Har aldrig varit med om det fenomenet men tänker såhär. Jag väljer när, om och hur jag vill hjälpa människor som behöver hjälp. Min princip är att alltid vara trevlig och bemöta exempelvis tiggare och dörrknackare med värdighet och respekt men tackar oftast nej till att ge något och har inga problem med det. Inga ursäkter eller vita lögner som att jag inte har kontanter mm. Ett Nej räcker.
Om jag hade varit utsatt så hade jag säkert prövat samma strategi som dom men hade inte förväntat mig att någon ska betala för mig men jag hade åtminstone velat bli bemött med blicken och få bekräftelse att jag finns.
Oj, det där är ju en jättebra övning. Du skulle nästan leta upp tiggare och öva på att säga nej.
Men kolla på Elitstyrkans hemligheter först. I slutet av säsongen uppstår ofta liknande situation. Då ska deltagarna “torteras” och utsättas för förhör. Utmaningen är att ge så lite information som möjligt.
Programledarna kommenterar då saker som att det är bra när deltagare pausar länge, pratar långsamt, byter ämne, svarar trevande, ställer motfrågor eller ber om hjälp/ gåvor. Ger så lite info som möjligt på så lång tid som möjligt, helt enkelt.
Tar du tiotals sekunder på dig att svara orkar de nog inte ställa många följdfrågor.
Och svara inte direkt ja eller nej, utan “vad sade du” tyst, långsamt, förvirrat och svävande. Och efter ytterligare 20-30 sekunder “pratar du med mig”. Och sedan “vad vill du” o.s.v. Och såklart tillslut ett rakt, men sävligt “jag vill inte” eller “nä, absolut inte”. Börja aldrig argumentera utan gå in i cirkelresonemang.
Står de ut tillräckligt länge kan du ju vända på steken och fråga om de kan ge dig lite pengar, så du kan skicka dem till stadsmissionen när du kommer hem. Säg att det är för deras eget bästa.
Lite samma som när man förhandlar och man väntar på att motparten ska säga utgångspriset. Man måste kunna vila i en tystnad länge. Fråga hur mycket tiggaren vill ge dig och vila sedan i tystnaden. Låt det ta ett tag och höj sedan budet, be sedan alltid om lite mer.
Ger han dig en femma säger du, “kom igen, en till”.
En gång inne på affären så fick jag frågan av en kvinna om jag kunde köpa mensskydd åt henne. Tyckte det var modigt att gå fram till en man och göra det och jag led med henne. Jag köpte bindor åt henne. Skitsamma om det gör att hon får några extra slantar att lägga på droger eller dylikt. Jag mår fortfarande bra av handlingen och jag hoppas att hon är på ett ställe i livet där hon har råd med mensskydd.
Bara hänt mig en gång vad jag kan minnas, en ukrainsk flykting i början av flyktingvågen som approcherade mig utanför en livsmedelsbutik. Jag köpte lite mat åt henne.
Om någon gjorde det inuti butiken skulle jag nog känna att det verkade lite väl genomtänkt och systematiskt. Lämpligt vore att göra personalen uppmärksam på det hela.
Har aldrig blivit frågad om just köpa mat åt någon, men de sedvanliga tiggarna som vill ha stålar stöter man ju var och varannan dag.
Till en början sa man ju hej och gav någon gest i form av nick eller litet leende, nu för tiden så är dom som en del av arkitekturen och man bryr sig inte längre.
Var längesedan det hände nu men när tiggeriproblemet var närvarande för några år sedan fick man ju frågan nästan varje gång man gick till affären, men nej jag köpte aldrig något till dom!
Däremot så sker det kanske några gånger per år att någon i kassan framför som ska betala får ta bort något för att de inte har tillräckligt med pengar, oftast äldre eller ungdomar med olika former av intellektuell nedsättning ( finns ett dagcenter precis jämte lokala mataffären). Då brukar jag betala för de varorna!
Ska han stå så där på Ica i flera minuter och leka efterbliven, menar du? Då betalar jag nog till och med hellre tiggaren än att slösa en massa tid och ork på att spela dum
Svårt att tänka mig att tiggaren ödslar tid på någon som bara svarar med en lång tystnad till att börja med. Det lär sällan bli något problem. Vill man inte argumentera kan man bara dra ner på tempot.
Lätt att bli defensiv och börja försvara sitt beslut med dåliga argument. Man går upp en tonart och börjar prata snabbare. Blir stressad och defensiv. Man ska inte försvara sitt beslut öht. Bara begära respekt genom iskyla och helst inte interagera öht.
Man kan ju också börja dregla och utstöta konstiga gutturala läten.. eller så gör man bara som jag och säger “nej tack” och går kvickt därifrån. Det tar ca 0,5 sekunder och ofta väldigt effektivt.
“Ursäkten” är att du skänker ca 50% av vad du tjänar till vår gemensamma välfärd. Behöver de hjälp så går de till soc. Ingen behöver svälta eller frysa i Sverige idag. Tiggeri görs till stor del av bekvämlighet och det är jag inte intresserad av att sponsra.
