
Det jag klurar på är snarare att vi just nu ser slutet på denna 100-åriga anomali. Det sker så otroligt mycket strukturellt på en gång, vilket nog kommer förändra hur vi ser på inkomst och pengar ganska fundamentalt. Vi är inte på väg mot nån ny modern trygghet, utan snarare på väg tillbaka till det historiska normalläget där 40-timmarsveckan inte längre automatiskt banar vägen för oss. Skillnaden mot idag är att en vanlig anställning har garanterat ett bra medelklassliv hela vägen, men den garantin håller på att spricka. Staten kommer helt enkelt inte kunna fortsätta ge mer och mer till alla hela tiden när demografin ser ut som den gör.
Sen är det stor skillnad mellan länder. Svenska systemet har ändå en del inbyggda krockkuddar. Jag bor utomland och ser jag t.ex. Tyskland på nära håll, så är jag rätt övertygad om att pensionärer som inte spart själva kommer få det betydligt värre där framöver pga deras demografismäll.
Jag tror def ocksa att samhället kommer försöka hitta kollektiva lösningar för att finansiera basinkomster / grundservice till medborgare. Men det tycker jag egentligen bara understryker min grundtanke. Kollektiva lösningar i framtiden kommer nog, precis som allmänningen förr, bara garantera en absolut basnivå för att folk ska överleva.
Min poäng är väl att den gamla trygga 40-timmarsveckan inte längre kommer räcka för det “goda livet”. Systemen kommer hålla oss under armarna, men vill man ha nån slags guldkant eller frihet – ja, då är vi tillbaks till det som gällde för mina förfäder: man måste ha egna tillgångar och flera olika ben att stå på.
Beror väl förvisso på vad man lägger i ”goda livet” men historiskt sett för de flesta har vanligt jobb utan extra insats lett till ett helt OK liv som pensionär … men IMO inte mer än så.
Det var så klart en anomali och vi vet inte hur länge det kommer behålla. Det kan försätta lite längre genom vår livet, kanske våra barn och barnbarns liv, men inte mycket längre i jämförelse med historiska tidsskalor.
Exponentiellt tillväxt är inte kompatibel med tillgängliga resurser.
På senaste 100 år var GDP (och energiförbrukning) har vuxit mer eller mindre 50 gånger.
I “bara” 200 år det kommer bli 2500 gånger till. I 1000 år 10^17.
Så det här tillväxt vi har fått är inte hållbart att fortsätta på århundradena. Fysiska gränser av själv universum kommer att stoppa ränta på ränta.
Jag tror vi lever i en spännande och unik tiden av människor historia, som har börjat med Plank upptäckt och resten av kvantmekaniken som har olåst utvecklingen av senaste århundradet med laser, chips, elektronisk, automatisering osv. Vi lever i den lång svans av tillämpning av denna principer.
Det kanske kommer inte hända igen, det kan bli den sista ren praktiskt tillämpning av grundläggande fysiska principer. Kanske vi upptäckter något imorgon som ge oss oändligt energi och hållbar tillväxt, kanske det kommer behövas 10 tusen år.
I alla fall det kan inte funkar för evigt och vi har bara några bra årtionden och kanske århundraden av exponentiellt tillväxt kvar.
Finns ingen sådan teoretisk motsättning. Exponentiell tillväxt kan ske genom effektiviseringar och därmed inte kräva mer resurser av något slag. Kan t.o.m. ske med minskade resurser.
