Sidodiskussion till: https://rikatillsammans.se/forum/t/432-sakerhetsexperten-trygghet-for-dig-och-din-familj-i-rikedomstrappan-del-1-av-2/111237/:
Om man nu jobbar med de här bitarna borde man kanske benämna ”hjärtstartare” för vad det är? Dvs en defibrillator?
Jag tycker det är rimligt att kalla det hjärtstartare. Det är det vedertagna kommersiella namnet för defibrillatorer som finns på allmänna platser.
Sen kan man såklart förtydliga vad en hjärtstartare är. Men känns lite överkurs.
Den vanligaste slutsatsen hos svenska läkare: insatsen är för dyr, så den bör helt tas bort och aldrig användas. Har kära läkare i familjen. De säger det här om ungefär alla medicinska insatser. De vill också att det skall finnas enbart några få sjukhus, eftersom små sjukhus är för ineffektiva.
Haha, ja det är en väldigt märklig inställning som ofta råder bland svenska läkare. Släng gärna 50 miljarder på bistånd till Afrikanska diktaturer. Men lägg absolut inte 600 miljoner på defibrillatorer på sportarenor och flygplatser osv.
Har aldrig förstått det där riktigt. Det är lite som kubanska läkare. De är statens förlängda arm på något sätt och vill visa sig duktiga inför husse och alltid prata kostnadseffektivitet. Läkare borde ha visioner och vilja rädda så många liv som möjligt, sedan får politiker avgöra hur mycket de är beredda att betala för. Lite tillspetsat kanske, men som sagt rätt märklig inställning som jag märkt av bland svensk sjukvårdspersonal.
Edit: om jag minns rätt finns det iofs en undersökning där man placerade ut defibrillatorer i hemmet hos folk och även hade en kontrollgrupp som inte fick defibrillator. Det blev ingen överlevnadsvinst hos de med defibrillator. Har inte läst studien men den brukar nämnas när man pratar med läkare om defibrillatorer i hemmet. Misstänker själv att det kan beror på för försiktiga kompressioner hos allmänheten och att de inte tränat tillräckligt på HLR. Om man skulle slänga in en defibrillator i hemmet hos 10 000 intensivvårdsläkare skulle det kanske bli ett annat resultat.
Kostnadseffektivitet är ju viktigt, men det är ofta man får känslan av att de inte ens försöker tänka framåt och bara värderar exakt där de står.
I byn där jag bor räddades någon nyligen av att det fanns en hjärtstartare precis intill. Min far räddades inte när hans hjärta stannade (han var gammal och sjuk), men det faktum att någon jävla hjälte hann fram djupt in i skogen på några minuter för att testa gjorde att vi vet att han fick alla chanser. Det är också värt mycket.
Titta på det som funkar och dröm om hur det kan bli ännu bättre. Vi kommer ju också bli rikare. Kostnaden för hjärtstartare kommer te sig liten med tiden. Köper vi många kommer de bli billigare över tid o.s.v.
https://www.hjartstartarregistret.se
samt Rädda Hjärtat-appen på iOS/Android.
Det vore intressant att prova appen, men det måste väl ändå vara mycket bättre att gå en HLR kurs varannat år om man ska vara seriös. Definitivt inte rätt läge att ta upp en app och lära sig HLR mitt under ett hjärtstopp. Det bör sitta i ryggmärgen. Bättre att gå en HLR kurs regelbundet än att skaffa en defibrillator till hemmet som man knappt vet hur man använder. Men gärna både och.
Öppnade länken till AEDs och de verkar tyvärr vara rätt few and far between. Återigen kanske inte läge att slänga sig på cykeln och spendera 20 minuter på att hämta en defibrillator under ett hjärtstopp. De måste finnas överallt, särskilt i närheten på platser där det rör sig mycket folk med stora synliga skyltar.
Har själv tänkt skaffa en när jag fyller femtio. Försöker också få mina gamla föräldrar långt ute på vischan att skaffa en men de känner sig inte komfortabla med det. Och på sätt och vis kanske det är bäst så. Det är ett bra sätt att lämna jordelivet på. Knall och fall, plötsligt är man borta.
