Skulle vara väldigt tacksam för era tankar om framtida husköp och övrig ekonomi.
Vi är 31 och 33 år, har nu en 1-åring och vill snart ha tillökning. Vi tjänar 42000 och 45000 brutto, samt barnbidrag. Netto under föräldraledighet har varit cirka 50-55000kr. Netto när vi kommer börja jobba blir cirka 64000 (minus vab såklart), då vi ska gå ned lite i tid.
Vi har tittat ut ett område där vi vill köpa radhus eller parhus (båda äganderätt). Vi har 15% kontantinsats samt till lagfart/pantbrev nu för att köpa för 5,5-5,7miljoner, vilket motsvarar 4,5 ggr våra årsinkomster. Utöver det här kommer vi troligtvis göra vinst på 100-300000kr efter vinstskatt och mäklarkonstnader är avdragna, på nuvarande boende. Räknar då på att vi kommer ha cirka 200-400000kr i buffert/renovering till hus, vilket kommer behövas då husen är gamla.
Vi sparar minst 16500kr i månaden nu och amorterar 4500 på nuvarande boende. Kommer utöka spar med cirka 10000kr nu när vi börjar jobba båda två till hösten.Vårt dilemma är att det inte finns jättemånga hus där vi vill bo och att priserna skiljer sig cirka 5-7 miljoner. Vågar man låna mer än 4,5 ggr sin årsinkomst? Säg köpa för 6-6,2miljoner?
Andra sparmål:
Ha 3 miljoner var till pensionen (ta ut 10’/mån enligt 4%-regeln). Vilket vi sparar på litegrann varje månad, 500-1000kr.
Barnspar. Just nu ynka 200kr för att maxa spar till hus. Vill sen öka till 1250kr totalt när vi har två barn.
Semester: Vi vill vara lediga mycket med våra barn och åka på semestrar. Men behöver nog ha mer tid på att hitta HUR vi vill semestra nu när vi har barn. Men vi funderar över fjällstuga/sommarstuga i framtiden.
Jag skulle säga att de två sakerna som vi verkligen värderar som kostar mycket, är boende och semestrar. Vi vill ha ett bekvämt vardagsliv där vi inte behöver pendla för långt till arbete samtidigt som vi vill har råd med både skidsemester och utomlandssemester varje år.
Tacksam för all input jag kan få! Vi är två rådvilla, mycket oroliga 30-åringar som står inför första husköpet. Väldigt rädda för överbelåning.
Min erfarenhet när det gäller husköp är att det är önskvärt med en ganska bred sökbild. Att begränsa sig till ett mindre område gör det svårt. Helst bör sökbilden vara sådan att det för det mesta finns något/några objekt ute. Sedan kan man så klart allra helst bo nära X-skolan eller liknande men det är svårt att ha det som krav om det begränsar sökbilden för mycket.
Det är också önskvärt med marginaler. Jag menar då att ni helst bör ha råd med de flesta husen inom sökbilden. Att vara beroende av att ”hitta ett ovanligt billigt hus” är inte hållbart. Risken är uppenbar att dessa hus utgör ett B-segment. De bra husen köps något dyrare av andra och ni blir sittande med de objekt som andra har valt bort.
När jag själv sökte hus hade jag definierat vilka områden jag ville bo i. Jag gick på många visningar där. I budgivningarna blev det tydligt att min budget inte räckte till riktigt. De hus som var bra hade som regel slutpriser över min budget.
Lösningen för mig var att ändra sökområdet. I slutänden köpte jag hus i ett helt annat område, långt ifrån det jag från början tänkt mig i en rad bemärkelser. Jag är samtidigt övertygad om att utfallet blev bästa möjliga. Jag gick på så många visningar i så många områden att jag fick en riktigt god inblick i alternativen och prisbilden för olika typer av objekt.
