För 18 år sedan deklarerade maken att vi skulle ha delad ekonomi. Vi lägger pengar i två gemensamma potter till löpande kostnader och lite till, men har för övrigt varsina sparanden. Så har det nu varit i 18 år. Nu, som pensionärer, har jag lyckats spara ihop ett antal miljoner men maken bara en miljon, där hälften utgör ett arv.
Nu helt plötsligt vill maken att vi ska ha gemensam ekonomi och insinuerar ibland att jag “är så rik”, när vi ska dela på kostnader för sådant som går utöver det gemensamma sparandet. Jag tycker nog att jag har kämpat och lärt mig att spara (här på Rika tillsammans) medan maken, mot mitt tyckande, hade leasingbil när han jobbade, och förlorade på det inklusive flera faktorer (kortsiktigt tänkande) som påverkat hans ekonomi. Då han inte velat lyssna på mig i någon större utsträckning har jag inte tjatat utan förhållit mig passiv om hans ekonomi.
Tilläggas bör att hans pension nästan är dubbelt så hög som min efter skatt (och det rör sig likväl om en nivå som ni som hänger här skulle anser vara förvånansvärt låg, dvs en bra bit under 20 000 kr per månad efter skatt). Jag har förstått att jag skulle få en mycket mager statlig pension då jag varit egenföretagare i mer än 25 år, och därför sparat i pensionsförsäkringar och i globala indexfonder, vilket bidragit till min ekonomiska ställning. Dessa pengar är alltså tänkta att utgöra min pension och inte konsumeras av makens frivola önskemål (som gärna inbegriper ständigt nya bilköp med när det gått typ tre till fem år).
Om jag hade haft delad ekonomi under en så lång period under de förhållanden du beskriver skulle jag definitivt inte ändra på det nu. Som man bäddar får man ligga.
Jag säger som tidigare talare. Om han nu som du uttryckte det:
då ser jag ingen anledning att ändra det nu. Det har ju bevisligen fungerat under ert liv ihop, så vad har ändrats (mer än hans eventuella avundsjuka)?
Vad har detta med någonting alls att göra? Påverkar dina pengar honom negativt? Eller har ni gemensamma mål som stoppas av att han har mindre? För isf finns det ju skäl att diskutera dessa.
Alltså, han får ursäkta, men hans krav är ju närmast tramsiga med detta med i kalkylen.
Det kan du väl gå med fr.o.m idag, under förbehållet att tidigare sparat kapital naturligtvis förblir eget då det är helt orimligt att ändra på den överrenskommelsen retroaktivt.
Seriöst, detta låter som lillebror som ätit upp sitt lördagsgodis och nu förtvivlat försöker få hälften av sin systers då det är synd om honom.
Håller med övriga talare. Ser man till att din make har en betydligt högre pension utgår jag ifrån att han haft en betydligt högre inkomst han inte varit intresserad att dela med sig av alls och trots det nu vill ha halva kakan av vad du skapat med din lägre inkomst!
Jag skulle om jag var du fundera på om det antisociala och narcissistiska beteendet är isolerat till det här exemplet!
Jag tycker i det här fallet att din make behandlar dig fruktansvärt respektlöst!
Som @MariaF tar upp är det vid delning kanske juridiskt gemensam egendom ändå!
Det är just det jag är rädd för- att det ev saknas avtal. Och då är pengarna juridiskt bådas vid en delning. Då gäller det att göra vad som göras kan. Finta honom eller vad som helst. Låta honom tro (dvs ljuga) att hon har för avsikt att spendera hennes pengar på de båda, “bara han skriver under på att pengarna är hennes, så hon inte står helt barskrapad vid pensionering om de gått isär”. I såna här fall tycker jag det är helt ok att ljuga för att rädda det som räddas kan. Att han ens har mage att försöka claima hennes pension Jag vet inte hur, men det måste till ett äktenskapsförord på något sätt iaf.
Riktigt tråkigt och oroväckande beteende av karln. Vänta några dagar och visa sedan den här tråden för honom, vettja – han lär inte få många i sin ringhörna.
Nej. utveckla vad det innebär. Kan ena parten därmed göra anspråk på den andra partens besparingar? Att man är försörjningsskyldig för sin maka/make vet jag, men att maken inom ramen för äktenskapet kan få rätt att disponera motpartens besparingar (utan att skilsmässa gjorts) verkar inte förnuftigt.
Ja finns inget äktenskapsförord (skrivet avtal) så är alla tillgångar gemensamma vid en skilsmässa och delas 50/50. Vissa undantag finns, tjänstepension ingår tex oftast inte vid bodelning.
Givet det du skrivit i tråden verkar din partner vara ett rötägg. Skulle ni separera så får han hälften av det du sparat.
Vid en bodelning utan äktenskapsförord gäller som huvudregel att
all egendom som är giftorättsgods ska delas lika mellan makarna, oavsett vem som köpt eller betalat för vad. Allt som inte är enskild egendom (genom t.ex. testamente eller gåvobrev med villkor) anses vara giftorättsgods.
