Ja, 100%. Det går utöver tilläggslån att få tilläggsbidrag då ni har barn. 2 barn ger ca 1000 kr / månad i bidrag.
Wow, tack för ett bra svar. Jag ska försöka sammanfatta per stycke.
Bostad
Jag förstår till fullo resonemanget med att bo mer kostnadseffektivt istället för att bo dyrt, äga stuga och dyr bil och precis som du säger kommer det ta tid att förändra p.g.a. bostadspriserna i vårt område.
Jag har växt upp i en nära-till-skogenförort i Stockholm och har personligen inga problem att bo på landet men min sambo har växt upp i en småstad och hävdar att hon har större behov av närhet till city, sina vänner, etc. Jag vill heller inte tvinga mina barn flytta en längre sträcka nu när den äldsta nyss börjat i skolan och träffar nya vänner.
En sak jag vill eliminera är min sambos krav på tunnelbana eftersom det chockhöjer priserna på alla typer av bostäder. Ett radhus med renoveringsbehov kostar mellan 6-8 miljoner i vårt närområde men om vi rör oss 15 minuter ut (30 min från city) där det bara finns bussar, så kostar ett radhus nästan hälften, likaså lägenheter. Min sambo är dock oflexibel och diskussionen slutar oftast i att hon har sina behov men att hon ska tänka på saken, vilket aldrig händer. En del av mig vill låta henne betala för sin lyx men jag har inte mage att sätta våra barn i en beklämd sits som att t.ex. bara pappa har pengar att hitta på saker för.
Värt att veta är att jag planerar budget varje månad och delar upp utgifterna utifrån vår inkomst. De senaste åren har jag betalat mellan 60-75% av våra fasta utgifter, vilket jag är OK med eftersom jag tjänar mer men jag börjar ana att jag satt min sambo i en sits där hon blivit blind till vilka utgifter vi faktiskt har.
Vi har diskuterat att hyra ut stugan via Airbnb men ännu inte kommit vidare från annonsskapandet. Det är en del i vår backlog och jag ser absolut en fördel.
Kreditkort
Om jag förstått rätt hur ett kreditkort fungerar så finns ett fakturadatum, säg t.ex. den femtonde, då alla köp summeras och faktureras. Därefter fortsätter vi handla veckovis till mellan 25:e eller fakturans inbetalningsdag och således utnyttjar nästkommande kreditperiod, vilket gör att vi månaden därpå har en mindre kredit att utnyttja. Vi skulle så klart kunna lösa det med en förhöjd kredit men jag vet inte om jag litar på mig själv och min sambo tillräckligt mycket för att göra det.
Jag använder ett Klarna-kort vid större köp och det fungerar perfekt. Jag har dock lovat mig själv ett köpstopp under kommande månader för att ta hänsyn till min sambos inkomstbortfall.
Matlagning
Här är jag med dig 100%. Jag har en crockpot, en sous vide-kokare och en luftfritös. Jag är även väldigt snål när det kommer till min egen frukost och lunch. Övriga familjen gillar yoghurt och granola, vilket kostar 100-150kr per vecka, vilket jag är ok med att kompensera genom att äta havregrynsgröt.
Brödmaskin ska jag verkligen ha i åsikt men p.g.a. den lilla boytan och avsaknaden av skåp i nyproduktion så vet jag inte vart jag ska ställa den när den inte används. Likaså en ny matberedare vilket vi har stort behov av.
Bil
Jag förstår svaren i tråden och börjar själv inse mitt starka behov av att ha en egen bil men ska absolut utvärdera bilpool. Det kommer ta längre tid än ett par dagar.
Jag ska även börja fundera på att hyra ut min egen bil, vilket jag antar SnappCar är bra till. Tack för tipset!
Abonnemang
Jag har använt mitt jobbabonnemang mellan 2013-2020 men eftersom jag bytt jobb flera gånger de senaste åren så har jag fått nya nummer och har svårt att be mina bekanta att uppdatera mina kontaktuppgifter årligen.
Mitt behov av eSim till min Apple Watch börjar jag faktiskt betvivla. 69kr/månad extra för att ha min klocka när jag t.ex. är ute och springer, alternativt en ficka för mobilen. Jag kan lika gärna ha en smartklocka utan eSim.
Använder du Elskling eller förhandlar du själv? Jag har som jag nämnde Kundkraft men börjar bli osäker på om jag vinner något på det. Nu är jag bunden i ett år men ska absolut ha det i min att-göra-lista.