När det gäller själva belåningsgraden uppfattar jag frågan som otydlig. Vilka lånebelopp har ni blivit erbjudna? Barn drar alltid ner lånebeloppen så det är i teorin bra att köpa hus innan nästa barn har fötts. Att spekulera om lämplig belåningsgrad utan att först ha ett lånelöfte på det beloppet verkar meningslöst. Om frågan handlar om att ta privatlån så är det inget jag skulle rekommendera.
Skillnaden på att ha ett lån på omkring 5 eller 5,5 är ju ingen dealbreaker.
Det kan ju vara så att objektet som är dyrare är billigare i drift pga uppvärmning, behov av underhåll etc.
Dock är 5mnkr ett rätt saftigt lån med era inkomster. Även om ni fått lånelöfte på det så betyder det ju inte att det är rimligt att lägga så mycket pengar. Men det vet ju bara ni hur högt ni prioriterar boendet sett mot exv semester, nöjen och annat sparande.
Om ni också vill ha fjällstuga så behöver inkomsterna öka rätt rejält, men det kanske de kommer att göra?
Ett hus med lån på 5mnkr kommer nog ge en boendekostnad på omkring 25k i månaden (ränta 12k, (3% efter avdrag), drift 4k, amortering 8k. Sen tillkommer kostnader för underhåll.
Edit: Kom på att det ju är 3% amortering vid 4,5ggr inkomst, så blir ju ytterligare dryga 4k i månaden.
Tack för input! Ja, vi håller hela tiden på att omvärdera vilket område vi kan tänka oss. Har åkt ut och kollat på massa områden, kollat upp med skolor, närhet till natur och annat vi värderar. Hittills kommer vi bara fram till samma slutsats - vi vill bo i det området vi hittat
Ska säga att skillnaden på priserna 5-7 miljoner i huvudsak handlar om storleken på husen (och till viss del tomt, men de är oftast ungefär lika). De mindre ligger på 110kvm + källare, och de större typ 145kvm + källare. Så det är inga B-segment tycker vi iaf. Vi behöver inte ha mer än de mindre husen. Problemet är ju mer vad som kommer ut på marknaden. I de större husen finns dock möjlighet till uthyrningsdel (i vissa redan byggda och i vissa får man bygga till någon vägg).
Just nu får vi låna så vi kan köpa för 5,6 miljoner. Dock eftersom vi sparar så mycket varje månad förbättras ju situationen varje månad så att säga. Håller med om frågan inte är helt glasklar eftersom det delvis handlar om 1) vad har vi råd med? Vad är ”smart” ekonomiskt? 2) vad är vår värderade riktning. Hur viktigt är boendet kontra semester? 3) hur tänker andra kring sin ekonomi? Vi känner bara ett par som köpt hus i nutid till nuvarande priser, så vi har ingen annan att fråga om deras husekonomi.
4,5 gånger sin årsinkomst är väl en ganska rimlig siffra för när det börjar bli mycket pengar som läggs på lån och amortering. Men i slutändan handlar det om vad ni värdesätter och prioriterar, vilket är omöjligt för andra att svara på.
Vissa trycker in sig i en sunkig liten billig hyresrätt så att de kan sluta jobba när de är 45, och andra har inga problem med att lägga 60+% av inkomsterna på boendet.
Rent ekonomiskt ser jag inte att ni skulle ha problem med att köpa hus. Lånar ni 5.2 så får ni utgifter på ca 32k (27k efter ränteavdraget) för lånet, säg avsättning på 5k för underhåll och 5k för drift (el, försäkring, VA, fastighetsavgift osv) så har ni runt 20k kvar att leva på, vilket inte är något problem. Det är väl en rätt konservativ budget också.
Däremot blir det ju svårt att spara ihop till landställe, stort privatpensionssparande och flådiga semestrar.
Det framgår inte om ni har behov av att sälja något befintligt objekt först eller om ni bor i hyresrätt. Om ni inte behöver sälja först kan ni ju sitta lugnt i båten och vänta in objekt i ert utvalda område. Problem uppstår ju först när ni behöver sälja först och sedan sitter med 3-4 veckors utbud att välja mellan.
