”Ledarskapet jobbar i princip dygnet runt”
Källa på det?
”Ledarskapet jobbar i princip dygnet runt”
Källa på det?
Många chefer har oreglerad arbetstid, vilket innebär att man i princip jobbar 24/7. Vet hos oss om det är kris så kan man ringa vår ledning när som helst under dygnet.
Något jag har hört som fastnade i min hjärna är… “Försök inte att bli #1 inom ett speciellt område, satsa istället på att hitta två angränsande områden/färdigheter som du kan kombinera och bli #1 inom det kombinerade området”
T.ex istället för att bli den bästa spelprogrammeraren i världen (finns alltid någon som är bättre), satsa på att bli en riktigt bra spelprogrammerare samt en riktigt bra sales/people person som kan förklara koncept… sen kan du pitcha dina unika färdigheter till ett företag eller jobba som konsult och eftersom dina kombinerade färdigheter är sällsynta och attraktiva kan du argumentera för högre lön.
Då är det din subjektiva uppfattning. Jag är väl bekant med många chefer som är otroligt duktiga på att delegera. Lyfter höga löner med medioker insats.
Om vi ska börja rycka anekdoter ur hatten så har jag träffat riktig duktiga och riktigt lågpresterande ”icke-chefer”, såväl som bra, mediokra och mindre bra mellanchefer och obehagliga rövhattar till högre chefer. Men det är rätt sällan man springer på en person i ledande ställning som verkligen, och varaktigt, lyfter ”hög lön med medioker insats”. De få gånger jag fått den känslan har det sedermera visat sig att jag inte hade hela bilden.
Lite som gubbarna på golvet som utan att ha en aning om nånting fräser åt cheferna på kontoret som ”inte ens blir svettiga” på jobbet.
Jag uppfattar de här resonemangen som en aning naiva. Jag jobbar själv inom den internationella branschen, om än inte för någon multilateral organisation. Dock har jag många kollegor och bekanta som jobbar och jobbat för FN och liknande arbetsgivare.
Min bild mer generellt är att det är några saker som är viktiga när det gäller den här sortens anställningar:
Att tänka sig att man som ”högpresterande” med förankring främst på den lokala arbetsmarknaden ska komma ifråga för den här sortens jobb är naivt. Undantag kan förekomma om/när en sådan här organisation vill börja jobba inom nya områden men det är sällsynt.
Efter att ha jobbat en period på en ambassad har jag börjat bli anställningsbar i den här sortens organisationer. Dock är jag tveksam till om jag vill det, åtminstone om vi pratar om tjänster i mer generell mening.
Från egen erfarenhet tycker jag tvärt om. Ingen som tar sitt första jobb på internationella organisationer har haft ett sådant jobb tidigare. Dvs alla som har jobbat så har varit utan sådan erfarenhet när de ansökte första gången.
Jag känner många svenskar och andra nationaliteter som kommit direkt från näringsverksamhet till internationell organisation. På olika grader/ nivåer.
Det handlar definitivt om CV och bevisad kompetens / specifik kunskap om det inte är direkt från universitetet. Men det får man också i näringslivet. Det handlar även om kvotering enligt nationalitet (landets bidrag) vilket gör det lite extra slumpmässigt ur arbetssökandes synvinkel. Det går att ta kortare kontrakt på internationella organisationer för att bygga upp sitt CV åt det hållet.
Svårt att definiera ”insats” ofta har man bara mer ansvar ju högre upp man kommer i organisationen och fler möten.
Jag tror frågan behöver klargöras något. Pratar vi om:
Jag hade ingen egen fråga om detta. Men kan nog svara på vissa av dem ![]()
Bara för tydlighetens skull: ska 06:00-17:45 vara mycket eller lite? ![]()
Drar man av för tiden man käkar lunch? ![]()
Ja du, tror vi är nere på rätt få individer som har dubbelexamen samt lägger den tiden på sitt jobb i 20 plus år.
Så ja, det är mycket.
Jag uppfattar raljerandet kring politiker som osakligt och naivt, om vi pratar i generell mening. Sedan ligger det i sakens natur att det går att (utan större problem) hitta exempel på personer som lyfter höga ersättningar och uträttar lite eller ingenting. Att det skulle vara en generellt giltig bild vittnar däremot mer om förakt för demokratin än om någon kunskap i sakfrågan.
Med ovanstående sagt kan man definitivt ha berättigade synpunkter på saker som riksdagsmännens pensionsvillkor eller möjlighet att senare leva på jättehöga bidrag år efter år utan att behöva söka jobb på normala villkor.
Detta är helt avgörande aspekter för att det ska vara någon vits med att prata om frågan alls.
Jag jobbar inom utrikesförvaltningen. Utöver vanlig lön har jag som utlandsplacerad en hel hög olika skattefria tillägg. Dessa återspeglar att jag har familjen med mig. Om jag ska räkna om min nettolön inklusive dessa tillägg till en bruttolön som boende i Sverige skulle jag också tjäna över 100 tkr i månaden. Sedan är de skattefria tilläggen inte pensionsgrundande. Jag har därmed en nettoersättning som är lägre än någon hög chef bosatt i Sverige med samma nettolön.
