Är det hög inkomst man vill ha så varför begränsa sig till lönearbete och vara anställd? Redan där har man skjutit sig i foten och räknat bort alla andra sätt man kan tjäna pengar på. Dessutom, den enda ändliga resursen som en människa har är tid för allt annat kan återskapas oändligt.
De flesta av oss indoktrineras av omgivningen sedan födseln till att vara anställda, sälja bort minst 8 timmar av dagen för en billig peng, ja 100 000 i månaden är sjukt lite för den tid du aldrig kommer att få igen. 100 000 är 5000 om dagen om vi räknar på 20 arbetsdagar i månaden, är din tid du aldrig kommer att få igen bara värd 5000 om dagen? Troligtvis får du även jobba mer i veckan med den lönen.
Tänk mycket större än så, du ska tjäna pengar medan du sover, reser, umgås med nära och kära och inte på 8 timmar någon tvingar dig att fysiskt närvara på en plats.
Och framförallt ska du tjäna in de pengarna från en massa olika källor medans du gör det du verkligen vill göra.
Om du bara är 19 så har du hela livet framför dig, varför vill du tjäna så lite som 100 000 i månaden genom att spendera hälften av din vakna tid på en arbetsplats?
Tänker man smått så kommer man tjäna smått, tänker man stort så kommer man tjäna stort.
Vi läser ofta om förmögna personer som förlorar allt, och sedan snabbt tjänar in sina pengar igen. Hur kommer det sig?
Jo för att de tänker annorlunda kring pengar och det är ens tankesätt som måste förändras i förhållande till pengar om man vill bli ekonomiskt oberoende.
För att jag inte är intresserad av att få hög inkomst utan nyfiken på vilka som tjänar över 100 000 kr som anställd.
Jag har haft svårt att se vilka typer av tjänster som finns där arbetsgivaren tycker att den anställde levererar ett värde som är värt minst 131 000 kr (ink arbetsgivaravgift).
Det finns även få överläkare som är landstingsanställda utan PhD och som tjänar över 100.000 kr/mån. Med då pratar vi om erfarenhet och mycket jour/beredskap. Som staffetläkare eller vikarie vissa veckor kan man lätt tjäna över 100.000 om är specialist- eller överläkare (men då pratar vi om 15-20 år av utbildning och tjänstgöring innan man når dit). Har en kollega kring 40 år som jobbar för landsting och vikarierar mycket när hen inte är på ordinarie arbetsplats. Hen tjänade nästan 200.000/mån i snitt under 2021.
Nu har jag inga siffror från Sverige, men i Finland så består ca 18% av all inkomstskatt (skatt på kapitalvinst och lönearbete) från de som tjänar över 150 000€ / år (ca 1.3% av befolkningen).
(Och ja, jag är medveten om att det finns andra skatter än inkomstskatt)
Det sköna att vara en vanlig arbetare/inkomsttagare att man slipper drömma om att komma upp 100 tusen i månadslön. Då man vet att det är omöjligt. Man blir överlycklig och nöjd bara att man har jobbet kvar och slipper vara arbetslös. Man har alltid i åtanke så fort det går dåligt för företaget är det är vanliga arbetare man rensar på i första hand . Lätt att bli överflödig . Skönt att slippa få mardrömmar om hög lön. Mindre lön mindre bekymmer. Mycket lön stora/ mer bekymmer !
Ne men man betalar schablonskatt som om man hade en låg kapitalvinst på värdet (inklusive utdelningar) varje år. Även de år börsen går back och man gör kapitalförlust.
Jag vet, det går inte att jämföra rakt av. Skulle vara intressant att se samma siffror för Sverige.
Nämnas bör ändå att det finns även “ISK” i Finland, det är dock ganska annorlunda än systemet i Sverige
Det är ett insättningstak på 50 000€ (det gäller alltså hur mycket man får sätta in, inte hur mycket man får ha på kontot). Man får endast ha aktier på kontot (inga etf eller fonder). Det dras ingen skatt alls på vinst så länge man inte tar ut pengar från kontot, men man får heller inte göra avdrag för förlust med andra medel än att avsluta kontot. Någon schablonskatt existerar inte. Man får bara ha ett konto i bruk.