Här kommer lite kommentarer:
Bostad
En viktig faktor är att skilja mellan fysiskt avstånd och avstånd i tid. DN hade en intressant karta över detta i en artikel för några år sedan. Där fanns färgade zoner baserade på avstånd till centrum. Det gick där tydligt att se att en hel del platser långt ut ändå hade kort restid in till stan. Nu kanske det inte är bara till City man vill åka men det går ju att upprätta en liknande egen karta, baserad på motorvägsbussar och liknande där man snabbt kan tillryggalägga längre sträckor.
Jag skulle föreslå att börja gå på visningar i olika områden för att mer konkret utvärdera dem. Jag menar då just enstaka visningar på olika ställen. Sedan kan man ha en lista med prio-punkter och ranka områdena utifrån dessa.
Jag vet inte om Airbnb är rätt ställe för stugor. Jag skulle hellre satsa på Stugknuten eller liknande där man hyr ut per vecka. Airbnb är bra för dygnsuthyrning och för att man kan göra extremt många inställningar. Det är en helt annan värld jämfört med primitiva sajter som Stugknuten men avgifterna är också märkbara. Att hyra ut stugor i icke-premiumläge ger viss inkomst men inga betydande summor. Det kan hjälpa till att täcka driftskostnader men inte så mycket mer. Det är främst gällande uthyrning av åretrunt-bostäder i bra lägen som det finns stora pengar att göra. Vad som är ett bra läge är samtidigt en öppen fråga. Själv bor jag strategiskt i förhållande till Arlanda och det ger efterfrågan från utländska turister.
Bil
Det låter som att din sambo behöver körkort och att det skulle kunna vara en väsentlig faktor för att bredda hennes horisonter gällande boende.
Kreditkort
Jag kan inte bedöma läget gällande kreditgräns. Iom att jag har stora marginaler kan jag ta att det blir dyrt vissa månader. Om alternativet är att åka på avgifter så borde det vara en no-brainer. Preem-kortet ger 0,5% bonus på alla inköp och är bra för inköp i SEK.
När min sambo flyttade till Sverige var jag orolig över att hamna i en Lyxfällan-situation. Inte kanske i meningen att hon skulle börja slösa extremt men ändå vilja höja sin nivå till normal svensk nivå på ett
mera tydligt sätt. I praktiken blev det inte så och vi handlar överlag mycket på second hand och det fungerar bra. Användningen av kortet har jag inte uppfattat som något problem även om hon köper en del saker som är dyrare än vad jag tycker är optimalt.
Mat
Jag brukar göra en del beställningar från Matsmart. Jag vet inte vad din sambo kan tycka om det men det kan potentiellt ge bra besparingar. Jag menar nu främst genom att göra stora beställningar av varor som man ändå äter eller kan tänka sig äta.
Abonnemang
Jag använder Elskling och kör alltid på samma sätt. Det går smidigt och har varit fördelaktigt under de åtminstone tio år som jag använt metoden.
Bil
Att hyra ut via Snapcar eller Gomore är bra men hur bra det fungerar beror mycket på var du bor och hur den lokala efterfrågan ser ut. Innerstaden är det bästa stället att hyra ut på, utan jämförelse.
Har läst igenom hela tråden och funderar på om din sambo har någon som helst insikt i hur långt över sina tillgångar hon verkar leva? Noterar att du tagit ansvar för att sköta de fasta utgifterna under en längre period, att det inte riktigt framgår varför konsumptionskostnaderna är så höga, och att din sambo verkar ganska ointresserad av att göra någon som helst förändring (och varför skulle hon det, det verkar ju vara en väldigt bekväm situation för henne).
Jag kan ju ingenting om er eller er relation, men jag får intrycket av att ekonomi inte är något ni pratat om ordentligt, med alla korten på bordet. Du vill spara runt 10 000 kronor i månaden, och du pratar om “din del” av barnbidraget.
Hur bidrar hon till era gemensamma ambitioner? Är sommarstugan skriven på er båda två?
Jag är lite inne på @Jay:s linje. Det är som sagt svårt att göra coaching, dessutom än värre parcoaching, via skrift på ett anonymt forum. Men jag känner igen det här från kompisrelationer där den ena parten inte inser att ekonomi handlar om att prioritera och den andra slår knut på sig. Det går inte att både ha kakan och äta den om man fortsätter göra det man alltid har gjort.
Som flera objektivt har påpekat - ni har stora kostnader i form av bil, stuga och aktiviteter. Det går inte att då ovanpå lägga självförverkligande och behålla allt annat på samma nivå utan att göra någon större förändring på inkomstsidan.
Jag hade heller aldrig accepterat att “någon ska tänka på saken” och inte återkomma. När caroline säger att hon ska tänka på det (eller vice versa), så säger jag alltid, “jättebra, till när? så att vi kan följa upp det.” Som det är nu så verkar du lite - sorry den oombedda coachingen - lite medberoende som hela tiden fixar och hämtar bollen när den hamnar utanför plan.
