Jag tror detta kan vara värt att påminna sig om, risken för recency bias kring denna strategi. Dvs även om tanken skulle vara rätt i teorin, vad är det rent konkret för högriskfonder du skulle investera i? Eller ska man “bara” hoppa mellan vad som är hett för stunden, typ tech eller småbolag på sistone, dvs någon sorts momentum (vilket det finns lite tvetydig forskning om så som jag förstått det)? Det är ju som alltid lätt att titta i backspegeln och tänka att man bara skulle tagit “högre risk” och investera i dessa saker, men vad är rätt val idag?
Jag tycker inte din tanke är tokig, frågan är som sagt bara vad man ska lägga pengarna i.
Problemet med att belåna till exempel en global index-portfölj är att du blåser upp hela avkastningsfördelningen. Det vill säga, du får högre uppsida men också större nedsida. Det som efterfrågades i denna tråd är snarare något som blåser upp uppsidan men lämnar nedsidan oförändrad eller förminskad.
Nischade fonder med hög avgift är inte de i alla fall…
Jag tror nog det är praktiskt omöjligt att hitta något som begränsar nersidan och samtidigt blåser upp uppsidan om man tar hänsyn till hur stor (liten) sannolikheten är för uppsidan relativt nersidan.
En trisslott har väldigt begränsad nersida och enorm uppsida. Men helt urusel strategi för att bli rik.
Jag är helt med på kritiken mot modern portföljteori, där dom kanske två största antagandena är den effektiva marknadshypotesen och normalfördelad avkastning (det senare är ju en av Nassim Talebs stora invändningar mot modellen där han menar att den verkliga distributionen har fetare svansar än vad normalfördelningen förutspår - detta är inte ens kontroversiellt).
Sen kan man ju också kritisera modellen från den synvinkel att risk, korrelation och förväntad avkastning måste estimeras för att ens kunna börja lösa optimeringsproblemet. Detta görs nästan alltid baserat på historisk data och makroekonomiska antaganden (t.ex. Opti sätter FÖRVÄNTAD AVKASTNING = RISKFRI REAL AVKASTNING + FÖRVÄNTAD RISK × FÖRVÄNTAD SHARPEKVOT + INFLATION, där förväntad sharpekvot och inflation är parametrar som sätts utifrån ekonomisk forskning och riksbanken inflationsmål).
Framförallt antagandet att korrelationen mellan tillgångarna är konstant ter ju sig inte realistiskt eftersom förhållandena är mycket mer komplicerade än så i verkligheten (dvs korrelationer kan variera med tiden).
Som du säger är det även välkänt att mean-variance problemet inte är särskilt robust i den mening att en liten ändring i korrelation kan ge upphov till stor ändring i dom optimala portföljvikterna. Detta problem är dock välstuderat och går att komma runt någorlunda väl genom att tweaka optimeringsproblemet och använda resample tekniker.
Mig veterligen används mean-variance optimization fortfarande väldigt mycket bland portföljförvaltare som en benchmark, och det är definitivt gott nog åt en småsparare som inte använder någon bättre metod.
Öka mängden kronor du sparar och investerar - helst genom ökat kassaflöde eller lån
Laborera med tidshorisonten - när ska du nå målen.
Därefter kan man överväga öka risken i själva investeringarna. Men då skulle jag själv valt något av de sätt som det finns belägg för i forskningen:
Faktorer - småbolag, momentum eller kvalitet - t.ex. hade vi föreläsning igår om det på Patreon av Henning Hammar från Börslabbet. Kommer inspelning inom kort.
Felprissättningar på marknaden - börsnoteringar och multipel-arbitrage.
Felprissättningar till följd av regleringar - onoterade bolag inför börsnotering
Allt annat tycker jag personligen är spekulation som handlar mer om tur än skicklighet.
Jag håller med om allt du säger! Det jag kan störa mig på är att man inte i något whitepaper redovisar några konfidensintervall för sina estimat! Man redovisar heller inte hur man estimerat de olika sakerna. Det gör lite ont i hjärtat när jag ser sådant.