Har hyfsat bra koll på vilka sektorer där man tjänar rätt bra men fokuserar på det jag kan bäst, tech.
Kollar man på svenska techbolag som det går bra för så ser det ut ungefär så här:
utvecklare: 50-100k+ per månad beroende på hur specialiserad du är
produktägare: 60-110k+ per månad
andra roller med personalansvar som tex infrastruktur, analytics, data science: 80-120k+
ledningsgruppsnivå, c-roller: 110-250k per månad
Jobbar du inom tech så är lönerna generellt sätt runt 80k får en senior person med personalansvar, inte ovanligt att en high performer med en viktig roll tjänar över 100k.
Ett enkelt sätt att tänka är att om du tjänar 80k+ så ska du även leverera på dessa nivåer. Dvs, du ska vara den sista som tar semester i ditt team, behöver du rycka in på kvällen så gör man det. Det är inte ok att stänga av mobilen efter 1800. Skulle säga att man hamnar över 100k I lön efter 35 årsåldern. Snittåldern på dessa löner inom tech är runt 45-50.
Ett vattenmärke man kan ha är att se hur många som får magasinet Connoisseur. 2015 höjde man gränsen från 1msek/år till 1,5msek/år, nu är gränsen 2 msek/år och det är strax under 32000 som får tidningen. Man har höjt gränsen för att upplagan skulle bli för stor. Hur stor andel av dem som får tidningen enbart för inkomst av tjänst har jag ingen koll. Har själv legat i rätt spann då och då, men för egen del så hade jag innan jag började omprioritera mitt liv en annan tidning som en del av min ambitionsmässiga kompass: Robb Report – The Best Luxury Cars, Jets, Yachts, Travel, Watches
På min arbetsplats är det ett fåtal som tillhör EMG “ledningsgruppen” som kvalar in i tråden i form av grundlön + rörliga bonusar. Alla har en master av något slag, de allra flesta är civilingenjörer. Tech branschen runt om Stockholm är ju relativt liten så man har ju relativt goda kontakter med folk som jobbar på lite olika ställen.
Sett från mitt nyckelhålsperspektiv i branschen så är det chefer med stort ansvar som ligger på 100k och uppåt. De jobbar kvällar och helger.
För egen del så är lönesumman rätt ointressant, det är den effektiva timersättningen som är väsentlig. Som jag brukar säga och skriva så är tid- och hälsa de enda sanna hårdvalutorna.
Tror det mesta har sagts om att välja rätt branscher, yrken och utbildningar, vilket nog fungerar fint ett tag till (och definitivt har fungerat bra för egen del). Men kan man verkligen lita på att utbildnings- och arbetsmarknaden kommer att förbli densamma, med alla möjligheter som digitaliseringen erbjuder?
Utifrån det vi ser med The Great Resignation i USA och alltfler egenföretagare och konsulter även i Sverige, och det olönsamma och trubbiga i att (från arbetsgivares perspektiv) anställa en hel person på lång sikt för att utföra alltmer föränderliga och breda uppgifter, tror jag att arbetsmarknaden står inför en förändring. Visst kommer det att finnas starka krafter emot detta, men på sikt tror jag att arbets- och uppdragsgivare (inkl. vi själva) kommer att kliva över till mer riktade inköp av specialiserade tjänster och kunskap, när och i den form den behövs just då. Allt från längre projektuppdrag till entimmes-intervjuer om en viss fråga.
För att då hålla sig relevant tror jag starkt på att göra lite egen framtidsspaning:
Vilka sektorer tror jag kommer att vara viktiga framöver?
T.ex. AI, hållbar livsmedelsframställning, hållbar energi (batteriteknik, solceller, …), robotics,
säkra bank/finanstjänster, personlig säkerhet, och individualiserade läkemedel och behandling
utifrån genetik, biomarkörer och mha AI.
Vilka av dessa sektorer tycker jag är intressanta och vad är jag bra på?
Hur kan jag skaffa mig denna kompetens?
