Låter som ett rätt trasigt äktenskap överlag, ni har ju uppenbarligen aldrig varit ett team vad gäller den ekonomiska biten, som är en ganska stor del av ett förhållande. Han inser sitt stora misstag nu och vill ändra på det för att skapa en bättre situation för sig själv - om svaret är “som man bäddar får man ligga” eller “skapa en framtid tillsammans oberoende av tidigare beslut” är väl svårt att säga, men något måste göras iaf. Det är ju också lika mycket ditt fel att ni är i den här situationen då du gick med på din makes krav.
4 gillningar
Vad sägs om att förklara för partnern precis som det är: de här pengarna har jag satt undan till min pension eftersom jag befarar att jag får en mindre sådan. Kanske har inte ens partnern tänkt på det sättet? Kanske har partnern väldigt stor förståelse för det tankesättet? Om partnern fortsatt att tjata hade jag bara stått på mig. Personligen hade jag inte ens tagit upp kopplingen till tidigare beslut av partnern att ha separat ekonomi - det räcker väl som argument att man sparat till sin egen pension och därför inte vill använda pengarna till annat?
6 gillningar
Han har dubbelt så hög pension och har haft dubbelt så hög lön. Men vill inte dela förrän han ser att du har mer pengar på banken. … Om han går bort och ni har levt loppan på dina pengar. Hur ska du klara dig på din lilla pension.
Ofta lever kvinnor några år längre än män. Om han kollar på era fasta utgifter. Kommer du klara dig då, utan pengarna på banken?
Han behöver nog se pengarna i sitt sammanhang.
10 gillningar
Jag tycker att du kan förhålla dig så här: han verkar sakna förmåga att resonera ekonomiskt. När han hade mycket pengar satte han sprätt på dem, och nu verkar han inte förstå att din pengahög behövs som inkomst. Jättemånga människor är på hans nivå vad gäller ekonomisk insikt.
Fundera över vad han skulle behöva för att lära sig förstå pengar bättre. I nuläget leder hans oförmåga till att han är elak och gnällig mot dig, och det försämrar väl tillvaron för er båda antar jag.
Som påpekats i tråden är det helt centralt att ditt kapital räcker livet ut för dig. Vad behöver han få höra, från vem, för att kunne skilja på ”kapital för framtida grundkonsumtion” och ”kapital att njuta av här och nu”? Ska ni gå på en gemensam rådgivning? Ska du förklara för honom? Vad vore han mottaglig för?
8 gillningar
Många av dessa kommentarer är väl lite väl att måla fan på väggen? Påminner mig om när jag googlade om andras upplevelser av att som man ha svårt att knyta an till sin nyfödde och var allmänt nedstämd. Dyster googling det där. Enligt de flesta borde jag ha kastats ut på gatan, bränts på bål etcetc. FK så rättade det till sig med lite tid. Oavsett är karln hennes inte ondskan själv.
Är man gift så har man gemensam ekonomi vare sig man vill eller inte och ni har haft gemensam ekonomi även om ni muntligen inte haft det. Ni är ju ett team. Utgår från att separation inte är på bordet, för varför skulle det vara det?
Precis som någon av de inledande kommentarerna drog upp så hade åtminstone jag pratat om den månatliga pensionsutbetalningen och skillnaden er emellan. Denna skillnad bör täckas åtminstone till viss del i x år, ffa då du har åt det lite lägre hållet. Då tror jag besparingarna er emellan inte skiljer sig så fantastiskt mycket. Det var ju trots allt orsaken till det större sparandet från din (läs er) sida.
1 gillning
Jag skulle aldrig gå med på det. Du har sparat mer för att du har slösat mindre. Han får ta konsekvenserna av sina egna beslut.
Själv sitter jag i en liknande sits, inte angående samma sak, men en som gör att mannen får ta konsekvenserna av tidigare val. Det är inte upp till mig att underlätta och offra mig för att någon annan av egoistiska skäl valde helt fel.
1 gillning
Risken med att rabbla ursäkter är att man hamnar på defensiven. Beroende på hur gränslös och respektlös den andra är kan det ha betydelse.
Säkrast är ju att markera gränsdragningen och att ts gör vad fan hon vill med sina pengar. Pension eller annat.
Behöver man vara extra vass kan man ifrågasätta hur makens ekonomi kan vara så kass. Inte säkert att man behöver mer än insinuera det. Beror på hur han är.
Som jag ser det är rollerna redan ombytta. Det normala är att mannen har mer pengar och får försvara långsiktiga investeringar för att kvinnan vill konsumera på en blandning av lyx och skräp. Han får utsättas för glåpord och elak ryktesspridning inför hennes bekanta. Allt från att han är snål till orättvis, tråkig, osexig och rentav misogyn.
Det är det vanliga mönstret jag sett. Jag sympatiserar med @EK.son utifrån vad som framkommit hittills.
Du förutsätter att TS är en kvinna?
1 gillning
Dom har varit gifta i minst 18år.
För 18 år sedan var inte samkönade äktenskap tillåtna.
3 gillningar
Hur vore en kapitalförsäkring med lämplig uttag?
1 gillning
Ser hon inte inlägget?
Det är ju exakt detta som det äktenskapskontraktet enligt lag innebär, att inkomsterna under äktenskapet är enskilda men att om man skiljer sig ska alla tillgångar som uppkommit under äktenskapet delas lika.
Det du säger är alltså att du tycker lagen är omoralisk och det kan jag hålla med om men tycker man det bör man inte skriva under detta kontrakt. Vore också på sin plats att varna personer som gifter sig för vilket kontrakt de går in i.
