Jag förstår att du gissar det utifrån din erfarenhet.
Samtidigt vet jag inte vad jag ska säga mer än att det helt enkelt inte hände, då jobbade jag sommrar och helger i några år. Detta var dock 25 år sen så kanske hände ngt iom digitaliseringen. Senaste inflationen har rimligen också ruckat på folks magkänsla för vad de kan köpa för 100 sek, iaf har det gjort det för mig. Att du har boende för förståndshandikappade i närheten lär väl heller inte hjälpa för jämförelsen, det hade inte butiken jag jobbade i. Jag jobbade i Småland, kanske har folk där bättre koll på sin plånbok? Sen ser jag det heller aldrig idag, men det är nog för att jag handlar mest i snabbkassan. Att en vanlig kund ser det flera gånger i veckan är fascinerande.
Jag tror det är rätt vanligt, men det vanligaste är nog att någon vara plockas bort från köpet i kassan. Ser det hyfsat ofta och udda varor i närheten av kassan tror jag beror på det.
Brukar låta folk låna mitt butikskort ibland, om de saknar medlemskort och vill köpa kampanjvaror. Har hänt ett par gånger, många verkar sakna plånbok.
Anledningarna till att ljuga för sig själv och andra är ju aldrig smickrande! Skam, rädsla , taskig integritet!
Att rationalisera bort det med att det är bara enklare så ändrar inte det!
Avseende faktiska tiggare på typ tunnelbanan skakar jag bara på huvudet eller säger ett kort nej. Jag tycker guilt trippande folk som försöker få en att skriva upp sig på saker är jobbigare. Deras game är ju att utnyttja ens sympati, så man lagd åt det hållet är det inte kul att att säga: ”Hallå, sluta håna mig med det här inkräktandet av min väg hem och störande av min ro.”
Sist var någon som ville sälja in mig på abonnemang av postkodlotteriet vid ingången till Coop. Då sa jag faktiskt efter en minuts sales pitch att jag är emot både lotteri och min lokala Coop generellt.
Tror helt klart det kan bero på område som sagt Järva där jag visstas tror jag väldigt få missat har rätt mycket sociala problem nu har säkert Småland sina fattiga medborgare också men nog lite skillnad kan jag tänka mig
Intressant även det där ni tog upp om varför man “drar en vit lögn” trots att man bara kan säga nej. Vet ej riktigt varför jag känmer ett behov av att förklara mig. Nästa gång ska jag nog testa att bara säga nej faktiskt.
Har haft lättare dock att bara säga nej till rumänska tiggare som försörjer sig på tiggeri men skillnad när det kommer någon som ej ser ut att tigga som livstil som ber om pengar/mat där har jag svårare att säga nej.
Har du funderat på varför det är lättare för dig att säga nej till någon som, till synes, uppenbart behöver hjälp kontra en som, till synes, inte borde behöva hjälp?
Då jag hört/läst att tiggarna från Rumänien i många fall är med i vad man nu kallar det ligor där de som tigger i många fall behandlas som slavar åt ligorna (o jag vill ej stötta organiserad brottslighet) medans denna kille jag träffa på sist var som vilken ung kille som helst i Sverige men som kanske haft lite otur i livet.
Sannolikheten är hög att personen ingår i ett socialt nätverk av bekanta/släkt, men sannolikheten att personen styrs av en “tiggarmaffia” som tar alla pengar bedöms idag som lägre än för 10 år sedan, främst för att det helt enkelt inte finns tillräckligt med pengar kvar i branschen.
Jag tänker att i realiteten så är det lättare för dig att säga nej till de allra mest utsatta, men en svensk som fattat mindre bra beslut är värd att hjälpa. Det känns lite skevt.
Jag ger ju dock inte till någon, så jag säger inte att det ena eller andra är rätt eller fel, blev mest fundersam över resonemanget.
Om du tror att jag gör skillnad på folk för deras bakgrund så stämmer det inte mycket har med sättet personen tigger på som får mig att “känna” med personen. Kanske låter konstigt det också förvisso men spelar ingen roll hudfärg jag hade även känt med en rumänsk tiggare om personen fråga efter en påse bröd och inte pengar rakt av som dom brukar fråga om.
Det var absolut inte menat som rasistiskt eller som ett påhopp.
Det kanske är mer likställt att ställa sig upp på tunnelbanan för en gravid person, som kanske egentligen inte alls har några svårigheter att stå upp. Eller en äldre person. Eller nån som haft en skitdag och är helt utmattad och verkligen hade behövt sitta.
Behovet upplevs olika för det ser olika ut (och då menar jag inte hudfärg).