Problemet som det kan leda till över tid är att du kommer bli frustrerad över att hela tiden rädda situationen. Man kan rationalisera den på många sätt, t.ex. med superursäkten “barnen”, men någon gång så kommer det skapa frustration och då kommer det många gånger vara för sent.
Min mentor sa alltid till mig när jag tog mig an en ny sak i livet:
Superbra Jan, det låter som ett jättespännande projekt. Min enda fråga är vilket projekt eller annan del i livet har du tänkt missköta framgent?
Gjorde mig alltid förbannad initialt och nu är jag den som säger det till andra. ![]()
Ja, hur många gånger har man hört att någon ska börja träna några gånger per vecka och när man frågar dom vad dom ska avstå från istället, så ser dom helt oförstående ut ![]()
Varför inte bara temporärt dra ner på sparnivån under studietiden? Det tror jag de flesta får göra när deras inkomst drastiskt minskar, och i det här fallet är det ju i sig lite av en investering. Sett till ett helt liv är väl just studietid en perfekt period att faktiskt spendera eller gå jämnt ut??
Min spontana tanke när jag läser är: Vad skulle hända om du visar din sambo inlägget och svaren i tråden?
Det är mycket ”jag” och ”hon”. Vad har ni för gemensamma planer/tankar om framtiden? Den period som du oroar dig för är relativt kort. Om ni är överens om att sambons studier i grunden är positivt för familjen så måste ni komma överens om hur ni ska prioritera när inkomsten är lägre.
Apropå ”vardagslyx” så tycker jag att ”knappt en dl havregryn” till frukost är väldigt långt ifrån det jag kallar ”vardagslyx”.
Och som de flesta säger, det är bilen som kan stå för den största besparingen med utgångspunkt från nuläget. Sälj och köp en billigare. Behöver inte vara en rishög för det. När sambon åter arbetar har ni större marginaler och kan då byta upp er till en dyrare bil, om det är det ni vill.
Fortsatt mycket bra tips. Tack så mycket!
Ja, jag är väl medveten om hur situationen ser ut att vara. Jag har växt upp med att behöva sköta min egen ekonomi och är helt ärligt osäker på hur min sambo hade det men ett intresse för effektivisering finns inte, vilket är varför jag sköter betalningar, budget, etc.
Jag har dessutom alltid räknat med att hon har en nettoinkomst runt 15.000kr eftersom jag då har möjlighet att spara men jag har sannolikt satt oss båda i en knepig sits genom att budgetera fasta utgifter procentuellt utifrån inkomst eftersom jag är den enda som påverkas negativt av det just nu.
Det kan ofta bli en jobbig sits att diskutera ekonomi eftersom inkomsterna är så olika. Jag vill inte trampa på tårna och berätta hur mycket jag vill spara eftersom det är mer än hälften av hennes nettoinkomst och har istället valt att acceptera att vi betalar procentuellt för att hon får möjlighet att spara lika stor del av sin nettoinkomst, vilket för mig är rimligt, även om vårt uppdelade sparande överstiger vårt gemensamma sparande, som i sin tur är dumt.
På sommarstugan står vi 50/50.
Verkar vettigt. Tex min sambo är blind så hon betalar inget för elräkningen.
Själv är jag döv på ena örat så har jag 50% hos Spotify.
Vem av er är mest olycksdrabbad och således den som betalar mest av försäkringen?
Alltså behöver ni göra/dra ner på så mycket egentligen? 
Din sambo kommer att plugga ett par år och sedan högst sannolikt kan få ett mycket mer välbetalt jobb.
Jag hade sett dessa åren som att ni investerar i hennes ”humankapital”. Summan av hennes högre inkomster i framtiden är stor så bra avkastning.
Dessutom när hon är klar så har ni möjlighet att beta av lån, köpa bostad (om ni vill) med er totalt sett förbättrade ekonomi.
Så, i min värld, skulle ni väl kunna gå ±0 dessa åren utan något problem för framtiden. Så gjorde jag och min fru. Gick precis runt ett par år. Därefter kom utväxlingen vilket snabbt ökade vårt sparande eftersom vi inte drog på oss så mycket högre utgifter direkt när hon var klar.
CSN lån tycker jag din sambo bara ska ta om ni kan investera summan direkt i en vettig portfölj. Annars tycker jag det är bättre om ni kan undvika CSN för konsumtion. Alternativet är att göra som min fru, jobba extra för att dra in lite pengar att lägga på hennes vardagslyx 
Jag ser det som att du har två separata problem:
- Att hitta sätt att skära ner lite här och nu.
