Om man är medlåntagare ja, för man är ju betalningsskyldig om den andre inte betalar sin del. Krediterna på korten är ju beviljade så du har rätt att maxa dom när du så vill.
Så för bägge frågor är det fullt rimligt att de utgör del av riskbedömningen av dig som individ vilket det handlar om. Det handlar ju inte om hur man sköter sin ekonomi utan om hur stor risk det är att man får betalningssvårigheter som den som ska låna ut pengar vill ta ställning till. Om shit-hits-the-fan så har du hela bolånet du ska betala på, räntan på dina maxade kreditkort och din nya kredit samtidigt.
Jag tycker nog jag har en ganska hög bruttolön på 99 000 kr/månaden men ändå inte 0.1 i kreditbetyg. Det som gjorde att jag tidigare hade bättre kreditbetyg verkar vara att jag då hade bolån, billån och var gift.
Du var helt enkelt en statistiskt sett tryggare kund då, fast i ekorrhjulet med en partner som höll ordning på dig, numer är du statistiskt sett en större risk.
Sen räcker det med småsaker för att betyget ska sticka upp något. Har haft 0.1, så höjde jag kreditgränsen på mitt ena kreditkort och den enda kreditupplysningen + ökning av kreditutrymme skickade upp mig på 0.2 ett tag innan det sjönk ner till 0.1 igen. Enligt kreddy då.
Precis så. Långivarna är som försäkringsbranschen och vill gärna kunna kalkylera risk för att sedan kunna prissätta sina produkter utifrån den. Det gäller att få tillbaka sina pengar, men gärna inte allt för fort och gärna via några påminnelser och annat.
En gift 35-åring som inte har några krediter flaggas ofta som en risk eftersom dom inte passar in i mallen, likaså en pensionär som plötsligt blir kreditaktiv efter att ha varit inaktiv i 20 år även om dom t.ex. har ett obelånat hus.
Jag själv skulle förmodligen få avslag på vissa håll om jag sökte ett blancolån och dom gjorde en ordentlig kreditbedömning, eller åtminstone en hög ränta. Inte då för att jag ha för dålig ekonomi utan det omvända - jag borde rent logiskt inte behöva ett blancolån.
Jag är tydligen mer naiv än jag trodde. Att “inte betala sin del” fanns inte på kartan för mig. Tänkte mer på dödsfall eller så, där vi har livförsäkring. Men såklart.
Det vete tusan? Jag gjorde ett test för skojs skull när jag läste tråden. Jag hamnade på 0,1. Min årsinkomst är ca 620000kr. Jag har lån på huset och en sommarstuga på totalt ca 1600000kr som visserligen är värda mycket mer men ändå inga astronomiska belopp, och ett blancolån på 90000kr. Jag är gift och min fru tjänar mindre än mig samt har två stycken tonåringar som bor hemma. Har även två stycken kredikort men valt att inte ha en hög kredit på dessa. Jag blev fundersam vilka parametrar som de använder sig av?
Enligt Kreddy har 49% av alla svenskar betyget utmärkt vilket är 0.1%. Jag tjänar bättre än snittet så det beror nog inte på det.
Möjligtvis kan det vara så att det finns likheter i systemet med den amerikanska modellen som några har påpekat men tipsen jag får av Kreddy för att förbättra mitt betyg är:
Minska antalet krediter.
Minska användadet av krediter.
Betala mina räkningar i tid.
Minska mina skulder.
Sök inte lån och krediter i onödan.
Undvik att köpa på avbetalning.
Ha en stadig inkomst.
Jag kan omöjligt förbättra mig på någon av dessa punkter.
Tack för all input i frågan. Jag är nyfiken som person och det är lite störigt att jag inte får ekvationen att gå ihop.
Du har ett utmärkt kreditbetyg. Du kommer aldrig att få avslag på ett hyreskontrakt. Du kommer alltid att få ett mobilabonnemang, kreditkort, mm.
Vissa saker i livet får man acceptera inte stämmer till 100 procent.
I de fall jag på min tid hade räntediskussioner med kund, så kan jag försäkra dig om att det inte gällde kreditbetyg. Det handlade i princip alltid om att kunden klokt nog hade tagit in offerter från flera banker.
Många tror att kreditvärdighet blir bättre av att vara obelånad men det är bättre att varit belånad och bevisat att man klarar betala.
Vet tex att i Usa iallafall så får man bättre kreditvärdighet om man har haft kreditkort något år och alltid betalat i tid än om man ej har kreditkort.
Samma med bolån osv, detta är ju ett bevis på att du sköter dina lån/åtaganden år ut o år in.
Har med samma inkomst som dig men med bolån o kreditkort legat på 0,1% och pendlar lite år från år utan att man fattar men iallafall. Det är inte så att obelånad=lägre risk eftersom man bara är oprövad då när det kommer till lån o krediter.
Sen gillar ju banker allt som är tråkigt och förutsägbart. Tex jobba på samma jobb länge, bo kvar på samma adress länge, stabil inkomst år efter år som ökar osv.
Den kommer du aldrig få reda på. En stor del av UCs affär är deras kreditmallar där man outsourcar sina kreditbeslut till dom. Inte ens som betalande kund fick man några mer detaljerade svar kring hur dom kom fram till sina betyg utan det var mer take it or leave it som gällde.
Vatten är vått! Solen är gul. Gräs är grönt. Om du inte har cash:at varje nytt boende så har ju varje flytt inneburit en ny kreditupplysning på ett kanske större belopp när du lagt om lån till nya bostaden, har du dessutom flyttat till dyrare bostäder varje gång så har kanske lånebeloppet också ökat över tid.
