Enligt facket är alla dessa grova argument redan pulvriserade. Men galenpannan försöker då “uppfinna” andra argument som i grunden är helt irrelevanta åtminstone för att bli avskedad (som är en mycket mer allvarlig juridisk term än uppsägning). Allt för att rädda sitt eget ansikte, tyder det på. I grunden är det hela löjeväckande. Men givetvis är det inte så för den drabbade som försatts i detta inferno.
När det gäller min tidigare psykopat-chef så blev han chef efter att tidigare ha varit expert hos en ledande revisionsfirma. I en revisionsrapport lämnade revisorerna en rekommendation till den aktuella kommunen att anställa honom (=en namngiven person) som chef. Det handlade om en kommun med mycket eftersatt verksamhet där det behövdes rejäla åtgärder. Att vara rätt omänsklig och instrumentell var säkert bra kvalifikationer för att kunna driva igenom stora radikala förändringar. Jag tycker ändå att själva upplägget att rekommendera anställning av en namngiven person i en revisionsrapport är intressant. Det ligger nära till hands att tro att man ville bli av med personen i fråga. Är det någon som har kunskaper om fenomenet i fråga?
Jag har alltså själv hittat den aktuella revisionsrapporten på nätet och kunnat se att det förhåll sig just så här så det är inte hörsägen. När jag träffade på en sådan konstig chef var jag bara tvungen att göra lite research för att förstå hur han kommit till den rollen.
Fast här har du berättat att facket inte ska driva saken vidare, utan personen ska driva det själv?
Hur hänger detta ihop?
Där har du nog misstagit dig. Facket driver frågan med full kraft. I sista skedet blir det arbetsdomstolen (AD). De har inga dubier överhuvudtaget om ett nederlag.
Det är sannolikt inte fullt så enkelt. Arbetsgivaren lär ha iallafall en del på fötterna för att driva det hela framåt. Samtidigt är det väldigt ofta som sådana här fall löses vid förlikning. Jag skulle inte tro rakt av på fackets bild. Det är också värt att notera hur arbetsdomstolen ser ut och fungerar. Det är ingen vanlig “juridisk” domstol utan en särskild konstruktion. Oftast brukar förlikningslösningarna vara fördelaktiga för båda parter.
Nej, det låter ju som en märklig situation.
Min poäng var bara att din närstående kanske friserar bilden en aning eftersom det inte alltid är så kul att erkänna för sin omgivning att man inte var önskvärd på sin arbetsplats.
En anekdot från min erfarenhet som chef när jag tvingades säga upp en medarbetare pga grava samarbetssvårigheter samt arbetsvägran:
Plötsligt ringde lokala nyhetstidningen och undrade om jag ville kommentera att min arbetsgivare systematiskt gjorde sig av med just kvinnor med judisk bakgrund.
Jag blev väldigt förvånad eftersom jag inte ens vetat om att medarbetaren i fråga hade denna bakgrund.
Journalisten hade fått ett dokument med en lång lista övertramp som medarbetaren varit med om.
Samtliga var rent uppdiktade…
En annan bekant till mig var avlägsen bekant med medarbetaren i fråga, men hade fått höra en helt annan story om omorganisation och nedskärningar.
Så det finns folk med fantasi, inte bara psykopater inom HR eller i ledande ställning…
Framtiden får utvisa. Som utomstående är det intressant. Den drabbade har möjligen inte den infallsvinkeln, men är, efter denna enorma förtroendeskada, ändå segerviss.
Enda stora erfarenheten jag har av en liknande händelse är med min mamma, har nämnt om henne i en annan tråd, men en bestämd kvinna.
Hon råka ut för samma sak, uppsagd efter 25 år, två år kvar till pension, chefen störde sig på henne, hon ville inte lära upp nyanställda med orden, jag ger inte ut min utbildning/kunskaper gratis till en annan anställd.
Det blev fackliga förhandlingar och visa sig att hon vann, hon fick några hundra tusen i skadestånd, (just under 300 tusen) hon hade under processen fått ett nytt jobb, jobba där sista tiden.
Hon nämner aldrig att hon gjort något fel, det kom något år efteråt, där hon berättar vad hon skulle gjort annorlunda om hon fick leva livet igen, där hon berättar, i nästa liv ska jag vara mer foglig, vara mer tillmötes gående. Vad jag förstår så följer denna händelse henne resten av livet.
Som tidigare nämnt så är hon även ordförande (kommunalpolitiker), hon kan och vågar snacka för sig.
Chefen som sa upp henne jobbar inom staten, likt mamma även hon statligt anställd, skadeståndet har ingen betydelse för chefen, vilket gör det enkelt för en chef att sparka någon som inte passar in mer.
Hoppas din vän får skadestånd, men fantisera inte om något jätte belopp.
Kan ge lite tips till andra småföretagare om man vill bygga upp lite HR funktioner bland få anställda, vi brukar göra om en tjänst till arbetsledare eller lite högre, man ger lite mer i lön, denna person får då uppgift att förmedla/framföra arbetet, det blir även en person som ger information om anställda, vid problem ger man order till denna person att följa upp problemet, och vad personen ska göra.
