Ja det är väldigt tydligt att det finns en stark bias här. Kvinnan är den med mest pengar och hon har ingångna juridiska avtal emot sig, ändå ställer sig alla på hennes sida och beskriver det äktenskapliga avtalet som ett orosmoment.
Jag har aldrig någonsin hört folk beskriva ett äktenskapligt avtal som ett orosmoment tidigare, det beskrivs alltid som en trygghet för den finansiellt svagare parten, men inte denna gång. Hmm, vad är skillnaden denna gång?
Så här har jag uppfattat situationen:
Part 1) Betydligt högre inkomst, gillar att spendera allt på det hen själv väljer, sparar inget (eller lite). Bestämmer att de ska ha separat ekonomi.
Part 2) Accepterar separat ekonomi. Har låg inkomst, kämpar, lär sig spara, och sparar främst till sin pension.
18 år senare…
Visst känns det helfel att part 1 som inte har velat dela med sig av sin högre inkomst under 18 år nu plötsligt vill ha del av det pensionskapital som part 2 har sparat ihop.
Trots det så tycker jag att det visst går bra att byta till att ha gemensam ekonomi, om båda är överens om det.
Men i så fall är det rimligt att ta hänsyn till att miljonerna som part 2 har sparat är avsedda för pension. Risken är väl annars, som ts skriver, att de “konsumeras av makens frivola önskemål”.
Om det vore ett relevant mått på högre livskvalitet skulle motorcyklar vara rätt svårsålda. 
Fast de har ju ett ingånget äktenskapligt kontrakt som i slutänden reglerar detta om de inte kommer överens. Om det hamnar i att de går skilda vägar tas heller ingen hänsyn till hur sparsamma de varit under alla år som gifta, det ingår inte i det kontrakt man skriver under.
Detta är förstås faran med att gifta sig så man ska ha respekt för de ekonomiska konsekvenserna som ett äktenskapligt kontrakt innebär. Att komma i efterhand och vilja ändra kontraktet kräver att båda går med på det.
Högre personsäkerhet i form av en nyare bil är ett mått på livskvalitet men inte det enda måttet. Inte orimligt att vilja uppdatera bilen någorlunda regelbundet alltså och om min fru körde mycket skulle jag vilja att hon hade en ny och säker bil även om endast hon använde den.
TV-spelen kanske är överkurs men hon borde få ut lite glädje av att låna TVn när du inte är hemma.
Har ni lagt lika mycket pengar i dom två gemensamma potterna under dessa 18 år?
Nej. Snarare ett näst intill irrelevant mått, särskilt om vi talar om ett eller två år nyare. Definitivt inte starkt nog att påstå att man skulle få ökad livskvalitet genom att tvingas betala för det mot sin vilja. Snarare ett rent tramsargument.
Men eftersom du värdesätter personsäkerhet så högt vid bilkörning förutsätter jag att du har fullbur i din bil, och bär hjälm+hans när du kör? Annars kan jag beställa det åt dig, så betalar du. Det höjer personsäkerheten, så då går din livskvalitet upp.
Mycket har redan skrivits. Ingen tvekan om att du ts har rätt.
Men ibland får man också ställa sig frågan : Vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig?
Och svaret på detta har bara du själv ts. Enbart du vet vad de olika alternativen kostar i pengar, energi och lycka.
Kanske är det värt att dela med dig av pengarna till viss del för att ni tillsammans ska få ett bra liv. Kanske är det inte det om du riskerar att bli fattigpensionär?
Kanske kan ni skriva äktenskapsförord på viss del av din förmögenhet som kan bli din garant att inte bli fattigpensionär (tex 3 miljoner som täcker 10 000 kr/mån i 25 år) och bestämma att resten kan ni använda till att förgylla livet tillsammans samtidigt som ni lägger hela pensionen i samma hög, dvs han får betala mer av det löpande? ( Under förutsättning att du har så mycket sparat.) Ja det innebär att din make får både äta kakan och ha den kvar men ska du leva fattigare och tråkigare än nödvändigt bara för att hämnas? Vill du ha rätt eller vill du vara lycklig? Självklart måste dock framtida köp vara gemensamt bestämda och att byta bil ofta kanske inte är något som ni tillsammans vill.