Ja, vi värderar boende en hel del, men vill samtidigt inte ha ångest varje månad. Svårt det där att veta var ens egen sådan gräns går innan man sitter där. Vi har ju haft så bekvämt sparutrymme i nuvarande bostad.
Just nu sparar vi minst 16500 kr till hus, amorterar 4500, sparar 1000kr till pension (vilket räcker för att nå 3 milj var vid pension), 200 Barnspar (vilket vi vill öka efter husköp). Vi lägger även undan 2500kr till semester varje månad, vilket vi kommer vilja öka till 5000kr om ett par år (när vi börjar jobba efter nästa föräldraledighet). Sen har vi även fickpeng på cirka 2500-3000kr var varje månad, så tycker vi lever rätt bekvämt ändå. Och tillägger att vi i höst (efter föräldraledighet) kommer få ut cirka 10-12000 mer.
Disclaimer… Bor ej i hus men har sommarstuga och barn…
200-400k i buffert/renoverings konto låter lite lågt ifall husen är äldre. Av egen erfarenhet så finns inte så stort utrymme at göra arbete själv när man har småbarn. Några 100k försvinner ganska fort om man ska anlita hantverkare.
För att pröva er lite extra. Om sommarstuga/ fjällstuga är viktigt för er, varför inte bo i lägenhet och lägga lite extra krut på fritidsboendet. Att äga både hus och fritidshus kan bli lite väl mycket arbete plus att man kanske inte uppskattar miljöombytet lika mycket. (Mindre ekonomiskt och tidsmässigt utrymme till semester också…)
Vi äger vår lägenhet nu, brf. Det är en trea, så tekniskt sätt kan vi bo kvar i kanske 5 år till. Men vi blir idag tokiga nu på trapporna (finns ingen hiss) och utrymmet, samt att vi inte kan gå rakt ut i en trädgård. Så skulle säga Max 2 år vill vi bo här.
Så ja, vi kan absolut vänta ut och se vad som dyker upp!
Nej precis, håller med om renoveringsdelen och småbarn man får ju inget gjort med småbarn och när man får något gjort är man ju helt utsliten istället
Tack för input kring stuga vs hus. Ja, vi vet inte idag exakt hur viktigt det är liksom med stuga. Eller för den delen vad för typ av semestrar vi vill ha med barnen det är lite klurigare när det är första barnet och man inte hunnit testa vad som är trevligt, iaf i småbarnsåren. Men om det blir stuga så har vi pratat om att den behöver vara relativt ”underhållsfri”, tex andelsstuga eller nybyggd fjällstuge-brf som man kan hyra ut med städavtal med lokalt företag. För vi tror inte att vi skulle mäkta med att snickra och klippa gräs osv på två ställen.
När det kommer till semester behöver vi verkligen fortsätta fundera vad vi vill helt enkelt. Men hus VET vi att vi verkligen vill ha, och helst igår.
Man behöver inte äga sitt semester- /sommar-boende.
Många kanske vill äga sin permanenta bostad ( inte jag men jag har gjort det tidigare) men med ägande kommer ansvar, underhåll och reparationer.
Nej, det har du helt rätt i! Det här med semesterboende får vi verkligen fundera på, men tror det kommer utkristallisera sig tydligare vad vi vill när vi köpt hus. Det är väl också att vi räknat på att vi kommer kunna ha 9,5 vecka semester per år med semester och föräldradagar. Så nu har vi börjar fundera på vad vi ska göra med all den tiden
Nu fattar jag att det kanske är svårt beroende på vart man bor och att priserna varierar, men jag skulle inte sova gott med så pass mycket lån. Vi är också runt 30, två små och med ungefär samma inkomst. Där vi bor så får man en friliggande villa för ungefär dom pengarna, vilket vi såklart vill ha men känner att det inte är värt det. Vi valde istället att köpa ett radhus för 3,5 där vi stoppade in 30% kontant och således har ett lån på ca 2,5 med 1% amortering.