Som jag minns det finns det särskilda regler som handlar om skattefrihet vs. medborgarskap. Vissa tidigare höga svenska politiker har tidigare varit aktuella för höga jobb inom internationella organisationer med placering i Sverige. De har då fått andra löner än deras internationella kollegor, just för att återspegla att de inte haft skattefrihet etc. Detta är nu anekdotiska exempel men det är inte helt enkelt att få jobb i den här kategorin, ha ”lyxvillkor” och vara bosatt i Sverige. Som utlandsplacerad är ”lyxvillkor” mer en regel än undantag, åtminstone om vi jämför med vanliga motsvarande jobb i Sverige.
Att dessa jobb är attraktiva och, i relativ mening, lätta att få är iallafall delvis sant. Om du är anställd av t.ex. EU och bor i Bryssel räcker det med ett jobb på mellannivå för att tjäna bra. Du behöver inte ha några särskilda förutsättningar, haft haft toppbetyg från ”elitlinjen X” eller liknande. Det ställs så klart vissa krav men bredden är stor i vem som kan bli aktuell för sådana tjänster.
Hur arbetsvillkoren ser ut för internationella tjänster varierar. Jag har tidigare kollegor som sagt upp sig från internationella tjänster på bra nivå för att jobba inom den svenska utrikesförvaltningen. Sverige har, till skillnad från andra länder, problem att rekrytera personer till många internationella roller. Till stor del beror det på att arbetsmiljön där är sämre än på liknande jobb med svenska staten som arbetsgivare. Att under en period ”jobba hårt och tjäna mycket” kan nog många tycka är ok. Då kan man ta ett tidsbegränsat uppdrag i någon konfliktzon så är det lätt ordnat. Där vill få jobba och särskilt inte personer i toppklass (som alla drar i). Att däremot vara låst vid sådana villkor år efter år är inte så kul, oavsett ersättningsnivå.
Jag har föreslagit för @janbolmeson tidigare att senare köra något/några avsnitt om ”utlandsekonomi”. Där skulle huvudfrågan vara hur olika grupper med relativt enkla medel kunna höja sig lön markant utan att behöva ”bli chef” eller utbilda sig till något specifikt. Dessa möjligheter är kanske inte öppna för precis alla men för relativt många. På forumet märks en stor överrepresentation för personer som jobbar inom IT och driver eget företag. Just därför framhålls just den vägen som ”allmänt lyckopiller”. Att jobba internationellt ger en minst lika potent ”löneboost” men för andra grupper.
Din anekdot bekräftas härmed. Detta är ganska vanligt på svenska storföretag, ngt mer ovanligt på utländska stoeföretag med (dotter)bolag i Sverige.
Men precis som du säger: dessa personer har oftast egenskapen att vara savvy with office politics
Om vi pratar om sjukvården och chefer med budget och personalansvar, som områdes och verksamhetschefer har dom har högra krav på sig och i regel åker dom ganska snabbt om dom inte håller budgeten.
Dom tjänar bra, en bra bit över 100K men detta är inte speciellt bra med den stressen och ansvar dom har.
Har själv bättre ekonomiska förutsättningar än mina kollegor som är chefer, dessutom mer ledig tid, där jag aldrig numera är i en beredskap.
Jag vet inte hur många det finns med just en dubbelexamen, men det är väldigt vanligt att du jobbar 45-50 timmar eller mer i snitt i princip alla välbetalda yrken i stora delar, om inte hela din karriär: läkare, jurist, chef, managementkonsult, företagare
Det hade varit intressant att göra en undersökning på hur mycket man jobbar när man har en lön över 100,000 kr? Eller hur mycket man har jobbat för att komma dit!
Nu säger det inte exakt hur många timmar men:
”Inom ”Chefsyrken” var det vanligt med övertid. 33,2 procent arbetade övertid under 2019”
”Bland fast anställda arbetade 21,1 procent övertid”
Jag hade en chef en gång som sa ”I pay for your insights and results, not for you to look pretty in the office like a fucking ornament”.
Prestation mäts i resultat, inte i nedlagd tid.
Tänk vad intressant att även reda ut hur mycket mer jag får gjort på tio timmar än vad de flesta får gjort på fyrtio.
jag håller inte med om arbetsbelastningen hos många.
Gå till vilken arbetsplats som helst (kontorsjobb) kl 08.00 och se hur många som är på plats. Kom sedan tillbaka kl 17 och se hur många som är kvar.
Sen påstår folk att de kompenserar att de kom kl 09 och gick kl 16.15 med att de jobbar på kvällen. Men det tror jag inte det minsta på. För att komma upp i 50h per vecka så ska de alltså jobba iaf 2.5h per kväll, varje kväll, även fredagar.
Menar du att föräldrarna nattar barnen, och sen sitter och jobbar ostört mellan 21-23.30 ??
Så är det såklart inte.
Är väldigt få som faktiskt gör sina 40h, PÅ RIKTIGT, än mindre 11.5h, varje dag + en dag i veckan 13h för de gör större affärer efter börsens stängning.