Intressant diskussion om hjärtstartare / defilibrator.
Jag är ingen läkare men kan konstatera att både under min tid som uniformerad polis ( när vi hade utrustningen i våra bilar ) och bland våra kunder som har en egen hemma eller på event där vår personal har haft med sig utrustningen så har de använts och de har räddat liv.
HLR syresätter kroppen vilket gör att skador på hjärna och organ blir mindre. För er som testat att ge HLR i skarpt läge så vet ni att det är tungt arbete. HLR och en Hjärtstartare kompletterar varandra .
Det Hjärtstartaren gör som HLR inte kan är att den hjälper ett flimrande hjärta att få rätt rytm. En modern hjärtstartare är dessutom självinstruerande och kräver mycket mindre utbildning än HLR
Man kan fråga individerna (och deras anhöriga/grannar/kollegor) som räddats om de tycker insatsen varit för dyr eller inte.
Vår samfällighet har skaffat en. Samt att vi har en på vår arbetsplats och samtliga anställda har fått gå HLR utbildning. Vi anser att kostnaden kan motiveras av den potentiella nyttan.
En man räddades via appen precis intill där jag bor. För all del anekdotisk bevisföring, men det visar för mig att det kan funka. Där jag bor kommer de flesta inte riktigt ha råd att ha en själv.
Intressant hur det ens kan bli en diskussion 
Exakt! I vår by ”på landet” har defibrillatorer som finns i hem definitivt räddat liv tillsammans med om än amatörmässig HLR där två pers turades om, och den tredje skötte defibrillatorn.
Yes, det är ”bara” att hålla huvudet kallt och följa instruktionerna. Vi har genomgång i grannskapet en gång om året för att underlätta vid akut läge.
Klart att man ska ta hjälp av allt man kan - defibrillator, HLR, app som hjälper en att göra HLR så rätt det går. Vad som helst för att få in så mycket syre i blodet som möjligt 
Är exakt vad jag gör själv och förespråkar.
Kartan använder man i god tid innan. Så man vet var hjärtstartarna finns.
PSA: Tjata på arbetsgivaren om regelbunden HLR-utbildning!
Har för mig att en hjärtstartare ökar sannolikheten jättemycket för att lyckas med en HLR enligt de kurse jag gått. Men jag kan ha fel. @lilladoktorn eller ni som är läkare, har ni facit?
Läste du artikeln ovan där läkare säger att hjärtstartare inte bara heter fel, utan också för dyra och därför inte bör användas? (jaja, det kanske fanns lite mer nyans, men inte så mycket).
Repliken nyanserar diskussionen. Jag är kardiolog och kan konstatera att defibrillatorer är direkt avgörande vid hjärtstillestånd med defibrillerbar rytm. Kort tid till defibrillering är en av de viktigaste faktorerna för att förbättra prognosen vid ett hjärtstillestånd. Samtidigt är det sant att många hjärtstopp ej uppvisar defibrillerbar rytm och då är den så kallade hjärtstartaren tyvärr verkningslös.
Jag har definitivt inte facit, men kanske några små vinklingar som intensivvårdsläkare.
Jäv: Jag är generellt positiv till hjärtstartare (ff a på offentliga platser) tillgängliga för allmänhet och är också registrerad SMS-livräddare.
Några frågor att ställa sig:
Är en hjärtstartare en hjärtstartare? Precis som artikeln länkad ovan klargör så är svaret NEJ. Hjärtstartare/defibrillatorer fungerar BARA på hjärtstopp där orsaken är ett ventrikelflimmer eller en pulslös ventrikeltakykardi. Detta är en MINORITET av alla hjärtstopp. MEN! NÄR man har någon av dessa arytmier är snabb defibrillering helt avgörande. Det blir ändå en liten andel av totala antalet hjärtstopp. Något som man ofta dribblar bort lite i debatten länkad till ovan, genom att prata procent AV DE MED DEFIBRILLERBAR RYTM. Utan att erkänna att de är relativt få. Det är dessutom inte någon garanti att defibrillering fungerar ens på dem.
