Oj, vilken inkomstförsäkring har du?
Det verkar som att de flesta försäkringar inte ger något alls om man säger upp sig självt (såvida man inte uppfyller stränga krav och har intyg på att man inte kan jobba kvar).
Via akademikerförbundet där den ingår. Köper också utökningen (längre och mer) som är kopplad via Folksam…110 spänn i månaden extra tror jag. Försäkringen gäller när Kassan kickar in och där är karensen 45+3 ersättningsdagar verkar det som (har aldrig testat)
Blev av med jobbet för några år sedan, trots det var det en veckas karens. Ganska märkligt, vet inte hur det ser ut nu. Befinner mig i en liknande situation som du, men med lägre lön. Vet inte hur jag ska göra, intressant att del av tråden i vilket fall.
Om man blir uppsagd så gäller två dagars karens. Vid egen uppsägning är det oftast 9 veckors karens.
1 gillning
Mest av allt tycker jag det låter som om du behöver ett break. Stanna, landa, få distans och återhämta dig. Du kan definitivt behöva backa från den höga växeln du har gått på länge, och sänka varvtalet ordentligt, istället för att kasta dig in i nytt krävande arbete direkt.
Jag själv fick en utmattning på ett jobb för några år sen, pga dåligt ledarskap mm. Efter att värsta sjukskrivningen var klar, så sa jag upp mig och pluggade ett år. Tajt för plånboken men bra för välmåendet. Om du klurar på tjänstledighet för studier, som en del pratar om, glöm inte att det finns en massa kul praktiska eller kreativa folkhögskolekurser, helt utan hemuppgifter och tentor. Ofta väldigt blandade åldrar och bakgrunder där också. Varför inte ett års trädgårdsmästeri eller friluftsliv eller gitarrspel liksom…
Sen blev jag arbetslös några månader. Tyckte AF i sig var helt hanterbart. AF är vana vid mer hopplösa fall, så som självgående akademiker som söker ett par jobb i veckan känner man sig inte så jagad av dem. Däremot var det ju himla trist att gå själv hemma utan stimulans, och jobbigt att inte veta något om framtiden, så på det sättet rekommenderas definitivt INTE arbetslöshet för det mentala välmåendet!
Nu har jag ett jättefint och utvecklande jobb där jag trivs jättebra med chef och kollegor. Jobbar dock självvalt på 80% för att orka.
Hursomhelst, det kan också vara värt att göra som @Nepeta säger. Lista dina stressymtom och kontakta företagshälsovård eller VC för sjukskrivning och stöd, för att få återhämtning och komma på banan igen.
Ta hand om dig!
3 gillningar
Jag var långtidsarbetslös (sanning med modifikation, jag hade tillfälliga vikariat/timjobb/frilansjobb då och då under perioden) och det var påfrestande, jag hade inte frivilligt velat skriva in mig på AF igen. Även om det varit lockande att pausa från jobb ett tag, har en situation på jobbet präglad av mobbning och dålig psykosocial arbetsmiljö som arbetsgivaren inte tar på allvar och mobbaren har fått härja fritt i över 5 år trots att högre instanser varit inblandade, så jag såg det som enda lösningen att säga upp mig (precis som många gjort innan mig på grund av samma anledning)… men såg till att skaffa ett nytt jobb först eftersom tanken på att inte ha något jobb alls ger mig flashbacks till hur dåligt jag mådde förra gången jag var arbetslös, jag förknippar min dåvarande arbetslöshet väldigt starkt med ohälsa, jag var verkligen deprimerad, så för mig personligen känns det verkligen inte som ett alternativ.
Min pojkvän var arbetslös ett år nyligen, AF var rätt så harmlösa, som någon beskrivit ovan hade han ett telefonsamtal med dom 2-3 gånger om året och skickade in rapport över sökta jobb en gång i månaden. Han var med i den “kultur och media”-delen av AF, jag vet inte om det är annorlunda från den vanliga. Han var också i pensionsålder (han är mycket äldre än mig, tyvärr har jag själv långt kvar till pension) så de kanske lade sitt mesta krut på yngre förmågor, vad vet jag. Däremot var A-kassan på honom ibland, han hamnade i en stickprovskontroll en gång, då ville de se bevis på alla hans sökta jobb en viss månad, både hans ansökan och vad han fått för svar på den, när de väl fått det blev de nöjda. I ett av de av svaren framgick det tydligt att han blivit inbjuden till intervju, men A-kassan/AF frågade aldrig om han varit på intervjun eller hur det gått, så långt sträckte sig tydligen inte deras intresse.
Det kan ju också vara så att AF vill att man ska göra någon sorts akvitiet, på min tid var det jobbcoach som gällde, fick både personlig med enskilda samtal men också gruppundervisning om arbetsmarknadsrelaterade saker (vet ej hur det är nu, min pojkvän blev aldrig erbjuden något sådant). AF började prata löst om aktiviteter med min pojkvän, och jag sa att om han nu ändå måste göra någon aktivitet så var datorkurs en bra idé för honom, för jag får ofta hjälpa honom med datorn och jag tycker det är bra om han kan göra fler saker på egen hand. Så han gick en sex veckor lång datorkurs. Man kan ju kolla upp vad som erbjuds och passa på att göra något som känns relevant för en själv.
Tillslut tröttnade han och ansökte om pension istället. JAG tyckte att han egentligen kunde ha gjort det direkt och fattade aldrig varför han ville hålla på och krångla med AF och A-kassa, men han hade inte riktigt bestämt sig och tyckte det alternativet var bättre än att vara kvar på sitt jobb. Han hade karenstid innan han började få A-kassa, minns ej hur länge, mellan 1-2 månader kanske? Men han har besparingar, vi hade min lön, har väldigt låga utgifter rent allmänt och han fick ut sina sista semesterdagar i pengar så vi hann aldrig lida av det.
1 gillning
Stanna kvar på ditt nuvarande jobb men sök de jobb du är intresserad av det ger dig mycket bättre förhandlings möjligheter.framför allt lönemässigt.du blir också mer attraktiv p arbetsmarknaden