För AD så gäller arbetsgivare o fackförbund om det finns kollektivavtal, ska du väcka talan själv så kan du nå AD om bägge parter är bundna via kollektivavtal, bägge sätten kräver att tvisten gäller om kollektivavtal, annars är det via tingsrätt, om man vill överklaga så kan AD ge prövningstillstånd.
Detta låter mycket märkligt, man blir nyfiken varför Arbetsgivaren har haka upp sig på en resa, enda jag kan komma på är att den skedde när man inte fick fick ledigt, var sjuk eller på frånvarotid.
Semester var beviljad, helt i laga ordning. Det förefaller helt enkelt vara ett “kattrakande” och ett “felsökande” för att försöka få vatten på sin kvarn för de från början vaga grunderna som “tipset” byggde på. Ett försök att bygga upp ett luftslott för att skaffa sig bevekelsegrunder när tipset visade sig brista i legitimitet. Jag finner att det är ett oerhört klandervärt tillvägagångssätt. I min naiva värld har jag alltid trott att HR var en avdelning som i hög grad skulle värna om de anställdas väl och ve. Ack, vad fel jag haft.
HR är knappast en neutral part, det är arbetsgivarens resurs.
Men du tror fortfarande inte att din bekant gjort ett endaste fel eller undanhåller någon detalj av historien för dig? Hen är guds bästa barn och så från ingenstans kommer stora stygga arbetsgivaren och bestämmer sig för att bedriva denna form av helt ogrundade trakasserier?
Jag säger inte att det är omöjligt, bara att det är rätt osannolikt…
Oavsett bevisbördan. Vad anför arbetsgivaren mot personen i sak?
Tack för input, alla vinklar tål att granskas. Som jag förstått det, och det som gnager i den nyligen tillsatte chefen (två nivåer över den avskedade och som är den person som dragit igång den här processen) är att det inte finns några skrivna direktiv hur vissa delar av arbetsuppgifterna ska genomföras. Uppgifterna har likväl utförts till belåtenhet i alla 27 år av de för stunden anställda närmast överordnade cheferna. Eftersom den berördas tidigare chefer inte längre är kvar på arbetsplatsen, är det enkelt att ge sig på den nu avskedade personen som en enkel måltavla för bristen på skrivna rutiner. Vad det i själva verket torde handla om är att den nyligen tillsatta chefen inser att felet vilar på honom, som inte sett till att det finns skrivna regler för förfarandet, och nu försöker han hitta en måltavla och “skurk” för att skydda sin egen ofullkomlighet. Å andra sidan kan man tycka att den nytillsatte chefen helt enkelt skulle ha utformat skriftliga regler och ålagt den avskedade att följa dem, så hade han visat handlingskraft och en vilja att åtgärda brister från tidigare (som han rimligen inte kan vara ansvarig för), i stället för att dra igång denna process. På något sätt är mitt omdöme att chefen inte har handlat med någon som helst fingertoppskänsla.
Låter väldigt rättshaveristiskt. Vi kan inte uttala oss om vi inte vet mer om exakt vad som anförs som han gjort fel på. Vad han gjort tidigare 27 år är väl helt irrelevant här. Man får inte frikort idag för att ingen klagat tidigare.
Men det måste ha funnits några PU-samtal? mellan beslutet om avsked och händelserna.
Vanligtvis har man dessa samtal regelbundet, förvånansvärt nog är det ofta medarbetare/kolleger som rapporterar in brister och problem med andra kolleger, dessa brukar man bla prata om under mötet med den anställde.
Låter som han har gått över en chef, uppviglat något?
Det finns ingen lag på att en arbetsbeskrivning måste finnas, arbetsgivaren har rätt att utvecklas, ändra arbetsuppgifterna under vissa begränsningar, dvs inte för mycket från ursprung men ändå ganska långt gående.
Verkar som personen varit en huvudstark anställd med sina 27 år, vilket även kan skapa många konflikter på arbetsplatsen, där andra anställda slagit ner näven i bordet och krävt att chefen tar över kontrollen.
Med din nya beskrivning så är vi nu inne på ev uppvigling.
Vem skulle ha uppviglat vem, menar du?
Vad man ska veta är att arbetsgivaren har många möjligheter att styra en anställd, en anställd har massor av skyldigheter.
Som sagt har den nya chefen ändrat något så är det bara för den anställde att ta mössan i handen och inse att dom befogenheter han hade med tidigare chef åkte ut genom dörren med han.