Sen kan det finnas utlänningar som önskar att Sverige ska lösa deras lands problem. Där är jag av den krassa åsikten att 10 miljoner Svenskar hur gärna vi än skulle önska tyvärr inte kan bära världens fattiga på våra axlar utan att implodera, hur hårt vi än tar i. Vi kan idag tyvärr inte ens ta hand om våra landsmän på ett värdigt sätt.
Jag hälsar dock alltid på folk som hälsar på mig, tiggare likväl som fabrikören. Men jag ger ingendera allmosor utöver sagda skatt.
Stod en kille vid tunnelbanebiljettautomaten i München en gång och bad om bara en euro så han kunde köpa en biljett hem. Det fick han och han började direk be mig om en euro till…
Står och väntar på spårvagnen som är sen pga av blockad av felparkerare. Kommer en gammal dam och ber om pengar 3 gånger med ca 5 min mellanrum.
Just saying… tror inte alla som tigger ljuger, men troligen gör de flesta det. Jag har slutat ge pengar till någon som direkt tilltalar mig. Sitter de med en skylt “jag är hungrig” Ok, men kommer någon fram och i värsta fall följer efter när jag säger nej och försöker igen… då blir det inget.
Finns det en önskan om att kunna bidra så vill jag tipsa om giving people. Inte att vara månadsgivare utan bistå med faktiska saker till barnfamiljer som fått det knapert pga anledningar.
Det är inte alltid så att vårt sociala skyddsnät fångar oss, eller att man har en buffert för att vänta in att bli fångad av skyddsnätet.
Förstår att det är jobbigt med tiggeri och fattigdom men allting är inte organiserad bluff. I jämförelse med andra länder så har vi det bra i Sverige, men för den sakens skull så är det inte icke existerande.
Detta eller andra liknande initiativ och organisationer kanske får det att lätta lite på det dåliga samvetet? Behöver inte handla om mer än någon procent av ens sparkvot för att ändå göra skillnad för andra.
130 000 barn i Sverige lever i familjer som inte kan betala för det mest nödvändiga
Detta ser jag flertal ggr om året (Järva området) handlar runt 5ggr per vecka i matbutiken. Rätt ofta det är äldre som.får lägga tillbaks varor jag antar att de kanske ej lika lätt kan se hur mycket som.finns på kortet som.vi yngre som lätt kan kolla mobilbanken innan vi handlar etc.
Nä centralt i Göteborg, som sagt det är ett dagcenter i närheten och jag ser ungdomar med down syndrome och andra intellektuella nedsättaniningar sakna tillräckligt med pengar några gånger per år när de handlar och behöver plocka bort någon vara! Några enstaka gång har det varit en äldre person med!
Der handlar alltså inte hela köp och i de äldres fall brukar de försöka ta någon vara lite diskret när de ser totala summan!
Konstigt att arbetat i mataffär i många år och aldrig varit med om att någon haft för lite pengar, skulle bli förvånad om det inte sker nära dagligen i de flesta butiker! Iallafall om man räknar med glömt plånnokem med.
Giving people är jättebra vi brukar ge bort julmat och hjälpa till med julklappar till några familjer varje år, framförallt ensamstående föräldrar! Jag gillar att man kan ge direkt till personerna, både för att få ta del av glädje och lättnad men även för att vara säker på att alla pengar går dit. Givning people gör ju också en koll på ekonomin vilket säkerställer att de faktiskt har det knapert!
Det är väl ändå ganska underförstått att en som tigger en euro/whatever till “whatever” egentligen tigger till något helt annat. Det är ju som en liten tyst överenskommelse man har mellan tiggare och givare. Inga konstigheter tycker jag.
Tiggare ser jag mest bara utanför matbutiker, men sen finns ju också professionella tiggare. Typ folk som står och värvar folk till olika månadsgåvor. Jag har sen ett tag tillbaka en strategi som gör att man slipper undan omedelbart som även funkar kalasbra nu när partierna kommer börja dela ut flyers inför valet. Jag säger bara att jag redan är månadsgivare, eller att det redan är mitt parti.
Det är ju mitt dåliga samvete och min oförmåga att säga nej som uppfunnit denna lösning, men i vanlig ordning finns det ingen gratis lunch. Nu tyngs samvetet av att det såklart varje gång är en lögn att jag redan är med, men har åtminstone trösten att jag tycker det är otrevligt och manipulativt att hålla på så där i ett land som Sverige där man helst inte ser grannen i trapphuset. Mer än hälften av tiden ser man tur nog inte särskilt mottaglig ut som ung man med hörlurar.
Alltid nåt…
Det är ju väldigt intressant att flertalet här inte vill stå för sitt ställningstagande utan hellre hittar på något (att man inte har råd) för att stå ut med att säga nej. Undrar vad det beror på. Det är knappast på grund av konsekvenser, att nån skulle säga Jag vet att du tjänar 40000 så du ljuger, eller att nån ens skulle utmana ens nej. Vad beror det på tror ni?
När det gäller partierna säljer de ju sällan grejer. Där finns snarare ypperligt tillfälle att plantera in sakfrågor såsom att permanenta normaltiden, uppmuntra till hemarbete (kanske mer en facklig fråga?) och andra frågor