Pratade till slut med chefen, som pratade med kollegan och såg till att denne fick extra utbildning av en arbetsledare, det löste saken.
Märkte också efter byte av tjänst att jag föredrar jobb där man är mer självständig och inte så beroende av kollegors prestation
4 gillningar
Högpresterare ogillar generellt “team”, eftersom det primärt är ett sätt att dränera högpresterare till förmån för latoxar.
Edit: det här är också skälet till att t ex linkedin är fullt av teamgospel. Linkedin är ju medelmåttornas nätverk.
3 gillningar
Du väljer att se människan.
Du väljer att följa i dennes fotspår.
Du får bättre insikt och förståelse samt gör lärorika lärdomar.
Så fungerar en männsika med rang!
Beundrandsvärd värdegrund och gradskillnader i att vara inkännande.
Empai är makt och ledord till bättre och högre vetande.
Sedan väljer du det bero eller bli involverad.
Det finns möjlighet att så ett frö som kan bli något vackert och fint i dom bästa världar.
Och det finns saker som man inte kan påverka eller göra något åt.
Men du kan alltid vara ett strå vassare än alla andra med ett rikt spektrum av mångfald.
Det är min åsikt.
Det kan liknas vid ett forum.
Taktpinnen vandrar mellan olika inlägg.
Där du väljer vad som är att beakta och vad som ska avfärdas.
Vissa saker tar man till sig och andra inte.
Om energi-tjuvar eller påhopp eller förlöjligande dyker upp.
Är det deras svaghet och inte din.
Ha en fin dag!
1 gillning
Håller med dig att det finns dessa två perspektiv. Jag utgick från mig själv där de arbetsplatser jag haft är beroende av fysiskt närvaro. Gick någon hem tidigare så fick de andra slita hårdare.
Om man däremot har ett prestationsbaserat arbete och är högpresterande är det annorlunda tycker jag också. Skulle inte ha något emot om min kollega gick tidigare om han/hon utfört sina arbetsuppgifter för dagen.
1 gillning
Kan man tänka sig att andemeningen är att man producerar värde för en heltidstjänst för din kapacitet? Det vill säga, som ag förväntar jag mig av en högpresterande att denne presterar mer än en lågpresterande?
Alla som anställer vill nog att alla de anställda ska vara högpresterande, men är samtidigt medvetna om att inte alla är det. Förhoppningsvis kompenseras en del av det via lön och andra förmåner, men inte alltid.
Vad tror du skulle hända om alla gjorde så? Det finns många länder i världen där folk skiter i lagar och regler helt bara det gynnar dom själva. Det är definitivt inte i ett sånt land de flesta vill bo.
Vissa tycker att man är smart när man försöker komma undan med allting, andra att man är en parasit.
Ingen anställd producerar på max kapacitet 40 timmar/vecka, det tror ingen arbetsgivare. Förutom typ ib, management konsulter, revisorsassistenter etc. Men utöver dessa juniorer så. Eller det finns säkert något undantag därute…
Mina chefer brukar vara rätt tydliga med att de inte bryr sig var jag utför arbetet, hur mycket tid jag lägger på det eller hur jag gör det. Trots att det står “heltid motsv. 40 timmar/vecka” i mitt avtal. Andemeningen är alltså något helt annat än att jag ska jobba 40 timmar per vecka och de flesta arbetsgivare skulle gärna ha en bestämd output att betala för istället för tid.
2 gillningar
Ja, absolut. Jag håller med dig, men jag skulle ändå förvänta mig mer på 35 timmar av en högpresterande än en lågpresterande på samma tid. Poängen är att de flesta arbetsgivare sannolikt skulle vilja att du gör så gott du kan, inte medvetet försöker göra så lite du kan.
Om arbetsgivaren behöver ett resultat som arbetstagaren tar 2 timmar på sig att uppnå istället för 8, då finns det nog säkert fler uppgifter att utföra. Annars skulle nog arbetsgivaren vilja betala för de 2 timmarna istället för 8.
Det är inte svart eller vitt, men att medvetet gå hem utan arbetsgivarens tillåtelse med motiveringen att man ändå fixar jobbet på kortare tid känns lite ljusskyggt.
Bestämd output vore ju bäst förstås. Person a ordnar resultatet på 2 timmar istället för person b som tar 6 timmar. Låt oss anlita person a, det blir billigare.
Det länderna du tänker på är oftast socialistiska högkvarter med regler om exakt allt. Då medborgarna anser i stor utsträckning dessa regler inte är till dessfördel slutar alla följa allt. Detta beror på att ledningen och makten är totalt maktgalna och inte på medborgarnas ovilja att blint lyda i huvudsak.
Det som kännetecknar ett land med god ekonomi är liten byråkrati samt få regler. Det mesta görs upp i godanda mellan parterna.
Beror oftast på vart du står i stegen. Sitter man högt upp i kedjan tycker man nog att alla som inte jobbar 500% är parasiter. Och är man långt ner gör man det man kan för att förbättra sitt liv.
Ser dock inte hur något av detta har med frågeställningen att göra.
Man hanterar det bäst genom att inte bry sig eller göra likadant. Inte genom att bli bitter och sur enligt mig iaf
1 gillning
Problemet, i alla fall på min arbetsplats, är att den långsamma kollegan ALLTID klagar på arbetsbelastningen och sprider usel stämning. Hen är ny och gör inget annat än gnäller. Alla möten (som vi måste ha) slutar med att hen är missnöjd med upplägget, tempot och hävdar att alla andra liknande arbetsplatser är mindre belastade.
Man kan fråga sig varför hen inte byter arbetsplats. Tyvärr tar det väldigt lång tid att bygga en bra stämning. Men det går förvånansvärt snabbt att skapa en dålig. Och i en relativt liten arbetsgrupp påverkas man (jag) mycket av hur andra kollegor beter sig.
1 gillning
Provision. Jag bollade idén men en produktionsplanerare i släkten. De hade testat, men fokus bland medarbetarna blir så snävt kring mätvariablen att helheten blev lidande.
En snickare som får betalt per spik kommer sätta massa extra spikar utan hänsyn till om de spikas på rätt sätt och rätt ställe.
4 gillningar
Men en snickare som får betalt per fakturerad krona kanske vore något?
1 gillning
Jag skrattar så det brakar 
Tack!
Den gjorde min kväll …
Du är en härlig prick …
MVH
1 gillning