- Att förändra tillvaron så att den ekonomiska effektiviteten ökar
Jag tror att nedskärningsbitarna avhandlats hyggligt väl redan. När din sambo ska plugga är inte bästa tiden för att göra större reformer. Den här ekonomiska analfabetismen är ett problem och något du borde försöka hantera. Jag menar då att göra upp en plan och sedan få till en deal kring den. Jag tänker mig då ägt boende som en priofråga och körkort till sambo som en komponent. Även om det dröjer innan det kan bli aktuellt är det bra att kanske göra upp vissa kalkyler, gå på visningar och titta på olika områden redan nu.
Du behöver eSIM på klockan men tjejen får inte tvätta smutsiga kläder varje dag? Låter lite konstigt, men det kanske bara är jag.
Du behövde eSIM, men jag kanske missade varför hon hade ett av världens dyraste abonnemang? 400 spänn är sjukt mycket för ett telefonabonnemang. Jag betalar 145 kr på Fello och får 30GB surf (black friday).
Vi kör 100/10 och har aldrig klagat.
Du har ~37k efter skatt + provision, sambon får 10k + ~3k extra, så iaf +50 netto? Med utgifter på 31 kan ni iaf spara 20k, eller förstod jag fel? Det är ju sjukt mycket sparande.
Jag förstår tanken och jag tror inte hon skulle gilla det trots mina försök att vara diplomatisk.
Jag låter bli att gå in på vår familjesituation. Den skiljer sig säkert inte mycket ifrån andra familjer. Jag tror en stor del av vår nuvarande situation är att jag skött allting och att hon inte har behövt göra det.
Precis som @JFB skriver så ser jag hennes plugg som en investering i både hennes humankapital och i vår framtida inkomst som familj, så jag är beredd att spara mindre och dra ner på de saker som bidrar till våra nuvarande utgifter under kommande två år. Jag hoppas bara att hon inser att även hon kommer behöva göra förändringar för att vi ska nå dit.
Jag hade ett behov av eSIM för 69kr/månad och betalar det själv men har för avsikt att säga upp det eftersom behovet inte längre är lika stort. Hon väljer att tvätta och torktumla små klädpartier nästan varje dag, utan avsikt för att istället planera sitt tvättande, vilket leder till en högre elkostnad som jag betalar. Ser du skillnaden?
Jag har tidigare kört 100/10 och har märkt att det inte täcker mina behov. 100/100 å andra sidan kan mycket väl fungera, vilket jag även skrivit i texten du kommenterar ifrån.
I bästa fall har vi ~50.000kr nettoinkomst, de månader hon både jobbar extra och pluggar 50% med CSN-lån. De månader hon inte pluggar CSN-berättigat har hon alltså en nettoinkomst på ~3.000kr, vilket hon behöver för SL-kort, mobilabonnemang, kostnad för a-kassa och leverne, vilket gör att jag inte kan räkna med att hon betalar något på våra fasta utgifter.
Jag hade aldrig skapat tråden om hon hade haft CSN-lån och inkomst från extrajobb under kommande två år. Problemet ligger alltså i att det är glapp mellan studietillfällena som bidrar till näst intill noll inkomst för henne under flera månader, vilket gör att jag kommer behöva ta alla kostnader och varför jag frågar om tips för att komma ner i fasta avgifter.

Min sambo har inget körkort och måste därför planera sina resor utifrån min tillgänglighet och jag kan räkna på ena handen de gånger hon bett mig skjutsa henne någonstans när jag inte redan varit på väg åt samma håll.
Dom gångerna vi åker på länge resor har vi delat på kostnaden för drivmedel via semesterkassan men hon hade inget att göra i valet av bil eller någon av kringkostnaderna, vilket är varför jag som har betydligt högre inkomst tycker det är rimligt att jag betalar.
Känslorna och relationerna är ofta svårare än matten när det kommer till ekonomi.
Ett försök till problemformulering:
Du ser dig som ansvarig för att ekonomin ska fungera, men hon bestämmer över utgifterna.
Håller du med om bilden, eller går det att formulera på ett mer pricksäker sätt?
Jag har haft jobb där befogenheterna inte motsvarar ansvaret. Det var hemskt. Först bör man prata med sin chef. Om det verkligen inte går att lösa så får man byta jobb.
Herregud, jag läste det först som att jag skulle tolka min sambo som min chef.
Jag håller med till viss del. Jag tror hela tråden får henne att framstå som en dålig partner och slarvig. Det är hon verkligen inte men jag skulle absolut behöva få henne att förstå att vi är i behov av en beteendeförändring hos oss båda.