Jag vet egentligen inte helt vad jag vill få ut av den här posten. Det är mer en spaning eller en observation som jag har gått och klurat på ett tag, och jag är nyfiken på om fler här inne har tänkt typ samma.
Jag gick igenom min släkt på faderssidan. Det är nog faktiskt bara jag, min far och till viss del min farfar som har levt i den här världen där man jobbar typ 40 timmar i veckan och har en nan slags syn på att samhället och staten tar hand om oss om något skiter sig. Tittar man på alla generationer dessförinnan var verkligheten en helt annan. De såg till att odla sin egen mat, de spred sina risker och de fick sina inkomster fran flera helt olika ben för att överleva. De litade helt enkelt bara på sig själva och det egna arbetet.
Det finns flera signaler på att vår nuvarande situation i själva verket snart är öve. Den demografiska ekvationen med en åldrande befolkning går inte ihop, och inte blir det bättre av att invandringen visat sig inte vara den enkla lösningen på välfärden som många hoppades på. Lägg till automation, AI och gig-ekonomin på det, så är vi kanske snart tillbaks som det länge var.
Vi kanske landar i nån slags basinkomst i framtiden (vilket typ blir den moderna motsvarigheten till odlingen på allmänningen förr), och folk får ta tillfälliga gig – precis som dåtidens hantverkare eller daglönare som sålde sin arbetskraft dag för dag. Och vill man ha nån slags guldkant eller verklig trygghet i en sådan värld? Ja, då måste man ha tillgångar. Förr var det mark och egendom, idag handlar det om etf, aktier etc.
Så på ett sätt har väl alla vi frälsta här inne på forumet egentligen redan insett detta och börjat bygga vår egen krockkudde. Men…: Hur i hela friden ska det gå för alla som faktiskt inte gör detta? Alla de som lever i total tillit till att det moderna systemet ska bära dem hela vägen, när matematiken så tydligt visar att staten förr eller senare kommer tvingas backa från sina löften?
Vad tror ni, är de senaste 100 åren bara en lyxig tillfällighet? Är vi på väg tillbaka dit där mina förfäder en gång befann sig – där det egna ansvaret och de egna tillgångarna avgör allt?