Jag är en outbildad kvinna på 50 år. Jag har trots relativt små medel lyckats skapa mig en stabil ekonomisk situation vilket jag är väldigt stolt och tacksam över. Jag har under mina första yrkesverksamma år arbetat som undersköterska men när jag var 34 år halkade jag in i en helt annan bransch och lyckades relativt snabbt att dubbla min lön som jag hade tidigare.
Jag växte upp i ett arbetarhem med en far som hade problem med sitt mående och jag blev tidigt i livet varse hur viktigt det är att ha en stabil ekonomisk situation. Den erfarenheten har präglat hela mitt liv.
Min familj består av min man sedan 28 år tillbaka samt våra två barn, vår dotter på 20 år samt vår son på 17 år. Vi bor i en villa i en medelstor stad. Vår dotter är halvt utflugen då hon har jobbat utomlands efter studenten samt rest under flera perioder. Vår son bor hemma och studerar på gymnasienivå. Min man har ett bra och tryggt jobb och är statligt anställd. Vi har en bra försäkring som innebär att om någon av oss går bort så kan vi lösa halva bolånet. Barnen har varsitt sparande i fonder på ca 200 000 kr vardera.
Min ekonomiska situation ser i dagsläget ut så här. Vår villa är värderad till ca 3 150 000 kr. Vi har ett bolån på 1 599 918 kr. Huset har inga större renoveringsbehov. Jag har inga lån utöver detta. Jag har i dagsläget ett fondsparande på Nordnet på 1 000 000 kr samt ett vanligt sparkonto på Swedbank på 467 063 kr samt ett annat fondkonto som jag nyligen ärvt av min mamma vid hennes bortgång på 230 660 kr på Swedbank.
Jag och min man har alltid haft en delad ekonomi då vi har varit så olika i hur vi har hanterat pengar, det hade aldrig fungerat om vi skulle ha haft en gemensam ekonomi. Samt att jag har en otroligt dyr hobby som jag lägger mycket pengar på, så det skulle inte kännas rättvist om han skulle behöva stå för dessa kostnader. Vi delar alla gemensamma kostnader på två och därefter väljer vi fritt hur vi vill göra med resterande delen av våra pengar.
Jag har väldigt bristfälliga kunskaper om aktier och fonder men jag hade turen att ha en kollega som hjälpte mig att placera mitt sparande i några fonder hos Nordnet för 10 år sedan och därefter har dessa ökat i värde. Alla mina pengar förutom min mammas fonder är mina egna inarbetade pengar samt värdeökningar.
Jag är en otroligt sparsam (snål) människa som sparar varje krona jag kan, många bäckar små. Det finns bara en sak som jag unnar mig och det är mitt hästintresse som jag och min dotter delar fullt ut. Jag har under hela mitt liv sedan jag själv var barn älskat hästar och har oftast haft en häst i min ägo. Sedan vi fick vår dotter har vi delat det intresset fullt ut. Vi har spenderat 3-4 timmar i stallet varje dag tillsammans under hela hennes uppväxt ända tills hon stack utomlands och jobbade ( med hästar) Vi har kuskat land och rike runt på tävlingar och träningar och jag (vi) har älskat varje minut. Det har gett mig så otroligt mycket livskvalitet samt kvalitetstid med mitt barn, vi har delat både med o motgångar under dessa år.
I dagsläget äger vi en häst tillsammans som jag nu helt tar ansvaret för då hon ser sig om i världen. Vår häst ger mig lycka och glädje varje dag. Jag lägger mycket pengar på mitt intresse ca 6000 kr/ mån men det är värt varenda krona. Jag ser det som en investering både i min fysiska hälsa samt min psykiska. Jag vet ingenting annat som ger mig ett större välmående och lyckorus. Jag vill inte ha en ny bil, ett större hus, dyra kläder eller andra prylar.
