Mitt tips är att ni verkligen diskuterar fram och tillbaka på ett öppet och nyfiket sätt om vad som är viktigt i livet för just er. Våga fråga och ”utmana” varandra. Vad drömmer och längtar ni efter? Vad är lycka för er? Tänk både nu och på lång sikt. Det blir en viktig grund för er relation och er ekonomi, mycket värt att tänka på så tidigt som möjligt. Visst kan man ändra sig på vägen sedan, men större chans att man hamnar hyfsat rätt om man faktiskt har försökt att styra åt ett visst håll, inte bara följt med strömmen.
Det är himla lätt att dras med i allmän konsumtionshets och jämförelse. Men vad är viktigt på riktigt för er? Jag är absolut för att lägga mycket pengar på något som är viktigt för en, men inte för att ”alla andra” har något, jag borde nog också ha det, fast man själv egentligen är rätt ointresserad.
Jag tror vi människor alltid ser gräset grönare på andra sidan oavsett vi kommer över till andra sidan. Vi noterar det vi inte har men inte det VI HAR.
Krävs energi, tid och envishet att vända på det tankesättet, och inte pengar tyvärr.
Vi pratar om det, men det är lurigt att prata om, kompromisser är ju tråkigt
Mest pengar går till resor och hobbies. Vi har ingen bil och relativt billigt boende på ca 16k/mån för allt.
Vi har lite mer än 2mkr i insats och ca 1mkr på börsen. Vi ska dock köpa större boende och gifta oss så mycket av sparandet kommande 2 år kommer ätas upp av det. 200-400k på bröllop och ca 500k mer i insats för större boende.
Stort tack! Ska ta en date snart och prata om detta!
Många blir upprörda i denna tråd över att 100k är mycket pengar men kan försöka ge lite av mitt perspektiv på det.
Vi va i lite liknande situation där vi va “HENRY” (såg att det nämndes tidigare i tråden). Det kändes som att vi hade bra förutsättningar för att kunna känna oss tryggare finansiellt baserat på att vi båda tjänade bra, men det hade inte gått tillräckligt med tid för att ta oss dit.
Det som fick mig att känna mer stabilitet och ha en tydligare bild av vart vi va på väg va att sätta både kortsiktiga och långsiktiga mål som va baserade på ett rimligt antagande om löneutveckling och hur vår livssituation såg ut. Sedan kom vi överens om att målet va “sparar vi så här mycket i X år så kommer det göra att vi kan sluta spara om Y år och bara leva på utvecklingen från börsen (om vi vill)”. Det gav både ett gemensamt mål och en anledning till att spara men också ett tydligt slut.
Givet att ni är unga och kommer fortsätta att ha en bra löneutveckling så är annars mitt tips som du säger att försöka ha samma kostnadsnivå, det ger en jäkla hävstång på hur mycket ni kan spara. Nedan är utvecklingen för oss sedan 2021, som man ser är kostnaden per månad relativt konstans sedan 2022 (när vi köpte hus), trots att våra inkomster ökat (det är lite extra slagigt pga två föräldraledigheter under tiden).
Per månad
2021
2022
2023
2024
2025
Lön efter skatt
98 975
83 708
119 937
109 260
140 097
Kostnad / månad
50 233
74 589
68 072
71 100
71 646
Sparat / månad
48 742
9 120
51 864
38 160
68 451
Så mitt tips är att skapa ett “varför” ni ska fortsätta spara som båda köper in på och räkna på vad det kommer innebära. Då kommer ni också att inse att en stor faktor är tiden, och det är inget ni kan göra för att påverka.
Övrig info: cirka 35 och bor i hus i Stockholmsområdet.
Hör gärna dina tankar om det redan är något ni gjort!
Igenkännande här .
Kan ej relatera till hög inkomst, har aldrig haft det, dock hög sparkvot på bekostnad av livsnjutning.
Känner mig aldrig säker på att “nu är det tillräckligt”. Exakt som du skriver, trygghetsgränsen höjs successivt och omedvetet.