Om man ändå skriver under är förstås det moraliska att respektera kontraktet och det innebär att båda parter kan påkalla en delning av egendomen eller dess värde. Går partnern inte med på det kan det tvingas fram genom skilsmässa.
Det kräver förstås också att båda parter är överens om att göra en ändring av det kontrakt de har skrivit under så detta är inget som fungerar om de inte kommer överens.
Att inte detta är självklart för alla visar väl just att personer som ska gifta sig bör få en genomgång av vad detta kontrakt innebär.
Upplägg för att gömma undan pengarna för att slippa delning är inte lagliga. Det blir förstås svårare för partnern att kräva hälften om denne inte vet vilka tillgångar som finns men ljuger man i rätten är det ett brott.
Ursäkta om någon tagit upp detta tidigare. Men orkar inte läsa igenom allt.
Jag tänker att det finns ett sätt att säkra pengarna och det är att sätta in dem på ett IPS konto, alltså individuell pension spar. Då är dem så vitt jag vet låsta där tills man är 55 år iaf, och kanske är de personliga också? Dessutom så får man väl fortfarande någon typ av skattelättnad om man är egen företagare?
Kan för lite om det egentligen, men det va en tanke som slog mig.
Ett upplägg hade ju kunnat vara att sätta av en stor del av dina pengar till ett IPS konto så att era pensioner matchar på ett ungefär och efter det betrakta er ekonomi som delad.
Nej de blir inte personliga av det, det finns inget sätt att gömma undan pengarna om man inte vill bryta mot lagen. Värdet kan också delas innan pengarna kan tas ut från försäkringen.
Nej maken vill ändra deras interna regler inom äktenskapet, när maken hade mer pengar ville han att deras ekonomier skulle vara åtskilda när han nu ser att frun har mer pengar vill han gemensam, att ändra förutsättningarna och reglerna gentemot sin fru efter hand och efter vad som är mest gynnsamt för honom är omoraliskt. Framförallt när det samtidigt är det motsatta för frun.
Lagen tycker jag nog ändå i grunden är rätt och rimlig! Om än inte perfekt!
Det är naturligtvis omöjligt att skriva en lag eller regel som är applicerbar som tänkt på varje given situation med sin unika uppsättning faktorer! Det är alltså självklart möjligt att bete sig omoraliskt och som en skitstövel inom lagens ramar och att det kan finnas situationer och förutsättningar som gör det moraliskt rätt och rimligt att agera utanför!
5 gillningar
Det är i sig ingen ändring då äktenskapskontraktet säger att inkomster är enskilda som sagt. Det är alltså vad de har enats om.
Däremot säger kontraktet också att båda parter kan tvinga fram en delning av tillgångarna genom att begära skilsmässa, om de inte kan enas.
Det är så här lagen är tänkt att fungera, det är inget kryphål som någon har missat.
Par över hela världen har ju egna regler och bestämmelser för hur deras förhållande ska se ut och låter de vara styrande både under förhållande och vid delning, att det finns lagar som reglerar det om man som par internt inte kan komma överens själva påverkar ju inte det. Det är naturligtvis rätt och riktigt även juridiskt att par kan avtala själva vad som ska gälla. Att ena parten vill ändra de uppsatta reglerna som ett gift par lever efter beroende på vad som är mest gynnsamt för sig själv i stunden kan man naturligtvis tycka är helt rimligt, moral är ju subjektivt. Jag tycker inte det.
Jag är av åsikten att det är moraliskt korrekt att hålla sig till vad man kommit överens om (framförallt när ens egen vilja fått vara styrande) och att det är moraliskt fel att försöka ändra överenskommelser efter vad som för stunden gynnar en mest. Framförallt när det är relation till fru!
Återigen det är ingen förutom du som diskuterar det juridiska och om det är rätt eller fel. Bara makens beteende moraliskt.
Varför det är så svårt att förstå eller att kunna separera vet jag inte!
5 gillningar
Dessutom så finns det något som heter försörjningsplikt, vilket, som jag förstår det, innebär att man har en skyldighet att bistå med medel så båda har en likvärdig levnadstandard.
Så även om lagen inte reglerar över delningen av pengar under äktenskapets gång, så reglerar den fördelningen av de i icke monetära former.
Men, även om man råkar ha rätt enligt lagen, betyder det inte alltid att man agerat korrekt i de flestas ögon.
Jag har personligen ändrat överenskommelser med min tjej under relationen och tagit över en mycket större försörjningsbörda än vad som gällde från början. Så visst kan man ändra överenskommelser när livet ändras men det kräver att båda är överens om det. 18 år är en lång tid och personligen delar jag allt mer ju längre relationen varat. Vad är poängen med att vara mycket rikare en sin partner när man är pensionär och snart ska dö?
Kommer man däremot inte överens om ändring gäller som sagt det kontrakt man skrivit under vilket i detta fall är att inkomster är enskilda men att tillgångarna som byggts upp under äktenskapet delas om äktenskapet bryts. Båda två har alltså enligt ingånget avtal makt att påkalla en delning av tillgångarna som har byggts upp.
[quote=“Straniero, post:108, topic:118833, full:true”]
Jag är av åsikten att det är moraliskt korrekt att hålla sig till vad man kommit överens om (framförallt när ens egen vilja fått vara styrande) och att det är moraliskt fel att försöka ändra överenskommelser efter vad som för stunden gynnar en mest. Framförallt när det är relation till fru![/quote]
Denna inställning förhindrar även förbättringar som är win-win för båda parter. Det gåt inte att veta om andra parten tycker det är bättre eller sämre för deras del om man aldrig tar upp frågan.