Uppviglat kan vara mycket, kanske han har snacka skit om den nya chefen, eller uppmanat att så här har vi alltid jobbat och vill inte ändra, fått anställda att gruppera sig i olika läger osv, finns massor att plocka upp här.
Kort o gott han lyssnar inte på chefen, kanske bara med ena örat, kanske chefen har tagit upp förändringar mer än en gång, han hittat personen som motverkar förändringen, chefens uppgift ta tag i problemet, mycket vanligt om personen är viljestark.
Jag tänker mig att HR fungerar ungefär som Carbert i Dilbert-serien. Dilbert Catbert - YouTube 
Hej!
För ett par år sedan, hade jag nog svarat “ingen rök utan eld” osv som några har svarat i denna tråd. Men nu är det så att jag har drabbats av att min nya chef är psykopat. Och jo, detta kan drabba vem som helst, man behöver inte ha gjort det minsta fel på jobbet. En kollega varnade mig för min nya chef och sa “han är psykopat, se upp för honom” men eftersom jag aldrig har haft att göra med en psykopat förut så visste jag inte hur detta skulle drabba mig. Eftersom min nya chef är psykopat så bryter han mot regler (ingår i att vara psykopat). Jag påpekade vid ett möte att vår schemaläggning bryter mot arbetstidslagen. Då tog det hus i helvete och han drog in HR som han tutade i en massa lögner om mig. Direkt gripna ur luften. Baserat på dessa lögner anklagade HR mig för att vara “illojal”. Jag fick gott stöd av facket och min chef kunde inte ta fram bevis som stödjer lögnerna. Nu har situationen på jobbet lugnat ned sig och min chef har relativt kort kvar till pension annars hade jag bytt jobb. Det här har varit och är fortfarande en stor psykisk påfrestning för mig. Eftersom min chef är psykopat så är det inte bara jag som är drabbad och jag finner gott stöd i andra kollegor som han också mobbat. Det finns mycket litteratur på nätet om chefer som är psykopater. Jag har också börjat reflektera över HRs funktion. Där jag jobbar verkar HR inte utföra något vettigt utan är ett mobbningsverktyg som chefer tar till. Jag arbetar inom det offentliga och det är synd att skattepengar går till en växande HR stab. Jag började fundera på hur man kan välja att arbeta som mobbningsverktyg åt chefer. Det är känt att chefer i högre utsträckning än andra är psykopater kanske är det så att de som arbetar inom HR också är psykopater i högre utsträckning än andra. Även om de flesta säkert är normala men ni som arbetar inom HR vad gör ni egentligen? HR borde bli bättre på att visa att ni gör något vettigt. Jag googlade “är HR psykopater oftare än andra” och hamnade på denna tråd. Till dig som började tråden, jag önskar din make lycka till och jag känner verkligen med er, detta är en jättejobbig situation som ni inte är ensamma om.
Ja HR är en rätt meningslös funktion (för anställda), borde väl räcka med någon slags löne-admin? Men någon måste ju köpa in ovetenskapliga DISC-kurser osv.
Jag känner igen det här mönstret. Jag också konstatera att HR både när jag själv blev uppsagd och i några andra ärenden som jag kommit i kontakt med agerat “sadistiskt”. Jag menar nu att kollegorna ofta vill en väl, även om man gjort något fel. Det är förstås inte självklart att kollegorna har den fulla bilden av allt som hänt. Däremot vill HR helt säkert en inte väl utan verkar ha som strategi att köra in kniven långt och vrida om.
I teorin vore det lätt att tänka att chefer skulle kunna vara “brutala” medan HR skulle agera korrekt och se till att lagar och regler följs. Min bild är alltså att situationen ofta är den motsatta. Chefen är ändå hyggligt mänsklig medan HR “agerar bödel”. Jag refererar nu inte specifikt till min situation med min tidigare psykopat-chef här utan mer generellt till uppsägningar och hur jag uppfattat att HR resp. chefer agerat.
Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Det fall jag refererar till handlar också om offentlig verksamhet. Ibland undrar man om inte den här chefen också är psykopat. Han anklagar den avskedade för att ha förskingrat tiotals miljoner genom det sätt han skött arbetet. Lägg dock märke till att arbetet i alla år har skötts genom att följa de instruktioner som getts av närmast överordnade chefer och som alltid gett bifall och berömt den numera avskedade i alla utvärderingar, detsamma i ekonomiska utvärderingar och så även av en nyligen genomfört revision av en stor välrenommerad revisionsbyrå. Ändå står den psykopatanstrukna chefen fast vid detta, trots att det inte finns bevis för dessa uttalanden. Man kan verkligen ta sig för pannan hur ovederhäftiga människor det finns och som i det här fallet, fått en chefsroll med en kostym som chefen i fråga inte fyller upp utan agerar impulsstyrt och halsstarrigt. Han är varken mogen sin uppgift eller klarar av den. Fel person på fel plats - vilket drabbar underordnade.
