Min första miljon var en miljon back.
hade läst Rich Dad Poor Dad, blivit inspirerad var bränd på börsen, hade övertro på egen förmåga och investerade i alternativa investeringar. Gick sådär. 

Jag kan inte minnas att jag firade, dock minns jag att jag kände en väldigt stor, inre tillfredsställelse. Som introvert är jag inte den bubbliga typen, så det syntes förmodligen inget på mig…
Hur lång tid tog det från minus en miljon till break even och sedan till första miljonen plus? 
Sedan, hur lång tid tog det till andra etc?
Vet inte när jag passerade 1M, det hände väl när bostaden stigit tillräckligt.
Däremot minns jag så väl min första 100kr-sedel. Fick den av morfar när jag var runt sex år på 70-talet. En ovikt sedel med Gustav Ii Adolf. Den doftade bank och andades värdefullhet.
Dels var 100kr en overklig summa för mig då. Men kanske ännu viktigare var att jag fick den av morfar. Han var en rätt bister och tuff herre. Åkare av den gamla stammen. Han var inte den som satt och gullade med barnbarn. Att jag fick sedeln gjorde att jag kände mig sedd av min idol, som han ändå var.
Vi firar inget sådant. Ekonomiska tillgångar är en plastisk massa som ökar och minskar i storlek. Vår målsättning är att kunna vara fortsatt fria och göra vad vi vill. Man kan säga att vi firar varje dag genom att göra just det.
Jag räknar bara sparande och inte andra tillgångar som tjänstepension, bil och bostad.
Jag var nära att missa min första miljon eftersom den kom när jag hade bra värdeökning under en period då jag inte noggrant följde mina investeringar!
Jag kände egentligen en större glädje när jag första gången passerade 100000 eftersom jag då var ung och kände mig jätterik, fast jag nu vet att jag inte var det!
Men en miljon är ju ”inget” längre.
Börjar man köpa grejer så är det slut rätt snabbt.
Men visst jag kommer förmodligen fira med nån god mat när dagen kommer 
Svårt att spara ihop mer än sin första miljon utan att klara av den första.
Om man inte ska få fira milstolpar i livet, vad är
mening då?
Det är viktigt att både sätta upp mål OCH att fira när man uppnår dem.
Väldigt bekant. Jag fick panik och skulle börja ändra allt. Ena dagen ville jag sälja alltihop och sätta på bankkonto, nästa skulle jag ha mindre småbolag, sen mer, lägga till guld, ta bort guld, köpa valuta…? loggade in flera gånger om dagen, la och makulerade ordrar om vartannat.
Nu har jag lugnat mig, allt ska ligga i breda aktiefonder närmsta 20 åren. Jag ska inte peta.
Det bästa är att se hur genomsnittsavkastningen passerat mitt totala sparande varje månad, det känns faktiskt häftigare än summan. Jag kanske t om kan slappna av lite och unna mig en glass. 
För somliga kan det vara en milstolpe att bara få vakna upp varje morgon. Det kan ge mening nog.
Ja hur tänker ni med den där millionen??
Skulle vi sälja huset, betala av lån och skatta på vinst så blir det 3.800.000 över…
Men vi behöver ju någonstans att bo… så helt kan ju inte beloppet räknas.
Samma är med vårt egenavsatta barnspar. Har tot 500.000kr . Räknar ni med det? Är ju ”barnens pengar” men bara för att vi väljer att se det som barnens…
Sedan finns huslånet. Säg att vi bor kvar och inte räknar med nettovinst från huset. Då borde ju lånet ses som en belastning. 1.000.000 finns kvar där…
Kvar står ca 600 på fondkonton.
Så…
Vi är husmillionärer… men måste ju bo
Vi är ”fondmillionärer”… men har ju tänkt hälften som barnens
Vi är INTE fondmillionärer om vi bara tänker det kapital vi bygger vårt framtida, långsiktiga sparande på…
Hur resonerar ni? Millionär eller inte millionär?
