Jag har sett i andra trådar att det finns en hel del i forumet som jobbar/jobbat på HR. Jag skriver detta med anledning av att en närstående har blivit avskedad efter 27 års plikttrogen tjänst. Den avskedade har alltid följt alla riktlinjer och varit ordningsam och uppskattad av de närmast överordnade cheferna, alltid genererat vinst till avdelningen. Helt plötsligt blir vederbörande ansedd som kriminell av en nyligen tillsatt chef på nivån över den avskedades chef!
Så som HR har agerat i detta ärende är hårresande. Därför undrar jag hur den normala arbetsgången är - även om jag inser att det kanske inte är särskilt vanligt att man avskedar anställda. Vad har HR-personal för befogenheter och hur jobbar HR-personal för att gräva fram fakta om en person som organisationen har bestämt sig för att göra sig av med? Anlitas privatdetektiver för att försöka hitta något att angripa personen för?
Jag inser att ett företag/en organisation har oerhörda möjligheter att nosa upp och till och med hitta på (ljuga ihop, som här) bevekelsegrunder om en person, även från privatlivet, för att - i detta fallet på HELT falska grunder - göra sig av med en anställd.
Bakgrund: den avskedade personen (obs! ej “uppsagd” utan “avskedad” - en viktig skillnad rent juridiskt) har blivit utsatt för stasi-liknande förhör där bilder från vederbörandes telefon (som beslagtogs tillsammans med jobbdatorn två dagar före midsommar) har skrivits ut, bilder på privata ägodelar med insinuationer att pengar förskingrats (med insinuanta frågor om hur vederbörande kan ha råd med en dylik ägodel), bilder på privata resor för åratals sedan och lagts fram för den berörda med insinuationer om mutor osv osv i all oändlighet. Anklagelser som är HELT grundlösa och uppdiktade. Nu är personen i fråga alltså avskedad sedan 1,5 månad. Processen har alltså pågått i månader och nu gått in i ett nytt skede med fackliga tvisteförhandlingar om förfarandet. Det lär gå vidare till AD. Arbetsgivaren är hårdnackad och håller fast vid sina lögner, baserade på total okunskap om yrket i sig.
Mitt diskussionsämne är alltså: vad har ni HR-anställda för erfarenhet av hur långt ni får gå för att trakassera en anställd med lögnaktiga utsagor för att få till stånd ett avsked? Kan det verkligen vara tillåtet? Några fler som har input eller vill komma med egna erfarenheter av en arbetskonflikt? Allas råd, tips och synpunkter tas emot med varm hand.
Har jobbat som Hr chef i många år och varit med om att avskeda medarbetare. Lite kort kan man säga att innan man går så långt som att avskeda någon så behöver man kunna styrka starka skäl till detta. Vid avsked så krävs det att medarbetaren agerat riktigt grovt tex misshandel, förskringring, stora skador på företaget ekonomiskt, medarbetare osv.
Sedan är sällan ngt svart eller vitt och min erfarenhet är att den berörda medarbetaren version till arbetskamrater, nära och kära oftast framställer arbetsgivaren som boven i dramat.
Om fallet är uppe i AD så lär väl rättvisa skipas förr eller senare.
Rent krasst, så är HR företagets förlängda arm. Så länge de håller sig inom vad som rent juridiskt är lagligt har de antagligen inte gjort fel. Här finns en väldigt relevant distinktion: Något kan vara “bra” eller “dåligt”, respektive “rätt” eller “fel”. De förstnämnda är vad gemene man tycker, sistnämnda är rätt/fel som i lagligt/olagligt.
Som sagt, Företaget har med HR som verktyg avskedat personen. HR personal har befogenhet att utföra denna typ av handling. Huruvida det är rätt eller fel får en domstol avgöra. Om det är bra eller dåligt är svårt att bedöma på den lilla informationen du ger.