Vilka patienter har en defibrillerbar rytm? Minoriteten av hjärtstopp som sker utanför sjukhus har det (och andelen är minskande). Av hjärtstopp som sker, vilket är vanligast har < 20% defibrillerbar rytm. Hjärtstopp på offentlig plats (mer ovanligt) är det en större andel.
Är överlevnad ett bra mått på vad vi eftersträvar? Det tycker jag är något som också behöver nyanseras. Här kan jag kanske låta lite cynisk men jag menar vad jag skriver. Får man ett hjärtstopp är det hjärnan som tar skada först. Om man får hjärt-lungräddning framgångsrikt (hjärtat börjar slå igen) är det liksom inte bara att ta sin säng och gå. Många förblir medvetslösa och rätt ordentligt påverkade av akut organsvikt. Vi tar då som regel patienten till IVA där vi ger intensivvård (respiratorbehandling, cirkulationsstödjande behandling och utsätter patienten för allsköns inte så bekväm mysterapi). Först efter 3 dygn (om patienten inte vaknar) kan vi börja prognosbedöma hur mycket skada hjärnan tagit. Av de som överlever och skrivs hem återhämtar sig de flesta väl, andra får en hel del handikapp och ytterligare en relativt stor andel dör på sjukhus, ofta efter att vi konstaterat att de aldrig kommer att vakna. Dessa anhörigsamtal är ingen rolig arbetsuppgift. Och här får man ju bara konstatera att det bästa för patient och familj troligen varit att återupplivningen inte hade lyckats. Ytterligare andra patienter har ett mer utdraget dödsförlopp där de överlever utan intensivvård men blir svårt handikappade och slutligen avlider på sjukhuset. Det är inte heller något man önskar någon. Ytterligare vissa patienter som uppnått en respektabel ålder och som man lyckas “få igång” med HLR hade nog önskat att de sluppit den sista tiden i livet med omfattande smärtsamma revbensfrakturer (ja, det kommer som ett brev på posten) och lång sjukhustid även om de tillslut återhämtar sig hyfsat och kanske får något år extra och därmed utgör en positiv överlevnadspinne i statistiken.
Givetvis kan en snabb defibrillering på rätt patient leda till att de återhämtar sig bra och slipper hjärnskador och intensivvårdsdebaklet (här är ju det starka FÖR-argumentet), Men vad jag vill poängtera är att vi vet inte säkert att patienter som hade kunnat få dö en plötslig död inte i onödan utsätts för vårdinsatser utan nytta när man experimenterar med allmänhetens hjälp, utan vetenskapligt stöd. Det vet inte jag, när jag är SMS-livräddare, heller.
Risken att tekniken “tar över” intresset. Det absolut mest avgörande man som lekman kan göra för en person med hjärtstopp är HLR. Såg att någon skrev något ovan om att en defibrillator är lättare att lära sig. Här ser jag en risk att vi då tror att har man en def tillhands kan man strunta i de där jobbiga kompressionerna. Då har man verkligen inte gjort någon nytta. Det har skett ett stort arbete med att öka kompetensen hos allmänheten kring basal hjärt- och lungräddning senaste decennierna och det är sannolikt här vi ser de stora vinsterna för överlevnaden.
Uppfattningen att defibrillatorn “löst problemet” Bara för att en defibrillator kopplats på vid ett hjärtstopp är det inte sannolikt att det bara är den som är hela lösningen. Vi får igång patienter även utan def rätt ofta och problemet är som sagt inte löst för att hjärtat börjat slå.
Är mannen på gatan alltid till hjälp? Intuitionen säger GIVETVIS!! eller hur? Jag har en kollega som jobbat en del på läkarbilen i Stockholm (som ofta larmas på hjärtstopp) och beskrivit den stundtals kaosartade situationer som ibland uppstår av alla SMS-livräddare som dyker upp (och mest är i vägen) när någon får hjärtstopp i centrala Stockholm. Det är inte DÄR sms-livräddaren behövs. Däremot ute på landsbygden med lång framkörningstid för ambulans kan det givetvis vara avgörande.