Här hoppas och tror jag att långa universitetsutbildningar som täcker in allt möjligt relevant och
icke-relevant kommer att åtminstone kompletteras med faktiskt kunskap, erfarenhet och
know- how utifrån välfungerande och validerade kunskapstest. Kanske har man motsv. en
LinkedIn-profil med sina proven skills? Läskig tanke men tänk så mycket mer rättvist och
demokratiskt det vore om verkliga kunskaper från Khan Akademy kan få ge lika fin utdelning
som en Harvardutbildning. Och för alla oss som gillar ränta-på-ränta, fungerar det ju lite likadant
med kunskap - att läsa/lära lite varje dag ger oproportionerligt god utdelning över tid.
Låter extremt och flummigt kanske, men med detta vill jag få fram vikten av att våga ta risk (som Jan sa), att våga göra saker annorlunda, och att våga tänka själv. Vill jag ha en lön som nästan ingen annan har, ja då måste jag göra saker som nästan ingen annan gör.
Blir mest deppig av att läsa sådana här trådar. Utbilda sig för hög lön? Varför?
“… working jobs we hate so we can buy shit we don’t need.” - Fight Club
Seriöst. Vad är drivkraften att vilja tjäna 100k? Är det baserat på värden du förknippar med pengar? Förstår du egentligen vad “pengar” (fiatvaluta) är för något? Folk jagar pengar men det är fan inte många som kan förklara vad det är. Man har känslor förknippade till pengar (köpkraft) men inga tydliga mål i livet.
Det är bara folk som inte har pengar som tror att pengar är lösningen. Vi som har pengar vet att det inte är lösningen.
Hade jag varit terapeft (vilket jag inte är) så hade jag dykt ned i huvudet på någon som kommer och säger att de vill tjäna 100k. This person has some work to do.
Om jag jobbar så är det med något som jag gillar. Lönen är skitsamma.
Om du på allvar jagar pengar så lär dig spela på börsen. Nej, börsen är inte effektiv. Duktiga traders gör 50-100% årligen. Du kan tjäna oändligt mycket mer på aktietrading än vad någon normal person får i lön. Finns duktiga investerare du kan lära dig av på finnanstwitter/youtube/whatever men det förutsätter att du tycker det är kul att göra allt från din egen research kring bolag till stirra på börsdata & TA.
…vilket leder oss osökt in på att följa sin passion. Ditt humankapital är en produkt som konkurrerar med andra produkter på en marknad. Om du älskar det du “jobbar” med tjänar du mer pengar. Men att stirra på en specifik nivå typ 100k… fyfan vad deppigt.
Det ena behöver inte utesluta det andra. Hög lön och trivsel är inte ömsesidigt exkluderande. Jag tittade på lön som en av många komponenter när jag valde utbildning och hatar verkligen inte mitt jobb. Tvärtom.
Inte heller så att låg lön leder till mindre “working jobs we hate so we can buy shit we don’t need”.
Håller med dig om att det inte känns sunt att välja karriär enbart för pengarna men att ha det som en komponent är att göra ett övervägt och rationellt val.
Tror det här med att “följa sin passion” är ett dåligt råd ur ett rent karriärspektiv. Fick ett bra boktips för ett par år sedan som på ett logiskt sätt förklarar varför:
Nu var det ju inte det trådstartaren frågade efter (även om rubriken ger sken om det), frågeställningen var vad för lönearbeten är det som kan generara (enligt trådstartaren) så hög lön som 100 000kr/mån.
Men jag håller med dig, och som framkommit i tråden, lönearbeten som genererar den här typen av löner är ofta ganska högpresterande, så jag tror få som har såna yrken endast har pengar som motivation för att välja den bana de gjort. Om man bara är ute efter lönen bränner man nog ut sig ganska fort på såna här yrken om man inte gillar det man håller på med också.
Med facit i hand borde jag kanske valt rubriken: “Ni som är anställda med en grundlön på 100 000 kr/månaden och inte förväntas/måste arbeta övertid eller jour, vad gör ni och vad har ni gjort för att ta ett dit?”
Kan vara så, men att välja juristbranschen innebär också att man säger nej till de högsta lönerna och förmögenheterna, som man bara når genom eget företagande där man når stora grupper (dvs ej juristfirma).
. Lätt att bli överflödig 
. Skönt att slippa få mardrömmar om hög lön. Mindre lön mindre bekymmer. Mycket lön stora/ mer bekymmer ! 