Otydligt ifall ni redan idag har en plan eller inte vad ni gör med era löner. Det kommer ta er väldigt många år att spara till nivåer där ni kan gå ned i tid. Om man inte har en plan så ser jag inte någon större roll ifall man tjänar 70k eller 150k, så länge man är lycklig.
I min kompiskrets så finns det några som tjänar enorma summor men också lagt ner otroligt mycket av sin tid på jobbet. Tyvärr så gör alla samma sak med en enorm livsstilsinflation för att “unna sig” för att de har jobbat så hårt. Trots högre lön så blir inte sparandet så mycket större då utgifterna växer kraftigt. 100k+ lön låter extremt mycket men med dyrare bolån, resor, ett andra boende, bilar och shopping + svensk skatt så blir det inte mycket över till sparande om man ska ha samma livsstil.
Samt golden handcuffs är inte riktigt det du beskriver ifall det enbart berör lön.
Vi har sparplaner, vi la undan lite mer än 50 denna månad. Men har helt klart märkt av livsstilsinflation, men vi har en överenskommelse att varje löneökning ska leda till ökat sparande också. Hon har väldigt höga önskemål på boende, så försöker spara ihop mycket så inte allt hamnar i bostaden.
Vet vad den officiella golden handcuffs menas med - att man säljer och måste vara kvar, men detta är väl åt samma tema så slarvade lite!
Bra kommentar, som fick mig att ändra uppfattning om OP något.
Jag har själv ibland tänkt som OP. Även om våra löner ligger väldigt mycket lägre än OP och hans frus. Min fru vantrivs ibland väldigt på jobbet, men jag har varit emot att hon skall sluta just för att jag tror att det blir svår för henne att hitta en lön över brytpunkten igen.
Samtidigt så kan vi absolut leva på en lön, eller kanske t.o.m. helt utan någon lön p.g.a. existerande förmögenhet.
Jag försöker nu att vara enbart stödjande. (Hon har än så länge kvar sitt rätt kassa, men ur vår synpunkt välbetalda jobb.)
Nu har jag inte tjänat lika bra som din tjej men jag var välbetald inom mitt yrke och visste att det skulle bli svårt att få lika hög lön om jag bytte arbetsgivare. Trivdes inte på jobbet och bytte tillslut till ett där jag fick gå ner närmare 40% i lön, med tanken om att mitt mående och hälsa är mer värt än en högre lön. Med facit i hand var det ett riktigt dåligt val. Den här arbetsgivaren är inte bättre än den förra, snarare sämre och ännu högre arbetsbelastning och krav på att lösa akuta saker på kvällar och helger. Jag ångrar verkligen att jag inte stannade på mitt förra jobb för då hade jag åtminstone haft en bra lön som kompensation för att jag inte trivdes. Således är gräset inte alltid grönare.
Det rent logiska hade varit att din tjej stannar och står ut fram tills ni skaffar barn. Hon ser till att spara så mycket som möjligt fram tills dess och sen lyfter hon en bra föräldrapenning under föräldraledigheten. Under föräldraledigheten söker hon nytt jobb. Om hon byter jobb nu till ett med betydligt sämre lön så kommer det göra stor skillnad på vad hon får ut under föräldraledigheten, vilket också är något hon bör ta i beaktande. Frågan hon måste besvara är om hon är villig att gå ner 40% i lön för ett jobb som kanske är lika dåligt eller sämre än det hon har nu?
Du frågade efter boktips och jag läser just nu Självmedkänsla på jobbet, och det låter som att den hade passat även hennes situation.
Hör dig, jag har valt att göra kalkyler på hur det skulle kunna vara möjligt och gjort dem lätta att anpassa. Sen har vi tittat igenom det tillsammans med lite vin. Hon kom hem igår efter en frisören som hon betalade 5000 för och kom på sig själv hur jobbigt hon skulle tycka det skulle vara att gå ner i lön.
Vi har pratat om den oron, hennes förra jobb så jobbade hon mer än idag men tjänade mycket mindre. Tack för ditt svar.
Sagt det till henne, hon skulle vara en otrolig chef. Lite svårt att bli chef i hennes nuvarande företag bara.
Inte för att vara negativ, men har ni haft en seriös diskussion kring ifall något skulle hända er? Till exempel ifall någon går in i väggen och inkomsterna sjunker så rejält så att ni inte kan bo kvar i det där dyra nya boendet eller ha kvar sommarstugan?
Personligen skulle jag ha en seriös diskussion och läsa böcker vad lycka faktiskt är för er.
Har man samma mindset så är det otroligt mycket enklare att skala ner när det behövs.
Det brukar inte vara så populärt att påpeka det, men jag tycker att man även bör ta hänsyn till den biologiska klockan. Jobba hinner man göra så det räcker och blir över.
Jag skulle i dagsläget få nytt jobb med samma lön inom någon vecka medans hon skulle kunna ha väldigt svårt att hitta motsvarighet till det hon har idag. Jag ligger just nu ”bara” 30% lägre i årslön.
Just nu bor vi billigt och sparar nästan halva inkomsten, det blir väldigt aktuellt att diskutera när vi köper större som det blir dags att göra snart.
Tror vi håller nästa bostadsköp ganska rimligt, går från 7.5m till 9-10m. Däremot blir köpet efter det klurigt, skulle gärna undvika att köpa hus sen för över 15m om det går. Då sätter man sig verkligen i en tuff ekonomisk sits!
Blir en viktig diskussion att ha kommande år, jag skulle gärna hålla nere kostnaderna medans hon har börjat gilla lyx mer och mer. Märker dock att min attityd ändras snabbt efter mina löneökningar.
.Hon kanske kan fråga om hon kan få jobb hos sin frissa?