Men rent generellt så brukar företaget äga både dator och telefon, och därmed även innehållet i dessa som så klart enbart brukas i tjänsten. Att de “beslagtar” dessa är därför troligtvis fel; de ser helt enkelt till att ta tillbaka något som redan är deras.
Bilder på privata ägodelar skulle kunna vara “fel”, lite beroende på i vilket sammanhang och på vilket sätt dessa foton införskaffats. Här behöver domstol ta ställning.
Om detta är olagligt (“fel”) eller bara dåligt får en domstol avgöra. Här skulle diverse brottsrubriceringar om integritetsintråg och liknande vara relevanta. Det kanske kan motiveras, men gissningsvis skulle det hänga på vad man har anledning att misstänka personen för, och vilka (andra) sätt man skulle kunna undersöka detta på. Men visst är det osmakligt (“dåligt”).
Bra att facket är inblandat. De vet mycket mer och bättre än vad vi på forumet vet. Jag antar även att de har mer insikt i det aktuella fallet än vad vi någonsin kan ha. Och är personen med i facket så lär de strida om de anser att något inte står rätt till. Varför inte fråga dem istället?
Jag har bara varit med om att säga upp någon, inte avskeda någon. Det brukar normalt krävas synnerliga skäl och bevis för detta för att göra det sistnämnda.
Jo, så är det väl - alla håller på sin sak. Men anklagelserna om förskingring är ju helt befängda och saknar helt grund och bevis. Och hur skulle det i så fall ha kunnat försiggå i 27 år utan att andra och tidigare chefer, ekonomer och revisionsbyråer reagerat?
Detta låter som din personliga åsikt. Bolaget är uppenbart av en annan åsikt. Vem som har rätt kommer antagligen en domstol behöva göra, med den avskedade personen + facket på ena sidan och företaget på andra sidan. Mer än så kan vi nog inte säga egentligen, för du varken har eller bör hänga ut någon här eller berätta så mycket detaljer på ett publikt forum att vi kan lösa detta. Låt facket ta hand om det är mitt råd.
Nja, det är ju så att de ursprungliga anklagelsegrunderna har fallit som käglor efter fackets genomgångar och då uppfinns helt plötsligt nya argument som blir allt tunnare och tunnare. Egentligen är det en rolig fars att följa krumbukterna, men när man ser hur den berörda parten drabbats blir det på fullt allvar.
Det tråkiga i sådana här fall om det nu skulle visa sig att den anställde absolut inte har gjort några fel utan istället blivit oskyldigt anklagad och avskedad, är ju att den personen lär ju knappast vilja jobba kvar i företaget? Förtroendet måste ju vara i botten, även om man vinner i rätten.
Japp, extra lurigt om det är en mindre ort eller mindre bransch, där snacket går. Då kvittar det om man tilldöms några årslöner eller liknande. 50 år och ute i kylan liksom - tjoho…
Ja verkligen, kan vara förödande för ens fortsatta arbetsliv. Har man dessutom varit väldigt länge på en och samma arbetsplats där de anser att man är kriminell så vill man ju inte ens ange dom som referens. Vilket i sin tur gör att det blir konstigt när nästa potentiella arbetsgivare frågar efter referens eller varför man fick sluta.
I en större stad kanske det är lättare att vara anonym eller hitta nytt jobb ändå men i en liten stad kan det nog vara svårt. Många arbetsgivare känner kanske varandra också/umgås i samma kretsar och skvallrar om både det ena och det andra. Till slut hamnar man på svartlistan hos alla företag i byn.
Jag arbetar inte inom HR men har länge jobbat i arbetsgivarfunktioner nära högre chefer. Jag har också erfarenhet av att själv bli uppsagd. När jag började arbeta hade jag en något naiv föreställning om att saker på arbetsplatser sköts korrekt, att lagen som regel följs osv. Den bilden gäller på många håll men det vore fel att tro att det generellt ser ut så.