Jag skulle nog känna mig som millionär den dagen jag har 1 Mill som jobbar för mig. Kunde absolut tagit upp mer lån och där med haft 1 Mill som jobbade men är riskavärt…
Så som jag ser det har vi 400.000kr kvar till ”millionär”
(Lyxproblem… absolut… men hur tänker ni?)
Jag brukar räkna allt förutom pension och exklusive skatt. 
Jag håller med! Finns ingen anledning att tjäna massa pengar utan att använda dom.
Då har du missat att gå kort mot index med hävstång. ![]()
Jag gjorde det förra våren, när jag förstod att den kraftiga nedgången bara var början på något än värre. Visserligen tycktes börsen plötsligt återhämta sig kraftigt, men kunnig som jag är kände jag igen mönstret och lät mig inte luras av tjurfällan. Det var bara att vara uthållig och sitta ordentligt still i båten tills tjurfällan slår igen och invänta den riktigt stora nedgången. Det var fett med stålar på gång.
Men den fortsatta nedgången kom som bekant aldrig. Aj, aj, aj vad det sved att dra sig ur positionen sent, även om det bara var en mindre del av min portfölj. Min idioti och felsatsning torde vara fullt i klass med när @janbolmeson försökte sig på att blanka Tesla.
Lyckligtvis har portföljen nu återhämtat sig med bravur, men om jag inte hade bett mig som jag gjorde hade jag naturligtvis haft mer pengar.
Lärdomen är att jag förmodligen aldrig mer ska inta en kort position, åtminstone inte utan att ha en tydlig exitstrategi.
Jag är mycket för symboliska händelser för att markera milstolpar, i princip. I praktiken, not so much. Det blir lätt inte av. Min erfarenhet är att man helst ska ha bestämt i förväg att när X uppnås då har vi avsatt tex 10 000 och då ska vi göra/köpa Y.
Jag som har en viss dragning till lyx och flärd hade nog kunnat tänka mig att göra något extravagant, tex ta in på Grand Hotel i Stockholm eller boka bord på Frantzens. Det kostar, vilket är kontraproduktivt för sparandet, men det behöver vara något storstilat som bryter mot det man normalt gör för att man ska minnas händelsen. 
Ja, du är ju net worth över 1 MSEK men jag skulle som du, inte känt mig om som miljonär om jag inte hade en miljon tillgängligt NU eller iaf inom ett par dagar om jag behöver sälja värdepappren…
Så, jag räknar inte med barnsparande då det inte anses vara “mina” pengar, det är ju mitt barns? Jag räknar inte med bostaden, då den inte går att realisera utan att köpa något nytt. Jag skulle då aldrig satt mig i en hyresrätt igen och då kommer mitt kapital ändå investeras på nytt i troligtvis en dyrare bostad. Jag räknar inte med något annat än de pengar jag har på bankkonto och investerat.
Annars kan man ju börja räkna med sin bil om man säljer den, sin klocka etc etc.
Japp @Mattiis jag tänker som du 
Men hur tänker du med huslån? Nettar du det mot fond eller ser du huset som en egen ”total”?
jag räknar ingenting alls faktiskt. Får jag tillbaka det vi lagt in så är jag nöjd. Jag kan ju tyvärr inte veta om jag får vinst eller inte förrän jag säljer ändå. Så de 500 k som jag lagt in ser jag som “borta” tills jag mystiskt får tillbaka, förhoppningsvis, en del eller allt eller mer i framtiden 
Jag räknar buffert och andra finansiella tillgångar ( fonder,aktier, ETF:er m.m) räknar ej med fastigheter och pensioner.
Räknar också som hushåll ej individ. Tycker hushåll är den minsta intressanta ekonomiska enheten.
Tjänstepensionen håller jag reda på separat. Även om den är minst lika viktig som ISK sparandet och än så länge dubbelt så stor. Känns konstigt att räkna ihop det.
Tar inte heller med värdet i huset eftersom vi inte ska sälja. Räknar inte med det vi sparar till barnen. Och faktiskt inte det sparande jag har för att köpa en privat bil. Det behövs för att ersätta tjänstebilen när jag inte längre behöver ha en fast anställning.