Nu har vi velat lite om vi ska låna upp för att färdigställa renovering eller om vi ska sälja av lite fonder (vilket tar emot) men redan här känner vi att 1% extra amortering + ränta är på gränsen. Inte för att vi inte har råd, men vi tycker att det är segt att lägga så mycket på boende. För oss känns det tryggt att veta att vi kan dra runt en månad på en lön worst case. Idag har vi en boendekostnad på ca 14 000 och med 85% skulle vi landa på runt 18-19 000 före avdrag.
Det man inte får glömma heller när det kommer till hus är att det alltid är utgifter utöver lån + drift. Är det inte för att man saknar några möbler när man går från lägenhet till hus så är det nån gräsklippare som ska inhandlas, man ska byta några brädor på fasaden osv.
Självklart, värdesätter man boendet högt så är det kanske värt det, och det är ju inte så att ni inte har råd men jag tror att om ni räknar med att kunna hålla i ett sparande på en hyfsad nivå utan att behöva göra avkall på det mesta så kommer ni bli besvikna.
Ja, det är väl just det där - vart man bor. Vi skulle behöva flytta längre ut för att hitta billigare, så pass långt ut att min partner skulle behöva byta jobb för att få rimligt pendlingsavstånd. Och han vill verkligen jobba kvar, både utifrån trivsel och meningsfullhet men också pga han har de bästa förmånerna där verkligen. Funkar perfekt för vårt småbarnsliv. Men flyttar vi längre ut så kan vi absolut komma ner i 3,5-4 miljoner såklart. Om vi ska hitta billigare med lika bra avstånd så får vi pyttesmå radhus typ 90-95kvm med avgift, eller lägenhet, samt noll trädgård. Vi skulle ju absolut klara oss på 90-95kvm flera år med två små. Men på sikt behöva flytta. Så det är väl om vi skulle göra en mellanlandning tills vi köper större - MEN så fort vi överväger det kommer vi alltid fram till att vi bor så ”billigt” nu att då är det mer värt att bo här och spara mer
Men vi är så rädda för det där - att även om vi skulle klara utgiften så kanske vi kommer bli stressade av ekonomin. Så nu funderar vi mycket på att köpa något med möjlighet till uthyrning. Vi bor där det är brist på boende och ffa studentlägenheter. Så det skulle vara lätt att få det uthyrt.
Det är svårt det där, och köper resonemanget om pendling, jag är precis likadan. Dels så vill jag helst inte behöva vara beroende av bil (bor i en stad där kollektivtrafiken kanske inte är helt klockren), utan vill ha möjlighet att välja cykel. Nu är väl det ändå något som man hade fått ge med sig på om man inte får ihop kalkylen, men det som känns viktigast dock är väl att få så mycket tid som möjligt med barnen, inte lägga den på pendling. Trivs också som fisken på jobbet och funkar klockrent ihop med småbarn så har verkligen förståelse för situationen.
Att bo kvar och spara hade absolut varit ett alternativ, för att när det drar ihop sig sålt och kanske mellanlandat i en hyresrätt om det behövs. Alternativet är ju att sälja snart och hyra i väntan på att rätt objekt dyker upp. Fördelen då är ju att man vet exakt vad man har att röra sig med, samtidigt som man kan vara snabb på bollen om rätt objekt kommer ut. Jag personligen hade inte velat krita på något hus med så pass mycket lån före jag sålt.
Jag förstår det, och på något sätt så vet man ju inte helt säkert förrän man testar. Men klokt att verkligen räkna på det både en och två gånger. Spalta upp varenda liten utgift, fasta kostnader, ta höjd för nöjen, det sparande ni önskar, höjda räntor, sänkta räntor, att barnen blir dyrare med tiden osv. Även ta med aspekter som sjukskrivningar, vab under längre tid. Vad händer tex om man i värsta fall skulle bli tvungen att vabba ett halvår/ett år?
