Fick en fråga på Instagram som löd:
Jättefint att börsen har gått upp så mycket de senaste decennierna. Men kommer det verkligen kunna fortsätta gå upp?
Vad tänker vi är bästa svaret?
Källa: OPTI baserat på: MSCI ACWI FM IMI SEK från 2002-06 till 2021-12, MSCI ACWI IMI SEK 1994-2006, och MSCI World Standard SEK från 1970-2001. Indexdatan är från MSCI, dollarkurs från Riksbanken. Dvs. nominell avkastning.
Mitt bästa svar består av två delar:
Det vet vi ju så klart inte, men jag tror det. Anledningen till att jag tror det är att en aktieindexfond är inget konstigt. Det är en påse med massa andelar i världens alla bolag och en rättighet till en del av vinsten i dessa bolag. Ett bolag i sin tur är bara ett antal människor som har samlats för att lösa ett problem åt någon annan i utbyte mot en ersättning. Nästan alla människor vill ha det lite bättre imorgon än de har det idag.
Den drivkraften har ju tagit oss från grottstadiet till den fantastiska värld vi har idag. Där många saker för en historisk människa inte skulle gå att skilja från magi.
Därav tror jag att så länge vi människor fortfarande kommer att ha en drivkraft om att vilja få det bättre, att utveckla och växa - så länge kommer börsen att utvecklas positivt. För att börsen - en indexfond - är egentligen bara en proxy för den mänskliga drivkraften.
Det vill säga att vänder vi på det - att på lång sikt satsa emot börsen är att satsa mot mänsklig drivkraft.
Den andra anledningen handlar om riskpremie. Det vill säga att aktier och räntor är egentligen bara ett (det bästa) sättet att dela på risk. Om jag har pengar som du behöver så kan jag ge dig dem på tre sätt:
Gåva (dumt ur investeringsperspektiv)
Lån mot säkerhet med en bestämd ränta, tid och valuta (=ränteinvestering)
Vinstdelning där jag får en del av uppsidan om det går bra men förlorar allt om det går dåligt (=aktie)
Av naturliga skäl behöver riskpremien för en aktie vara högre än riskpremien för en ränta med säkerhet (ja, det finns undantag). Historiskt - något slarvigt - kan man säga att riskpremien har varit ca 2-3% per steg. Säg att bankkonto (=ingen risk) gett 1% ränta, då gav snittränteinvesteringen ca 4% och då gav aktieinvesteringen ca 7% eftersom det var det investerarna ville ha betalt extra för att ta den högre risken.
Jag gillar att se riskpremien ur perspektivet diskonteringsränta (engelska “discount rate”, ordagrannt skulle de ha översatts till “rabattränta”). Aktiens kurs är alla framtida utdelningar minus diskonteringsräntan. Den vinst jag förväntas få som aktieägare är inte företagets vinster (dessa har jag betalat ut till den tidigare aktieägaren när jag köpte aktien). Nej, jag förväntas få diskonteringsräntan: den rabatt som tidigare ägare gav mig för att jag skulle vara intresserad att ta på mig risken.
Detta förklarar också valet av breda fonder med många innehav. Ju fler innehav, desto närmre kommer jag hamna att få diskonteringsräntan/riskpremien som avkastning. Utfallsrymden blir mindre som @Nightowl brukar säga.
Det finns väl två alternativ: Antingen går en indexfond upp över tid eller så dör mänskligheten ut.
Samtidigt är detta en klen tröst om du redan håller aktierna ifall priserna korrigeras för att uppnå riskpremien, den är ju liksom ”här och nu” med informationen som finns nu.
Den stora frågan egentligen är hur börsen kommer utveckla sig om/när befolkningen sjunker.
Sen kan man resonera kring varför jag måste betala ut företagets vinster till förra aktieägaren för att få köpa aktien, och vad det är som bestämmer den rabatt jag får. Det är nämligen det som brukar kallas för marknadskrafterna.
Om jag begär att få köpa för ett lågt pris så kommer där finnas en annan köpare som är beredd att betala mer. Om priset är alldeles för lågt så kan nuvarande aktieägare helt enkelt välja att behålla aktien och själv plocka ut de framtida vinsterna.
Om säljaren begär ett för högt pris så kommer det inte finnas någon köpare alls. Köparna kräver en viss storlek på rabatten/diskonteringsräntan för att det ska vara värt risken.
Det finns en punkt där köpande analytiker och säljande analytiker är överrens om hur bolagets framtida vinster ser ut och hur risken ser ut. Den punkten är där det sker affärer och det är det som sätter kursen.
