Kan vara värt och tänka på att du redan nu haft en väldigt bra löneutveckling och med dina 46 500 tjänar mer än nästan alla i samma åldersgrupp. Om du dessutom räknar att du jobbar betydligt mindre än de allra flesta så har du en extremt bra utväxling på din tid. Väg in detta när du jämför alternativen, tycker jag.
Tror du fullt ut på detta? Alltså att denna “ledningsrollen” (med personalansvar) bara kommer ta 40 h/v ? Om inte, tycker jag att du def ska avstå med den korta arbetstid och relativt höga lön du har idag.
Men: ser du detta nya jobb (roll) på företaget som en stepping stone mot högre höjder i hierarkin? Isf är olika uppoffringar, främst din tid, ett nödvändigt ont. Om du tackar nej nu, är sannolikheten för en ny fråga i framtiden hos denna AG betydligt mindre
Det är trots allt en av faktorerna. Det finns forskning och hypoteser som är så här (jag instämmer, eft ett långt arbetsliv i kontorsmiljö).
Huvudorsaker till stress på jobbet:
- Tidsbrist, för stor mängd uppgifter
- Motstridiga krav (kombinerat med brist på mandat att prioritera)
- Obalans mellan kompetens och ansvar (“för svårt”, imposter syndrome)
- Stor skillnad mellan de egna och AG’s / organisationens värderingar/identitet
#1 leder till köer, på individer. Som i sin tur skapar behov av att managera kö → ännu mer tidsbrist.
#2 är väldigt vanligt och hanteras väldigt ofta undermåligt av spec stora AG. Det leder till sega politiska strider internt och tro mig: sådana bränner lätt ut folk.
Citerar mig själv i en annan tråd:
Jag menar bara att det är en bedömningsfråga.
Jättebra övning!
Fem år framåt säkerligen nöjd om jag kommit vidare och besviken om jag är kvar. När jag är äldre kommer jag säkert se tillbaka och önska att jag kunde ha varit bättre på att sänka mina inre krav. Samtidigt är jag kanske inte helt missnöjd ifall jag sparat mer och kan gå i pension tidigare??
Tanken att jag inte får jobbet känns blandat jobbig och blandat skön då jobbet är i linje med karriärsmål, samtidigt som jag slipper bestämma och får behålla min fritid.
Pengarna gör nog främst skillnad i långa loppet. Jag sparar aktuellt 38% av nuvarande lönen. Den nya lönen skulle öka sparandet och snabba på vägen mot större ekonomisk frihet. Samtidigt ger jag ju bort viss frihet nu. Är inte heller så stort lönepåslag så vore egentligen nog relativt görbart att tjäna pengarna på andra sätt!
Verkar alltså handla om avvägningen frihet nu eller senare? Samt att lyckas i arbete resp. vara nöjd här och nu?
Lutar utifrån allt detta ändå åt ett nej till jobbet (vilket samtidigt känns läskigt och fel då det ju samtidigt går emot allt jag strävat efter vad gäller inkomst och karriär haha).