Visst finns det fel chefer, man läser ofta hur stora delar av personalen säger upp sig, kan vara allt från kommuner där stadsarkitekter osv väljer att sluta trots att dom gillar jobbet och varit verksamma i flera år.
Problemet med dessa chefer är utbrett och svåra att reglera, oftast är det en homogen grupp som håller ihop, stöttar varandra.
Men man ska även titta på att alla som har lite bestämmande majoritet utnyttjar sina positioner , kan vara allt från dörrvakten till en som valt att sitta i en styrelse, sitter man i en styrelse så väljer man oftast vilka entreprenörer man ska ta in och vilka som får räkna på jobben.
Väljer man att jobba fackligt, så ser man sig själv som lite bättre direkt, många jobbar fram förmånliga pensionsavtal inom sin slutna fackliga organisation osv.
Man kan även läsa om det här på rikatillsammans, där man kan se att många väljer att kasta en jobbansökan direkt ifall dom tycker den har fel uppbyggnad eller en särskrivning.
Går man in på forum så bestämmer forums ägarna vad som är lämpligt skrivet, där man kan blockera/stänga av en medlem efter eget tycke.
Med andra ord så har vi det genomgående i hela systemet, där personer med bestämmande rätt gör mycket efter eget tycke och efter det egna bedömmandet.
Frågan är hur man ska komma åt problemet?
Kan även tillägga skatteverket i detta, jag upptäckte att handläggaren gjort fel när hon räkna ut min skatt, jag ringde upp henne, hon gick snabbt igenom sin uträkning, där även jag tappade fotfästet ett snabbt ögonblick, hon du får överklaga.
Jag tog reda på hur en överklagan ser ut, min svärfar satt med i nämnden, han berätta att skatteverket(handläggaren) visar hur hon har räknat inför nämnden, jag fråga direkt svärfar om han kan skatteuträkning, och svar nej, med andra ord hon kommer även lura nämnden, i vad hon tror är rätt, han rekommendera mig ringa en annan skattehandläggare, han svara hur har du fått mitt nummer? jag fick ta upp problemet med uträkningen han bad att få återkomma, han ringde sedan upp , berätta du har räkna rätt, är du helt säker? ja detta jobbar jag detta varje dag, jag har även rättat allt och betalat ut överskottet.
Varav man ska alltid vara på sin vakt och lära sig systemet, gå gärna sin egna väg.
Vet du allt detta, t ex att din närstående chef ”inte klarar av sin uppgift”, eller är det andrahandsinformation från din uppsagda närstående?
Helt objektivt: är en chef mogen sin uppgift när han påstår att en medarbetare som skött sitt jobb helt enligt anvisningarna i 27 år plötsligt blir anklagad för att ha förskingrat tiotals miljoner? Utan att fråga ut vederbörande och be vederbörande att redogöra för hur arbetet skötts och utan att utdela en varning eller begära rättelse enligt den nu tillkomna chefens åsikt om hur arbetet ska skötas (som dessutom bygger på en avgrundsdjup brist på sakkunskap inom det berörda området). Facket ställer upp till 100 % på den avskedade, kanske ska tilläggas, och facket har gjort en egen utredning och sedan en bedömning av huruvida anklagelserna har eller saknar grund.
Psykopater har en helt annan ”arsenal” än människor utan den personlighetsstörningen. Vad jag menar är att de ex vis kan obehindrat ljuga om saker, agera på ett sätt som får dig att börja ifrågasätta din egen mentala hälsa etc. Man behöver inte ha ”gjort något fel” för att bli utsatt, det räcker med att psykopaten av någon anledning har utsett en person till offer. Ett stort misstag (som ger fördelar till psykopaten) är att utgå från att hen är som en själv. Det är de inte.
Jag tänker att det är helt irrelevant hur många år han “skött sig”. Hittar man något oegentligt är det detta man får fokusera på. Är det sant? Vilka bevis finns? Finns det uppsåt eller är det ett oavsiktligt misstag etc.