Jag rökte förr i tiden (det verkar vara det sista som slutar vara oförskämt att be om, en cigg.) Då sa jag oftare nej till vissa “typer av människor” än andra, helt klart. Skulle anta att det var någon form av “den här personen har bara inte hunnit gå via Pressbyrån”, och då är det ok, men jag ger inte till någon som inte tycks ha råd.
Jag blir förvånad och lite orolig av att du säger du får mindre dåligt samvete av att blåljuga än att bara ärlig och säga nej. För mig är det helt otänkbart att dra sådana där lögner. Jag hoppas du är ett undantag. Känns nästan lite obehagligt om folk runtomkring ljuger på det där viset.
Dels är det ett sluttande plan. Har jag gett en måste jag ge alla och för det håller inte budgeten. Kanske någon diffus princip om att inte stödja förnedringen. Samtidigt kanske man tänker att ingen kan göra allt men alla kan göra något och att man velat att någon gav om man själv hamnade där.
Man kan inte stå för något man inte ens formulerat klart för sig själv. Det är en udda situation, så det är nog inte konstigt om det blir en inre konflikt man bara vill slippa.
Men blåljuga folk rakt upp i ansiktet är OK? Inget sluttande plan där? Jag tänker nog snarare att har man så lätt att ta till sådana lögner så lär det hända i alla möjliga sammanhang. Till slut blir man intrasslat i lögner, blir avslöjad och blir sedd som en oärlig person.
Jag trodde inte att folk hade såå lätt för att ljuga så där pass grovt i ett så obetydligt sammanhang.
Jag har jättesvårt för detta. En gång när jag väntade på att ett tåg skulle lämna så kom det upp en kille på tåget som ville berätta sin livshistoria och varför han var hemlös. Jättesvårt att säga nej när de har Swish dessutom. Det gick säkerligen direkt till droger men i stundens hetta och när jag inte kan gå iväg någonstans utan måste sitta där själv på tåget och vänta tills det går så gick det inte att säga nej.
Det var alltså endast jag och den personen i hela den delen av pendeltåget.
Han berättade sin livshistoria och sen frågade han om swish? Jag hade nog känt nog mig kränkt när jag upptäcker att jag lyssnat på en person och det visar sig att den personen endast sett mig som en bankomat. Skulle därför aldrig ge några pengar. Skulle känt mig smutsig.
Aldrig fått frågan inuti en matbutik. Tur det -tycker det är såpass jobbigt att bli utsatt för tiggeri i “oväntade situationer”. Lätt att säga rakt nej om det är “vanligt” tiggeri på gatan - men jobbigt när det sker på oväntade platser.
Jag förstår verkligen butiker som jagar bort tiggare, för det skrämmer nog bort en del kunder.
För några år sedan kände jag mig lite givmild och testade att faktiskt nappa på några tiggerier för att se om det inte kändes bra. Men bara ångrade mig och kände mig utnyttjad. Exempel1: frågades utanför kiosk om jag kunde köpa “bara en korv” men när jag väl skulle göra betala - så trugades det om jag inte kunde köpa flera andra varor också. Exempel2: åkte med matkassar på tuben om tiggare frågade om jag kunde ge bnågon mat. Det kändes ju okej för att det inte va pengar. Men så fort jag gav en vara satte de sig oförskämt mittemot och försökte norpa fler grejor ur kassen och tigga pengar, fick rycka åt mig kassen och säga skarpt nej. Märks tydligt att vissa har som taktik att om de får en sucker på kroken så gäller det att squeeza ut så mycket som möjligt för att se om de har svårt att säga nej.
Det får du lära dig då. Människor ljuger. För andra och för sig själva. Ofta handlar det om kognitiv dissonans där lögnen blir ett sätt att lösa en psykologisk konflikt som orsakar obehag.
Usch. Undrar hur det hade varit att “äga” allt det man inte vill erkänna eller köpa sig fri ifrån.
Jag vet att du behöver pengarna mer än jag. Jag har faktiskt mer än jag vet vad jag ska göra med. Men jag vill inte ge bort mina pengar. Varför? För att jag är lite av ett rövhål. Men jag återkommer ifall jag ändrar mig.
Befriande eller bara mer beklämmande? Jag vet inte, men det hade varit intressant att se reaktionen.
Bara till scammers där inkluderar jag subscription fishers och politiker.
Det vore ju inte ett problem om såna typer kunde ta ett nej som nej. Jag tycker det är oförskämt och obehagligt när folk tränger sig på så där med en agenda eller hopp om pengar. Ett nej leder för ofta till fler argument.
där inkluderar jag subscription fishers och politiker.