Nej, detta är nyckeln. Tror de andra läst slarvigt och svarar utifrån en potentiell skilsmässa. Så länge ni är fortsatt gifta har han inte automatiskt “rätt” till alla dina pengar.
Han upplever nog att du åker snålskjuts på hans konsumtion. Något som var ok för att du hade låg inkomst men ett gäng miljoner på banken väger mycket tyngre än 20 000/månad. Nu är det egentligen din tur att bjuda igen och ordna bil för gemensamma färder.
Problemet verkar mest vara att ni har olika aptit på konsumtion.
Döda diskussionen genom att förklara att skillnaden mellan era kapital utgör del av din pension
Tex om du får ut 10 tusen och han 20 tusen så blir mellanskillnaden 120 tusen per år. Ta det i 25 år förhoppningsvis i pension så behöver ditt kapital vara 3 miljoner kr högre än hans kapital för att du på så sätt ska ha samma pension … i ditt fall då pension + uttag av eget kapital
Egentligen kanske det blir att jag utvecklar helt fel, för jag går mest på känsla och läsa mellan raderna. Och ibland kan ju det bli hur fel som helst, så rätta mig gärna om jag har fel.
Vi kan börja med att din make har inte rätt att disponera dina besparingar utan att skilsmässa gjorts. Jag vart lite stressad på jobbet och lyckades inte riktigt få ut mina tankar helt och hållet. Men jag syftade på i händelse av skilsmässa ja. Där hade det varit bra om du lyckades skydda det som är din pension, så du inte behöver dela med dig till någon. Han behöver inte dela med sig till dig-du ska inte behöva dela med dig till honom. Även om man tror att man aldrig ska skiljas så kan man aldrig veta. Jag har gjort det. Även om jag en gång trodde jag gifte mig med mitt livs kärlek så stod vi ändå där och signerade papper på skilsmässa till slut. Här tycker jag att om han inte skulle vilja skriva på ett äktenskapsförord så skulle jag tycka det vore ok att ljuga för att få honom att skriva under. “Jodå, jag har som avsikt att spendera pengar på oss-men det var tanken att det skulle vara min pension. Så om kapitalet nu kommer minska mer än vad jag trodde på konsumtion så vill jag säkra att det som blir över av min forna förmögenhet går till mig om vi skiljer oss eftersom du ändå har en hyfsad pension”. Eller vad man nu kan hitta på. Du behöver inte ha som avsikt att spendera det på honom för att du säger det, nu måste du bara skydda dina pengar eftersom han verkar högst sugen på att spendera dem.
Jo vad gäller skilsmässa och hur jag läser mellan raderna. Jag menar inte att ni kommer skilja er. Men är det inte lite så att du egentligen vet vad som är det rätta i detta fallet? Det är dina pengar-och det är den absoluta majoriteten beredd att hålla med dig om. Men jag tror (och nu bara gissar jag) att ni redan diskuterat detta, och det känns fel för dig vilket du säkert redan sagt till honom-men nu vänder du dig till oss (vilket är toppen) för att få lite mer kött på benen när du argumenterar med honom-eftersom han försöker övertala dig?
Är du rädd för vilka konsekvenser det kan ge om du står på dig och säger “nej-det här är min pension, de rör vi inte”? Hur tror du han reagerar om du står på dig? Ärligt talat så verkar han ju ha skaffat sig en livsstil som han inte verkar ha råd att stå för efter det att han blev pensionär-och då vill han att du ska vara med och bidra till den. Varför skulle han annars vilja spendera dina pengar “eftersom du är rik”? Men vad händer när dina pengar är slut? Kanske vill han då återgå till “mina pengar är mina pengar, du får klara dig på dina”?
Och gällande deg1:s kommentar att du skulle åkt snålskjuts på hans konsumtion: du kan ju mycket väl ha en 15-årig skruttig gammal bil, och inte ha velat konsumera speciellt mycket utan det har varit hans eget val. Din man kan ha lagt mycket pengar på sig själv utan att du fått ta del av dem, för varför skulle han annars vilja ha separata ekonomier? Han har nästan dubbelt så mycket som dig i pension, han verkar ha haft en bra lön och säkert haft förmåga att lägga undan till sig själv om han velat. Det verkar som om du varit väldigt ansvarsfull, och nu försöker han få rida med på den vågen tills den tar slut. Han försöker äta kakan men fortfarande ha den kvar. Men så fungerar det inte.
Han bestämde annat för 18 år sedan, då han hade mer pengar och ville spendera de på sig själv och därför inte ville ha gemensam ekonomi. Nu när hon trots det lyckats spara ihop till sin pension medan han slösat-då vill ha ha hennes pengar också.
Jag vet inte hur, men det måste till ett äktenskapsförord på något sätt iaf.