HR är ett redskap för ledningen och när saker går till på konstiga sätt är det oftast en chefsperson som står bakom det, även om det kanske inte är uppenbart. Vissa chefer har psykopatiska drag och kan öppet ljuga och ta stora risker för att bli av med personer som de av olika skäl ogillar. Jag påstår inte att det skulle vara vanligt. Jag har jobbat i 20 år och under den tiden träffat på två psykopater med personalansvar varav en var min uppdragsgivare. Det här är en sådan erfarenhet som jag ser som väldigt värdefull men inte så rolig. Jag har med åren kommit att värdesätta en rad olika negativa eller extrema situationer som jag hamnat i, både på jobbet och privat.
Att sådana här fall går till AD är bra. Det ger inte någon jobbet tillbaka men det kan ge ett kraftigt skadestånd motsvarande flera årslöner. Jag utgår nu från att personen de facto är oskyldig och att det handlar om att hen av någon anledning ogillats av någon person i ledande ställning. Sedan finns ju varianten att många på en arbetsplats i massor av år brutit mot regler av något slag. Det har av alla uppfattats som ett normalt beteende och ingen har brytt sig. Sedan upptäcks det hela av någon och personer får sparken utan att egentligen ha uppfattat att de gjort något otillåtet.
I fallet när jag blev uppsagd gick det till så att chefen i fråga planterade ett fel i en presentation som jag höll. Han gjorde detta med full vetskap om att en annan person i ledande ställning var extremt petig med detaljer och skulle bli upprörd över felet i fråga.
Redan innan den händelsen hade jag noterat att chefen var överdrivet petig med småsaker. Som anställd gör man ibland fel av alldagligt slag. Det är en naturlig grej och något man löser i vardaglig dialog med sin chef. I mitt fall blev dock varje smågrej genast grund för ett “allvarligt samtal”. Jag inser idag att det handlade om att samla på sig ett antal “allvarliga samtal” för att efter en tid kunna hävda att jag fått tillrättavisningar men inte bättrat mig. Det ska sägas att chefen i fråga inte var specifikt ute efter mig utan betedde sig så här mot många. Under hans styre var det en rad personer som fick sluta under mer eller mindre konstiga former. Andra valde att sluta frivilligt. Chefen i fråga blev senare utköpt av arbetsgivaren men jag vet inte om de här sakerna var något som spelade in där.
Min erfarenhet som chef är att det sällan är ens fel att två träter. Eller ”ingen rök utan eld” när någon känner att just de blivit superduperorättvist felbehandlade.
Man vill som arbetsgivare göra ett för sig rent tekniskt och juridiskt, AD är inte så kul direkt.
De få gånger som jag själv behövt säga upp medarbetare på andra skäl än ren arbetsbrist har det grundar sig i personliga skäl, samarbetssvårigheter och direkt arbetsvägran från medarbetarens sida.
En uppsägning rörde faktiskt den lokala fackklubbens ordförande som verkade se det som sin livsuppgift att obstruera, skapa konflikt och balansera på gränsen i alla sammanhang. Det var extra spännande, särskilt när jag som relativt ny chef utan track record blev felaktigt anklagad för systematisk mobbning (att få en skriftlig varning för att du som anställd kastat din företagsmobil i väggen under skrik och gap vid svartsjukedrama med kollegor är inte ett exempel på hur en chef mobbar dig…).
Försöker läsa lite mellan raderna vad du skriver, men nummer 1 HR har inget med detta o göra, utan som någon tidigare nämner, beslutet kommer från en chef.
Första jag reagera på är detta! en rädsla att något uppdagas?
Sedan detta?
Låter som företaget ska gå på illojalitet.
Vad står det i anställningsavtalet? gå igenom dator mobil , det är företagets ägor, där kan dom gå ganska långt, ev privata filer o bilder går under annat, men frågan om detta är uppmärkt så dessa går urskilja, privat vs företagets.
