Nu är det fredag och äntligen helg. Här ska njutas, eller?
Världen basunerar ut att vi ständigt ska belöna oss själva och fånga dagen. Because you’re worth it. Visst är det sant att man då och då ändå är värd en belöning när man med viss framgång plöjer fram genom livet som en våryster traktor.?
Nu till min invändning,
Ofta sker belönandet genom att äta mat som är dålig för oss eller genom att köpa saker vi inte behöver eller vill ha. Dessa belöningar tenderar att ta oss längre ifrån våra långsiktiga mål om att exempelvis leva sundare liv och att konsumera mindre.
Måndag till fredag kämpar många av oss med att stärka de goda vanor vi har, för att kunna leva bättre liv. Men så fort det blir helg så jobbar man i motsatt riktning. Kontraproduktivt.
Ibland kan jag tänka att det är bäst att bara streta på. Belöningar är för den sorgelöse ungdomen som inte begriper bättre. Man bör sträva efter att bli en bister grå herre som inte faller för kortsiktig fägring.
Men när man tänker efter så måste det ju egentligen finnas tusentals sätt att belöna sig på andra sätt än att konsumera prylar eller onyttig mat. Så svårt kan det ju inte vara. Jag har kommit på några sätt som fungerar för mig (men när jag listar dom i skrift inser jag dock att jag framstår som en ganska märklig filur):
Lyssna på bra musik
Se en annan plats
Skapa något
Vara ensam
Få något gjort
Rensa och slänga saker
Fakturera
Logga in på banken och se att man är på väg åt rätt håll
Träffa vänner (endast om jag är på det humöret)
Fysisk aktivitet (känns dock inte alltid som en belöning )
Känner någon av er andra igen dessa tankar? Hur resonerar och handlar ni?
Vilka sätt har ni att belöna er själva utan att sabba era goda vanor?
Mycket intressant tanke, och jag håller med dig i det mesta. Man skulle kunna argumentera för att en fuskdag i veckan “inte är så farligt” men det blir ju som du säger ändå ett steg i fel riktning. Jag har ingen ultimat lösning på frågan och dessvärre tror jag inte de flesta av dina förslag skulle funka på mig. Däremot har jag en grej jag gör. Det är en segergest (likt fotbollsspelares målgester) som jag utför när jag åstadkommit något, t.ex. löptränat. Tanken med den är att vara närvarande till att jag är i en stund av att känna mig nöjd och stolt. Annars tänker jag att berätta för sin partner/närstående att man känner sig nöjd, att göra något man tycker är kul eller att titta sig själv i spegeln borde kunna fungera som allmänt gott råd?
På fredag kväll tar jag mig ett glas Ardbeg eller två och sen sover jag i soffan framför TVn tills jag vaknar framåt småtimmarna. Då borstar jag tänderna och går till sängs. Kan det bli bättre?
Jo typ. Fast jag gör sällan saker då jag tycker mig vara förtjänt av gesten, så det funkar nog inte så bra för mig
Nä jag har ju inte det. Vet inte riktigt hur jag borde använda segergesten till det och hur jag i så fall skulle se till att inte missbruka den och därmed att den kanske blir en gest för något motigt istället.
Jag har definitivt tänkt på att många belöningar går stick i stäv med det jag vill uppnå. Jag vägrar äta så mycket sött, äter tex inte godis alls. Uppskattar inte alkohol så mycket så att skåla i champagne ger ingen speciell känsla. Att spendera pengar på trevligheter går ju men även om vi nu har en del så ligger inte de på konton som vi vill röra.
Ofta blir belöningen bara en high-five med maken men borde nog komma på en lista liknande din, smart idé.
Kom även att tänka på det italienska uttrycket ”dolce far niente”, löst översatt ”den ljuvliga sysslolösheten” (eller ”glo på folk” som min kära mor kallar det). Kan utföras på café eller valfri parkbänk.
Jag tar avstånd från tänkesättet att jag belönar eller unnar mig något som jag egentligen tycker att jag har rätt till utan begränsning eller motprestation.
Hmm. Finns det inte saker som du gillar, men som du ändå vill undvika att göra för mycket? Jag tänker att jag sätter upp ’regler’ eller viljeinriktningar för mig själv för att hjälpa sig själv att prioritera långsiktighet framför kortsiktighet.
Det är klart att jag skulle kunna proppa i mig godis hela dagarna, men jag vet att jag mår bättre av morötter, exempelvis.
Hur tänker du? Har du inga laster alls? Eller håller du inte emot?
Jag upplever att det går förvånansvärt bra att betala sig själv. Tex har vi just nu inte städhjälp men som sporre för att få städningen gjord betalar vi oss själva genom att föra över samma summa per månad till ett särskilt konto. Sen gäller att man är fri att göra något härligt för pengarna man sparat genom ett välja ett billigare/gratis alternativ, tex weekend på hotell eller nån annan guldkant.
Samma sak går att applicera på många områden, tex om man väljer att avstå från ett inköp eller liknande. Detta är ju självklart mental bokföring, men jag upplever som sagt att det funkar att lura sig själv på det här sättet, det blir en sporre att ändra sina beteenden.
Vi betalar också oss själva för att städa! Funderade nyss på att ta hjälp men bestämde tillsammans med barnen att alla får hjälpa till. När vi städar för vi över motsvarande summa som städningen skulle kostat till ett särskilt konto. Nästa sommar ska vi göra något roligt för de pengarna som barnen får vara med och bestämma.
Vi får både en rolig grej att göra ihop på slutet som vi inte kunnat annars och så får barnen lära sig life skills i att städa. De är förvånansvärt duktiga redan efter några veckors övning.
Jag känner mig dessutom som värsta supermamman som lär mina barn att städa. Win-win-win!
)
.
.