Jag tror det här ett jätte problem med dina jämförelser. Just året 1971 var när president Nixo släppte Dollarn fri från guldet. Vi fick alltså en renodlade Fiat valuta som reservvaluta. Samtidigt som befolkningen ökade snabbt ihop med ny teknik som implementerades i större utsträckning osv.
Hatar att vara en dysterkvist men låt oss titta på vad som väntar oss. Det föds otroligt lite barn vi blir äldre och äldre, kräver mer och mer sjukvård samt har mer eller mindre maxat ut våran produktionskapacitet som nu förmodligen kommer minska pga få arbetare. AI kan inte bygga, underhålla eller föda barn, idag klarar AI knappt av att sköta klarnas kundtjänst och ingen kan äta den.
Välj ett annat årtal att jämföra emot än 1971 ta typ det senaste 1000 åren och man ser att livet går i vågor. Just nu är vi i slutet av en cykel sen kan det hålla på i 100 år till det är de ingen som vet. Men att hävda att det är riskfritt att spekulera i framtiden anser jag vara oärligt.
En tanke som jag har tänkt och som troligen andra tänkt före mig men som jag inte kan minnas att jag har sett:
Kan man tänka sig att tillväxten har varit dopad de senaste århundradena från och med industrialiseringen i och med att vi har bränt det fossila sparkapitalet och att det inte är givet vad som händer när det tar slut?
Eller var ”tillväxten” innan industrialiseringen lika stor? Om det nu går att räkna på.
Silence of the stars …
Aliens med utopiacivilisationer uppfann aldrig kapitalism och indexfonder 
Tänker likadant, eller kan mänskligheten möjligtvis stagnera bara, utan att dö ut?
Jag tror att just mänsklig drivkraft kommer bli sekundär i frågan om positiv utveckling. Den stora frågan är nog hur börsen påverkas av AGI när det blir implementerat. Det är möjligt att mänsklighetens drivkraft påverkar på något sätt, troligen marginellt.
Ingen vet dock om det tar 2, 5 eller 10 år. Men det klassiska “om 30 år” verkar långt borta.
Personligen hade jag kanske oroat mig mer för vad som händer om börsen börjar ta extrem fart uppåt, vad händer då med de som inte är med ?
Finns oehört mycket utvecklingspotential kvar i världen vilket företag kan göra vinster på. Frågan är om förväntningarna på denna potential som är inprisad idag ligger nära det framtida utfallet.
Samt framtida innovation vi ännu inte känner till (dock är den inprisad enligt dagens förväntningar).
Det rimliga är att befolkningen först sjunker när de som inte ”har det i sig” naturligt utan mest bildat familj pga. social press och frånvaron av preventivmedel försvinner ur genpoolen, för att sedan öka igen när det mest blir vi som finner det självklart att skaffa 3-4-5 barn blir kvar. Särskilt om teknikutvecklingen frigör ork och fritid.
Nej mänskligheten kommer inte att stagnera snarare tvärtom med AI, det ligger inte i människans natur att stå stilla och vara nöjd. Hjulen kommer att snurra än fortare.
Så tänker jag också. Bronsålderns kollaps var ju visserligen inte slutet på mänskligheten men för de som levde då var det ju en fasansfull omställning. Vi är inte mer än löv i strömmen och får acceptera att vi inte har kontroll över de riktigt stora skeendena.
Jag föreställer mig förenklat tre alternativ:
Utav dessa så satsar jag på alternativ 1, det är det enda valet som finns för att pengarna ska växa. (Det finns de som satsar helt på alternativ 3, men det kanske är ett annat ämne.) Argument emot det här vore intressant att höra.
Sen ska man ju preppa fysiskt för att klara sig i en månad om det blir andra störningar i samhället (pandemi, krig etc) men det är väl självklart hoppas jag.
Mmm, om man verkligen ser det på riktigt lång sikt, 50+ år eller så.
Anledningen att jag är tveksam är att innovationskraft, skapandet av nya ting och affärer, som resultat av nämnda drivkraft, har varit lika stark i svåra depressioner med usla börstider som i boom-tider.
Så på kortare sikt som 10 år eller så då tror jag inte att en indexfond eller börsen är en proxy för mänsklig drivkraft.
På riktigt lång sikt som 50+ år så kommer skördarna av innovationer, oavsett om de skett i depression eller hausse, att utväxlas i nya företag, affärer och vinster som då oftast visar sig i stigande aktiekurser på börserna.
Jag tänker att en proxy, åtminstone i beräkningar, inte bör ha för stor avvikelse i tid när förändringar sker samt att objektet och proxyn går i samma riktning, vilket inte är säkert för en indexfond och drivkraften.
