Ok intressant. Finns säkert tusentals fallgropar i det jag jag sa. Inget som är genomtänkt, tyckte bara det lät kul att ha fixerad lön och rörlig arbetstid istället för tvärt om som vi har idag
Så när man nått högsta kategorin kan man inte förvänta sig fler ökningar? Är det inte risk att de anställda slutar anstränga sig när de väl nått den nivån?
Jag vänder mig emot att man inte anstränger sig för att man inte får mer lön, efter att man nått en ordentligt bra lön. Utöver det planerar jag att kombinera det med en solidarisk vinstdelning, vilket jag ser som ett löntillskott. Sedan utöver det ytterligare lön eller fler semesterdagar per år personen varit anställd.
Är fullt medveten om att detta inte fungerar i alla olika verksamheter, framförallt inte om arbetet är något man som anställd bara gör för att få lön.
Här är ett exempel utifrån CR’s artiklar. Har svårt att se de som ligger över 50 000 slutar prestera. Detta utan solidarisk vinstdelning.
| A | B | C | |
|---|---|---|---|
| 1 | 35 000 | 42 000 | 50 000 |
| 2 | 42 000 | 50 000 | 65 000 |
| 3 | 50 000 | 65 000 | 80 000 |
1 gillning
Intressant! Du kanske nämnt detta tidigare i tråden, men hur går dina tankar kring:
- Benchmarking av lönematrisen mot marknadsläget, årlig uppjustering etc.
- Olika marknadslöner för olika yrken. Det är ju lätt att anställa en lagerarbetare för 35 000 kr/mån, men helt omöjligt att anställa t.ex. en bolagsjurist.
Ok. Ja riktigt så bra ligger vi inte i min bransch. Här drar vi in strax under miljonen per anställd men har höga omkostnader så vinsten per år brukar ligga på 100 000-200 000 kr per anställd. Då förväntar sig vissa yrkesgrupper att lönen ligger på 30 000 kr/mån och andra att den ligger +50 000 kr/mån.
Beror ju också på företagets verksamhet.
Är dina anställda problemlösare inom kärnkraftsindustrin, eller sitter de i spärrvakten på tunnelbanan?
Ska det enbart handla om ”jobbeffektivitet” eller ska den som sprider positiv stämning, löser alla småuppgifter också anses tillföra ett extra värde?
I grunden är jag för individuell lönesättning OM det finns tydliga individuella skillnader. T ex grävmaskinister som jobbar olika snabbt, säljare som säljer olika mycket osv.
Hur gör man däremot med två montörer som gör det lika rätt tekniskt och lika snabbt MEN en gör det dessutom snyggt, får med sig skräpet och småpratar trevligt med kunden under arbetet? Hur värdesätter/mäter man sånt?
Hur värdesätter man erfarenhet om den bara vid enstaka tillfällen har betydelse?
Hur värdesätter man kontaktnät?
Hur gör man med de som ”råkar” vara svåra att ersätta? Ska de belönas extra? Hur gör man med nya som är svåra att få locka in i kontra äldre som har svårt byta/hitta annat jobb?
Å andra sidan måste det verkligen alltid vara olika? Måste alla sikta mot världsmästare eller räcker det med att ens anställda är ”good enough” och alla på den positionen får samma lön.
Kanske samma ”kategori” jobb ska ha exakt samma lön så länge man presterar ok? Sen kan man ha lönepåslag för vissa extra jobbuppgifter.
En diffus subjektiv ”känsla” som bas för lönen känns oftast inte så lyckat. Oftast är det bäst med tydliga transparanta regelverk.
Finns en enkel tjusning/logik i att ”hos oss har alla anställa x-kategori yyyykr i månadslön”.
Sen nyanställda kommer ofta med energi/entusiasm. Med ålder adderas dessutom erfarenhet MEN energin/entusiasmen kanske sjunker. Jag kan ändå finna det sympatiskt att lönen stiger med ökande ålder.
Ja, jag tyckte också att jag var ”världsmästare” som relativt ung och förtjänade högre lön än många äldre trötta kollegor! 
Så här i andra änden av arbetslivet ser jag ödmjukt ändå att viss erfarenhet hos de äldre missade jag nog att se/värdesätta som ung i arbetslivet. Ser det t ex idag i bilbranschen där många yngre idag aldrig varit med om förstår vad som nu händer med störtdykande nybilsförsäljning. Vi som var med 2008, 2001 och 1993 ser dock likheterna och har en annan begreppsvärld för vad som händer, vad som kanske behövs göras, hur man kan/bör tänka, vad är annorlunda idag osv.
Så ALLA behövs, men på olika sätt. Sen ÄR det svårt med lönesättning.
2 gillningar
Generella regler:
Ägandet av företaget delas av alla anställda
Samma lön till alla inklusive ev. lokalvårdare och liknande
Vinst delas ut jämt till alla anställda i form av bonus.
Vore spännande att testa om inte annat!
Håller med här. Nu vet jag inte hur det är i trådskaparens fall, dom kanske har en massa specialister med olika kompetenser på arbetsplatsen. Som kanske behöver betalas olika för att få vissa personer att stanna kvar.
Men på en arbetsplats som min där många personer har samma arbetsuppgifter känns det bra att alla har lön efter samma avtal. Vi jobbar dessutom ganska självständigt (jag är lokförare) så det är inte precis någon som märker vad jag gör så länge allt funkar. Jag vet inte hur en individuell lönesättning skulle fungera över huvud taget på en sådan arbetsplats. Som upplagt för fjäsk och rövslickande. Jag har ingen lust alls att svansa omkring i chefskorridorerna för att visa mig intresserad och duktig. Jag vill bara gå dit, göra det som ska göras, och gå hem.
Olika bonussystem och vinstdelningar förstår jag mig inte på heller. Om företaget går back då? Ska personalen betala in pengar då eller? Jag har själv haft anställda och funderade då på något sådant system men kom fram till att det skulle vara svårt att genomföra. Om bonusen plötsligt går ner skulle det bara knorras. Har man en gång givit något blir det svårt att backa. Nej, här är det bäst att dra en gräns mellan ägare som riskerar sitt kapital och personal som utför ett arbete, tycker jag. Och ska man inte sköta sitt jobb på bästa sätt för den lön man får utan att behöva matas med extra sockerbitar? Hellre då en högre grundlön för att få personalen att stanna. Och inte minst en bra och schysst personalpolitik och bra villkor i övrigt.
1 gillning
Just detta har till viss del testats på den arbetsplats jag är, fast före min tid. Samtidigt infördes det på flera andra företag av samma typ. Lönen var förvisso olika men ägandet var lika vilket gjorde att vinsten fördelades lika på alla. Det fungerade väldigt bra under en tid. Sedan brakade det ihop eftersom ingen ville ha de tjänster som krävde lång utbildning och mycket ansvar. På just min arbetsplats fick de det att fungera under ovanligt lång tid eftersom de efter en tid viktade ägandet så att de som hade högre tjänster ägde mer. Men inte heller det fungerade till sist.
Men är man på en arbetsplats där alla har mer lika utbildning och ansvarsgrad kanske det kan fungera.