Tack igen för alla svar och engagemang. En följdfråga, som inte är direkt relaterad till ISK vs KF, utan snarare ett liv utan “vanlig inkomst”.
Någon som har erfarenhet av hur duktiga storbankerna är på att dubbelkolla ens inkomst varje år, givet att man har ett befintligt bolån? Nu pratar jag alltså endast om min inkomst från tjänst, inte kapital som vi pratat om tidigare.
Min gissning är att banken generellt är ganska nöjd så länge räntor och annat betalas i tid och lägenheten/säkerheten inte ser ut att krascha (min lgh är innanför tullarna i sthlm, så låg risk). Alternativt att de inte har tillräckligt bra systemstöd för regelbunden inkomstkontroll…
Jag funderar på att binda mitt bolån 3 år (dvs under hela studietiden), av just denna anledning. Borde vara enklare att fortsätta betala av ett befintligt bolån under radarn, utan prisförhandlingar eller dylikt, än att riskera att bli nekad bolån om man tittar på inkomst vid nästa ränteförhandling (har 1 års ränta nu).
Om du har bunden ränta så tror jag som dig ovan, finns ingen anledning för banken att kontrollera dina inkomster så länge du betalar för dig.
Men visst, ska du förhandla om räntan så kan de vara så att du måste lägga alla korten på bordet och kan bli lite knivigt då att försöka förhandla utan någon inkomst
Skulle absolut kunna vara en bra idé, så slipper du allt krångel det skulle kunna innebära!
Med risk att se dum ut. Banken gör väl ingen inkomstkontroll. Enligt lag har de inte rätt att säga upp ditt avtal så länge du betalar räntorna. Oavsett din inkomst ELLER värde på boendet.
Rätt. Det skulle vara helt oetiskt att säga upp ett lån om någon blir arbetslös, men ändå klarar av sina räntor och amorteringar.
Vill du pruta på din ränta när bindningstiden gått ut, så kan du få svårt att göra detta om din lön har sjunkit kraftigt. Däremot behöver du inte ligga sömnlös om natten för att din lån kommer att sägas upp.
Tack @Nestor och framförallt välkommen hit till det här forumet. Jag har sett fram emot få träffa dig. Hoppas verkligen du gillar det nya upplägget. * hoppas *
Angående:
Handlar det om bankens goda vilja eller är det lagkrav på det?
Nu är jag ingen bankjurist, men låt mig komma med en “killgissning”. I det skuldebrev som upprättas mellan bank och långivare, står det ingen specifik passus om att lånet kan sägas upp om inkomsten skulle förändras. Jag har därför oerhört svårt att se att en uppsägning kan ske på ett lagligt sätt.
Undantaget skulle i så fall vara om låntagaren går i konkurs. Låntagarens framtida betalningsoförmåga borde då vara så pass dokumenterad att en uppsägning kan ske.
En annan sak banken heller inte brukar kontrollera är hur bostadens värde utvecklas.
Det är ganska vanligt att du kan förhandla dig till (eller t.o.m. slippa förhandla som hos t.ex. SBAB) bättre ränta vid lägre belåningsgrad, och lägre amortering i samma situation. Och banken har vid dessa samtal ofta en en egen automatiskt värderingsmodell de använder snabbt och smidigt.
Vänta dig dock inte något meddelande från banken som säger “Grattis, vi ser att din bostad ökat i värde och vi sänker därför din ränta”
Utöver detta ska du som lånar mer än 4,5 gånger din årliga bruttoinkomst amortera ytterligare 1 procent av det totala lånebeloppet.
I dagsläget omfattas jag inte av ovan amorteringsrkravet, men utan inkomst kommer jag såklart göra det. Är detta något som endast kontrolleras vid nyteckning av lån?
Banker vill att alla lån skall löpa så smärtfritt som möjligt. Alla former av krav, tvång och exekutiva åtgärder kostar massor av pengar. Att tvinga en arbetslös person, som nätt och jämt klarar av ränta på sitt lån, att börja amortera skulle vara “hål i huvet”.
Tack @Nestor. Jag håller med, det låter rimligt att det är så man (och banken) bör tänka och se det - särskilt när det kommer till räntan/uppsagt lån. Amorteringskravet tänkte jag att det kanske skulle vara reglerat i lag eller något, vilket gjorde att bankerna inte hade något annat val än att bevaka och eventuellt justera upp amortering…
I mitt personliga fall kommer jag (mitt i livet) säga upp mig från ett välbetalt jobb (det som banken godkände mig på en gång i tiden) för att studera, och bedömer mig inte ha några problem att betala varken räntan eller övrigt leverne tack vare tidigare besparingar. Därför har jag nog helt enkelt svårt att tänka situationen utifrån att jag utifrån ses som arbetslös och har svårt att betala räntan
Osäker på vad du menar, förklara gärna vi tog iallafall bolånet i våras, så bägge amorteringskraven var införda vid nytecknandet.
Då kontrollerades såklart amorteringskraven och ifall vi uppfyllde dem, men frågan är alltså vad som sker nu när jag+sambo kommer låna mer än 4.5x av vår gemensamma årliga bruttoinkomst. I teorin kanske jag borde amortera, men i praktiken så kontrollerar ingen detta och jag kan skippa?
Då gäller de nya amorteringsreglerna dig. Jag tog mitt tidigare, så tex detta med inkomst, belåningsgrad gäller inte mig. Det är mellan banken och mig.
Ja, att jag omfattas av de nya amorteringsreglerna är tveklöst - men frågan är alltså ifall banken eller staten kommer, i efterhand och under nuvarande bolån, upptäcka att jag nästa år inte längre har en fast inkomst och alltså omvärdera ifall jag bör tvingas amortera.
Min bedömning är, likt vad @Nestor skriver - att de antagligen inte gör denna kontroll. Kanske att de gör det om jag själv skulle approchera dem och påkalla en ränteförhandling.
Givetvis kan bankerna se vad kunderna tjänar. Eftersom det är officiellt uppgifter kan även du som privatperson ta reda på detta. Köp bara Taxeringskalendern så kan du se vad dina vänner och grannar tjänar och vad de har i kapitaiinkomst.
Bankers främsta uppgift är, att precis som andra börsföretag, att tjäna pengar åt sina aktieägare. Att man då skulle lägga tid och pengar på att jaga sin kunder till ingen nytta är helt absurt. På sikt skulle man till och med förlora pengar. En ökad amortering ger mindre lånevolymer och därmed mindre intäkter.
. Välkommen 
.