Skaver för mig. Börsen är på en viss nivå pga förväntningarna på framtiden, som kan vara galet överdrivna eller bisarrt pessimistiska, men har egentligen ingenting med nivån på mänskliga drivkraften att göra.
Man kan satsa emot börsens värderingar för tillfället (hävstång eller gå kort) om man anser att förväntningarna är fel utan att för den sakens skull satsa emot mänskliga drivkraften. Två olika saker IMHO
Absolut. Tror som flera skriver att det är lättare på lång sikt än på kort. Jag försöker alltid hålla mig till de där 10 åren eller mer.
Det som alltid kan ske är ju multipelkontraktion, som under depressionen. CAPE på cirka 5,0 är ju så vitt jag vet det värsta vi upplevt på amerikanska börsen historiskt.
Men företagen härdade ut och levererade vinster som växte in i de lågt ställda förväntningarna. Mänsklig drivkraft vann över pessimism 
In the short run, the market is a voting machine but in the long run, it is a weighing machine
— Benjamin Graham
Jag tror inte att varken ekonomisk depression eller överhettning enskilt påverkar fundamental innovationskraft. I och med att både värderingar och vinster snabbt gick upp från exempelvis Marianergraven där 1932 och vid flera andra tillfällen.
Men det skulle ju absolut kunna vara så. 
Jag håller dock med om följande… 10 år är en kortare tid än vad folk tänker sig. Det kan vara väldigt volatilt.
Har inget annat att tillägga (i grundfrågan) än att 50 år är långt från vad jag skulle kalla på riktigt lång sikt. Femtio år är inte ens en människas medellivslängd. För mig är det fortfarande kort sikt.
Jag brukar prata om the short arc och the long arc, där det första är sådant som kan räknas i människotermer. Den yngsta människan jag känner (nyfödd liten) och den äldsta människan jag känner, spänner ju, med minnen av äldre generationer, över 200-300 år åtminstone.
The long arc är mer jord-tid. Eller universell tid. Millennia förslår inte långt då ens.
Kasta därtill in Jonathan S ’planera inte bortom händelsehorisonten, men förbered dig gärna’ så blir det ju eg uppenbart hur vi på nått vis måste leva med både risken och chansen. För händelsehorisonten är inte så långt fram och vi lever i nuet med en okänd framtid.
Om man med “börsen” menar en indexfonder, så kommer den antagligen läggas ned av fondförvaltaren inom några decennier. En majoritet av indexfonder har lagts ned efter 5-10 år, och nästan inga överlever i 30 år. Fonderna läggs oftast med när det skulle vara som mest intressant att investera i dem. När fonder för ett område (inklusive hela världen), land, eller annan kategori, går dåligt, så blir färre sparare intresserade av fonderna i kategorin och fondförvaltarna tjänar mindre på dem, varför de läggs ned. Sedan när kurserna, och intresset, ökar för en kategori av aktier igen, och aktierna är dyra, så startar (ofta samma) fondförvaltarfirmor nya, liknande, fonder som de som lades ned.
Mer långvariga fonder, hålls ofta vid liv av en enda entusiastistisk person, och läggs ned när han (aldrig hört om en hon), dör eller blir för gammal och skröplig. [ John Bogle dog 2019. “Hans” fond, världens äldsta fortfarande existerande indexfond, Vanguard S&P 500, finns fortfarande kvar, men fondförvaltarfirman, som han startade: Vanguard (kollektivt ägt av de som äger fonder förvaltade av Vanguard USA, vilket gör firman mer konservativ med att lägga ned fonder, än andra fondförvaltarfirmor), har startat nya fonder på löpande band sedan han drog sig tillbaka från VD-posten 1999, och började tokstolle-diversifiera efter hans död, både med nya fonder och att sälja till fonderna till sparare i nya geografiska områden, och risken är att även världens äldsta indexfond försvinner, när Vanguards verksamhet blir för spretig, eller firman går omkull. ]
Om man med “börsen” menar etablerade index för etablerade aktiebörser, som bägge funnits några decennier, så kommer de förmodligen gå rejält plus på 40 års sikt. “Börserna” speglar ekonomin i stort, och i stort så växer ekonomin i de flesta länder och världsdelar. Fast många företag i ett börsindex kommer att konka eller krympa, och ersättas av nya, även om indexet går bra.
Om ett etablerat index, för en etablerad börs, under många decennier, skulle gå ned, så betyder det att något väldigt omvälvande inträffat, och att de som investerat i aktier eller fonder där, har viktigare saker att oroa sig för än att de förlorat pengar på “börsen”.