Ska man ha en defibrillator hemma i sin villa? Jag är tveksam. Man får ställa sig frågan hur många man bor tillsammans. Finns det någon som skulle kunna använda den? Bor vi långt ut i obygden så att tidsvinsten för ambulansen vore stor? Hur upprätthåller vi kompetensen på alla i hemmet så man är bekväm? Service, batteribyten mm? Och vill jag ha en hjärtstartare som hänger i hallen eller ger det mig en dålig känsla? Icke att förglömma; Vad händer om någon får hjärtstopp och dör och jag inte lyckades få till det med hjärtstartaren? Hur skulle det kännas? Kan säga att många anhöriga skuldbelägger sin insats ganska mycket när de bevittnat en anhörig som dött i hjärtstopp. Här tror jag att enkelheten och vinsterna med basal HLR inte nog ska poängteras.
Ska vi ha en hjärtstartare i radhusområdet? Här kanske vinsten är större. Fler potentiella användare. Lättare med service och organiserad utbildning. Men! Det “kräver” något av grannarns. Svärmor har länge försökt få till det men vissa grannar motarbetar det hårt. Varför kan man undra?
Med allt detta sagt; Jag är positiv till god tillgänglighet till defibrillatorer på allmän plats, SMS-livräddare och att man testar sig fram till olika sätt att förbättra prognosen vid hjärtstopp utanför sjukhus med allmänhetens hjälp. Dock behöver man ta på sig glasögon med fler nyanser och utvärdera vad man håller på med. 
Hur ser det ut med ålder då? Är högre andel eller till och med en majoritet av hjärtstopp bland unga defibrillerbara? Där blir ju antagligen återhämtningen bättre och det är många levnadsår man räddar. Eller är hjärtstopp bland unga en så försvinnande liten andel att det inte spelar någon till?
Jomen jag håller med om din tanke kring ålder, och känslan är definitivt att hjärtstartare på allmän plats gör störst potentiell nytta för 50-åringen som drabbas av sin första hjärtinfarkt eller 20-åringen med mokardit.
Det beror också lite på hur man ser det. Små barn har som regel INTE en defibrillerbar rytm då majoriteten av hjärtstopp hos barn INTE beror på hjärtsjukdom (som hos vuxna) utan på andningsproblem (sk hypoxiskt hjärtstopp).
GENERELLT kan man säga att det är sjukdomar i hjärtat som gör att man får de defibrillerbara arytmierna (hjärtinfarkt vanligast, myokardit som inte sällan kan drabba unga helt friska idrottare, vissa ärftliga tillstånd). Medan de icke-defribrillerbara rytmerna beror på “något annat” än hjärtsjukdom (exempelvis massiv blödning av t ex brusten kroppspulsåder, förgiftning, drunkning/kvävning, stor propp i lungan, trauma, sepsis mm…) Då variationer av dessa orsaker förkommer i olika vuxna åldrar finns därmed inget tydligt svar (någon kanske sitter på svenska siffror för jag hittar inga vid snabb sökning?) Hittade en Tjeckisk studie som tittade på detta och då var det ingen skillnad i ålder (snitt 65 år) för de med defibrillerbar och icke defibrillerbar rytm. MEN givetvis finns det subgrupper där gruppen relativt unga, friska patienter med VT/VF (hjärtinfarkt, myokardit, ärftliga tillstånd med maligna arytmier) vi sannolikt gör störst nytta för med tillgängliga defibrillatorer i samhället.
Det där är nog tveeggat. För patienten kanske, kanske t.o.m. sannolikt. För anhöriga att shock- och kaosartat se en nära anhörig dö på gatan är inget jag rekommenderar. Att ta farväl under ordnade former på ett sjukhus är nog att föredra - för de anhöriga. Upplevt båda och vet vad jag föredrar både som patient och anhörig
PS: Tack för ditt långa fina inlägg. Jag tar det med mig och tar upp det med de mina ”på landet”. Vi kan nog behöva mer av HLR träning 
Det kan vara värt att veta att bland annat Röda korsets HLR-kurser är gratis även för icke-medlemmar.
Röda Korset (och några andra organisationer) har uppdrag från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att erbjuda privatpersoner kostnadsfria kurser i första hjälpen och hjärt-lungräddning.