Ett enkelt sätt att skicka fokus från sig själv till den person man uppgraderat, folk är lättköpta, dessa finns på alla arbetsplatser. man kan göra uppgraderingen redan från 4-5 anställda. Man har då bara en person man behöver gå till, klaga eller annat, personen för vidare allt, får konstigt nog även skulden för det mesta, enda man behöver göra är att backa upp personen.
Fantastiskt tydligt fall av arbetsvägran. Inte särskilt konstigt att arbetsgivaren måste agera.
1 gillning
På sätt och viss men det satt långt inne för mamma att berätta exakt vad som hänt, tog 5 år.
Men man ska samtidigt se företag som köper ut sina anställda, ex Eriksson eller en massa statliga bolag, ta Skellefteå kommun som exempel dom har lagt 30 milj på köpa ut anställda(ca 220 per) där rubriker är “Håll käften och lyd” sedan “Tack till er som inte håller käften”
Ger bara en hänvisning till att statliga chefer inte behöver bry sig, staten är en hård arbetsgivare.
Håller med om att det här framstår som nästan överdrivet. Den vanliga anledningen brukar ju vara att personen själv har 30 tkr i lön efter många års arbete och ska lära upp någon nyexad med typ 40 tkr i ingångslön. Det kan man ju då också i någon mening förstå.
Måste bara fråga, du säger gång på gång att facket pulveriserat alla misstankar, hur vet du detta? Sitter du med på mötena eller är det en återberättelse från den närstående? Tyvärr blir det väldigt ensidigt när allt kommer från den som är anklagad och misstänkt. Det blir lite svart och vitt. Även om det nu är en psykopat till chef som bara gör allt i sin makt för att få personen sparkad så är det ganska naivt att tro på allt en person säger.
2 gillningar
Jag förstår din invändning. Jag sitter dock på info som jag inte kan yppa. Men det är oerhört intressant att höra andras erfarenhet av dylika tvister i arbetslivet och det var väl det som var främsta anledningen till att ens dryfta denna fråga.
1 gillning
Det brukar heta så. Sen förlorar de i rätten.
Det återstår att se.
Tänkte att dessa inlägg kan vara bra och se, första Oxelösunds kommun säger upp personal, Lyssna extra noga när HR berättar om chans att korrigera sitt beteende.
Vad jag vill visa är att man sitter inte så säkert på sitt jobb som man kan tro, även efter 30 år som anställd.
Ta sedan en titt på vad facket vill säga om detta, nu tar facket bara upp rehab, men hur korta tiderna är innan man blir uppsagd.
Finns ju arbetsgivare som har som strategi att avskeda folk de vill bli av med. För att sen backa och förlika. Blir oftast billigare än att säga upp och riskera att stå med lönekostnaden om det processas…
Jag har vid ett flertal tillfällen, som hr, fått samtal från chefer som vill “bli av med” folk. Det är extremt sällsynt att det finns saklig grund vid dessa tillfällen, vilket de brukar bli varse.
För min del ser jag det som HRs roll att hålla cheferna I tyglarna.
Nu när jag tänker efter har jag faktiskt avslutat fler chefer än medarbetare… Mer än en gång har det startat med att chefen vill bli av med någon, som har gjort att jag fått upp ögonen för vad chefen pysslat med. Är ju extremt viktigt att hr har en bra bild av vad tusan som händer, och inte enbart går på den bild som chefen målar upp. Hör ju till ansvaret liksom…
Sen är HR förstås en arbetsgivarrepresentant, men det är inte heller sunt att ha chefen som tar sig för stora friheter. 
Är ju skrämmande att läsa om den allmänna uppfattningen om HR i denna tråden. Har nog haft tur med mina kollegor på de ställen jag jobbat. 
3 gillningar
Skulle vara intressant att vett veta vilket årtal detta hände.
Jag har fått lära mig lite om förvaltningsrätt på sistone och vet att överklagande instans för myndighetsbeslut i Sverige har blivit ändrat (någon gång) efter krav från EU.
Det du skriver låter inte riktigt rätt för mig enligt dagens regler, en överklagan ska inte ske till någon nämnd utan (oftast, det finns undantag) till förvaltningsrätten. Möjligtvis har ni blandat ihop överklagande och omprövning?
Hursomhelst, bra att det löste sig.
Jag vill verkligen inte göra gällande att alla HR-personer jag haft att göra med varit ”onda”.
Som stabsperson har jag jobbat nära ganska många HR-personer genom åren. Däremot har enstaka HR-personer aktivt tagit på sig en sådan roll i väldigt specifika situationer. Jag kan erkänna att jag inte haft några högre tankar om just dessa personer innan de aktuella händelserna. Jag har ändå blivit förvånad över deras agerande, särskilt när ”sakägarna” betett sig på alla sätt mer anständigt.
Sånt är ju bara bedrövligt.. Har jobbat i ganska slimmade hr-organisationer, men har sprungit på den typen på utbildningar och i nätverksträffar. Gissningsvis finns väl motsvarande i alla skrån. Kanske dessa som annars hade varit psykopatchefer 