Exakt detta! Skulle säga att 5m på ISK är extremt bra trygghet. Vid 10m kan man gå ned till 80% och i princip aldrig oroa sig för små utgifter. Vid 20m är man klar på alla möjliga sätt. Inte ens en lön på 150k per månad kan ersätta ovanstående trygghet.
Jag kan känna som TS ibland. Då är det bra att min fru påminner mig om att nöjd mer är en inställning än ett mål att uppnå. Jag gillar det inte men vet att hon har rätt. I varje fall om man lever ett medelklassliv i Sverige.
Djupare nojor om pengar handlar inte om pengar och kan aldrig lösas genom pengar. Pengar är bara det område där nojorna/stress en gång har råkat få fäste. Det behövs att man jobbar med sig själv för att komma över detta. Viktigt att man applicerar både logik och känslor, låter man ena styra för mycket då tappar man viktiga värden. Låter lite som om era familjer haft just det problemet att man antingen (i ena fallet) varit för känslomässigt styrd eller (i andra fallet) för strikt logisk om utgifter och pengar. Det behövs en bra balans. Nu låter det som om både du och din tjej lever i tvärtomreaktioner på det ni växte upp i. Som vuxen är det dags att gå vidare och ta egna beslut om hur man vill ha det.
Några saker som kan hjälpa på vägen är att försöka förankra i verkligheten och fakta om ekonomin och ha en tydlig koll på hur ekonomin ser ut. Dessutom: skaffa några kortsiktiga och långsiktiga målbilder. Vilken sorts hus och var vill ni bo tex? Hus utomlands? Det är svårt att ha en plan och styrfart i en viss riktning när man inte har ett intressant mål. Tycker också att ni ska bestämma ett procentuellt tak på hur mycket ni får bränna på flådigheter så att inte behoven eskalerar.
Jag tror helt enkelt att ni ska tuffa på framåt ungefär som ni gjort hittills. Låt livet hända och kapitalet växa lite lagom fort. Det tar ett tag att få insikt om hur bra ni har det. när ni blir lite äldre så kan ni fundera på vad ni ska sikta på. Spara mer? FIRE? Spendera mer? osv.
Känslan ni har nu beror nog på två saker.
Ni har inte hunnit känna efter
Ni har fortfarande lite för lite tillgångar (och för stora inköp/utgifter runt hörnet) för att känna er rika på riktigt
Om jag ändå skall ge ett konkret tips som är av egen erfarenhet så är mitt förslag att arbeta hos mindre bolag och se till att bli delägare eller få ersättning i form av optioner. Då kan man leva med förhoppningen att en mindre investering växer till flera miljoner längre fram. Bara förhoppningen att man kan få en utväxling på flera 1000% procent kan räcka för att känna sig mer rik och nöjd redan innan det inträffar.
Vis av egen erfarenhet råder jag er att sitta ner tillsammans och ta ett aktiva beslut om vad ni vill ha ut av livet och vad ni prioriterar. Jämför sedan resultaten med era mål och inte med andras mål. Risken finns annars att ni följer andras mål och uppfattningar snarare än vad som gör er själva lyckliga.
Jag brukar tänka på att om jag föddes för 150 år sedan var skulle jag då varit med min klassbakgrund? Då blir jag väldigt glad över tidigare generationers slit och nöjd över vad jag själv lyckats åstadkomma idag.
Förmodligen hade du upplevt livet som kvinna på 1850-talet som rätt begränsande, oavsett klasstillhörighet.
Själv är jag iofs man, men har dålig syn och hade väl räknats som gravt handikappad för bara 150 år sedan. Går man ytterligare några år tillbaka i tiden hade väl släktingarna satt ut en i skogen.
Ja, om pengar är problemet till det själsliga. Vilket jag tänker att det inte är. Men det fick jag tydligen inte skriva för mitt inlägg blev borttaget.
Allt är relativt. För att du tycker att deras inkomst är tillräcklig för att inte behöva känna det ts gör, så behöver det inte betyda att andra tycker det. Och då finns ingen anledning att uttrycka till någon att de är på fel plats i detta forumet för att ni inte resonerar eller känner likadant.
.