Detta kanske är helt fel för just dig men många gånger kan det vara bra att fråga sig vilket alternativ som gör dig lyckligast. Och det är inte alltid det alternativ som är mest rättvist.
Jag vet inte om jag vågar va såhär ärlig, det känns moraliskt lite fel 
Euhmm.. alltså, detta är inte menat för att vara offensive eller något liknande.. men ni är pensionärer, hur länge har ni på allvar kvar att leva.. är inte pengarna spenderade absolut bäst som ett friktionsfritt liv tillsammans de få år ni har kvar.
Alltså ok, jag fattar att detta är okänsligt och allt möjligt och mitt psyke sa faktiskt emot rätt rejält men där är ändå lite sanning, speciellt om ni nått 65års ålder och gått i pension.
Det finns ju ingen poäng i att va rikast på kyrkogården om ni inte tänker i generationer.
Vore trevligt om ta hörde av sig och gav sina reflektioner på tråden😀
Men varför fortsätter du att referera till nåt slags “juridiskt avtal” (finns det andra sorters avtal?) som inte säger det du insinuerar. Så vitt jag förstått så finns inga avtal förutom 1) ett giftermål, vilket vi är överens om inte påverkar fördelningen av tillgångar under äktenskapet, och möjligen 2) ett muntligt avtal makarna emellan om att ha separat ekonomi. (Jag säger möjligen för det är inte klart för mig i vilken utsträckning detta faktiskt var en överenskommelse eller bara ett dekret från TS makes sida.) Vilket av dessa avtal är det du påstår “hon har emot sig”?
Huh, jag hade inte klart för mig att man kunde skriva ett äktenskapsförord efter att man gift sig. Men tydligen går det, bara man gör det innan någondera parten begärt skilsmässa.
Haha min drömbil är tex ingen bil
Men det är ju inte vad någon gör här! Det argumenteras mot makens beteende MORALISKT, att han inte var intresserad av gemensam ekonomi och höll de separata när de passade och gynnade honom. När han idag decennier senare inser att hans fru har betydligt mer sparat vill han kunna ta del av den och anser sig ha rätt göra det trots att han själv har dubbelt så hög pension.
Det finns kanske de i tråden som skulle se på det moraliska annorlunda om rollerna var omvända, men det kan vi aldrig veta och det är för den specifika frågan och de specifika förutsättningar i det här specifika fallet fullständigt irrelevant. Du behöver inte skrika ut att mannen har juridisk rätt till hälften av hennes sparande vid skilsmässa, ingen argumenterar emot det. Vill du bemöta något så bemöt de åsikter vi har om makens beetende i det här fallet!
Allt annat är rent hypotetiskt och den övergripande frågan om hur vi ser på kvinnor, kvinnliga offer och förövare annorlunda än motsvarande män är förvisso intressant men inte vad som diskuteras här. Tycker du åsikterna om mannens beetende moraliskt är fel? Argumentera för det och varför du tycker så!
Skulle du kunna precisera vad du menar med detta?
Är det Äktenskapsbalken du syftar på?
Känner en som gjort det så det borde ju gå. Blev själv rådd av revisorn och en jurist att göra det när jag startade företag.
Jag har inte läst alla svar och det jag nu skriver har andra redan skrivit, men vill ändå få det sagt. Vad är det där för karl? Omogen och korttänkt. Stå på dig. Om det i värsta fall drivs fram en skilsmässa är det ju bättre att dela under tvång än att förnedras att dela “frivilligt”. Punkt!
Ja, det har vi. Exakt samma belopp från båda håll. Så där råder det millimeterrättvisa. Och det är inga problem för mig, för det är enklast så. Det går inte att räkna på att mannen äter mer än kvinnan, och i vårt fall, prompt ska ha onyttigheter som tilltugg när varukorgen fylls. Jag har valt att leva med denna person och man får även ta det onda med det goda. För det finns positiva sidor också, även om det kanske inte framkommit i min ursprungliga frågeställning.
Ja, jag ska göra ett försök längre upp (ned?) i tråden och inte som ett undersvar.
Liknande situation , dock kommer även min pension bli betydligt högre än maken har , min man kan ge nån giftig kommentar ibland men vet med sig själv han själv försatt sig i denna situation , jag ” bjuder ” ibland när jag känner för det men hade aldrig någonsin bekostat några bilköp som jag själv inte önska 