Det är lite av en tankevurpa! En trisslott har en förhållandevis stor nedsida i och med att en vinst är så osannolik. Det är nästan en säker förlust! Den förväntade avkastningens fördelning skall vara asymmetrisk med stor sannolikhetsmassa vid positiv avkastning, inte tvärt om som för en trisslott.
Guld verkar göra precis detta med en portfölj! Som närmandes tidigare i tråden kan man däremot ifrågasätta detta iom att det finns begränsad data att testa denna hypotes på.
Du får nog definiera nersida och uppsida lite tydligare då.
Hävstång lyfter hela utfallsrymden med en faktor på den förväntade avkastningen och breddar utfallsrymden. Så hävstång och indexfonder är en mycket bra väg att gå om man kan låna tillräckligt billigt.
Guld har en förväntad avkastning på i princip noll (realavkastning) så den sänker din avkastning om du för in en för stor del guld i din tidigare 100% aktieportfölj. Men guld är i princip okorrelerat med aktier så man kan höja den riskjusterade avkastningen rejält och vid små andelar guld så kan man t.o.m. höja avkastningen lite grann.
Men ska man höja avkastningen mycket så får man ta till saker såsom hävstång.
Med reducerad nedsida menar jag att avkastningens fördelning har mindre sannolikhetsmassa för negativa värden, dvs en lägre sannolikhet för stora förluster.
Det är precis det som jag menar är problemet. Vi vill inte lyfta hela utfallsrymden. Guld visar en tendens att vara okorrelerat med aktier förutom vid stora nedgångar då det visar negativ korrelation. Det verkar vara ett bra verktyg för minska sannolikheten för stora nedgångar genom att skew:a avkastningens fördelning mot positiva värden. Jag säger inte att det är den bästa lösningen, men det är effektivt för småsparare.
Efter att du reducerat sannolikheten för förluster kan du naturligtvis belåna portföljen. Men eftersom att du redan reducerat sannolikheten för stora förluster, så kan du belåna med gott samvete.
Vilket jag menar att en trisslott har. Du kan inte göra större förlust är priset på trisslotten. Även om det är nästan säkert att du förlorar just de pengarna.
Sannolikheten för en stor förlust är noll, sannolikheten för en mycket lite förlust är mycket stor.
Man behöver vikta sannolikhetsmassan med hur den uppfyller ens ekonomiska mål. En enorm förlust på några miljoner (typ hela ens kapital) kan vara game over under ens livstid, även om sannolikheten för det när man gjorde sin investering vara extremt liten.
Att ligga rätt i risk är svårt, och redan vid 100% aktier har man lämnat högsta riskjusterad (volatilitetsjusterad) avkastning.
Om du köper EN trisslott ja. Om du vill använda trisslotter för att begränsa nedsidan i en portfölj så måste du nog köpa ganska många och således göra en stor förlust. Enligt definitionen jag gav är alltså trisslotter ganska värdelösa.
Här ska inte viktas någonting! Jag hoppas att vi är överens om att en stor sannolikhetsmassa vid negativ avkastning alltid är dåligt för alla. Målet med att konstruera en portfölj torde alltid vara att att uppnå en avkastning med en fördelning med stor sannolikhetsmassa för positiva värden.
Då finns det ingen investering över huvud taget som slår en bankkonto med ränta!
All sannolikhetsmassa ligger på en positiva sidan! En riktigt urusel portfölj för de flesta.
Man kan inte göra såna förenklingar hur som helst.
Har funderat mycket på varför Opti avviker så pass mycket från marknadsportföljen och överviktar mot exempelvis EM. Finns det någon logisk förklaring till att göra det i portföljer som har annan fördelning än 100% aktier?
Jag hoppas att vi är överens om att en stor sannolikhetsmassa vid negativ avkastning alltid är dåligt för alla. Målet med att konstruera en portfölj torde alltid vara att att uppnå en avkastning med en fördelning med stor sannolikhetsmassa för positiva värden.