Men sådana här fall brukar oftast sluta med en uppgörelse, brukar sällan bli några stora belopp vid rättegång, vid jämkning av bevis ca 220 tusen kr till anställde om allt går bra, men kan även påvisa att det var en skälig uppsägning.
Tror han har råkat reta upp någon, haft en jobbig attityd som någon chef har stört sig på, varav chefen har tagit detta beslut.
Tänk om min frus chef hade haft 1/10 av handlingskraften av vissa beskrivningar här. Du hade min frus kollega inte jobbat kvar och dom hade haft det trevligare på jobbet. Kollegan gör ständigt fel (reception på en vårdklinik) slarvar bort journaler, vägrar vissa arbetsuppgifter, är otrevlig mot kollegor och patienter, följer inte hygienregler vid operationer. Flera personer vägrar arbeta med henne på operationer.Dessutom har hon stulit pengar ur handkassan. Allt detta vet chefen om utan att göra något.
Är du helt säker på detta? Det verkar extremt osannolikt att ge någon sparken direkt (inte ens varnas först) om det inte finns någon som helst anledning.
Det som kan ha hänt är att den nya chefen börjat kräva rättning i ledet och att regler som tidigare har gått att glida på faktiskt efterlevs. Har sett flera såna situationer.
Alternativt har det hänt saker som personen ifråga inte vill kännas vid utan bara gömmer sig bakom det som formellt är bevisbart. Det kan vara ett dåligt beteende som är svårt att beskriva i ord men som många känt av.
Hade jag varit du hade jag haft dörren på glänt för att personen faktiskt är lite manipulativ. Jag hade inte med hull och hår köpt hens version. Sparken får man inte för ingenting pga omfattande och ev dyr process.
Det krävs väldigt starka skäl för att ge någon sparken direkt. I normalfallet är man som arbetsgivare skyldig att ge varning och möjlighet till förbättrat beteende. Just den här punkten är också något som det slarvas med. Det kan alltså vara så att själva beteendet i sig förvisso utgjort möjlig grund för uppsägning men inte utan att först ge möjlighet till bättring.
Jag tror inte att någon behöver vara manipulativ utan det kan helt enkelt handla om att alla på arbetsplatsen betett sig på ett visst sätt. Beteendet har uppfattats som normalt och kanske har det även varit känt av vissa chefer, även om det aldrig godkänts i formell mening. Chefen har sedan, av en eller annan anledning, velat bli av mer en viss medarbetare och anklagar då denne för detta fel, trots att felet i praktiken begåtts av alla.
När jag själv blev uppsagd hade jag en tidsbegränsad anställning med en månads kvarvarande uppsägningstid. Chefen i fråga hade alltså blivit av med mig väldigt snart utan att behöva lyfta ett finger. För honom var dock maktfullkomlighet ett egenvärde. Det handlade om att sätta skräck i övriga medarbetare för att skapa en kultur av förtryck och underkastelse. Man ska veta vem som bestämmer och inte våga sätta sig upp mot makten. Jag är fullkomligt allergisk mot sådant där och betedde mig helt öppet som om det regnade. Just för att jag hade så kort anställningstid uppfattade jag mig som odödlig. Det var en felaktig strategi i någon mening. Nu var det här en intressant upplevelse på många sätt även om jag inte skulle vilja gå igenom det igen.
Jag tycker det är fascinerande hur du beskriver att din närstående absolut inte har gjort ett endaste fel.
Tycker du själv att historien låter sannolik?
Verkligen och här har arbetsgivaren (AG) gått på ett “tips” och agerat utan eftertanke och direkt valt att gå direkt till avsked utan de mellanliggande åtgärderna, som du tar upp, och som rimligen bör vidtas först. AG vill inte avslöja “tipsaren” för facket, varför förhandlingarna strandar. AG väljer att hemlighålla alla sina underlag, vilket också förefaller vara ett underligt tillvägagångssätt. AD lär tvinga AG att lägga fram dessa bevis.