Det är lite speciellt med mitt jobb då jag idag tjänar bra, en årsinkomst på ca 500 000kr men det kommer att vara under en begränsad tid i mitt liv, vilket jag visste från början när jag började på detta arbete. Jag har ingen utbildning att falla tillbaka på utan jag har tänkt som så att jag sparar så mycket jag kan under denna begränsade tid och därefter kommer jag att halka ner på en undersköterkelön igen, vilket är ca 170 000 mindre per år.
Nu till mitt stora dilemma.
Både jag och min dotters dröm är att ta ett föl på vår häst. Det skulle i så fall bli min dotters nya tävlingshäst då vår nuvarande häst börjar bli till åren och då jag har tagit över henne mer som min. Jag känner mig mycket tveksam och orolig att ha det ekonomiska ansvaret för två hästar då mitt nuvarande jobb är så osäkert. Skulle jag veta att jag kommer att fortsätta att ha samma inkomst som nu så vore det inget problem alls men jag vet som sagt att jag inom några månader kan halka ner till en mycket sämre lön. Min dotter är inte i det skedet i livet att hon vågar ta ett ekonomiskt ansvar för ett föl även om det vore hennes dröm då hon vill resa mer samt kommer att börja studera inom de närmsta åren, vilket jag har full förståelse för. Det bevisar bara på hur mogen hon är i sitt ekonomiska tänk. EN häst kan jag försörja även på en lägre lön men då kommer jag få räkna varje krona och att dubbla hästkostnaderna och betala för två hästar med en lägre lön det skulle vara omöjligt. Planen är att när min dotter har slutfört sina studier om ca 5 år och är i ett annat läge i livet så är hon fullt villig att ta kostanden för en häst men det är ju som sagt då. Dilemmat är att vi så gärna skulle vilja ha en avkomma efter vårt sto och hon är för gammal om vi skulle vänta tills dess. Hon skulle behöva betäckas nu eller inom det närmsta året iallafall för att inte bli för gammal. Ett alternativ är såklart att köpa en häst till om 5 år men denna häst som vi äger har ett stort känslomässigt värde för oss så det skulle innebära en stor lycka att få en avkomma efter just henne.
Jag lyssnade som sagt på ert avsnitt “Rikedom i livet bortom pengar” och ni bekräftade då en tanke jag har haft. Jag har ju en bra buffert…till vad sparar jag…jag vet vad som skulle göra mig riktigt lycklig…när ska jag använda mina sparande pengar… Är det så att jag ska ta av min buffert och investera i ett föl? Då menar jag kostnader att ha en häst till i 5 år, tills min dotter kan ta över kostnaderna för den ena hästen, alltså ca 4000 kr x 60 mån 240 000 kr (lite billigare med en unghäst mot för 6000 kr/mån för min nuvarande häst) Det är otroligt mycket pengar men behöver jag dessa pengar på kontot?? Jag vet att det skulle ge oss ett rikare liv… Samtidigt vet jag inte hur jag skulle kunna leva med att “ta ut 4000 kr varje månad” från min buffert utan att bli ett nervvrak o alltid ha känslan av att “gå back” o “leva över mina tillgångar” även om en del av mig är helt med på att det är värdelöst att bara spara utan att fylla livet med det som betyder något om man har möjlighet. Min rädsla är att jag kommer att vara så stressad och må så dåligt av beslutet då det innebär att jag varje månad måste ta av min buffert så det inte uppväger glädjen av fölet?
Hur i hela friden ska jag tänka???
En annan fråga jag har är, hur ska jag göra med min mammas fondkonto på Swedbank? De fonderna har gått dåligt och jag skulle mycket hellre vilja lägga dem på något annat, men vad jag förstår så måste jag skatta 30 % om jag säljer dem?
Ska jag lägga mina pengar som jag har på sparkontot på något smartare sätt så det kan ge en viss avkastning varje månad och därmed kunna ta ut lite därifrån för att försörja häst nr 2 utan att ha känslan av att ”gå back”?
Jag blir djupt tacksam om ni vill bolla mina tankar med mig.