Sen får man väl känna efter antar jag. Nu ökar ju förhoppningsvis lönerna med tiden också men kan väl vara vettigt att lämna den biten utanför och se dom pengarna som en bonus. Sen möjlighet till uthyrning är absolut något jag skulle lägga lite krut på att försöka komma över, men även den slanten kan vara klokt att lämna utanför kalkylen.
Detta, som så mycket annat i livet, är en klassisk trade-off-situation. Man kan tyvärr inte både ha kakan och äta den, så det blir till att fundera över vad ni tycker är viktigast.
Så tänkte jag när jag läste trådstarten. Svårt att få allt.
Mest funderar jag på hur man tänker dig ha både långa utlandsresor och stuga plus massa sparande och lyckas renovera ett gammalt hus (för så lite som några hundratusen) och inte göra avkall på pensionsspar och barnspar. Och låna max av banken.
Vi har rest mycket och bekvämt (lnte lyx men bekvämt just för att man har barn med) med våra två barn. Så jag tänkte berätta lite vad de kostat oss. Första resan till usa gick på 100K för dollarn var låg. Andra gick på 150K då det var dyrare dollar. Vi har varit borta mellan två och tre veckor. En resa till NewYork gick på 70K men då var vi bara borta en vecka. Charterresorna har gått på ca 50k så det har det blivit några stycken. Senast upplevde vi tre veckor på olika häftiga platser i Europa för 150K. Att resa med barn tycker jag har varit mycket dyrare än jag trott. Mycket för att man måste resa på skolloven. När de gick på föris så gjorde vi de billigaste resorna men sen blev det dyrt. De dyraste resorna gjorde vi när blev tonåringar och att kunna få dela minnen är det bästa men vi har verkligen inte rest varje år.
Skidsemester har vi gjort några få. Just för att vi prioriterar sommaren. De har gått på ca 50K men då har vi bott mycket nära backarna det hade man verkligen inte behövt.
Haha som 30 åring själv låter ni som alla millenials.
Hus för 6 mille, vill gå ner i tid o jobba lite, massa pensionspengar och sen fjällstuga på de.
Vill inte va negativ men den livsstilen går inte ihop med de lönerna, måsta man nog ha bruttolöner på 120-150k.
Men hade jag varit er så hade jag tagit ett lite billigare hus och med lugn och ro spara undan pengar. Småbarnsåren är jävligt intensiva både penga och tidsmässigt, säger de själv med en 3 och 5 åring.
Stressa inte ihjäl ert förhållande, sett så många bekanta gå i era fotsteg med att vilja ha allt på en gång.
Jag vill inte va negativ men ser inte hur hög belåning, högt sparande, fjällstuga går ihop med de lönerna. Något behöver göra avkall på
Du skriver att ni verkligen vill ha hus och att ni får ta semestrar därefter.
Endast ni kan vara bekväma med kalkylen, men mitt tips är att skjuta planer om semestrar, stuga m.m åt sidan. Hur mycket har ni kvar i kalkylen månad för månad. Lägg en stor del av sparandet mot kommande husrenoveringar. Har ni tur kanske det blir en slant med tiden vilket ger utrymme för resor, weekends, hyr en sommarstuga 2veckor m.m
Att börja lägga in flera mål såsom semestrar, höga sparmål, stugor riskerar att lägga på en onödig stress. Vill ni bo bekvämt och bra samt att eran kalkyl fungerar så kör. Men stressa inte in i något på grund av FOMO.
det är lite klurigare när det är första barnet och man inte hunnit testa vad som är trevligt, iaf i småbarnsåren. Men om det blir stuga så har vi pratat om att den behöver vara relativt ”underhållsfri”, tex andelsstuga eller nybyggd fjällstuge-brf som man kan hyra ut med städavtal med lokalt företag. För vi tror inte att vi skulle mäkta med att snickra och klippa gräs osv på två ställen.